utestängning av fåglar

Efterhand som de havsbaserade vindkraftparkerna ökar i antal och storlek, ökar även fragmenteringen av havslevande fåglars livsmiljöer, vilket har blivit en allt viktigare fråga för forskning och miljövård (West och Caldow 2005). Påverkan på fåglar skulle även kunna leda till andra effekter på födoväven i parkområdet (Polis och Sears m.fl. 2000).

Studier visar till exempel att dykänder konsumerar en betydande del av de filtrerande djuren i många områden, främst musslor av olika arter (Baird och Milne 1981, Hilgerloh 1997). Täta flockar av dykänder kan därmed struk- turera de bentiska djursamhällena genom att påverka mängd och storlek på musslor på såväl hårda (Guillemette m.fl. 1996, Hamilton 2000, Vaitkus och Bubinas 2001) som mjuka bottnar (Lewis m.fl. 2007). Den viktigaste födan för dykänder i Egentliga Östersjön är blåmusslor (Nyström och Pehrsson m.fl. 1991). Blåmusslor dominerar Östersjöns strandnära samhällen samtidigt som de är små och tunnskaliga (Kautsky 1982), och antagligen lättare för fåglarna att äta än Nordsjöns större musslor.

Bild 10. Slät havstulpan är en av de första kända främmande arterna i Östersjön. Numera finns den i nästan hela havsområdet (foto: Inge Lennmark).

Den geografiska fördelningen av fågelflockar bestäms av tillgången och till- gängligheten på föda, till exempel dykdjup och strömmar (Smaal m.fl. 2001, Kaiser m.fl. 2002). Stora populationer av dykänder övervintrar och söker föda längs kuster och på utsjöbankar (Livezey 1995), det vill säga områden som ofta är intressanta för etablering av havsbaserad vindkraft (Kaiser m.fl. 2002). De mest talrika arterna i dessa områden är ejder, alfågel, sjöorre och svärta (Brager m.fl. 1995). Dessutom övervintrar sjöfåglar som till exempel lommar i samma havsområden som dykänderna (Garthe och Huppop 2004).

Det är sedan länge känt att dykänder är känsliga för mänskliga aktiviteter, främst fartygstrafik, och att de undviker platser med hög störningsfrekvens (Kaiser m.fl. 2002, Kenow och Korschgen m.fl. 2003) även om tillgången på föda är god (Guillemette m.fl. 1996). Svärta, som anses vara den känsligaste arten, har visats hålla ett säkerhetsavstånd på cirka 1,5 kilometer till fartyg (Kaiser m.fl. 2002). Speciellt när möjligheten att fly området är begränsad, till exempel under ruggning, kan beteenden påverkas av mänsklig störning. Tiden fåglarna söker föda kan bli kortare eller ändras till tidpunkter på dagen då det är mindre fördelaktigt att söka föda (Merkel m.fl. 2009).

De studier som gjorts i befintliga vindkraftparker, främst i Danmark, visar att dykänder undviker dessa, både under flyttning och under vinteruppehållet (Guillemette och Larsen 2002, Larsen och Guillemette 2007, Masden m.fl. 2009). I Nysted vindkraftpark i södra Danmark minskade antalet ejdrar

Faktaruta 5. Främmande arter.

FrämmaNde arter i SveNSka vatteN

Bottniska viken

På grund av den låga salthalten klarar få marina arter av att etablera sig i Bottniska viken. Slät havstulpan är den enda främmande arten som hittats på fundamentstrukturer här. Egentliga Östersjön

Egentliga Östersjön är naturligt artfattig och har en låg stabil salthalt. Det är också ett ungt havsområde dit nästan alla arter har vandrat någon gång under de senaste 10 000 åren. Denna invandring pågår fortfarande. Fler än 30 marina djurarter har kom- mit in i centrala och norra Egentliga Östersjön genom mänskliga aktiviteter, till exem- pel i båttransporters barlastvatten. Några av arterna som lever på hårda bottnar hör till problematiska påväxtarter, såsom klubbpolypen och zebramusslan. Hittills har bara en nyligen introducerad art hittats på fundament: den japanska fjädermyggan. En annan art som numera finns i nästan hela Östersjön är slät havstulpan som kom till Östersjön under 1800-talet. Havstulpanen skapar främst problem när den sätter sig på båtskrov.

Västerhavet

De flesta nya arter som under de senaste 100 - 150 åren har etablerat sig i kustzonen på svenska västkusten är fastsittande hårdbottenarter. Bland de stora algerna är japansk sargassotång vanlig i hamnar men även i tångbältet utmed hela Bohuslänskusten. Andra arter är ishavstång, ostrontjuv och flera rödalgsarter som till exempel grov agaralg och grö- nalgsarter som till exempel kodium. Dessa är marina arter som inte klarar av att etablera sig i Egentliga Östersjön eller Bottenviken. Till de ryggradslösa djuren som har etablerat sig på svenska västkusten hör även det japanska jätteostronet och ostronpest. Troligtvis kommer arterna från Frankrike där de ingår i olika typer av akvakulturer.

med mer än 80 procent direkt efter att parken uppförts (Kahlert m.fl. 2004, Desholm och Kahlert 2005). Inom parkområdet minskade dessutom antalet fåglar ytterligare åren efter det att vindkraftverken togs i bruk (Stewart m.fl. 2005).

Även om flera studier visar på dykändernas ekologiska betydelse i littorala samhällen så saknas studier som visar om, och i så fall hur, störning på fågelflockarna påverkar det bentiska samhället. I de vindkraftparker som har studerats har man dock noterat att mängderna av filtrerande djur, främst blå- musslor och havstulpaner, ökat efter uppförandet av parken jämfört med refe- rensområdena, samtidigt som biomassorna av makroalger, främst olika arter av rödalger, minskat (Wilhelmsson och Malm 2008, Maar m.fl. 2009, Malm och Engkvist 2011). Ökningen av filtrerarnas biomassa och antal är inte bara begränsad till fundamentstrukturer och dess omedelbara närhet, utan för- ändringar i den bentiska samhällsstrukturen har observerats i hela parken på Lillgrund i södra Öresund, även på block och sten flera hundra meter från närmaste kraftverk (Malm och Engkvist 2011). Det är dock inte klarlagt om dessa förändringar är en effekt av minskad konsumtion från fåglar inom parken eller har någon annan orsak.

SAMMANFATTANDE BEDÖMNING:

De områden i svensk ekonomisk zon där en storskalig vindkraftsutbyggnad skulle kunna få störst påverkan på bentiska samhällena genom effekter på fågelpopulationer och på födoväven, är utsjöbankarna i centrala Östersjön, främst Hoburgs Bank och Norra Midsjöbanken där två tredjedelar av Europas alfågelbestånd, cirka en miljon djur, övervintrar (Brager m.fl. 1995). Effekten kommer att bero på hur stort område som bebyggs, och även avståndet mellan tornen.

SÄKERHET I BEDÖMNINGEN: 3