Standardiserade arrangemang

Regeringens förslag: Ett gränsöverskridande arrangemang är rapporterings-

pliktigt om arrangemanget

89 2. är tillgängligt för fler än en användare utan att i väsentlig utsträckning

behöva anpassas för att kunna genomföras.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Förvaltningsrätten i Göteborg anför att bestämmelsen bör

förtydligas. Förvaltningsrätten i Stockholm anför att förslaget och direktivet inte överensstämmer med den begränsade tillämpning som utredningen ger uttryck för.

Skälen för regeringens förslag: Ett av de kännetecken som omfattas av DAC 6

är kännetecknet avseende standardiserade arrangemang. Av DAC 6 framgår (under kategori A.3 i del II i bilaga IV till DAC) följande. Ett arrangemang som har väsentligen standardiserad dokumentation och/eller struktur och är tillgängligt för fler än en berörd skattebetalare utan att i väsentlig omfattning behöva anpassas innan genomförandet. Kännetecknet är ett av de kännetecken där kriteriet om den huvudsakliga fördelen, eller en av de huvudsakliga fördelarna, (se avsnitt 5.4.4) måste vara uppfyllt för att beaktas.

Ett kännetecken avseende s.k. standardiserade skatteprodukter används för att fånga upp arrangemang som tillhandahålls till flera personer och som inte i någon större utsträckning skräddarsys utifrån den enskilde klientens förutsättningar. Kännetecknet är således i huvudsak tillämpligt på marknadsförbara arrangemang, det vill säga arrangemang som utformas, marknadsförs, är redo för genomförande eller tillgängliggörs för genomförande utan att behöva anpassas i väsentlig omfattning (se artikel 9.24 i DAC).

Kännetecknets utmärkande drag är att arrangemanget är lätt att mångfaldiga och brukar beskrivas som ett ”plug and play-arrangemang”. Ett standardiserat arrangemang torde även behöva ha förmedlats av en professionell rådgivare. Denna tolkning stöds av det faktum att kommissionen har angett att genomförandet av ett arrangemang som uppfyller detta kännetecken inte kräver någon ytterligare professionell rådgivning av betydande omfattning, se Meeting document from the Commission services to the Working Party on Tax Questions (Direct Taxation – DAC) den 21 september 2017 (WK 9981/2017 INIT). Detta bör enligt regeringens mening innebära ett krav på att den inledande rådgivningen, genom vilket det standardiserade arrangemanget tillhandahålls, är av professionellt slag. Denna tolkning är också i linje med OECD:s rapport om Mandatory Disclosure Rules (Åtgärd 12, punkt 104) och standardiserade skatteprodukter (eng. Standardised tax products). Detsamma gäller tillämpningen av det kännetecken avseende standardiserade arrangemang som finns i Förenade kungarikets regelverk avseende informationsskyldighet, DOTAS, som endast är tillämpligt om det finns en professionell rådgivare avseende arrangemanget (se HM Revenue & Customs, Disclosure of tax avoidance schemes: guidance, uppdaterad den 20 april 2018, s. 48). I Korea finns liknande standardiserade arrangemang som är inriktade på finansiella produkter. Produkterna är typiska massmarknadsförda produkter där ett flertal användare ingår i huvudsak samma avtalsliknande arrangemang. Sådana produkter är huvudsakligen skattedrivande och det är högst osannolikt att de skulle säljas utan att en skatteförmån uppnås (se OECD:s rapport, åtgärd 12, punkt 105).

Förvaltningsrätten i Göteborg anför att bestämmelsen bör förtydligas. Det finns

90

på en mycket grundläggande nivå, det vill säga sådan skatteplanering som är vanligt förekommande och accepterat av lagstiftaren. Förvaltningsrätten i

Stockholm anför att förslaget och direktivet inte överensstämmer med den

begränsade tillämpning som utredningen ger uttryck för. Utredningen anför bl.a. att ”skatteupplägg som används av ett stort antal skattskyldiga och som utformas på ett liknande sätt, såsom var fallet med de s.k. kattrumporna” inte kan anses vara standardiserade arrangemang. Förvaltningsrätten ifrågasätter om inte ett sådant förfarande som benämns kattrumpa (se prop. 2016/17:99 s. 27–37) är ett typexempel på ett sådant arrangemang som omfattas av lagtextens ordalydelse. Om bestämmelsen ska begränsas till sådana arrangemang som utredningen ger uttryck för måste detta framgå av lagtexten och kommentaren till lagtexten bör utvecklas.

Med anledning av vad förvaltningsrätterna anför vill regeringen förtydliga följande. I likhet med utredningen gör regeringen bedömningen att kännetecknet endast är avsett att omfatta arrangemang som rör färdiga paketlösningar och är tillgängligt för en större krets användare, s.k. plug and play-arrangemang som redogörs för ovan. Användaren av ett standardiserat arrangemang ska inte behöva företa komplicerade procedurer för att arrangemanget ska genomföras. Ett standardiserat arrangemang kan däremot innebära att en användare behöver ingå eller genomföra vissa på förhand bestämda avtal, transaktioner, rättshandlingar eller liknande. I exemplet från Korea (som nämns ovan) förutsätter arrangemanget att användaren ingår ett standardiserat avtal. Utredningen tar upp de s.k. kattrumporna som ett exempel på arrangemang som inte ska anses vara standardiserat i direktivets mening. Förfarandet med de s.k. kattrumporna omöjliggjordes genom en s.k. stoppskrivelse till riksdagen 2016 (skr. 2016/17:38, prop. 2016/17:99). Förfarandet med de s.k. kattrumporna innebär att överlåtaren, som utgörs av en fysisk person, överlåter en fastighet till ett bolag som direkt eller indirekt ägs av överlåtaren och närstående till denna. Överlåtelsen sker mot en ersättning som understiger fastighetens taxeringsvärde men överstiger det skattemässiga värdet. Härefter kan andelarna i det bolag till vilket fastigheten har överlåtits avyttras för marknadsvärdet till den slutliga förvärvaren (se prop. 2016/17:99 s. 30). Av beskrivningen framgår att inte oväsentliga delar i förfarandet är skräddarsydda och att förfarandet till sin struktur inte kan anses som väsentligen standardiserat eller innehålla väsentligen standardiserad dokumen- tation, i enlighet med direktivets mening.

I inkomstskattelagen förekommer ett antal värderande uttryck, däribland väsentligen. Uttrycket väsentlig förekommer på flera ställen i inkomstskattelagen och avser ibland kvalitativa och ibland kvantitativa begrepp. De värderande uttryck som används i svensk rätt behöver dock inte ha samma betydelse som begrepp som används i ett direktiv (jfr avsnitt 5.4.4 avseende uttrycket huvudsakliga fördelarna). I beskrivningen av standardiserade arrangemang ovan framgår att uttrycket väsentligen bör tolkas som att endast mycket små justeringar ska behöva utföras för att anpassas till olika användare. Detsamma gäller dokumentationen eller strukturen som väsentligen ska vara standardiserad, dvs. om några avvikelser ska förekomma ska dessa vara små. Regeringen gör bedömningen att förslaget bör överensstämma med direktivets ordalydelse och att några ytterligare förtydliganden inte behövs.

91

Lagförslag

Ett kännetecken avseende standardiserade arrangemang tas in 16 § lagen om rapporteringspliktiga arrangemang.