Regeringens förslag: Den nya lagen ska tillämpas på gränsöverskridande
arrangemang som avser skatter som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning. Lagen ska även tillämpas på gränsöverskridande arrangemang som
1. skulle kunna påverka rapporteringsskyldigheten enligt
a) rådets direktiv 2014/107/EU av den 9 december 2014 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning,
b) det multilaterala avtalet mellan behöriga myndigheter om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton som undertecknades den 29 oktober 2014, eller
c) motsvarande avtal om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, eller
2. skulle kunna påverka identifieringen av verkligt huvudmannaskap.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Enligt utredningens förslag ska lagen tillämpas på gränsöverskridande arrange- mang som avser skatter som omfattas av lagen om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning.
Remissinstanserna: Förvaltningsrätten i Malmö ifrågasätter om 3 § i den
föreslagna lagen om rapporteringspliktiga arrangemang behövs. Förvaltnings- rätten anser inte att bestämmelsen motsvarar de tydlighetsskäl som utredningen motiverar den med. Skatteverket anför att det bör tydliggöras att det inte enbart är kopplingen till skatterna som omfattas av lagen om administrativt samarbete som har relevans utan att lagen bör ha ett vidare tillämpningsområde.
Skälen för regeringens förslag: Eftersom DAC 6 är ett ändringsdirektiv är dess
tillämpningsområde detsamma som tillämpningsområdet för DAC, om inte annat uttryckligt anges. Enligt artikel 1.1 i DAC anges att direktivet fastställer de regler och förfaranden enligt vilka medlemsstaterna ska samarbeta med varandra för att
42
utbyta sådana upplysningar som kan antas vara relevanta för administration och verkställighet av medlemsstaternas nationella lagstiftning i fråga om de skatter som avses i artikel 2. Enligt artikel 2 ska direktivet tillämpas på alla skatter som medlemsstaterna tar ut förutom mervärdesskatt, tullar, punktskatter som omfattas av annan unionslagstiftning om administrativt samarbete och obligatoriska sociala avgifter. DAC har i stort genomförts i svensk rätt genom lagen om administrativt samarbete. När det gäller rådets direktiv 2014/107/EU av den 9 december 2014 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning (förkortat DAC 2) har detta direktiv genomförts i svensk rätt bl.a. genom en ny lag, lagen (2015:912) om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. Tillämpningsområdena för dessa lagar framgår av 1–3 §§ lagen om administrativt samarbete och 1 § lagen om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton.
Utredningen föreslår att lagens tillämpningsområde ska motsvara tillämpnings- området för DAC och att en hänvisning ska ske till lagen om administrativt samarbete och de skatter som omfattas av den lagen. Av tydlighetsskäl föreslår utredningen att det även ska framgå av lagtexten att tillämpningsområdet även omfattar arrangemang som skulle kunna påverka skyldigheten att rapportera in uppgifter om finansiella konton eller försvåra identifieringen av verkligt huvudmannaskap. Utredningen hänvisar till kännetecken D (i del II i bilaga IV till DAC) som avser arrangemang för att undvika automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton och arrangemang för att skapa icke-transparanta utländska ägarstrukturer. Utredningen anger att dessa arrangemang bör anges uttryckligen även om också sådana arrangemang torde avse skatter som omfattas av lagen om administrativt samarbete.
Med anledning av vad Förvaltningsrätten i Malmö anför om att den föreslagna bestämmelsen i 3 § lagen om rapporteringspliktiga arrangemang borde kunna utgå, kan följande anföras. Kännetecken D (i del II i bilaga IV till DAC) avser att träffa arrangemang som kan ha verkan av att undergräva rapporterings- skyldigheten enligt lagstiftningen om genomförande av unionens lagstiftning eller eventuella motsvarande avtal om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, inklusive avtal med tredjeland, eller som drar fördel av avsaknaden av sådan lagstiftning eller sådana avtal. De arrangemang som är avsedda att träffas av detta kännetecken är de som kan ha verkan av att undergräva DAC 2, det multilaterala avtalet mellan behöriga myndigheter om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton som undertecknades den 29 oktober 2014 (nedan MCAA) eller motsvarande avtal om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. Eftersom DAC 2 och MCAA inte implementerades genom lagen om administrativt samarbete utan genom bl.a. lagen om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton anser regeringen att en hänvisning till DAC 2 och MCAA samt motsvarande avtal om automatiskt utbyte av upplysningar är nödvändig. Att det automatiska utbytet om finansiella konton avser de skatter som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om administrativt samarbete förändrar inte detta. Skatteverket anför att det finns en risk för missförstånd om lagtexten endast talar om tillämpningsområdet i form av vilka skatter som omfattas av lagen om administrativt samarbete. Enligt
43 regeringen bör därför bestämmelserna som anger den nya lagens tillämpnings-
område omfatta gränsöverskridande arrangemang som träffas av tillämpnings- området för lagen om administrativt samarbete, vilket omfattar vissa skatter och vissa slag av samarbeten inom den Europeiska unionen (se 1–3 §§ lagen om administrativt samarbete), men även arrangemang som kan ha verkan av att undergräva olika överenskommelser om automatiska utbyten av upplysningar om finansiella konton eller skulle kunna påverka identifieringen av verkligt huvudmannaskap.
Lagförslag
Bestämmelser om lagens tillämpningsområde tas in i 2 och 3 §§ lagen om rapporteringspliktiga arrangemang.