Som nämndes redan inledningsvis i denna rapport, har gratistidningarna som fenomen inte alltid setts med blida ögon från omgivningen, främst den traditionella tidningsbran-schen. Annonsörerna däremot, har uppenbarligen accepterat gratistidningarna som budbärare, annars hade ingen av dem överlevt.
Men överlevt har gratistidningarna gjort i många år. Det är nog rimligt att säga att branschen som sådan gick in i en ny fas kring millennieskiftet: starten av Metro 1995 och övriga dagliga gratistidningar därefter är inte betydelselöst för att branschen som helhet ska vinna en större acceptans, och det arbete som i mitten av 2000-talets första decenni-um bedrivs inom föreningen och kansliet går i samma riktning.
I Gratistidningarnas förening ingår såväl rena annonsblad, exempelvis Björklövet i Ta-num, som riktigt tidningslika tidningar, exempelvis Sigtunabygden eller Nacka
Värmdö-Posten. Eftersom man ser sig själva som en förening stadd i utveckling, vill man också att
tidningarna ska utvecklas. Samtidigt vill man inte lämna någon utanför. Den tidningsäga-re som inte vill ha tidningsäga-redaktionellt material i sin tidning ska också fortsatt kunna vara med i
227
Intervju med Maria Johansson (2007-01-08).
228
Att det är den viktigaste frågan framgår av den enkät som gick ut 2006 där medlemmarna får tala om vad de tycker är föreningens viktigaste arbete. 96 procent anger då arbetet mot reklamskatten.
229
Gratistidningarnas förenings årsredovisning 2005 (2006).
230
www.tu.se (2007-02-08).
231
föreningen.232 Men en stor fråga har ändå kommit att bli hur gratistidningar ska definie-ras. Vad är egentligen vad? Det är, naturligt nog, en mycket känslig fråga.
Profilering
På höstmötet 2005 bildades flera arbetsgrupper, där bland annat definitionsfrågan ingick som en del i den grupps arbete som handlade om statushöjande åtgärder.233 Att definiera gratistidningar är inte en enkel uppgift, även om det kan låta så. Flera pressutredningar och andra har försökt.234
Skälet till att man började diskutera definitioner, var dels att skaffa sig tolkningsföre-träde på begreppet, dels uppfattningen att omvärlden i bemärkelsen kunder, leverantö-rer, samhället etc, behöver veta hur de ska kunna sortera de olika tidningarna i rätt fack. I det första utkastet till definition, som presenterades på vårmötet 2006 ingick nio krite-rier, plus medlemskap i Gratistidningarnas förening, som skulle uppfyllas för att en tid-ning skulle få kalla sig för gratistidtid-ning. Kraven var ganska tuffa. Det redaktionella mate-rialet skulle uppgå till minst 30 procent av tidningen, ha lokal prägel och vara av god kvalitet. Utgivningsfrekvensen skulle ske minst varannan vecka och formatet som minst vara nedtrimmad tabloid. Distributionen skulle vara total i spridningsområdet och upp-lagan RS-kontrollerad. Räckviddsundersökningar rekommenderades med maximalt tre års intervall och tidningarna skulle följa de pressetiska reglerna.235
Med sådana krav skulle antalet medlemmar i Gratistidningarnas förening ha minskat radikalt, eftersom många rena annonsblad ingår. Det blev därför, inte oväntat, ett rama-skri bland medlemmarna när detta dokument presenterades, det förstår man vid läsning av efterkommande dokument i frågan.
Ett nytt diskussionsunderlag togs fram, där arbetsgruppen nogsamt förklarade dels varför det var viktigt att ha definitioner och dels att det alls inte handlade om att skapa ett A- och ett B-lag eller att utesluta någon.236 En formulering ur dokumentet får illustre-ra varför man ändå menade att det var viktigt att ha billustre-ra definitioner:
Idag kallas allt från de renodlade annonsbladen till de som i princip är likvärdiga dagspressen för gratistidningar enbart på basis av dess utgivningsform. Detta faktum försvårar inte bara för annonsköparna utan också för politiker, skattemyndigheter och allmänhet att förstå begreppet gratistidning.
Det nya förslaget som togs fram bar rubriken Lika och olika i GTF och hade definitioner på tre olika slags tidningar: annonsblad, lokala gratistidningar och gratistidningar.
För att få kalla sig lokal gratistidning ska man ha minst 30 procents redaktionellt in-nehåll, medan annonsblad inte behöver ha något alls och gratistidning ska ha något re-daktionellt innehåll, oklart hur mycket. Det redaktionella materialet i en lokal gratistid-ning ska vara fristående, ha en lokal prägel och stor mångfald – motsvarande definition saknas helt för både annonsblad och gratistidning. Frekvensen ska vara minst 10 nr/år för lokal gratistidning och gratistidning, medan frekvensen för annonsblad inte anges. Distributionen ska vara total i spridningsområdet för annonsblad och lokal gratistidning medan gratistidning kan ha varierande täckning och olika slags distribution. Upplagan ska vara kontrollerad för alla tre typerna via RS eller Gratistidningarnas förening. Om
232
Statushöjande åtgärder 2007 till 2009 (2006).
233
Verksamhetsberättelse för verksamhetsåret 2005/2006 (2006).
234
Se Andersson och Wadbring (2005) Eriksson (2002) samt Wadbring (2003a) för översikter.
235
Förslag på definierad standard för produkt gratistidningar (2006).
236
formatet sägs ingenting alls. De pressetiska reglerna ska följas, men för annonsbladen gäller endast de annonsetiska reglerna. SWEDMAs distributionsregler ska följas av an-nonsblad och lokala gratistidningar och för alla tre tidningstyperna rekommenderas räckviddsundersökningar minst var tredje år.237
En sådan mer allmän skrivning vann större acceptans, samtidigt som det fanns en önskan om att dela upp begreppet gratistidning i de två formerna dagliga gratistidningar respektive gratis tidskrifter.238 Denna skrivning är väldigt lik den som redan finns hos IRM.239 Som kritisk betraktare kan man därför fråga sig vad som är nytt under solen, men som välvillig betraktare bör man välkomna att diskussionen alls förs inom bran-schen, och inte bara utanför.
Utbildningar
För att höja statusen på tidningarna, och gärna få flera att bli lokala gratistidningar sna-rare än annonsblad, är utbildning central.240 De första kurserna som genomfördes i före-ningens namn var två säljkurser i början av 2006. Dessa genomfördes vid flera tillfällen under 2006 och skrivarkurser tillkom.241
I den medlemsenkät som Gratistidningarnas förening skickade ut 2006 efterfrågades vilken slags utbildning man ansåg sig ha behov av. Det enskilda alternativ som flest an-gav (på en öppen fråga) handlade om annonsförsäljning (21 procent). I övrigt var det en salig blandning med allt från skatte- och försäkringsfrågor till journalistik och publicis-tiska principer. Den indikerar således att det fortfarande självklart är försäljningen, dvs. annonserna, som är det viktigaste för tidningarna medan allt annat kommer långt efteråt. För samtidigt är annonsförsäljning det man kan bäst om man hårdrar det, jämfört med exempelvis redaktionellt arbete där större resurser skulle behöva läggas om man vill höja statusen på branschen.
Inför 2007 togs föreningens allra första kurskatalog fram. Det som prioriterats är ut-bildningar på sälj- och redaktionsområdet. Man menar att exempelvis datautut-bildningar och grafiska utbildningar redan finns på marknaden, varför det inte är lika viktigt – åt-minstone i ett första skede.242
Allmän status i samhället
Att statusen hos den disparata floran av gratistidningar inte är så hög i samhället, är up-penbarligen ett problem för föreningen – och ibland för de enskilda tidningarna. Mer utbildning och tydliga definitioner av vad gratistidningar är, är två saker som enligt före-ningen förhoppningsvis ska höja statusen.
Men det finns fler sätt.243 Att försöka informera omvärlden, i form av såväl politiker och tjänstemän som mediebyråer och annonsköpare. Att få fler medlemmar skulle ge föreningen större tyngd. Att ha egna journalistpriser och försöka få en plats i Pressens
237
Lika och olika i GTF (2006). Faktum är att redan idag har två tredjedelar av medlemmarna i Gratis-tidningarnas förening gjort en läsarundersökning åtminstone någon gång (GratisGratis-tidningarnas förening enkät 2006).
238
Noteringar från Gratistidningarnas Vårmöte i Stockholm 31 mars – 1 april 2006 (2006).
239
IRM (1998).
240
En förening i utveckling. Verksamhetsplan för Gratistidningarnas Förening (2006).
241
Noteringar från Gratistidningarnas Vårmöte i Stockholm 31 mars – 1 april 2006 (2006).
242
Utbildning för framtiden (2006)
243
Nedanstående i detta avsnitt bygger på Statushöjande åtgärder 2007 till 2009 (2006) där inte annat anges.
samarbetsnämnd tillsammans med alla andra branschorganisationer på mediemarknaden är andra mål att sträva mot. Men kanske viktigast:
Vidare måste vi alla utveckla våra tidningar och rensa bort det som idag svärtar ner vårt rykte, exempelvis förekomsten av textreklam. Styrelsen uppmanar alla medlemmar att följa de pressetiska regler som finns framtagna av Pressens Samarbetsnämnd.
Ungefär hälften av medlemmarna har alltid haft redaktionellt material i tidningen,244 men kvaliteten har varit – och är – olikartad.
Upplagekontroll sköts av TS/RS, men det finns ett förslag att Gratistidningarnas fö-rening själva ska handha denna hantering, för att fler ska kunna gå med; det skulle bli billigare. Opinionsarbete – framför allt mot reklamskatten, som fortfarande är det röda skynket för föreningen245 – ska fortsätta bedrivas, gärna tillsammans med andra organi-sationer.
Ytterligare något som skulle öka tidningarnas allmänna status och underlätta för an-nonsörerna, vore om samannonsering ökade. Av medlemsföretagen deltar drygt hälften i någon slags annonspaket,246 men det är i mindre skala,247 och också svårt att utveckla bland annat eftersom formaten på tidningarna är så olikartade, liksom prissättningarna. En gratistidning utan konkurrens kan ta ut ett betydligt högre pris än en gratistidning som konkurrerar med en abonnerad tidning.248