Steg 8: Långsiktig övervakning

Om ÖNS har valts som åtgärdsmetod bör ett långsiktigt kontrollprogram tas fram för att övervaka och dokumentera att den naturliga självreningen verkligen fortgår med den hastighet som krävs för att uppnå de åtgärdsmål som ställts upp. Detta kontrollprogram ska fortgå ända tills åtgärdsmålen är uppfyllda. Kontrollpro- grammet designas så att det:

• Bekräftar de beräknade självrenings- och transporthastigheterna (och för- ändrar dessa om så behövs);

• Bekräftar att förhållandena på platsen inte förändras över tiden och fast- ställer att självrening fortgår och att de geokemiska förhållandena inte förändas;

• Varnar om vissa förhållanden förändras enligt i förväg fastställda kri- terier (t.ex. förändrade redoxförhållanden) så att alternativa åtgärder kan sättas in.

Då ett långsiktigt kontrollprogram tas fram bör storleken på plymen, akvifärens komplexitet och de krav som ställs av intressenterna beaktas. Grundvattenrören bör generellt installeras i fyra typer av områden:

• Källområde och i plymens mitt (där de högsta koncentrationerna i plymen förekommer) så att självreningshastigheterna kan mätas och där- igenom bekräfta de modeller som tagits fram.

• Opåverkade områden för information om bakgrundsförhållanden. • Nedströms det förorenade området där självreningen minskat plymkon-

centrationerna så pass att de understiger de riktvärden som ställts upp men där de geokemiska förhållandena fortfarande är påverkade. • Mellan föroreningen och skyddsobjekten.

Tabell 7.5 sammanfattar vilka typer av grundvattenrör som kan användas i ett lång- siktigt konrollprogram för ÖNS. Figur 7.7 illustrerar konceptuellt hur grundvatten- rören bör placeras i ett sådant kontrollprogram.

Grundvattnets strömningsriktning

Plym av löst förorening

Provpunkt Ett års grundvatten transport

Föroreningskälla

Brunn för kontroll att skyddsobjektet inte påverkas

Tabell 7.5. Komponenter i ett långsiktigt kontrollprogram.

Övervakningsbrunn Plats Syfte

Källa Den brunn som är närmast källom-

rådet

Kvantifiera koncentrationerna i källområdet

Nedströms 1 Ca 1/3 plymlängd nedströms

källområdet.

Övervaka grundvattnets och föroreningens rörelser samt självreningshastigheterna nära källområdet.

Nedströms 2 Ca 2/3 plymlängd nedströms

källområdet.

Övervaka grundvattnets och föroreningens rörelser samt självreningshastigheterna från brunn 1

Nedström 3 Nedströms källan strax nedanför

plymgränsen.

Dokumentera plymgränsen och upptäcka föränd- ringar i plymens storlek eller geokemi.

Bredvid 1 Två brunnar vid mitten av plymens

långsidor.

Dokumentera sidledes rörelser eller stabiliteten hos plymen.

Bredvid 2 Två brunnar bortom plymens ned-

ströms avgränsning med ungefär en plymbredds mellanrum. Dessa kan också ses som bekräftelsebrunnar så som visas i Figur 7.7.

Dokumentera sidledes rörelser eller stabiliteten hos plymen.

Uppströms Uppströms källan längs en flödes-

linje.

Mäter och övervakar bakgrundskoncentration- erna.

Bekräftelse Flera brunnar placerade precis

uppströms skyddsobjektet.

Dokumentera så att plymen inte når skyddsob- jektet.

Provtagningsfrekvensen bör fastställas utifrån de förhållanden som råder på den aktuella platsen. Faktorer som bör vägas in är typ av förorening, avstånd till och typ av skyddsobjekt samt typ av plym (stabil, ökande eller minskande).

Generellt gäller att ju högre flödeshastighet och ju kortare avstånd till skydds- objekten desto högre provtagningsfrekvens. Provtagningen ska utföras så ofta att mobiliteten hos föroreningen och dess nedbrytningsprodukter (både intermediärer och slutprodukter) mellan grundvattenrören kan dokumenteras. Grundvattenrör nära områdesgränser eller skyddsobjekt ska provtas så ofta att åtgärder hinner sättas in innan föroreningen sprider sig över områdesgränsen eller når skydds- objektet.

Provtagningfrekvensen kan också förändras över tiden vartefter syftet med övervakningen förändras, från bekräftelse av ÖNS utredningen till kontroll av självsaneringens fortskridande. Den inledande bekräftelsen görs för att säkerställa att de prognoser som gjorts baserat på platsspecifika data var korrekta. Detta in- ledande steg kräver relativt frekventa provtagningar.

Ofta görs provtagningarna kvartalsvis de första åren (exempelvis 1 - 5 år). Under den efterföljande kontrollfasen kan provtagningar göras mer sällan och vid färre punkter för att bekräfta att självreningen fortgår, men bara under förutsättning att den inledande provtagningen påvisat en stabil eller minskande plym. Vidare kan antalet analysparametrar minskas för att minska kostnaderna för kontrollpro- grammet

Det finns flera användbara referenser som behandlar utformningen av ett lång- siktigt kontrollprogram, t.ex. Road Map to Long-Term Monitoring Optimization (EPA, 2005) och Designing Monitoring Programs to Effectively Evaluate the Per- formance of Natural Attenuation (Wiedemeier et al., 2000). Vidare finns det pro- gramvaror som kan vara användbara för att analysera de övervakningsdata som samlas in (se avsnitt 5.5 för en diskussion kring tillgängliga programvaror).

7.9 Referenser

Anderson, M. och W. Woesner, 1992. Applied Groundwater Modeling: Simulation of Flow and Advective Transport, Academic Press, San Diego, CA.

Bekins, B., E. Warren, och E. Godsy. 1998. A Comparison of Zero-Order, First- Order, and Monod Biotransformation Models. Ground Water 36(2): 261-268. Buscheck, T. och C. Alcantar. 1995. Regression Techniques and Analytical Solutions to Demonstrate Intrinsic Bioremediation. Intrinsic Bioremediation. R.E. Hinchee, J.T. Wilson, and D.C. Downey (Eds.). Battelle Press, Columbus, OH. 109-116.

Cooper, H.H., Jr., J.D. Bredehoeft, och I.S. Papadopoulos. 1967. Response of a finite-diameter well to an instantaneous charge of water. Water Resources Res. 3: 263-269.

Cooper, H.H., Jr., och C.E. Jacob. 1946. A generalized graphical method for evaluating formation constants and summarizing well field history. Trans. Amer. Geophys. Union. 27: 526-534.

Domenico, P.A., och F.W. Schwartz. 1990. Physical and Chemical Hydrogeology. John Wiley and Sons. New York. 824 p.

EPA. 1998. Technical Protocol for Evaluating Natural Attenuation of Chlorinated Solvents in Ground Water. EPA/600/R-98/128. EPA ORD. Washington, D.C. EPA. 1992. Methods for Evaluating the Attainment of Cleanup Standards, Volume 2: Groundwater. EPA/230/R-92/014, Office of Policy, Planning, and Evaluation, Washington, D.C

Freeze, R.A., och J.A. Cherry. Groundwater. Prentice-Hall, Inc. Englewood Cliffs, New Jersey, 1979.

Gelhar, L.W., C. Welty, och K.R. Rehfeldt. 1992. A Critical Review of Data on Field-Scale Dispersion in Aquifers. Water Resour. Res. 28(7):1955-1974. Hantush, M.S. och C.E. Jacob. 1955. Non-steady radial flow in an infinite leaky aquifer. Am. Geophys. Union Trans. 36: 95-100.

Hvorslov, M.J. 1951. Time lag and soil permeability in groundwater observations. U.S. Army Corps Engrs. Waterways Exp. Sta. Bull. 36, Vicksburg, Miss.

ITRC, 1999. Natural Attenuation of Chlorinated Solvents in Groundwater: Principles and Practice. Interstate Technology and Regulatory Cooperative Work- group, In Situ Bioremediation Team.

Jacob, C.E. 1947. Drawdown test to determine effective radius of artesian well. Trans. Amer. Soc. of Civil Engrs. 112(2321): 1047-1064.

Theis, C.V. 1935. The relation between the lowering of the piezometric surface and the rate and duration of discharge of a well using groundwater storage. Am. Geophys. Union Trans. 16: 519-524.

U.S. EPA 1998. Technical protocol for Evaluating Natural Attenuation of Chlorin- taed Solvents in ground Water. Office of Research and Development. Washington DC. EPA/600/R-98/128.

U.S. EPA. 2005. Road Map to Long-Term Monitoring Optimization. EPA 542-R-05-003. May 2005

Weiss, N. 1989. Elementary Statistics. Addison-Wesley Publishing Co., Reading, MA.

Wiedemeier, T.H., M.A. Lucas, och P.E. Haas. 2000. Designing Monitoring Pro- grams to Effectively Evaluate the Performance of Natural Attenuation. Prepared for the Air Force Center for Environmental Excellence, San Antonio, Texas. January 2000.

Wiedemeier, T.H., H.S. Rifai, C. J. Newell, och J.T. Wilson. 1999. Natural Attenuation of Fuels and Chlorinated Solvents in the Subsurface. John Wiley and Sons, USA.