sydöstrA stensträngen
I område 1 löper en stensträng längs östra kanten av höjdryggen i nordsydlig riktning. Den utgörs här av en gles rad av större stenar. Underlaget till sten strängen utgörs av ett moränflintstråk som tolkas vara naturligt avsatt. Området öster om stensträngen har utgjort en våtmark som periodvis varit vattenavsatt. Stensträngen ligger alltså på moränflintstråket som en avgränsning mellan höjden och våtmarken. Att den östra våtmarken endast tidvis har varit vattenavsatt under äldre järnålder, bekräftas av att en del av härdområdet, gropsystem samt en större brunn var belägna här. Väster om stensträngen ligger bebyggelsen från äldre järn åldern. Det visade sig vara svårt att stratigrafiskt relatera stensträngen till övriga anläggningar. Dock påträffades större stenar från den i ytan på gropsystem. Det betyder att den bör ha anlagts efter gropsystemens igenfyllande och den tidigaste möjliga dateringen skulle i så fall vara äldre romersk järnålder.
Den fortsätter norrut via den oexploaterade ytan och in i område 5 där den löper i östra delen av området i nordsydlig riktning. Den är här tät och välbyggd och består av större stenblock. Den har formen av en gärdsgård, där längden inom området är 64 m och bredden är 1,–,0 m (se figur 40). Den följer höjd ryggen norrut där spåren av den tar abrupt slut. Dess läge utgör en gräns mellan brunnsområdet och våtmarken i öster och boplatsytan i väster. Dateringen av sten strängen är dock osäker, men den skär östra delen av hus 9 och 10. Utifrån date ringarna av de båda husen, är den är uppförd efter perioden 50 f.Kr.–100 f.Kr. nordöstrA stensträngen
Norra boplatsen avgränsas i öster av våtmark och i den gränsen en stensträng. Den del som har löpt genom område 9 är nästan helt bortodlad. Förutom några enstaka större stenar återstår en sträng bestående av grus och mindre sten. Det anmärkningsvärda är att den löper genom de ostligaste belägna och motstående ingångarna i hus men berör även hus 4 (se figur 5).
I område 10 är stensträngen som bäst bevarad. Den innehåller rikligt med sten och är belägen i ett humöst svämlager. Stensträngen löper vinkelrät mot häg naderna till bebyggelsen på område 9 och 1 och kan därför ha utgjort en östlig gräns till det inhägnade område 10. I ett försök att datera stensträngen gjordes två humusdateringar under två av de större stenar som tolkades ligga in situ. Da teringarna blev 00talet AD och 100talet AD och avspeglar endast delar av de perioder som finns representerade på norra delen av Mellanbyn. Terrängen sluttar inte så brant ner till våtmarken öster om, vilket har fått till följd att flera större stenar var utplöjda i området eller att delar av stensträngen helt var bortplöjd. I norra delen av område 1 försvinner den helt, men enstaka stenbumlingar nära norra schaktgränsen vittnar om att stensträngen har fortsatt längre norrut.
västrA stensträngen
Västra stensträngen löper längs kanten mellan Hyllie mosse och Mellanbyn. Drygt 550 m av stensträngen schaktades helt fram och är välbevarad. De största stenblocken var x m, vilket tyder på en kraftig konstruktion. Den goda be varingen kan förklaras med att terrängen sluttar relativt brant från höjdkrönet västerut ner mot mossen. Matjordslagret som överlagrar stensträngen är 0,5–0, m tjockt och har därför skyddats mot plogen. Detta märks också på att väldigt få stenar är utplöjda. I svackan mellan de båda höjderna, som ligger i vad jag har valt att kalla område , påträffades ett område med spridda större stenblock samt flera spår av stenlyft. Detta tyder på att det på området funnits god tillgång till lokalt byggnadsmaterial för stensträngen.
I område 4 finrensades och dokumenterades en ca 0 m lång sträcka. Sten strängen ligger här i ett ca 0 m brett svämlager samt på underlaget. Svämlagret bestod av något humös siltig lera. Stensträngen är här ca 5,5 m bred och stenarnas storlek varierar mellan 0, och 1,5 m i diameter. Liksom stensträngsavsnittet på
Figur 40. Sydöstra stensträngen mot S. Foto: Anna Andréasson.
område 1, ligger även här ett moränflintstråk under stensträngen, d.v.s. i över gången mellan höjden och våtmarken. Det går inte att datera stensträngen efter fyndmaterialet, eftersom det i svämlagret bestod av en recent spik samt spjälkade fragment av keramik med allmän förhistorisk karaktär. I delen av stensträngen som löpte genom område gjordes även här två humusprover, vilket resulterade i dateringarna senneolitikum (ca 00 BC) och bronsålder (ca 00 BC).
I område blir stensträngen mer otydlig vilket kan vara resultatet av den stora mängden diken som grävts här under kanske medeltid. Dock löper dikena vinkelrätt mot stensträngen både väster och öster om strängen, men viker av strax innan stensträngen och löper parallellt med den. De ger därför intrycket av att vara yngre än stensträngen. Den skärs i området av sockengränsen, vilken är mar kerad på 101 års lantmäterikarta och är alltså äldre än den. Mot sydost upphör dock spåren av den. Detta kan eventuellt bero på att endast smalare sökschakt har tagits fram. I område 1 är den otydlig. En ansamling av större stenar visar dock att den följer kanten på mossen och löper i sydlig riktning strax väster om Bunkeflo by. Även i område 1 blir stensträngen otydlig. Här löper ett stort antal diken parallellt med stensträngen utan att korsa den, vilket indikerar att den bör ha legat här då dikena grävdes.