STORA SYSTEMET - Mjölkrobot, grannar och EU-bidrag

Liksom alla andra är lantbrukaren en del av ett större samhälle som påverkar deras vardag.

Det som påverkar deras lilla system och vardag är politik, administration och ekonomisk styrning som bestäms i det större samhället. Storsamhället som jag vill kalla för det stora systemet är i motsats till lantbrukarens konkreta lilla system och ofta är det i form av EU, marknad och myndigheter och teknik som det stora systemet uppträder för lantbrukaren. Det stora systemet kan framstå som abstrakt för lantbrukaren med alla dess lagar, system och regler men även konkret i form av bestämda priser, regleringar och tjänstemän (Nordström-Källström 2008:40). Dock så bestäms det alltid någon annanstans ofta i form av en

ospecificerad plats menar Giddens (1996:66). Det stora systemet kan alltså gestalta sig i lantbrukarens värld genom utsedda tjänstemän och det är först här i mötet som det stora systemet får ett ansikte för lantbrukaren. Detta är expertsystemets tillgångspunkt när en person möter en representant från expertsystemet. (Giddens 1996:88).

EU stödet

I synnerhet är det EU-stödet bönderna måste söka som är den svårare delen av de byråkratiska sysslorna. För en stor del av lantbruksverksamheten grundar sig idag på det som kallas för EU-stöd eller EU-bidrag. Det betyder att lantbrukarna ansöker om stöd från EU för att fortsätta driva sitt lantbruk och sin produktion och detta skedde i och med Sveriges inträdde i EU 1995. EU-stödsystemets utformning fungerar som så att istället för att höja priserna på livsmedel så ger man istället stöd till lantbrukarna. På så viss blir livsmedel i affärerna billigare och priserna stabilare över tiden och lantbrukarna får en mer stabil inkomst för sina produkter men på så viss blir lantbrukarna också beroende av det stödet som EU ger

(Johansson 2014). Jonny sa att livsmedelspriserna försöks hållas låga som möjligt och därav har inte bönderna heller fått någon större prisutveckling på sina varor. Att böndernas

produktion inte följt en prisutveckling blev talande i exempel Jonny sa om dagens mjölkpriser.

Det är samma mjölkpris nu som på sjuttiotalet […] Någon gång på sjuttiotalet var det en brytning för då fick man lika mycket för en liter mjölk som för vad en liter diesel

kostade. Den kostar ju 16 spänn nu och du får ju fortfarande 3,40 kronor för en liter mjölk idag. (Intervju 1)

Mjölkpriset har alltså inte utvecklats sedan sjuttiotalet och det var en återkommande kommentar jag fick höra. För att hålla livsmedelspriserna låga för konsumenten så menade Jon att mjölkpriserna inte har höjts. Då förstå man hur beroende de svenska bönderna idag är av EU-stödet. Idag krävs det att man har en kompetens utöver de traditionella

lantbrukssysslorna för att driva ett lantbruk och det har skett en ökning av administration, krav och regler inom svenskt jordbruk idag (Källström-Nordström 2008: 114). Så det krävs mer arbetstimmar på administrativa sysslor idag och därför är det viktigt att ha ett intresse för det menade Bodil. Hon sa att man måste ha en bra byråkratisk kompetens för att skötta ett lantbruk idag, delvis för att lantbruket är så reglerat idag men också på grund av alla

ekonomiska stöd man måste söka. Hon sa att förutom gårdsstödet som är den största delen av bidraget de söker, söker de också stöd för att de odlar ekologiskt och gynnar den biologiska mångfalden på sina ängar. I Strandberg avhandling (2015) beskriver han hur ekobönderna han har samtalat med känner sig totalt beroende av EU-stödet och att kraven på stöden var hårdare från EU:s sida för att de odlade KRAV-märkt. Det kände också Bodil av som odlar ekologiskt och hon hade känt av svårigheterna med att söka stödet.

Det är ju sådan här byråkratsvenska och den fattar inte jag ett dyft ut av […] Men nu är ju min man Pelle väldigt duktig på sådant där, men jag tänker hur många

bönder är det inte egentligen som har svårt för sådant där? För sådant har man ju inte varit intresserad av. Det var inte därför jag ville bli lantbrukare, räkna pengar och läsa papper men det måste du tyvärr kunna nu för tiden. Du måste ha den biten med och utbilda dig. (Intervju 2)

Det byråkratiska arbetet menar Bodil har blivit allt mer med åren och att det krävs ett intresse för att hålla på med det. Jobba med byråkratiska sysslor var inte anledningen till att hon valde yrket från första början – det var inte räkna pengar och arbeta med papper hon ville göra. Den ökande mängden byråkratiska sysslorna kan sägas gå emot familjejordbrukets autonomi, alltså att friheten som förknippas med lantbrukaryrket hotas av regel- och lagsystem och detta kan komma att förändra bonderollen (Djurfeldt 1998:8). Att lantbrukaren blir mindre oberoende blir tydligt i samband med EU-stödet eftersom man inte klarar sig utan det idag. I det stora

systemet finns organisationerna som EU och andra myndigheter som påverkar lantbrukarens vardag. Det är ett system som organiserar många aspekter av den sociala och materiella världen lantbrukaren idag lever i. Ett expertsystem är en del av det stora systemet och det är genom expertsystemet som det stora systemet kan gestalta sig i lantbrukaren vardag. EU-stödet kan ses som ett expertsystem eftersom det är uppbyggt på en expertis som organiserar lantbrukarens vardag. EU-stödets utformning är skapat som sådant att lantbrukaren är beroende av bidraget för att fortsätta sin verksamhet på gården. Det blir därför tydligt att lantbrukaren måste känna en viss tillit till EU-bidragssystemet eftersom det är så viktigt för gårdens överlevnad. När jag talade med lantbrukarna om att söka EU-stödet sa samtliga bönder att det kunde vara en komplicerad process.

Man har ju väldigt mycket förhållningsorder och väldigt mycket hårda regler som man måste uppfylla så det är absolut inga pengar som man bara kan plocka ut. Utan det ligger väldigt mycket jobb bakom alla pengarna som man får i stöd […] Och är det så att du missar bara en liten grej så rycker stöden på en gång. (Intervju 2)

Bodil menade att söka stödet var inte alldeles lätt och hon sa att det krävdes kunskap om stödet för att få det utbetalat. Som hon sa ovan så hade hennes man ett intresse eller kunnighet inför mer administrativa sysslor så ansökningarna brukade de göra själva inom familjen. För Bodil var det viktigt att kunna vara oberoende och kunna skötta gården inom familjen så de undvek att hyra in en tjänsteman som sysslade just med EU-ansökningar. De kände att de hade en tillräcklig kompetens inom stödansökan för att inte ta in hjälp. Vid tillfällen då man behöver hjälp med något inom expertsystemet och behöver anlita en sakkunnig beskriver Giddens det som systemets tillgångspunkt (Giddens 1996:88). Då möter man en representant från expertsystemet och det var något som de övriga bönderna gjorde istället för att göra ansökningarna själv. Jonny och Bernt sa att de nuförtiden brukade hyra in konsulter som gjorde ansökningarna åt dem. Jonny sa att han anlitade rådgivaren som hjälp för att om man gör något fel kunde det gå riktigt illa och då fick man inget stöd alls. Så Jonny betalade för att få hjälp med ansökan så inga misstag skulle ske men han sa att inte ens rådgivarna vet alltid för ansökningarna kan var krångliga och de förändras från år till år. Det krävdes mycket kunskap menade Jonny för att allt skulle bli rätt så därför hyrde han hellre in en tjänsteman som var kunnig inom området istället för att göra det själv. Även Bernt sa att han brukade leja bort ansökningsjobbet till en tjänsteman som jobbade med EU-ansökningar men när det inte var datoriserat gjorde han det ibland själv eller tog hjälp av sin son. Konsulterna som Jonny

och Bernt hyrde in vid ansökningstillfällena kan ses som deras tillgångspunkt till expertsystemet och det är i mötet med representanten som expertsystemet får ett ansikte (1996:88). Jonny hyrde hellre in en expert vid ansökningstillfället med han verkade vara en aning skeptisk till expertens kompetens men framförallt till expertsystemet eftersom det förändrades så ofta. Tillgångspunkten är en viktig plats där personers tillit till systemet kan vidmaktshålas. Det är också i mötet med tillgångspunkten som expertsystemet är som mest sårbart – expertisen och systemets legitimitet kan komma att ifrågasättas i mötet med

representanten (1996:87). I mötet med ansökningsexperten verkade Jonny vara ifrågasättande av expertsystemets legitimitet så tilliten till expertsystemet verkade inte ha stärkts av att möta en representant. Bernt beskrev inga större problem med EU-ansökan eller konsulterna så hans tillit till expertsystemet hade verken stärkts eller försämrats av mötet. Bodil hade inte möt EU-ansökans tillgångspunkt men hon hade en skeptisk inställning till ansökan eftersom den var tekniskt komplicerad. Men om de har mer eller mindre tillit till EU-ansökan och dess

konsulter är egentligen inte av någon större betydelse. Konsulterna kan absolut förbättra deras relation till expertsystemet och gör ansökan lättare för dem men de måste oberoende av vad de känner ändå ha en tillit till expertsystemet – deras verksamhet är helt beroende av EU-stödet och de hade inte klarat sig utan det. Deras beroendeställning till bidraget gör att de måste förlita sig på det.

Myndighetspersoner

Byråkratin kan också vissa sig för lantbrukaren i form av myndighetspersoner och Bernt berättade om när dessa utsedda djurskyddsexperter kom ut till hans gård för att inspektera djurens levnadsmiljö. Bernt berättade att det var inget större bekymmer med EU-ansökan men besöken av myndighetspersoner kunde vara lite värre. När han fortfarande hade djur för några år sedan kom det ut några myndighetspersoner för att granska hans ladugård. Han hade då uppbundna tjurar i stallet och det får man inte ha sedan tre, fyra år tillbaka sa han. Det var också lite därför han slutade ha tjurar för då var han tvungen att bygga om en stor del av stallet vilket hade kostat sju till åtta miljoner. I samband med regelförändringar som kan innebära stora investeringar är det vanligt att man istället lägger ner produktionen menar Nordström-Källström (2008) och särskilt om det inte finns någon arvinge som vill ta över gården. Så blev ju också fallet för Bernt, när det blev en regelförändring lade han ner köttproduktionen för han själv ville inte hålla på med det längre. Det fanns ju heller ingen

bestämd arvtagare som skulle ta över produktionen när han slutade som diskuterades i avsnittet om generationsskiftet vilket också kan ha varit en bidragande faktor till

nedläggningen. Men vid tillfället när djurskyddsexperterna kom ut till Bernts gård för att granska hans ladugård med de nya förhållningsreglerna verkade han inte känna något större förtroende till de nya lagförändringarna eller till deras expertis för han sa:

Så kommer de här små veganflickorna och tittade och stod här utanför ladugården om morgnarna och trodde de visste allt, men de har aldrig gjort ett handtag i en ladugård. (Intervju 3)

När Bernt kom i kontakt med byråkratins expertsystem som i det fallet var en

djurskyddsmyndighet kände han inte någon vidare tilltro till de utsedda personerna. Han var skeptisk mot de två yngre kvinnorna som var utsedda som expertsystemets tillgångspunkt eftersom han trodde att de aldrig hade jobbat i en ladugård. Att han sa att de var

”veganflickor” kan också tyda på att han trodde deras personliga djuretiska värderingar hade en påverkan på deras syn på djurvård – att deras expertis kan var influerad av deras egna värderingar. Tillgångspunktens legitimitet är viktig för att skapa en bra relation mellan expertsystemet och dess användare för om tillgångspunkten ifrågasätts kan också expertsystemet och dess trovärdighet ifrågasättas (Giddens 1996:84f). Tillgångspunkten stärkte inte Bernts förtroende till expertsystemet, det blev snarare tvärtom att hans förtroende till expertsystemet försämrandes i och med mötet med myndighetskvinnorna. Faktorer som att regleringen kring djurhållningen nyligen hade förändrats och att han var tvungen att bygga om ladugården för att anpassa den till det nya regelsystemet kan också ses som anledningar till att han var så misstänksam till de utsedda experterna. De nya förhållningsreglerna som kvinnorna representerade ville göra stora förändringar av Bernts verksamhet och därmed hans lilla system. Kontakten med samhällets myndigheter kan vara krävande för lantbrukare eftersom de inte kan påverka besluten som tas och effekterna besluten har på gårdens verksamhet (Nordström-Källström 2008:121). Det stora systemet ville förändra hans lilla system och man kan därför förstå att Bernt hade en skeptisk inställning till förändringarna myndigheten och dess tillgångspunkt ville göra. Lantbrukaryrket kan förstås som ett arbete där man får bestämma mycket själv både över sig själv och sin gård (Flygare 1984:97). Som lantbrukare är man fri att bestämma över sitt eget arbete och vardagsliv och skapa sitt eget lilla system.

Detta var något som alla lantbrukare jag intervjuade sa till mig de uppskattade med yrket, friheten, och man därför förstå att det kan uppstå en konflikt när någon utomstående kommer

och intränger på denna yrkesfrihet. När jag frågade om varför det ibland kan uppstå konflikter mellan myndighetspersoner och lantbrukare var just detta också en del av Bernts svar.

Dem har ju sina regler som dem följer fyrkantigt och bönderna är vana att bestämma själv på sina egna gårdar över sina egna hektar och så kommer det en liten

nyexaminerad och tror dem kan allt. Man har ju gått och bökat på samma jord i 30, 40 år och så kommer det någon och säger att man gör fel. (Intervju 3)

Det kan vara så att Bernt känner en misstro till myndighetspersonerna när de säger att han gör fel för då ifrågasätter de också hans arbete. Bernt som har varit lantbrukare på denna gård i många år är van vid att bestämma över sitt arbete själv. Man kan därför förstå att han känner en misstänksamhet eller misstro mot myndighetspersoner som kommer och säger åt honom vad han får och inte får göra. När de bestämmer vad får och inte göra tar de också bort hans frihet. Lantbruksyrket är ofta förknippat med en frihet där man har möjligheten till att bestämma över sitt arbete själv. Nordström-Källström skriver att friheten är ett vanligt ideal som beskriver lantbrukaryrket. Friheten har dock alltid varit villkorad eftersom lantbrukaren är beroende av väder, marknad och politik och detta kan skapa en ovisshet för en verksamhet som kräver lång framförhållning (2008:80). Att Bernt inte kände någon vidare tillit till

myndighetspersonernas expertis kan därför ha att göra med hans känsla av yrkesfrihet. När de förändrar lantbrukets förhållningsregler så förändrar de också hans yrkesfrihet som redan var präglad av deras villkor. Men för att nyansera bilden av mötena med myndigheten så var det inte enbart negativa saker som bönderna hade att säga om myndighetspersonerna. Bodil sa vid ett tillfälle när vi pratade om dessa utsedda experter att hon uppskattade deras kunnighet. Hon tyckte att personerna var ofta väldigt trevliga och att de vara värdefulla kontakter. Hennes tillgångspunkt till myndigheten hade varit givande så beroende på hur lantbrukarens verksamhetsituation ser ut kan också kontakten med dem uppfattas olika.

4. AVSLUTNING

I detta avslutande avsnitt kommer studiens centrala aspekter att summeras. Syftet med min studie var att undersöka hur jordbrukets storleksrationalisering, regelförändringar och byråkrati har haft en påverkan på det uppländska lantbruket genom att exemplifiera med några lantbrukare som befinner sig i skilda livs- och yrkespositioner. För att undersöka mitt syfte ställdes inledningsvis fyra frågor för att konkretisera syftet till svarbara frågor. Under studiens gång har frågorna diskuterats och materialet har tolkats utifrån valda teorier.

I det andra kapitlet diskuterades och analyserades de två första frågeställningarna. Den första frågeställningen handlade om samarbetet i jordbrukssamhället och hur det fungerade i

lantbrukarens liv. I kapitlet så beskriver lantbrukarna gällande deras samarbeten i bygden att de fortfarande hade en del samarbeten sinsemellan. Bodil som var en av lantbrukarna

kollaborerade med sina grannar och hade gemensamma maskiner. De andra två lantbrukarna hade mindre samarbeten med sina grannar än vad Bodil hade men det fanns kvar en del samarbeten. En effekt av storleksrationaliseringen och att det idag fanns färre aktiva gårdar i lantbrukarnas närhet beskrev Bernt och Jonny som möjligheten till att samarbeta med andra bönder med liknande verksamhet. Att det blivit färre bönder i närheten kunde däremot leda till att andra viktiga samarbetsrelationer skapades och det var till grannskapets icke-bönder.

Storleksrationaliseringen kan sägas ha lett till färre samarbetsmöjligheter för bönderna men den har också skapat grogrund för nya viktiga relationer.

Den andra frågeställningen i kapitlet handlade om vad genenerationsskiftet hade för betydelse i anknytning till nya investeringar och verksamhetsutökningar. I Nordström-Källströms avhandling (2008) beskriver hon att lantbrukarna som hon hade intervjuat var mer villiga att nyinvestera i verksamhet om det fanns en arvinge. Jag har kommit fram till liknande slutsatser i min studie eftersom lantbrukarna som jag har intervjuat hade liknande berättelser. Bodil vågade nyinvestera i gårdens verksamhet med en ny mjölkrobot eftersom hennes son och hans fru skulle ta över gården i framtiden. Jonny vågade investera i en mjölkrobot eftersom hans far fortfarande var delaktig i verksamheten. Bernt ville inte nyinvestera i gården när det blev nya regelförändringar kring djurhållningen. Det var på grund av bristande intresse men också för att han inte hade en bestämd arvinge. Regelförändringen och byråkratin kring

ombyggnaden av stallet spelade också en viktig roll i varför Bernt valde att inte nyinvestera.

I det tredje kapitlet diskuteras och analyserades den tredje och fjärde frågeställningen. Den tredje frågeställningen handlade om hur lantbrukarna upplevde kontakten med myndigheten och de utsedda experterna. Lantbrukarnas berättelser vittnar om att kontakten med

myndigheten i form av EU-ansökningar kunde vara ett problematiskt och ett krävande moment. Ansökningarna var komplicerade och både Bernt och Jonny valde att hyra in konsulter för att få hjälp med EU-ansökan. Bernt upplevde kontakten med

djurhållningsexperterna som problematisk när de kom hem till honom för att inspektera hans gård. Han verkade ha en skeptisk inställning till de utsedda experterna och till deras expertis och för att regelförändringen som de utsedda experterna representerade inskränkte på hans yrkesfrihet. Hur regelförändringen och byråkratin kan påverka den uppländska lantbrukaren kan därför sägas ha blivit tydligast i Bernt fall.

Den fjärde frågeställningen om lantbrukarna känner en tillit till lantbrukets olika expertsystem och till de utsedda experterna var en fråga som figurerade i både andra och tredje kapitlet.

Tillsammans med Giddens (1996) syn på tillit till expertsystemet redogjorde jag hur

lantbrukarnas relation till expertsystemet såg ut, det exemplifierades med mjölkroboten, EU-ansökan och djurskyddsmyndigheten. Lantbrukarna kände en tillit till mjölkroboten men relationen till EU-ansökan och djurvårdsmyndigheten var mer komplicerad. Att man måste känna en tillit till expertsystemet som Giddens menade blev tydligt i lantbrukarens relation till djurvårdsmyndigheten eftersom de avgör verksamhetens framtid. Tilliten till expertsystemets tillgångspunkt kunde däremot variera. Framförallt måste lantbrukaren känna en tillit EU-bidragets expertsystem men om de kände mer eller mindre tillit till EU-bidraget var

egentligen av mindre betydelse. För lantbrukarna måste känna en tillit till EU-bidraget som ett

In document Mjölkrobot, grannar och EU-bidrag (Page 24-32)