Vilka strategier förklarar respondenterna som aktuella vid konflikthantering mellan pedagog och barn vid på och

avklädningssituationer?

I analysen av pedagogers uppfattningar av strategier vid konflikthantering mellan pedagog och barn vid på- och avklädningssituationer tolkar vi att majoriteten av respondenterna uppfattar det som att konflikthantering till största del handlar om att göra anpassningar i verksamheten och på så sätt förebygga att konflikter uppstår. Faktorer som att se till det enskilda barnets behov och kompetens blir också synliga då respondenterna försöker förebygga konflikt genom att se till det enskilda barnets dagsform. Därav krävs det att

pedagoger är närvarande och nyfikna på att försöka förstå vad barnet har för avsikt att förmedla i konfliktsituationen och kunna förhålla sig till det. Även vikten av sitt förhållningssätt som pedagog vid olika konfliktstrategier blir synlig i respondenternas svar då de återigen hävdar att det är av vikt att möta barnen utifrån barnets individuella förutsättningar, samt verka som goda förebilder genom att visa, stötta och uppmuntra vid situationer som är utmanande för barnet. Vygotskij (1978) hävdar att konflikter som uppstår mellan individer bör ses som ett lärtillfälle där barnet får möjlighet att utvecklas beroende på pedagogens förhållningssätt och kunskap gällande konflikthantering. Vygotskij (1978) menar således att pedagoger ständigt bör ha barnets proximala utvecklingszon i åtanke så konflikter inte riskerar att bli destruktiva.

Ingen av respondenterna lyfter specifikt Choens (2005) konfliktpyramid som en konkret förebyggande strategi men utifrån vår analys tolkar vi det som att deras uttryck till hur de anser sig bemöta barnen i dessa samspel ligger till grund för att de försöker hitta strategier till att förebygga de konflikter som annars uppstår.

6.4 Sammanfattning

Denna studie har bidragit till att vi har breddat vår syn kring fenomenet konflikt och vi kan numera se till att konflikter kan ses som något positivt jämfört med hur vi såg på fenomenet tidigare vilket vi också kommer ta med oss i vår vidare yrkesprofession. När ett barn sätter sig emot och inte vill något eller springer rundor och inte vill klä på sig det plagg som pedagogen erbjuder behöver pedagoger läsa av barnen och se om det finns några faktorer som spelar in på barnets beteende eller vilja i stället för att gå in i situationen och skapa en maktkamp. Att hävda sin makt som pedagog över barnet kan bidra till att konflikterna eskalerar ytterligare. Likaså att kommunikation, både verbalt och kroppsligt är en faktor som vi tar med oss vidare i vår yrkesprofession och vetskapen kring hur denna kommunikation kan avspeglas i situationen för att i sin tur kunna hålla konflikter på en konstruktiv nivå. Det som blir relevant för vår yrkesprofession är att vi numera kan se på konflikter som en lärprocess där individer tar lärdom av situationen om pedagoger har vetskapen kring att det är deras pedagogiska uppgift att hålla konflikten konstruktiv.

6. 5 Metoddiskussion

Genom att välja en specifik metod till att insamla empiri vid en forskningsstudie kan val av metod vara avgörande till hur studien tar form. Då vi valde att kontakta fem yrkesverksamma pedagoger som vi tidigare arbetat med eller som vi kände sedan tidigare ur andra sammanhang kan detta innebära att vi hade en viss vetskap kring deras arbetssätt och syn på vissa värderingar. Likaså att vi valde att skicka ut intervjufrågorna via e-post till respondenterna kan innebära några begränsningar.

Delvis kan metoden klassas som att vi skickade ut enkäter. Men skillnaden anser vi är att enkäter oftast skickas ut till betydligt många fler respondenter och att frågorna vid en enkät är oftast väldigt begränsade i sina svarsalternativ.

Alvehus (2019) menar också att skillnader mellan en enkät och intervju är att via intervjuer ges möjligheten till att kunna ställa följdfrågor. Vi var tydliga med att meddela detta till våra respondenter när vi mejlade ut frågorna att följdfrågor eventuellt kunde komma, inte direkt utan när vi läst igenom deras svar och om det fanns funderingar till deras svar så återkom vi och de gav oss okej till att göra så. Hade vi inte meddelat att vi eventuellt skulle ställa följdfrågor så hade vi eventuellt inte klassat vårt metodval som att vi använt oss utav en semistrukturerad intervjumetod. När vi hade samlat in våra intervjusvar var det endast två av respondenterna vi behövde kontakta igen vilket vi gjorde via telefon. Deras svar till en av frågorna hade de båda missuppfattat och svarat utifrån att frågan var relaterad till konflikter mellan barn och barn. Via telefonsamtalet kunde vi förklara det som blivit missförstått och de gav då oss nya svar som vi skrev ner. Utifrån det missförståndet kunde vi också se att missförstånd kan ske i såväl skrift som tal men att vi tar det med oss som en kunskap att utgå ifrån.

Genom att respondenterna kunde fylla i intervjufrågorna hemma i lugn och ro anser vi i efterhand att detta eventuellt bidrog till en minskad känsla av stress inför en intervju som sker muntligt och att det förhoppningsvis kunde bidra till mer genomtänkta svar eftersom respondenterna inte behövde känna en direkt tidspress. Alvehus (2019) hävdar att en muntlig eller inspelad intervju där intervjuaren för anteckningar kan innebära en viss risk för att det som sägs blir ändrat på vägen innan de skrivs ner på papper, samt att respondenterna kan känna sig störda och hämmade i sin öppenhet. Nackdelen med denna metod att skicka intervjufrågorna via mejl, var att vi då inte kunde tolka respondenternas kroppsspråk när de svarade på frågorna. Likaså kunde vi inte ställa följdfrågorna direkt. Vi

kunde se på vissa svar att respondenterna kanske hade bett oss utveckla frågan om intervjun i stället hade skett muntligt mellan oss som forskare och respondenterna. Vi tar med oss för och nackdelar av vald metod och genomförande för att vid senare tillfälle kunna strukturera upp metodval och genomförande annorlunda.