Strategier för att hantera svårigheterna

I avsnitt 4.1.1. nämns vad som kan vara svårt med samverkan mellan föräldrar och lärare. I detta avsnitt kommer vi att redogöra för vad lärarna gör för att hantera svårigheterna genom att använda sig utav olika strategier i samverkan med föräldrarna som har ett annat modersmål än svenska. Detta är något som vi har berört kort innan men kommer mer grundligt att utveckla nu. Merparterna av de lärare, i kategorin De förtroendeskapande lärarna, som ingår i vår kvalitativa studie använder sig medvetet utav olika tillvägagångssätt för att anpassa sitt bemötande av föräldrar som har ett annat modersmål än svenska. De andra lärarna, De generaliserande lärarna, menar på att de inte medvetet anpassar samverkan med föräldrarna, förutom att förenkla språket.

4.1.2.1. Ett bemötande förhållningssätt och språkanpassning

De lärare som vi har kategoriserat till De förtroendeskapande lärarna skiljer sig stort i bemötande av föräldrar som har ett annat modersmål än svenska mot De generaliserande lärarna. Vi kan se utifrån vår analys att De förtroendeskapande lärarna har ett aktivt medvetet förhållningssätt. Ulrika säger att

… bemötandet är A och O, visar du att du vill veta och är nyfiken och bemöter dem med en viss mjukhet, sympati, då har du självklart mycket goda förutsättningar för att skapa en jättegod relation. […] Bemötandet från lärarna på skolan är mycket speciellt. De flesta som jobbar på skolan har en grundsyn att bemötandet mot både elever och föräldrar är oerhört viktigt. Det är ett arbetssätt vi arbetar aktivt med. Att ta emot, alltid vara tillgänglig för föräldrarna och att alltid ha ett gott bemötande.

Som Ulrika uttrycker så arbetar skolan aktivt med att ha ett bra förhållningssätt och vara öppen mot både föräldrar och elever. Man får som lärare anstränga sig lite mer och anpassa sig mer i jämförelse med skolor som har en majoritet av föräldrar med svenska som modersmål. I detta fall som i ovanstående citat framkommer det att Ulrika har en otrolig öppenhet mot både föräldrar och elever som har ett annat modersmål, hon tänker ständigt på bemötande för att på så sätt skapa bästa möjliga samverkan. Just bemötandet och vikten av att skapa ett förtroende hos föräldrarna är något som återkommer många gånger under intervjun med Ulrika. Hon uttrycker vidare att

… behovet av att jobba aktivt behövs inte på samma sätt med föräldrar som har ett svenskt ursprung för att för oss finns det i vår kultur. […] Det är klart att det är svårare, men jag vill inte se det så, jag vill se möjligheterna istället. Det är en större utmaning att få övervinna. Föräldrarna vill, men det kan vara annat som hindrar dem i att vara delaktiga.

Återigen uppkommer det att föräldrarna har en vilja att vara delaktiga och närvarande, men att det finns andra aspekter att ta hänsyn till som nämnt i tidigare i avsnitt 4.1.1.2. Ulrika trycker vidare på att grundsynen hos lärare är jätteviktig, för att skapa en god relation med föräldrarna.

Har du som lärare väl vunnit ett förtroende, då är det inte svårt längre. Har man vunnit förtroendet så har man vunnit allt. Då är det bara det språkliga som kan vara svårt.

Även Sara säger att bemötandet är viktigt, att vara trevlig och glad och alltid avsluta ett samtal med något positivt fast det har varit ett tråkigt möte. Sara nämner att hon ger ut sitt privata mobilnummer och uppmanar föräldrarna att kontakta henne om det är något de undrar över, att de kan ringa närsomhelst. Hon anser att det ger föräldrarna en tillgång till henne som lärare och hon känner vidare att det är uppskattat av föräldrarna. Detta förhållningssätt är typiskt för vår kategori De förtroendeskapande lärarna. Viktoria, som ingår i De generaliserande lärarna, ger uttryck om att föräldrarna får ringa henne privat om det är något som är jätteviktigt, annars får de återkomma under arbetstid, vilket hon är tydlig med, ifall de ringer utöver arbetstid.

Något annat som vi anser vara intressant som har uppkommit i vår studie är att samverkan har funnits med Imamen i samband med Ramadan. Imamen har kommit till skolan och informerat både lärare och elever om fastan. Detta blir ett sätt, anser vi, att skolan gör ett försök i att bygga broar för att minska kulturkrockar. Kunskapen ökar hos lärarna och även hos eleverna

som får information bland annat om att man som barn inte behöver fasta utan att det är frivilligt. David säger att skolan har anordnat kurser i arabiska för lärarna, det är dock en frivillig kurs och den anordnas på kvällstid. Olle säger att

… vi underviker de största krockarna eftersom vi nästan bara har elever med annat modersmål. Jag tror att det blir ett annat tänk på vår skola, vi skulle aldrig dra iväg våra elever på en skolavslutning i kyrkan.

Skolan gör alltså, enligt Olle, en slags kulturell anpassning för att på så sätt undvika de största kulturkrockarna. Det, menar Olle, är något som skiljer sig mot en skola där majoriteten har svenska som modersmål. Även Bouakaz (2009) och Dahlstedt (2007) ger uttryck för att det är viktigt att skapa en kulturell kompetens hos lärarna, detta återkommer vi till i resultatdiskussionen i avsnitt 5.1. Olle ingår i De generaliserande lärarna – men här känner vi att det är skolans förhållningssätt och inte Olle personligen som gör den kulturella anpassningen. Samtliga lärare, oavsett kategori, anpassar språket medvetet med föräldrar som har ett annat modersmål än svenska. Viktoria uttrycker att

… när man pratar med en förälder som har ett annat modersmål så tar man det lite kortare och utelämnar skämt. Vi ser till att få fram informationen.

De förenklar både brev, till att bli korta och konsista, och även samtal. Ibland finns även möjlighet att informationsbrev blir översätta till andra språk, då med hjälp av tolkar och lärare med annat modersmål som arbetar på skolan. Tolkar beställs inför utvecklingssamtal, föräldramöten och andra möten som kräver tolkar. Som tidigare nämnt i 4.1.1.1. finns det nackdelar med förenkling av språket och användning av tolkar, vilket är att det spontana och öppna samtalet försvinner.

4.1.2.2. Ett inbjudande förhållningssätt

I fyra av de genomförda intervjuerna framkommer det att föräldramöten är något som sker tidigt under terminen, en av respondenterna nämner att det sker under höstterminens första dag. Alla, oavsett kategori, trycker på att det blir viktigt att tidigt informera vad skolan begär av föräldrarna. ”Föräldramöten är vår Akilleshäl” uttrycker Ulrika som även tror att det låga deltagandet har bland annat att göra med att familjerna är stora och har många barn, som vi tidigare har nämnt under avsnitt 4.1.1.2. Föräldramötena innehöll redovisningar från eleverna, som har varit obligatoriska för eleverna, vilket lärarna tror kan locka föräldrarna till mötena. Under hösten 2010 redovisade eleverna om de olika partierna inför valet, där föräldrarna var

inbjudna. Detta är en modell som några av respondenterna anser vara funktionell, det ökar föräldradeltagandet. Ulrika säger även att genom elevredovisningar får de bort den formella stämpeln av föräldramöten och föräldrarna får känna sig delaktiga.

Sara säger att de bjuder in föräldrarna genom att skicka ut informationsbrev cirka en vecka innan mötet, sen får de ringa och påminna föräldrarna, att de ska komma på föräldramötet eller utvecklingssamtalet. Vidare säger hon att det inte är så viktigt hur kontakten sker, huvudsaken är att den sker. Att man får anpassa det lite som lärare. Olle säger att nyckeln är att få in föräldrarna i verksamheten, speciellt de föräldrar som inte har någon egen erfarenhet av skolan. Olle tror att det är ett steg i rätt riktning, att bjuda in dem i verksamheten och på så sätt få dem mer engagerade i verksamheten. Det inbjudande förhållningssättet är övergripande för vad vi har valt att kategorisera som De förtroendeskapande lärarna. Värt att anmärka är att Olle från De generaliserande lärarna, arbetar med detta inom sitt arbetslag, men under intervjun saknade vi hans drivkraft som vi kunde hitta hos Ulrika och Sara.

4.1.2.3. Det inlindande förhållningssättet

I en av intervjuerna framkommer det att läraren ibland tvekar till att ta kontakt med föräldrarna, då hon känner en viss rädsla för elevernas räkning. Att eleverna skulle fara illa på olika sätt och bestraffas av sina föräldrar om föräldrarna fick ta del av all information om det som händer på skolan. Sara uttrycker att

… ibland kan det vara så att jag vet att en elev far illa om jag berättar om något som har hänt i skolan för föräldrarna. Det kan handla om att de har väldigt tydliga regler hemma för vad som gäller. Om eleven har hamnat i bråk eller varit busig i skolan så kan det bli bråk hemma och eleven råkar illa ut. I sådana situationer står vi och väger som lärare i hur vi ska göra med samverkan med föräldrarna. Å ena sidan har jag ett ansvar att berätta för föräldrarna. Å andra sidan vill jag inte utsätta eleven för skada. Ibland händer det att vi löser det i skolan i stället för att kontakta föräldrarna. Ofta pratar vi om det i arbetslaget. Ibland ringer vi föräldrarna och berättar vad som hänt men lindar in det lite, vi berättar kanske inte alla detaljer och går på så sätt en medelväg. Vi berättar för föräldrarna men undviker förhoppningsvis att eleven råkar illa ut.

Det som uppkommer hos Sara är något som vi anser är oroväckande. Sara uttrycker alltså i det citatet ovan att hon i vissa situationer känner sig mycket obekväm med att berätta allt för föräldrarna. Hon uttrycker det under intervjun som att hon står med ett ben på varje sida med ett ansvar mot både eleven och föräldrarna. Hon har ett ansvar att meddela föräldrarna vad som händer kring deras barn i skolan samtidigt som hon har ett ansvar att se till så att eleven inte råkar mer illa ut än nödvändigt. Det blir här en konflikt för henne och skolan som ofta får

en medelväg som lösning. Till skillnad från Sara menar Ulrika att de på skolan är mycket snabba på att agera. Hon säger att

… vi är extremt snabba på att agera. Vi ringer i alla lägen, men självklart kan det vara så att om det är en elev där det händer mycket och ofta kan det i stället bli så att man drar sig lite för att ringa varje gång. Det känns jobbigt att ringa och säga att ”nu har det hänt igen”. Ibland hoppar man då kanske över att ringa. Däremot så är det viktigt att berömma eleverna också och att då ringa föräldrarna och tala om att ”idag har det gått bra”. Det är viktigt att inte bara föra fram det negativa.

Det framkommer i det Ulrika uttrycker att trots att de är snabba på att agera och ringa föräldrarna om det hänt något så kan det ibland vara så att de drar sig för att kontakta föräldrarna om det är så att det ofta sker saker runt just den eleven. Det uttrycker även Sara som säger att

… det ibland blir så att om det är en elev som det händer mycket runt blir det en högre ribba för den eleven. Det krävs alltså mer eller större händelser innan lärarna kontaktar föräldrarna. Dessa ribbor kan vara olika höga för olika elever beroende på hur ofta eller hur mycket det händer runt dem. Om ribban inte skulle vara hög för vissa av eleverna så skulle lärarna vara tvungna att kontakta föräldrarna flera gånger om dagen vilket inte fungerar i längden.

Vi kan konstatera att det inlindande förhållningssättet endast har uppkommit hos De förtroendeskapande lärarna. Detta är något som är intressant kan vi känna, då både Sara och Ulrika står inför ett dilemma, både mot eleverna och mot föräldrarna. De har lyckats få ett förtroende hos föräldrarna men samtidigt så skyddar de eleverna och på så sätt kan man tycka att de bryter mot det förtroendet som de har skapat.

4.1.2.4. Hantering av känsliga situationer

I intervjuerna har det uttryckts att det finns en del situationer i samverkan med föräldrarna som lärarna upplever som extra svåra. Det som farmkommer är framförallt sexualundervisningen som kan vara känslig eller stötande för föräldrar som har en annan kulturell bakgrund. Det tas framför allt upp av Viktoria och Ulrika. Ulrika menar att det finns mycket som kan vara känsligt. Hon säger att

… sexualundervisningen kan vara väldigt svår att förstå. Det står lagstadgat att eleven måste läsa om det. Det är något som vi måste undervisa i. Föräldrarna kan ha svårt att förstå det. Jag har suttit i möte med en förälder om just sexualundervisningen och där blev överrenskommelsen att jag i förväg skulle visa lektionsplaneringen för föräldern. Det var föräldern som tog initiativ till mötet och jag erbjöd den lösningen. Föräldern tyckte här att det är familjens uppgift att undervisa dottern i det här ämnet. Vi sa att vi inte kunde möta henne där utan att dottern måste läsa det ämnet i skolan för att bli godkänd. Medelvägen blev att föräldern fick ta del av materialet. En lösning som alla var relativt nöjda med.

Högdin (2007) tar upp liknande situationer från den informantstudie hon genomfört med rektorer på fyra kommunala skolor. Enligt rektorerna i studien är det relativt vanligt att det förekommer motsättningar mellan lärare och föräldrar som har ett annat modersmål än svenska gällande vad som ska ingå i undervisningen. Detta är något som vi kommer återkomma till i 5.1. Viktoria uttrycker sig på ett lite annat sätt än Ulrika. Hon menar att

… sexualundervisningen kan vara känslig. Det kan vara känsligt om någon är djupt religiös, då vill kanske inte föräldrarna att eleverna är med på sexualundervisningen. Oftast har eleverna dock haft den lektionen innan föräldrarna reagerar. Sexualundervisningen ser ut som den gör, det går inte att anpassa.

Här skiljer sig åsikterna till viss del mellan Viktoria och Ulrika om vad som kan göras för att eventuellt anpassa sexualundervisningen och möta föräldrarna. Ulrika mötte föräldern genom att erbjuda lektionsplanering medan Viktoria menar att sexualundervisningen ser ut som den gör och inte går att förändra. Här är ytterligare en skildring av våra kategorier, där vi ser tydligt att Ulrika försöker att möta föräldern och hitta en ”[…] lösning som alla var relativt nöjda med”, medan Viktoria uttrycker det med att ”[…] det går inte att anpassa”. Anmärkningsvärt är att poängtera är att Ulrika är naturkunskapslärare och klassmentor medan Viktoria är engelska – och svenskalärare och även hon klassmentor.

4.1.2.5. Sammanfattning

Vi vill här ge en kort sammanfattning av det som sagt under 4.1.2. gällande de strategier och förhållningssätt som de olika lärarna använder sig av i samverkan med föräldrar som har ett annat modersmål. Vi kan se att lärarna både medvetet och omedvetet gör en anpassning av språket, både skriftligt och muntligt, när de möter föräldrar som har ett annat modersmål. Tolkar är något som samtliga lärare använder sig av om behovet finns. Hos framförallt De förtroendeskapande lärarna finns det en extra tanke bakom bemötandet av föräldrarna, som bland annat Ulrika menar är A och O för att lyckas. Vi kan också se att lärarna, framförallt Sara, använder sig av ett inlindande förhållningssätt när hon ska möta föräldrarna i vissa situationer. Detta för att skydda både eleverna och skolan. Vi har också konstaterat att lärarna arbetar med ett inbjudande förhållningssätt genom att bjuda in föräldrarna mer aktivt till skolan. Det görs framförallt genom att bjuda in till möten som är mindre formella än vad föräldramöten kan vara för att på så sätt få fler föräldrar att delta på dessa möten. Under intervjuerna framkom det också att lärarna hanterar känsliga och svåra situationer på olika

sätt. Det som då togs upp var sexualundervisningen där vi såg en skillnad mellan Ulrika och Viktoria i hur de tänker kring anpassningen av den. Ulrika menar att det går att möta föräldrar som har åsikter kring sexualundervisningen genom att till exempel visa dem lektionsplaneringen. Viktoria menar däremot att sexualundervisningen är något som inte går att anpassa.

Sammanfattningsvis kan vi se att lärare använder sig av en rad olika strategier och förhållningssätt i samverkan med föräldrar som har ett annat modersmål än svenska. Vi kan också konstatera att dessa förhållningssätt och strategier skiljer sig mellan lärarna. I kommande kapitel kommer vi att diskutera resultatet av vår undersökning och vårt val av metod. Vi kommer också att ge förslag till fortsatt forskning.