Bland dem som efterfrågar studentbostad kan mellan 32 och 63 procent betala högst 3 000 och mellan 58 och 86 procent högst 3 600 kronor i månaden. De stora procentintervallen förklaras av att det var få av de svarande som efterfrågade studentbostäder.
Bland dem som efterfrågar andra boendeformer (bo med kompisar, hyra rum, bo hos anhörig eller andra former dock inte hos förälder) är det mellan 40 och 65 procent som kan betala högst 3 000 och mellan 65 och 87 procent som kan betala högst 3 600 kronor i månaden. De breda konfidensintervallen beror även i detta fall på få observationer.
Alla dessa siffror avser hela Stockholms län.
Det behövs ett tillskott av 36 000 prisvärda bostäder idag
På grundval av undersökningen kan man göra beräkningar av det antal bostäder som skulle behövas för att täcka de unga vuxnas efterfrågan. Svaren på undersökningens frågor återspeglar en kombination av önskningar och anpassningar till rådande förhållanden samt ekonomiska villkor.
Ett sätt att ta reda på hur många normala bostäder (hyresrätter, bostadsrätter och egnahem) som de unga efterfrågar är att beräkna skillnaden mellan det antal som uppger att dessa boendeformer passar deras behov bäst idag och det antal som redan bor så. Samtidigt måste vi ta hänsyn till hushållsstorleken, eftersom en hel del är gifta eller samboende. Vid dessa beräkningar har jag utgått från det genomsnittliga antalet vuxna i de olika
upplåtelseformerna, enligt svaren i denna undersökning. När det gäller efterfrågan på egnahem har jag utgått från att två vuxna ska bo i varje egnahem.
Enligt denna beräkning skulle det idag behövas totalt ytterligare cirka 36 000 bostäder i länet med riktigt besittningsskydd för att möta de unga vuxnas behov. Av dessa skulle cirka 18 500 vara hyresrätter, 11 500 bostadsrätter och 6 000 egnahem. De nya bostäderna skulle fördelas ganska jämnt mellan Stockholm, 17 500, och övriga länet, 18 500.
Jämfört med motsvarande beräkningar år 2001 har efterfrågan minskat i år. Då beräknades att det skulle behövas cirka 45 000 bostäder, varav 23 500 i Stockholm och 21 500 i övriga länet. Även jämfört med 2007 är det möjligen en minskning, då efterfrågades nämligen 37 000 bostäder. Anmärkningsvärt är den minskning i efterfrågan på bostadsrätter som skett mellan 2007 och 2009. Den är nu t.o.m. lägre än den var 2001. Samtidigt ökade efterfrågan på hyresrätter mellan 2007 och 2009. Sannolikt har det förändrade läget på
bostadsmarknaden spelat roll härvidlag, liksom även att både byggande och ombildningar ökat andelen bostadsrätter i bostadsbeståndet (se tabell 29).
Det är viktigt att det blir ett ökat utbud av bostäder med hyror och priser som de unga kan betala. Som framgått av tidigare avsnitt är det en hel del av de unga som sannolikt har svårt att klara hyrorna i nyare bostäder eller priserna på bostadsrätter och egnahem på dagens bostadsmarknad i Stockholms län.
Den minskade efterfrågan sedan år 2001 beror till viss del på att. man måste vara två för att klara boendekostnaden, vilket också medfört att fler svarar att det passar bäst att bo kvar med föräldrar – inte för att de vill utan för att verkligheten är som den är.
Om behov och efterfrågan - betalningsförmåga
Behov behöver inte vara liktydigt med efterfrågan i nationalekonomisk terminologi. Ett upplevt och uttalat behov innebär vilja att efterfråga, men inte nödvändigtvis förmåga att betala. Efterfrågan i ekonomisk teori inrymmer per definition också förmågan att betala. Ett bostadsbyggande styrt av efterfrågan sker då inte i första hand för att täcka de behov som finns, utan för att svara mot betalningsviljan hos dem som vill ha en bostad.
En hel del nationalekonomer förnekar att det finns ett mätbart bostadsbehov eller att det skulle finnas någon bostadsbrist. Allt är en fråga om priser och betalningsvilja:
24,5 21,5
”En central fråga under snart 50 år i svensk bostadspolitik är frågan om bostadsbristen. Men denna brist är – och har alltid varit – en myt. Mer än hälften av det svenska bostads-beståndet är idag föremål för fri prissättning som ägarlägenheter. Detta gäller egnahem och bostadsrätter. På denna marknad finns det alltså ingen brist annat än i teknisk mening.”10
Denna diskussion rymmer ett vägval. Ska bostaden ses som vilken vara som helst eller som en social rättighet? Annorlunda uttryckt: ska enbart hushållens betalningsvilja styra utbudet av bostäder eller ska även fattiga hushåll bör ha rätt till en bostad, kanske liten men med godtagbar standard? Jag har här valt att utgå från människornas uttalade behov.
I Europarådets sociala stadga antagen 1966 står:
Artikel 31: ”I avsikt att tillförsäkra det effektiva utövandet av rätten till bostad förbinder sig länderna att vidta åtgärder avsedda
• att verka för tillgång till bostäder med en fullgod standard;
• att förhindra och minska hemlöshet med sikte på dess gradvisa försvinnande;
• att göra boendekostnaderna tillgängliga för dem utan tillräckliga resurser.”
I den svenska Regeringsformens andra paragraf stadgas vår grundlagsskyddade rätt till en bostad:
”Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet.”
Det är högst rimligt om bostadspolitiken, regionalt och på riksplanet har ha en sådan målsättning även i praktiken.
Ombildning ger inte fler bostäder
Det finns fortfarande ett intresse för ombildning av hyresrätter till bostadsrätter speciellt i attraktiva bostadsområden även om den nuvarande krisen har dämpat intresset en del. En del kommunpolitiker vill också göra det möjligt för hyresgäster i det kommunägda bostadsföretaget att göra ombildningar.
För dem som bor i attraktiva bostadsområden (det är i princip bara där som
ombildningsintresset finns) och har råd kan detta vara ekonomiskt intressant eftersom försäljningspriset för en hyresfastighet i attraktiva områden understiger summan av
marknadspriserna för de enskilda lägenheterna i samma fastighet på bostadsrättsmarknaden.
Det kan vara en bra kapitalinvestering för det enskilda hushållet. Men det skapar inga nya bostäder. Det blir tvärtom svårare för flertalet av dem som idag saknar en egen bostad att träda in på bostadsmarknaden. 11
Det visar sig att genomsnittshyrorna i nyligen ombildade fastigheter som tillhört de
kommunägda bostadsföretagen i Stockholm är låga. Om de pengar som dessa företag fått in används för att bygga nya hyresrätter kan de aldrig bygga lika många som sålts. Dessutom kommer de nya bostäderna ha hyror som flertalet unga och andra med låga inkomster inte kan klara.
Bostadsrättsföreningens medlemmar tar på sig ansvaret för fastigheten och den framtida värdeutvecklingen är inte given, vilket numera fler borde ha lagt märke till.
Även om en majoritet av hyresgästerna i en fastighet är med på ombildningen kan en del vilja och har också rätt att bo kvar med hyresrätt. Erfarenheterna av detta är inte så bra.
Konflikter mellan kvarvarande hyresgäster och de nya bostadsrättsinnehavarna är legio.
10 Meyersson P-M, Ståhl I, Wickman K (1990) Makten över bostaden, SNS förlag, Kristianstad
11 Se till exempel Lindström J (2007) Förändringar på Möllevången, En studie över ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter på Möllevången/Karlskronaplan i Malmö, UppsatsSGE 402, Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi, Lunds universitet
Men den kanske största invändningen ur ett samhällsekonomiskt perspektiv – om ombildningar medför att hyresrättens andel av bostäderna blir låg – är att rörligheten på bostadsmarknaden kan påverkas negativt. Det är lätt för en hyresgäst att flytta (tre månaders uppsägningstid), jämfört med dem i bostadsrätt och egnahem som måste få köpare, kanske anlita mäklare och besiktningsmän.
Med dagens rörliga arbetsmarknad spelar hyresrätten en viktig roll för att underlätta flytt till orter där jobben finns. Därför är det viktigt att det finns en stor andel hyresrätter.12
Sysselsättning och ekonomi
I detta avsnitt redovisas resultat för alla oavsett om de bor kvar i föräldrahemmet eller inte.
Färre arbetar heltid jämfört med år 2001
Vi frågade: Vad är din huvudsakliga sysselsättning för närvarande?
50 procent av 20–27-åringarna i Stockholm och 47 procent i övriga länet har heltidsarbete som huvudsaklig sysselsättning. Det är en minskning sedan år 2001 i båda fallen, i
Stockholm från 59 procent och i övriga länet från 61 procent. Men jämfört med bottenåret 2005 har andelarna ökat.
Andelen som har deltidsarbete är 7 procent i Stockholm och 10 procent i övriga länet. I övriga länet liksom i hela länet har den andelen ökat sedan 2001.
I hela länet liksom i övriga länet har andelen arbetslösa ökat sedan år 2001. I hela länet är den 5 procent och i övriga länet 6 procent, medan andelen i inflyttningskommunen Stockholm är endast 3 procent. Jämfört med andra siffror som redovisas är andelarna arbetslösa låga. Det kan finnas skillnader i sättet att mäta. Vi frågar om huvudsaklig sysselsättning och inte om man är anmäld till arbetsförmedlingen till exempel. Men samtidigt är det troligen så att den växande arbetslösheten bland unga inte hade slagit fullt ut när data samlades in under januari – mars 2009.
31 procent av de unga vuxna i Stockholm studerar på universitet eller högskola jämfört med 22 procent i övriga länet. I Stockholm är detta en ökning sedan 2001, då andelen var 25 procent (se tabell 30).
Bland dem som har eget boende i Stockholm har andelen heltidsarbetande ökat från 52 procent år 2003 till 70 procent i år, samtidigt som andelen som studerar på universitet eller högskola har minskat från 31 till 23 procent. I övriga länet tycks tvärtemot andelen
heltidsarbetande minskat från 70 procent år 2003 till 56 procent i år, medan istället andelen deltidsarbetande ökat från 4 till 8 procent (se tabell 31). Skillnaderna mellan Stockholm och övriga länet förklaras av att Stockholm är en inflyttningskommun, där möjligheten att få bostad är avhängigt av att man kan betala den, dvs. har ett arbete.
Bland övriga som inte är mambo är cirka 37 procent heltidsarbetande i Stockholm och 41 procent i övriga länet, 9 procent är deltidsarbetande i Stockholm jämfört med 5 procent i övriga länet. (se tabell 32). I Stockholm studerar 44 procent på universitet eller högskola jämfört med 38 procent i övriga länet (se tabell 32).
12 Se Brandén M (2008) Bostadens betydelse för rörligheten på arbetsmarknaden, Sociologiska institutionen, Stockholms universitet.
Fler får hjälp av föräldrar
Har Du i år fått eller vet du att Du kommer att få hjälp till uppehälle eller boende via följd av fasta svarsalternativ. Det var möjligt att svara med flera alternativ.13 Frågan ställdes fr.o.m. undersökningen år 2003.
I Stockholm har 34 procent studiebidrag och i övriga länet är det 28 procent.
30 procent får hjälp till uppehälle och boende från föräldrar eller anhöriga i Stockholm och 31 procent i övriga länet. Denna andel har ökat sedan 2003 på båda ställen, i Stockholm från 23 procent och i övriga länet från 19 procent år 2003.
3 procent i Stockholm och 5 procent i övriga länet får stöd från A-kassa eller annan form av arbetsmarknadsstöd.
5 procent i Stockholm och 6 procent i övriga länet får bostadsbidrag. I övriga länet har denna andel ökat sedan 2003. 1 procent i Stockholm och 3 procent i övriga länet får socialbidrag (se tabell 33).
Det är stora skillnader mellan 20-23- och 24–27-åringar. Medan 41 procent av 20–23-åringarna i Stockholms län får studiebidrag är motsvarande andel bland 24–27-åringar 22 procent. 43 procent av 20–23-åringarna får hjälp från föräldrar eller anhöriga jämfört med 19 procent av 24–27-åringarna (se tabell 34).
Bland dem med eget boende har 25 procent i Stockholms stad fått studiebidrag och 19 procent bidrag från föräldrar jämfört med 19 procent respektive 18 procent i övriga länet. I Stockholms stad får 6 procent bostadsbidrag jämfört med 7 procent i övriga länet. Medan andelen med A-kassa är 1 procent i Stockholms stad är motsvarande andel i övriga länet 4 procent i år. Resultaten tyder på att andelen med studiebidrag i Stockholm har minskat samt att andelen med hjälp från föräldrar ökat i övriga länet sedan år 200314(se tabell 35).
Bland dem som flyttat hemifrån men inte har egen bostad – övriga ej mambo – tyder resultaten på att fler har fått hjälp av föräldrar i Stockholms län. År 2003 var andelen 19 procent jämfört med 25 procent år 2009. Även i Stockholm där andelen 27 procent pekar siffrorna på en ökning sedan 2003. 15 I övriga länet är andelen 23 procent vilket inte är någon säker förändring sedan 2003. Andelen som fått studiebidrag är 48 procent i Stockholm och 40 procent i övriga länet. Andelen som får bostadsbidrag har ökat från 3 procent år 2003 till 7 procent i Stockholm i år. Behovet av bostadsbidrag tycks således öka (se tabell 36).