Studie och yrkesvägledares kompetenser utanför

I intervjuerna sägs det att studie- och yrkesvägledares arbetsmarknad är bred och att yrkesrollen på senare tid verkar inom olika kontexter både inom och utanför utbildningsväsendet. Det framkommer olika aspekter kring studie- och yrkesvägledares yrke och huruvida de är kvalificerade att arbeta utanför utbildningsväsendet.

F säger att hens arbetsmarknad finns inom alla skolformer men även inom myndigheter, kommunala projekt och rekryteringsföretag. E berättar hur fler börjar se nyttan av studie- och yrkesvägledning och hur det gynnar samhället. Hen förklarar att yrket blir allt vanligare inom företag som arbetar med coaching. C säger att hens arbetsmarknad som studie- och yrkesvägledare är god och att hen kan arbeta inom många områden där stöd i olika valsituationer samt utbildning- och arbetslivsfrågor efterfrågas. C säger att arbetsmarknaden har breddats tack vare utbildningen som ger en bredare syn på yrket i sig. Vidare berättar hen att en föränderlig arbetsmarknad bidragit till en större osäkerhet för individer och samtidigt en bredare arbetsmarknad för yrket. Hen säger att:

Desto fler vilsna själar, desto mer ökar behovet av vägledning, ju mer alternativ de har, desto mer förvirrade blir dom och desto mer behov av vägledning och att lära upp sig själva att välja rätt. Att göra ett väl underbyggt val. (C)

28

D berättar att kvalifikationer inom samtalsmetodik är värdefullt från utbildningen som är användbar i kontexter inom som såväl utanför utbildningsväsendet. Förståelsen för varför och hur människor gör val har hen fått från sociologi- och psykologikurserna vilka hen menar är behjälpliga i arbetet med långtidsarbetslösa. D säger också att samtalsmetodiken inom motiverande samtal och coachning borde utvecklats på utbildningen för att arbeta med målgrupper i utsatta situationer:

Man skrapar lite på ytan. (....) Vi kan ju alltid gå djupare och ju mer man får med metodiken ju säkrare blir man ju att arbeta på det sättet och lyfta och motivera… för det är klart att har man hamnat så långt ner på arbetsmarknaden så är det ju mycket att bara komma upp en bit så att man orkar. (....) Det var ju mest generell samtalsmetodik men inte så att man kanske fick verktyg för att jobba med den målgruppen. Det upplever jag nog inte. (D)

C berättar att studie- och yrkesvägledare är väl kvalificerad att arbeta inom andra kontexter än just utbildningsväsendet men menar att yrkets historia inom utbildningsväsendet satt sina spår i hur arbetsgivare ser på yrket:

Vi har en breddad marknad. Men den är ju inte riktigt lika utarbetat eller etablerad från arbetsgivarens håll alltid. Utan ser de att man är studie- och yrkesvägledare så tänker de ofta skola fortfarande även om vi som gått utbildningen kanske vet att de här färdigheterna kan jag, det här är jag duktig på, de här kan jag få användning av på ett annat sätt, så där blir ju lite att man själv får marknadsföra sig och knö sig in om det är en bransch som är väldigt snäv eller av tradition alltid har gått till en socionom eller annan utbildad yrkesroll. Men det är klart det har öppnats en marknad inom rehab och omställning för oss. (C)

F säger att hen ofta får synliggöra sin yrkesroll och kvalifikationer samt vad hen kan bidra med i olika situationer. A berättar att hen inte tycker att det ingår i studie- och yrkesvägledaryrket att arbeta med långtidsarbetslösa och dess psykiska ohälsa, då hen anser att den mentala biten ska stabiliseras först. C säger att studie- och yrkesvägledare kan vara behjälpliga för ett motiverande syfte, men att den sjuka biten ska behandlas av någon annan. E säger sig behöva mer kunskap om individers psykiska ohälsa.

B berättar att hen inte fick tillräckligt med verktyg för att känna sig kvalificerad direkt efter utbildningen att arbeta med individer i rehabilitering. Hen tycker att utbildningen hade behövt utvecklats för att ge studenterna fler verktyg och övning att hantera detta. Hen säger att den praktikperioden på två veckor där de skulle vara utanför utbildningsväsendet var

29

väldigt viktig. D säger att hen inte fick specifika kunskaper och verktyg att arbeta med målgruppen långtidsarbetslösa under utbildningen:

Man får ytterligare verktyg för att kunna använda metodiken alltså om det är specifikt mot… man skrapar lite på ytan kanske på även om vi får ganska mycket metodik säger dom ju men så kan man ju alltid få mer. Det kan ju vara motiverande samtal och coachning. Alltså vi gjorde ju lite av det men man kanske… vi kan ju alltid gå djupare och ju mer man får med metodiken ju säkrare blir man ju att arbeta på det sättet och lyfta och motivera… För det är klart att har man hamnat så långt ner på arbetsmarknaden så är det ju mycket att bara komma upp en bit så att man orkar. (D)

D berättar att många av de kvalifikationer hen fått med sig genom utbildningen som individuella samtal, gruppvägledning och hur man arbetar med individens självinsikt, möjligheter och beslutsfattande är värdefulla i fler kontexter än just utbildningsväsendet.

6.3.1 Analys

Tema tre analyseras utifrån professionsteori för att fördjupa förståelsen för hur studie- och yrkesvägledare ser på efterfrågan av yrkesrollen på en förändrad arbetsmarknad samt de kompetenskrav som ställs på yrkesverksamma utifrån dessa förhållanden Professionsteori analyserar även den ökade efterfrågan i kontexter utanför utbildningsväsendet och hur det skapar konkurrens, samt hur yrket överskrider dess tidigare traditionella fält (Brante 2009, 16 – 23, 30., Ellström 1992, 38). NICE förklarar studie- och yrkesvägledares arbete då den utgår från att samhällsutvecklingen har påverkat individer i form av ökad rörlighet och osäkerhet i arbetslivet (Nice Handbook 2012, 41 - 46).

Studie- och yrkesvägledare har en bred arbetsmarknad med möjligheter att arbeta både inom och utanför utbildningsväsendet till skillnad från en tidigare traditionell syn där skolan var den centrala arbetsplatsen. Weber förklarar yrkesöverskridande professioner som att maktrelationer inom olika fält är beroende av status och kunskap, detta skapar ensamrätt inom uttalade kvalificerade områden. Studie- och yrkesvägledares monopol inom skolväsendet har utökats och har numer stärkt yrkesrollen inom fler områden. Parson menar att formell utbildning utgör professioner vilket även kan förklara studie- och yrkesvägledares ensamrätt inom utbildningsväsendet då krav på utbildning framkommit som ett faktum. Dock innehar yrket inte alla delar för vad som utgör en profession vilket gör att studie- och

30

yrkesvägledaryrket kan utläsas som en semi-profession. Studie- och yrkesvägledare har tagit sig in på yrkesfält inom andra områden, med till exempel arbetslösa, vilket kan förklaras med att dennes kvalifikationer blivit viktiga för individer i utsatta situationer.

I intervjuerna framkom att formell kompetens för arbete i kontexter med långtidsarbetslösa utvecklats under utbildningen, och att det är viktigt för yrkesverksamma att tala högt om dessa för att upprätthålla och vidareutveckla arbetsmarknaden. Weber förklarar detta som att professioner genom utbildning och examina utveckla kunskaper som ger makt att utveckla monopol på arbetsmarknaden. Det framkommer också att studie- och yrkesvägledare inte känner sig kvalificerade att arbeta med personer inom rehabilitering och omställning då de saknar tillräcklig juridisk och psykologisk kunskap. Enligt NICE karriärrådgivande roll ska studie- och yrkesvägledare stötta, motivera och hjälpa individer att identifiera resurser till förändring i en längre process. Utifrån NICE kan studie- och yrkesvägledarutbildningen förklaras som otillräcklig inom området då informanterna inte får den grund de behöver för att kunna arbeta inom kontexter utanför utbildningsväsendet.

Ellströms beskrivning av kompetens kan analyseras utifrån informanternas svar kring vad som kvalificerar studie- och yrkesvägledare att arbeta i kontexter utanför utbildningsväsendet. Informanterna menar att den formella kompetensen gör dem kvalificerade att arbeta i fler kontexter än utbildningsväsendet genom samtalsmetodik inom coaching och motiverande samtal. Samtidigt säger studie- och yrkesvägledare att den formella kompetensen som utbildningen ger inom psykologi, karriärteorier och sociologi inte räcker för att kvalificera dem att arbeta i kontexter inom rehabilitering och omställning. Studie- och yrkesvägledare behöver synliggöra sin formella och faktiska kompetens och tydliggöra yrkets funktion inom olika kontexter vilket NICE förklarar som att säkerställa och marknadsföra studie- och yrkesvägledarprofessionen. Parson förklarar att det är nödvändigt att tillämpa och använda kunskapen ansvarsfullt för att utgöra en profession, vilket gör att studie- och yrkesvägledaryrket går mot en professionalisering.

Utifrån empirin kan det sammanfattas att studie- och yrkesvägledares traditionella arbetsplats inom utbildningsväsendet på senare tid har utvidgats till flera kontexter. Detta kan förklaras genom att den förändrade arbetsmarknaden ställer nya krav på individer att planera sin karriär, vilket leder till ökat behov av vägledning. Genom den formella kompetens studie- och yrkesvägledare får genom utbildningen inom motiverande samtal och coaching känner

31

de sig kvalificerade att arbeta í andra kontexter än utbildningsväsendet, samtidigt som studie- och yrkesvägledare önskar mer kunskap inom rehabilitering, omställning, juridik och psykologi.

6.4 Sammanfattande resultatanalys

Studie- och yrkesvägledare upplever att utbildningen ger bred kompetens inom olika områden, och samtalsmetodiken är den främsta kvalifikationen. Inom formell kompetens upplevs en avsaknad av kunskap inom skolsystemet, yrken och utbildningar. Resultatet visar även arbetslivserfarenhet ger faktisk kompetens vilket kan krävas av arbetsgivare. Studie- och yrkesvägledaryrke har rört sig mot en professionalisering och utvecklas genom krav på formell högre utbildning och vägledningen är idag mer individanpassad och komplex jämfört med tidigare matchningsvägledning. Studie- och yrkesvägledare upplever att arbetsmarknaden växt i takt med samhällsutvecklingen och att ett ökat behov av vägledning har lett till att yrkesrollen efterfrågas i kontexter även utanför deras traditionella arbetsmarknad. Studie- och yrkesvägledare upplever att arbetsmarknaden ställer krav på individer att planera sina karriärer och att valmöjligheterna är fler än tidigare. Detta ställer i sin tur högre krav på studie- och yrkesvägledare och de anser att den formella kompetensen inom motiverande samtal och coaching gör dem kompetenta att arbeta i många kontexter, samtidigt visar resultatet att de efterfrågar mer kunskap inom juridik, rehabilitering och psykologi.

32

7. Diskussion

Detta kapitel innefattar diskussion av resultatet i vår undersökning, valda teorier samt en diskussion kring metodval. Därefter följer en slutsats samt förslag till framtida forskning. Diskussionerna och våra tankar utgår från resultatet samt syftet, att studera hur nyexaminerade studie- och yrkesvägledare upplever sitt yrkeskunnande i förhållande till hur de kan bemöta den ökade efterfrågan av arbete utanför utbildningsväsendet.

7.1 Resultatdiskussion

Syftet är att fördjupa förståelsen för hur nyexaminerade studie- och yrkesvägledare upplever utbildningen och sina kvalifikationer och kompetenser i förhållande till hur de ser på efterfrågan av arbete utanför utbildningsväsendet. Resultatet visar att studie- och yrkesvägledare besitter bred kunskap efter avslutad utbildning, och de säger att deras kvalifikationer inom utbildningsväsendet uppfyller arbetsgivarens och de egna förväntningarna. Kvalifikationerna inom samtalsmetodik, psykologi, sociologi och karriärvägledningsteorier samt metod är värdefulla i arbetet med individer i olika situationer (Ellström 1992, 38).

Studie- och yrkesvägledare säger att de kan arbeta i kontexter med individer som behöver stöttning i olika valsituationer, övergångar samt motivera och vägleda mot olika mål. Detta stämmer väl överens med delar av NICE beskrivning av de olika karriärvägledande rollerna samt av OECD och Lovéns förklaring av studie- och yrkesvägledaryrket. Vägledning är en stöttande aktivitet för individer som skapar god självkännedom om kompetenser, värderingar och möjligheter. Vidare menar Lovén att yrket kan ses som dualistisk då den ska fungera anpassat efter individen samtidigt som den ska samspela med omvärlden och dess förutsättningar (Nice Handbook 2012, 43 – 46., OECD 2004, 19., Lovén 2015, 26).

33

I resultatet framkommer också att studie- och yrkesvägledare anser att utbildningen hade behövt utvecklas inom områdena för rehabilitering, psykologi, juridik och omställning. Informanterna menar att utbildningen skrapar på ytan inom dessa områden och efterfrågar fördjupad kunskap, mer övning och verktyg för att bättre hantera samtal med till exempel långtidsarbetslösa. Högskoleverkets granskning av studie- och yrkesvägledarutbildningen från 2007 visar en alltför snäv inriktning mot utbildningsväsendet. Rapporten visar även en brist av forskningsanknytning samt kunskap inom vägledning med vuxna i rehabilitering och hinder i arbetslivet. Högskoleverkets uppföljning från 2010 visar att forskningsanknytningen förbättras samt att möjligheten till verksamhetsförlagd utbildning utanför utbildningsväsendet har utökats. UKÄ:s kvalitetsgranskning av studie- och yrkesvägledarutbildningen 2014 visar att samtliga lärosäten i Sverige har en hög kvalité och uppmuntras till att fortsätta bredda den verksamhetsförlagda utbildningen till områden som motsvarar samhälls- och arbetsmarknadsefterfrågan. Informanternas uttalanden överensstämmer med UKÄ:s granskning om att utveckla lärandet inom områden utanför utbildningsväsendet. Vi kan dock inte se något som tyder på att informanternas val av lärosäte har haft betydelse för vad det säger sig sakna inom områden utanför utbildningsväsendet inom till exempel rehabilitering och omställning. Detta trots att granskningen även visar att Malmö universitet i högre utsträckning än Umeå och Stockholms universitet bedriver utbildning inom andra kontexter med relevans för arbetsmarknadens behov samtidigt som de ska förhålla sig till samma examensmål (Universitetskanslersämbetet 2014, 1–5., Högskoleverket 2007:31, 27., Högskoleverket 2010:6, 44 – 45., Högskoleförordningen 1993:100).

Studie- och yrkesvägledaryrkets kvalifikationskrav påverkas av sociala, kulturella och materiella betingelser på marknaden. Det betyder att den interna arbetsmarknaden för ett yrke kontrolleras av samhällets regelsystem, arbetsgivare samt yrkesgruppers intresse av kontroll för att förbättra eller upprätthålla tillgång på utbildad arbetskraft (Ellström 1992, 14). Därmed kan vi anta att samhällets strukturer i stor uträckning påverkar kvalifikationskraven. Detta kan också utläsas som att den sociala efterfrågan av vägledning utanför utbildningsväsendet har ökat i en högre takt än vad regelsystem och intresse för att utveckla studie- och yrkesvägledarutbildningen har gjort.

34

Empirin visar att individer inte längre väljer livslånga karriärer utifrån arv eller yttre attribut och att yrket har utvecklats från en tidigare matchningsvägledning till en mer individanpassad vägledning. Detta stämmer överens med Bimrose och Browns förklaring till den ökade efterfrågan av forskning och karriärvägledning. Europarådets beslut kan också kopplas till den insamlade empirin då de menar att vägledning som ett livslångt lärande har visat att reflektion kring erfarenheter och möjligheter vid arbetslivsövergångar är värdefullt (Bimrose och Brown 2015, 54., Cort et al 2015, 292 - 301).

Studie- och yrkesvägledare anser att de inte ska arbeta med en sjuk hälsobild, men att vägledning för människor i omställning och rehabilitering kan vara en del av deras arbete i form av motiverande samtal och coaching. Det framkom även att studie- och yrkesvägledare inte känner sig kvalificerade att arbeta med målgruppen då de anser att utbildningen gav vag kunskapsgrund inom området. Insamlade empiri i relation till tidigare forskningen gör att vi kan se att de råder delade meningar kring med vad och inom vilka kontexter en studie- och yrkesvägledare är kvalificerad att arbeta.

Vi funderar kring studie- och yrkesvägledares känsla över att vara okvalificerade och att arbeta med psykisk ohälsa, då de anser sig ha för lite verktyg och kunskap inom området. Det återfinns ingenting i forskningen som menar att studie- och yrkesvägledare ska arbeta med psykisk ohälsa, utan endast verka karriärvägledare. Detta förklaras av Caporoso och Kiselica som att karriärvägledning är behjälplig då människor med psykisk ohälsa. Genom vägledning kan man arbeta med skev verklighetsuppfattning kring arbeten samt synliggöra styrkor (Caporoso, Kiselica 2004, 235–240). En förklaring skulle kunna vara att studie- och yrkesvägledare motsätter sig att arbeta med målgruppen av osäkerhet och okunskap kring sjukdomsbilden och bemötandet av denna. Vi tror dock att individer oberoende av kontext eller psykisk hälsa kan hjälpas av studie- och yrkesvägledning då det kan skapa självkännedom samt ett sammanhang i arbetslivet vilket kan leda till ökat välbefinnande och förbättra livsplaneringen i stort.

35

Studiens syfte är att undersöka hur nyexaminerade studie- och yrkesvägledare upplever utbildningen och sina kvalifikationer och kompetenser i förhållande till hur de kan bemöta den ökade efterfrågan av arbete utanför utbildningsväsendet För att möjliggöra detta har vi formulerat en teoretisk referensram kring begreppen profession, kompetens och kvalifikation som bidrar till att förklara insamlade empiri. Vidare har vi använt oss av NICE som förtydligar studie- och yrkesvägledares olika bestämda roller inom Europa.

Vi upplevde vissa svårigheter med vald teoretisk ansats då begreppen profession och kompetens har komplexa innebörder och därmed är svåra att definiera till en specifik yrkesgrupp. Genom att härleda dem till studie- och yrkesvägledares kontext har dock begreppen blivit relevanta och förklarande för att analysera vår insamlade empiri.

Vi har funderat kring tänkbara teoretiska begrepp som hade kunnat ge mervärde åt analysen, men inte funnit några. Teorierna och de begrepp vi valt att använda oss av medför ny kunskap om studie- och yrkesvägledaryrket, hur den upprätthålls och utvecklas över tid. Vi anser därmed att våra valda teoretiska begrepp är av värde vid analys av insamlad empiri och för att förklara studiens frågeställningar.

7.3 Metoddiskussion

Syftet med att använda en kvalitativ undersökningsmetod var att få en fördjupad kunskap från studie- och yrkesvägledares perspektiv på deras utbildning, kvalifikation och kompetens samt hur de ser på behovet och efterfrågan av deras profession i andra kontexter än inom utbildningsväsendet. Metodvalet känns efter avslutad undersökning som den mest lämpliga för att besvara frågeställningarna. Genom att kvalitativt samla empiriskt material fick vi möjlighet att ställa följdfrågor då frågorna i intervjuguiden ibland behövde utvecklas. Detta gjorde att vi kunde säkerställa validiteten i undersökningen. Följdfrågorna ledde även till att vi gavs möjlighet till att hitta fler förklaringsperspektiv kring frågeställningarna, vilket gjorde det lättare att tolka empirin (Larsen 2007, 27, 80 - 81).

Urvalsgruppen för undersökningen valdes för att vi såg värdet av att få perspektiv från studie- och yrkesvägledare inom utbildningsväsendet, och om hur de ser på att deras yrkesroll i större utsträckning efterfrågas i andra kontexter. Nackdelen med vald urvalsgrupp är att det

36

hade varit intressant att även studera studie- och yrkesvägledare med yrkeserfarenhet utanför utbildningsväsendet för att se hur deras upplevda kompetens kan användas i olika kontexter. Vidare valde vi att göra en avgränsning att studie- och yrkesvägledarna skulle tagit sin examen 2015 eller senare. Detta då vi ville att informanterna skulle gått likvärdiga utbildningar, vilket vi ansåg skulle stärka empirins reliabilitet (Larsen 2009, 81).

Vi medverkade båda två vid samtliga intervjuer och valde att inte ha någon formell uppdelning mellan vem som är observatör och frågeställare vilket vi menar medförde skapandet av en öppen atmosfär vid intervjuerna. Informanterna hamnade i fokus då vi båda aktivt lyssnade kring vad hen berättade. Detta tror vi har påverkat utfallet positivt då informanterna kände sig trygga att svara på frågorna utifrån sig själva, och inte vad de tror att vi ville höra samt att vi hjälptes åt att följa upp svaren för att knyta an till vårt forskningsområde (Larsen 2007, 26 - 27., Kvale och Brinkmann 2015, 180 - 182). Vidare valde vi även att innan intervjuerna skicka vår intervjuguide till respondenterna vilket vi tror gav dem möjlighet att förbereda sig, som i sin tur gav oss innehållsrik empiri.

Intervjuerna var ostrukturerade då vi ville få möjlighet att ställa följdfrågor kring det respondentens svar. Intervjuguiden har från start planerats i en tematisk ordning för att säkerställa relevansen för undersökningens syfte och för att underlätta det tematiska efterarbetet (Larsen 2009, 84, 101 - 102). När vi reflekterar över valet av att använda en