I avsnittet tidigare forskning pekar Selander (1989) på hur studie- och yrkesvägledarkåren har skapat ett eget område inom vetenskapen genom att använda sig av olika strategier för professionalisering. Detta har i slutändan mynnat ut i att det bedrivs forskning inom studie- och yrkesvägledningen samt att det finns egenutvecklade teorier som yrket baserar sin yrkesutövning på. Detta bekräftas ytterligare av Sveriges vägledarförening
(Vägledarförening, 2017) och idag finns det tre olika orter i Sverige där det går att utbilda sig på universitetsnivå till studie- och yrkesvägledare (Nilsson, 2005). Detta är även ett av de kriterier Westerlund (1986) tar upp i sin definition av hur vi kan se på processen kring professionaliseringen av ett yrke, alltså förvetenskapligandet av yrket, detta är även något Hellberg (1986) pekar på. Nästa kriterium som Westerlund (1986) pekar på handlar om huruvida yrket besitter en professionell auktoritet i förhållande till klienter och samhälle. Detta kriterium uppfylls via tolkning av informanternas ställning i relation till eleverna på skolan. Där eleverna kan ses som klienter och studie- och yrkesvägledaren genom sin kunskap har en tydlig auktoritet inom sitt område (Vägledarförening, 2017). Genom de lagar och förordningar uppsatta av Riksdagen kring studie- och yrkesvägledningen i Sverige går det att göra en tolkning att studie- och yrkesvägledare innehar en auktoritet bemyndigad av samhället. Enligt Sveriges vägledarförenings (2017) etiska deklaration är förmågan och kunskapen att tolka och följa dessa lagar en central del i studie- och
yrkesvägledaryrket. Det tredje kriteriet som Westerlund (1986) tar upp är legitimering av yrket. Som tidigare nämnt krävs det enligt skollagen (2010:800 kap 2 § 30 ) inte en
29
specifik utbildning för att jobba som studie- och yrkesvägledare och därmed utfärdas heller ingen legitimation. I detta avseende uppfylls inte detta kriterium på
professionalisering enligt Westerlunds (1986) definition. Det sista kriteriet i bedömningen av professionalisering av ett yrke handlar enligt Westerlund (1986) om att yrkeskåren har en utvecklad gemenskap. Studien visar att denna gemenskapen existerar dels genom informanternas berättelser och även genom existensen av Sveriges vägledarförening som i sitt arbete utvecklat en etisk deklaration (Vägledarförening, 2017).
Informanterna tar dessutom upp en fristående förening för de studie- och yrkesvägledare som är verksamma inom grund- och gymnasiesärskolan.
Annars har jag varit stående på särskolekonferenserna men vi har ju även en intresseförening för oss syvare som jobbar inom särskolan och där har vi konferens en gång per år. (Intervjuperson E)
Genom ovanstående analys kan studien konstatera att studie- och yrkesvägledaryrket har genomgått och till stor del uppfyllt en professionaliseringsprocess enligt Westerlunds (1986) definition. Studie- och yrkesvägledaryrket uppfyller tre av de fyra krav som definitionen pekar på, varav det som fattas är utfärdandet av en legitimation. Som tidigare nämn tar Westerlund (1986) upp farorna med professionalisering, och pekar då bland annat på för högt ställda kompetenskrav. Denna studie tolkar informant E:s anställning som studie- och yrkesvägledare som ett bevis på att den professionaliseringsfälla Westerlund (1986) talar om inte har aktualiserats. Informant E har som tidigare nämnt utbildning som förskollärare och inom specialpedagogik. Det studien kan konstatera är att studie- och yrkesvägledarfältet inte är låst för inkommande kompetenser och andra
formella utbildningar, huruvida studie- och yrkesvägledare är låsta till sitt fält kan denna studie dock inte svara på.
Det går även att titta på Hellbergs (1986) definition av professionalisering som fokuserar på yrkens förmåga att äga kunskapsområden enväldigt, alltså monopolisera kunskap. Genom att sätta studie- och yrkesvägledningsyrket i relation till denna definition kommer studien fram till att så inte är fallet. Detta styrks genom skollagen (2010:800 kap 2 § 30) och den formulering som fokuserar på anställningen av studie- och yrkesvägledare. Som ytterligare bevis är en av studiens informanter inte utbildad studie- och yrkesvägledare utan har skaffat sig lämplig kompetens på andra sätt.
30
Det finns tydliga kopplingar mot Hellbergs (1989) L-profession i de arbetsuppgifter studie- och yrkesvägledare utför, dels kontakten med de olika individerna såsom elev, vårdnadshavare och mentorer men även på så sätt att den sfär som arbetet utförs inom är offentlig, alltså skolan. Visserligen kan skolor drivas privat men dessa skolor går
fortfarande under samma regelverk som de offentliga. Den här aspekten är dock inte specifik för studie- och yrkesvägledare på gymnasiesärskolan. Utan visar snarare på vad som utgör grunden i studie- och yrkesvägledares profession generellt. Det som kan vara utmärkande för just studie- och yrkesvägledare på gymnasiesärskolan är de externa kontakterna med diverse myndigheter. I och med dessa kontakter krävs det kunskap om regelverk och lagar som på ett naturligt sätt kanske inte ingår i studie- och yrkesvägledares kunskapsbas. Studie- och yrkesvägledaren på gymnasiesärskolan måste i stor utsträckning förhålla sig till dels skollagen, precis som andra studie- och yrkesvägledare, men även andra myndigheters regelverk. Detta kan tolkas som att studie- och yrkesvägledare inom gymnasiesärskolan har mer inslag av det som Hellberg (1989) benämner som T-kunskap. En annan aspekt som var karakteristiskt för L-professionerna är att det bara finns en utbildningsväg. När det gäller studie- och yrkesvägledningsyrket går detta att tolka på två sätt. Det finns bara en väg till att bli examinerad studie- och yrkesvägledare, nämligen genom de universitetsprogram som erbjuds. Däremot går det att jobba som studie- och yrkesvägledare utan denna utbildning, dock krävs annan lämplig kompetens eller utbildning istället såsom skollagen är formulerad (2010:800 kap 2 § 30). På så sätt både uppfyller och uppfyller inte studie- och yrkesvägledaryrket en av L-professionens egenskaper.
Det går även att göra en specifik tolkning av studie- och yrkesvägledaryrket inom
gymnasiesärskolan genom att jämföra Hellbergs (1986) exempel om semiprofessioner och socialarbetaren med just studie- och yrkesvägledaryrket inom gymnasiesärskolan. På liknande sätt som Hellberg (1986) analyserat socialarbetaren kan vi analysera studie- och yrkesvägledaren. Nämligen att studie- och yrkesvägledaren ska agera i sin klients bästa intresse enligt både skollag (2010:800 kap 18 § 2) och Sverige vägledarförening (2017), dock finns det som informanterna uttrycker en problematik i vägledningssituationen när det kommer till att vidga perspektiv. Detta gör att studie- och yrkesvägledarna inte kan utnyttja sin L-kunskap fullt ut inom gymnasiesärskolan då elevernas valmöjligheter är kraftigt begränsade. I denna situation är studie- och yrkesvägledarna begränsade dels av
31
elevernas förutsättningar men även av det som samhället har att erbjuda dessa elever vilket går att läsa av i nedanstående citat.
Väldigt riktat, det här med att vidga perspektiv funkar inte heller. Det är ju inte ett smörgårdsbord dom har att välja på och det ska dom ju inte ha för dom klarar inte av att välja av allt det här. Då får man istället lägga fram två eller tre alternativ. Och det är man ju inte heller van vid, att jobba på det sättet. (Intervjuperson A)
Diskussion
I detta kapitel kommer vi diskutera studiens resultat, tillämpning och vidare forskning.
Diskussionen kring resultatet är uppdelat efter studiens frågeställningar.