I detta avslutande kapitel av studien kommer det resultat och kunskapsbidrag som studien har resulterat i att presenteras. Studien och således kapitlet avslutas med en diskussion kring för vilka andra företag och situationer som resultatet kan gälla samt förslag på framtida forskning.
Styrning av socialt ansvar i leverantörsrelationer
Denna studie behandlar hur företag kan styra underleverantörer att arbeta med socialt ansvar i en leverantörsrelation. Som tidigare har konstaterats är det en kombination av två områden: styrning av socialt ansvar samt styrning av leverantörsrelationer, som har studerats i kombination med varandra. Forskningen på dessa två områden var relativt begränsad och denna studie ämnade bidra till utvecklingen av teorin gällande kombinationen av dessa två områden. En av de tidigaste frågorna vi ställde, innan studien tog sin början, var: kan företag styra underleverantörer till att arbeta med socialt ansvar? Genom det empiriska resultatet och analysen visar studien på att företag kan nyttja leverantörsrelationer till att styra underleverantörers arbete med socialt ansvar, vilket även får stöd från teorin genom Yawar och Seuring (2015) samt Dekker (2004).
Yawar och Seuring (2015) anser att uppförandekoder och standarder är bland de vanligaste styrverktygen som hanterar socialt ansvar, men att företags uppförandekoder kan vara för generella och inte tillräckligt specifika för varje unik leverantörsrelation. Studien visar att krav och riktlinjer kring socialt ansvar är specifikare än företags uppförandekoder och anses därmed lämpligare för styrning av socialt ansvar i en leverantörsrelation.
Krav och riktlinjer formuleras dessutom i ett kontrakt och blir därmed något som underleverantörer måste genomföra (Roxenhall, 1999). Studien visar även att majoriteten av det som står skrivet i kontraktet också genomförs och följs upp, vilket innebär att krav och riktlinjer samt handlingsplaner som formuleras i ett kontrakt säkerställer att underleverantörer arbetar med socialt ansvar. Kontraktet blir därmed ett fungerande styrverktyg för socialt ansvar i en leverantörsrelation.
Dekker (2004) anser att målformulering och beteendestyrning är viktiga delar för att en leverantörsrelation ska fungera på ett önskvärt sätt och att resultatstyrning är viktigt för effektiviteten. Studien visar på att den målformulering och beteendestyrning som påverkar underleverantörers arbete med socialt ansvar är de krav och riktlinjer samt handlingsplaner som formuleras i kontraktet. Yawar och Seuring (2015) anser att underleverantörers sociala ansvar bör följas upp via internrevisioner och utvärderingar och att dessa ska baseras på
66
uppförandekoder och standarder. Studien visar på att det är kontraktet som ligger till grund för internrevisioner och utvärderingar istället för uppförandekoder och standarder. Kontraktet anses vara ett styrverktyg som har en central roll för styrningen av socialt ansvar i en leverantörsrelation eftersom kontraktet innehåller mål, krav och riktlinjer och handlingsplaner samt att det är underlaget för internrevisioner och uppföljningar. Trots att kontraktet spelar en stor roll för styrningen av socialt ansvar i en leverantörsrelation har det inte uppmärksammats mer ingående av varken Dekker (2004) eller Yawar och Seuring (2015).
Roxenhall (1999) menar att kontraktet är viktigt som beslutsunderlag, bevismaterial och som styrdokument, vilket konstaterats i ovanstående stycke. Studien visar att kontraktet har en avgörande roll för att underleverantören skall arbeta med socialt ansvar. Samtidigt nämner de studerade företagen att det är vid en eventuell tvist som kontraktet har betydelse för själva leverantörsrelationen. Sammantaget är kontraktet viktigt och har stor betydelse för styrning av socialt ansvar, men för leverantörsrelationen i sig är kontraktet enbart viktigt vid en eventuell tvist.
Vid styrning av leverantörsrelationer anser bland annat Dekker (2004) och Sako (1992) att tillit är ett viktigt informellt styrverktyg för att motverka oönskade beteenden och underlätta kommunikationen. Denna studie visar istället på att tillit är en viktig faktor bakom val av underleverantör, men inte lika viktig för styrningen av socialt ansvar i en leverantörsrelation. Yawar och Seuring (2015) menar att interaktion mellan företag och underleverantörer kan leda till tillit, men det leder även till att företag kan utveckla underleverantörers förmåga till att hantera arbetet med socialt ansvar. Studien visar på just detta, att företag genom kommunikation och interaktion kan skapa förståelse och öka underleverantörers förmåga att arbeta med socialt ansvar. Kommunikation och interaktion anses därmed vara något företag bör nyttja för att underlätta styrningen av socialt ansvar i en leverantörsrelation.
Inom styrning av socialt ansvar anser Lueg och Radlach (2015) att formella styrverktyg måste kompletteras med informella styrverktyg. Tidigare studier har främst fokuserat på de formella styrverktygen och hur de bör användas (Arjaliès, Mundy, 2013). Studien identifierar att de formella styrverktygen ser till att underleverantörer arbetar med och tar socialt ansvar, samtidigt som de informella styrverktygen ser till att underleverantörer förstår varför socialt ansvar är viktigt samt motiverar underleverantörer till att ta socialt ansvar. Att kombinera formella och informella styrverktyg anses därmed vara av betydelse för att styra socialt ansvar i en leverantörsrelation.
Dekker (2004) anser att informell styrning reducerar behovet av formell styrning eftersom det kan skapa gemensamma värderingar som bidrar till att styra en leverantörsrelation i önskvärd riktning. Studien har identifierat att kontraktets innehåll samt uppföljningar i kombination med kommunikation och interaktion är viktiga för att skapa förståelse för arbetet med socialt ansvar i en leverantörsrelation. Det går därmed inte att urskilja att
67
informell styrning skulle reducera behovet av formell styrning eftersom de anses lika viktiga för att underleverantörer skall arbeta med socialt ansvar i en leverantörsrelation.