Studiens tillförlitlighet - Att gå vidare från att släcka bränder : En kvalitativ studie om org

8. Diskussion

8.3 Studiens tillförlitlighet

I kvantitativ forskning är det vanligt att tala om validitet och reliabilitet. I kvalitativ forskning har Bryman (2011) gett förslag på andra kriterier för att bedöma om en studie är tillförlitlig Dessa är trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och konfirmering.

8.3.1 Trovärdighet

Trovärdighet syftar till att se hur trovärdiga resultaten är. Det är därför viktigt att säkerställa att studien utförts i enlighet med de regler som finns inom forskarvärlden. Det kan också vara positivt att återkoppla resultatet till människor inom den studerade populationen för att de ska bekräfta att forskaren uppfattat fenomenet på rätt sätt samt att använda triangulering (Bryman, 2011).

Det finns både styrkor och svagheter med trovärdigheten i denna studie. En svaghet är att det inte gjorts någon återkoppling till personer som arbetar vid HVB-hem för ensamkommande barn. Detta har inte gjorts på grund av tidsbrist. En andra svaghet är att endast en metod har använts, också detta på grund av tidsbrist. Det är dock positivt att det är två personer som har analyserat materialet eftersom det då blir mindre risk att viktiga teman försummas. Ytterligare en faktor som stärker trovärdigheten är att vi har förberett oss väl inför intervjuerna och analysen och läst mycket litteratur kring de metoder som använts. Dessutom har det setts som viktigt att följa de regler som finns inom forskarvärlden såsom etiska förhållningssätt.

8.3.2 Överförbarhet

Överförbarhet handlar om att resultaten kan tillämpas i andra kontexter. Det är viktigt att kvalitativa forskare ger detaljerade redovisningar av det studerade fenomenet så att andra kan bedöma hur pass överförbara resultaten är i en annan kontext (Bryman, 2011). För att stärka överförbarheten har därför en så detaljerad redovisning som möjligt utförts av arbetet. Detta möjliggör att personal på andra HVB-hem för ensamkommande barn kan känna igen sig i det som beskrivs och även hitta likheter och skillnader i resultatet som framkommer i denna studie.

8.3.3 Pålitlighet

Pålitlighet refererar till om det är möjligt att få likartade resultat vid andra tillfällen. För att undersöka detta är det viktigt att det finns en fullständig och tillgänglig redogörelse av de olika faserna i forskningsprocessen (Bryman, 2011). Som diskuterats ovan i stycket gällande

överförbarhet är detta någonting som utförts. Något som ytterligare kan ha påverkat pålitligheten i studien är förutsättningarna för HVB-hemmen som studerats då verksamheten formas utifrån de anställda vid HVB-hemmet, ungdomarna som bor där samt hur ledningen fungerar. Dessa specifika förutsättningar kan göra det svårare att få likartade resultat vid ett andra tillfälle. Dock ges beskrivningar av de studerade HVB-hemmen vilket bidrar till en överblick av hur verksamheterna ser ut. Detta kan öka förståelsen för läsaren och på så sätt dessutom öka studiens pålitlighet och replikerbarhet eftersom det finns möjlighet att undersöka en verksamhet med liknande förutsättningar och egenskaper.

I studien har bekvämlighetsurval använts. En svaghet med detta urval är att alla i personalgruppen inte har lika stor chans att delta i studien vilket innebär att urvalet inte blir representativt. Ett slumpmässigt urval hade stärkt pålitligheten, men på grund av tidsbrist valdes ändå ett bekvämlighetsurval.

Något som ytterligare kan ha påverkat pålitligheten i studien är att intervjuer har använts för att samla in data. Människor har en benägenhet att försöka ge en positiv bild av sig själva när de intervjuas. Respondenten kan även vilja tillmötesgå intervjuaren och därför anpassa sina svar utefter vad denne tror att intervjuaren vill höra. Dessutom kan respondenter ibland kan undvika att beskriva sådant som väcker ängslan hos dem (Bryman, 2011). Också intervjuarens kroppsspråk och respons kan påverka respondentens svar (Denscombre, 2009). En svaghet i denna studie är att vi inte är utbildade i någon intervjumetod och kan ha svårt att möta upp detta.

I studien intervjuades sex deltagare från tre olika HVB-hem där tre arbetade som sektionschefer och tre som personal. Transkriberingen från varje person analyserades först enskilt, innan likheter och skillnader mellan dem. En styrka med att intervjua två personer från samma HVB-hem, med olika arbetsuppgifter, är att detta kan bredda perspektivet på boendet och skapa en bättre helhetsbild, vilket gör det möjligt att få en mer verklighetsförankrad bild av situationen. Detta styrker pålitligheten.

8.3.4 Konfirmering

Konfirmering syftar till om forskaren har varit medveten om sina värderingar och åsikter så att de inte har påverkat studien på ett avgörande eller skevt sätt. Konfirmering är en möjlighet för forskaren att styrka och konfirmera sina resultat (Bryman, 2011). En svaghet med denna studie är att det är vi som har skapat intervjufrågorna vilket innebär att frågorna har styrts av våra föreställningar. För att minimera vår påverkan på intervjudeltagarnas svar har vi bland annat försökt att endast ställa öppna frågor. På grund av att vi är oerfarna intervjuare och inte utbildade i intervjumetoden har detta dock stundtals varit svårt. Studien har styrts av våra föreställningar på många plan. I alla studiens steg, från val av ämne och senare i utformning av syfte och frågeställning, till val av metod, forskningsdesign och analys av data, har våra intressen och föreställningar kring området påverkat processen. Det är omöjligt för en

forskare att inte låta värderingar färga arbetet och att det därför är av stor vikt att forskaren är självreflekterande under hela processen (Bryman, 2011). En styrka med att vi är två personer som utför denna studie är att vi under hela processen kunnat diskutera med varandra och reflektera kring våra föreställningar kring ämnet och hur vi på bästa sätt kunnat undvika att styras för mycket av dessa.

8.4 Studiens relevans

Som redovisats tidigare finns viss forskning kring ensamkommande barn och hur organisationen på HVB-hem ser ut. Dock bidrar denna studie till en förståelse för den nya och speciella situation som råder i Sverige idag. Det stora antalet ensamkommande barn har lett till att många HVB-hem runt sommaren 2015 har startas upp på kort tid. Cirka ett år senare står HVB-hemmen inför nya utmaningar gällande hur verksamheterna kan utvecklas, nu när de grundläggande behoven såsom mat och tak över huvudet är tillgodosedda. Denna studie har relevans för kunskapsområdet teoretiskt med tanke på att vi resonerar kring hur det går att svara upp på dessa nya utmaningar genom att introducera fem viktiga organisatoriska faktorer. Med tanke på att en ny situation har uppstått behövs dock mer forskning kring hur HVB-hemmen bör organiseras och hur personalen kan arbeta för att möta upp barnens behov på bästa sätt. En slutsats från denna studie kan vara att fler studier bör utföras inom området för att vidare undersöka hur man på ett konkret sätt ska kunna förbättra vistelsen vid HVB- hem för ensamkommande barn.

Resultatet från studien antyder, som beskrivits ovan, att en välorganiserad verksamhet bättre kan leda till den stabilitet som de ensamkommande barnen behöver. Att studera hur arbetet är organiserat vid HVB-hem för ensamkommande barn är därför relevant för att förbättra barnens vistelse på boendena. Vi menar att det är viktigt att HVB-hem arbetar aktivt med att driva verksamheterna framåt för ungdomarnas skull. I denna studie har ämnet inte endast problematiserats. Vi har bemödat oss om att formulerat konkreta organisatoriska faktorer som personal och sektionschefer kan arbeta vidare med i arbetet med de ensamkommande barnen, vilket kan ses som en styrka med studien. I mötet med en person som arbetar på ett HVB-hem för ensamkommande barn uttryckte denne att arbetet hittills har gått ut på att släcka bränder. Sektionschefen för samma boende berättade att de grundläggande behoven såsom mat och tak över huvudet nu är tillgodosedda och att de är redo att gå vidare för att möta andra behov. Vi har på ett konkret sätt visat att det finns en möjlighet för HVB-hemmen att gå vidare från att släcka bränder för att möta nya utmaningar.

Referenser

Ahmadi, N & Lönnback, E. B. (Red.) (2005). Tvärkulturellt socialt arbete - av socialarbetare för socialarbetare. FOU-rapport 2005:5. Stockholm: Forsknings- och utvecklingsenheten. Ahrne, G. & Svensson, P. (Red). (2015). Handbok i kvalitativa metoder (2. uppl.). Stockholm: Liber.

Alvesson, M. (2009). Organisationskultur och ledning. Malmö: Liber.

Angel B, Hjern A, Ingleby D. Effects of war and organized violence on children: a study of Bosnian refugees in Sweden. The American journal of orthopsychiatry, 71(1), 4-15. doi: 10.1037/0002-9432.71.1.4

Backlund, Å., Eriksson, R., von Greiff, K. & Åkerlund, E-M. (2014). Ensamkommande barn och ungdomar - ett longitudinellt perspektiv (Forskningsrapport nummer 2014:4). Hämtad 30 mars 2016 från: http://fou-sodertorn.se/rapporter/socialtjaenstens-arbete-med-

ensamkommande-barn-och-ungdomar-erfarenheter-fran-stockholms-laen Bang, H. (1999). Organisationskultur. (2 uppl.). Lund: Studentlitteratur.

Blackwell, D. & Melzak, S. (2000). Far from the Battle but Still at War: Troubled Refugee Children in School. London: The Child Psychotherapy Trust.

Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder (2 uppl.). Malmö: Liber.

Bäck-Wiklund, M. (1996). Att utbildas för att möta det mångkulturella samhället. Stockholm: Svenska kommunförbundet.

Christensen, T., Lӕgreid, P., Roness, P. G. & Røvik, K. A. (2004). Organisationsteori för offentlig sektor. Malmö: Liber.

Denscombe, M. (2009). Forskningshandboken - för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskamerna. (2 uppl.). Lund: Studentlitteratur.

Derluyn, I. & Broekaert, E. (2007) Different perspectives on emotional and behavioral

problems in unaccompanied refugee children and adolescents. Ethnicity & Health, 12(2), 141- 62. doi: 10.1080/13557850601002296

Eide, K. & Broch, T. (2010). Enslige mindreårige flyktninger. Kunnskapsstatus og

forskningsmessige utfordringer. Oslo: Regionsenter for barn og unges psykiske helse, region øst og sør (RBUP)

Esaiasson, P. (2007). Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad. (3. uppl.). Stockholm: Norstedts juridik.

Goodman, J. H. (2004). Coping With Trauma and Hardship Among Unaccompanied Refugee Youths From Sudan. Qualitative Health Research, 14(9), 1177-1196. doi:

10.1177/1049732304265923

Groark, C., Sclare, I., & Raval, H. (2010). Understanding the experiences and emotional needs of unaccompanied asylumseeking adolescents in the UK. Clinical Child Psychology and Psychiatry, 16(3), 421–442. doi: 10.1177/1359104510370405

Hessle, M. (2007). Ensamkommande men inte ensamma Tioårsuppföljning av

ensamkommande asylsökande flyktingbarns livsvillkor och erfarenheter som unga vuxna i Sverige (Doktorsavhandling, Stockholms universitet, Pedagogiska institutionen).

Hodes, M. (2000). Psychologically distressed refugee children in the United Kingdom. Child Psychology & Psychiatry Review, 5(2), 57–68. doi: 10.1111/1475-3588.00286

IVO. (2013). En trygg och säker vård – har personalen lämplig utbildning? En granskning av vård- och omsorgspersonalens utbildning och metoder i HVB för barn och unga. Hämtad 23 mars 2016 från:

http://www.svt.se/svts/article3406287.svt/binary/Rapport%20IVO%20HVB%20f%C3%B6r %20barn%20och%20unga.pdf

IVO. (2015a). Svar på vanliga frågor som kommer till IVO. Hämtad 23 mars 2016 från: http://www.ivo.se/ensamkommande-barn/fragor-och-svar-ensamkommande-barn/

IVO. (2015b). HVB och stödboende för ensamkommande barn. Hämtad 23 mars 2016 från: http://www.ivo.se/ensamkommande-barn/

IVO. (2015c). Inget krav på eget rum för ensamkommande barn. Hämtad 23 mars 2016 från: http://www.ivo.se/nyheter/2015/inget-krav-pa-eget-rum-for-ensamkommande-barn/

Jacobsen, D.I., & Thorsvik, J. (2008). Hur moderna organisationer fungerar. Lund: Studentlitteratur.

Kline, P. M., & Mone, E. (2003). Coping with War: Three Strategies Employed by

Adolescent Citizens of Sierra Leone. Child and Adolescent Social Work Journal, 20(5), 321- 333. doi:10.1023/A:1026091712028

Kohli, R. (2006). The comfort of strangers: social work practice with unaccompanied asylum- seeking children and young people in the UK. Child and Family Social Work, 11(1), 1-10. doi:10.1111/j.1365-2206.2006.00393.x

Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Leavey, G., Hollins, K., King, M., Barnes, J., Papadopoulo, C., & Grayson, K. (2004). Psychological disorder amongst refugee and migrant school children in London. Social Psychiatry & Psychiatric Epidemiology, 39(3), 191–195. doi:10.1007/s00127-004-0724-x

Lundgren, U. P., Säljö, R., & Liberg, C. (Red). (2012). Lärande Skola Bildning Grundbok för lärare (2 uppl.). Stockholm: Natur & Kultur.

Lustig, S. L., Kia-Keating, M., Knight, W. G., Geltman, P., Ellis, H., Kinzie, J. D., Keane, T. & Saxe, G. N. (2004). Review of Child and Adolescent Refugee Mental Health. Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, 43(1), 24-36.

doi:10.1097/01.chi.0000096619.64367.37

Migrationsverket. (2014). Kommunalt mottagande av ensamkommande barn. Hämtad 26 mars 2016 från:

http://projektwebbar.lansstyrelsen.se/integration/SiteCollectionDocuments/Ensamkommande %20barn/Platsbehovsframst%C3%A4llan/140507-Behovsframstallan-fran-MIV.pdf

Migrationsverket. (2015a). Anvisning av kommun. Hämtad 26 mars 2016 från:

http://www.migrationsverket.se/Andra-aktorer/Kommuner/Om-ensamkommande-barn-och- ungdomar/Overenskommelser-om-mottagande/Anvisningskommun.html

Migrationsverket. (2015b) Fortsatt många asylsökande under 2015 – behovet av boendeplatser ökar. Hämtad 26 mars 2016 från: http://www.migrationsverket.se/Om- Migrationsverket/Nyhetsarkiv/Nyhetsarkiv-2015/2015-02-03-Fortsatt-manga-asylsokande- under-2015---behovet-av-boendeplatser-okar.html

Migrationsverket. (2015c). Aktuellt om… ensamkommande barn och ungdomar. Hämtad 27 mars 2016 från:

http://www.migrationsverket.se/download/18.39a9cd9514a34607721145c/1424792388157/A ktuellt_om_januari_2015.pdf

Migrationsverket. (2016). Aktuellt om… ensamkommande barn och ungdomar. Hämtad 20 mars 2016 från:

http://www.migrationsverket.se/download/18.2d998ffc151ac3871595467/1457533437936/Ak tuellt+om+ensamkommande+barn+mars+2016.pdf

Montgomery, E. (2008). Long-term effects of organized violence on young Middle Eastern refugees' mental health. Social Science and Medicine, 67(10), 1596-603. doi:

10.1016/j.socscimed.2008.07.020

Patel, R. & Davidson, B. (2003). Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.

Socialstyrelsen. (2003). Senaste versionen av SOSFS 2003:20. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om hem för vård eller boende. Hämtad 30 mars 2016 från:

https://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2003-20

Socialstyrelsen. (2013a). Ensamkommande barns och ungas behov. En kartläggning. Hämtad 18 mars 2016 från:

Socialstyrelsen. (2013b). Socialtjänstens arbete med ensamkommande barn och ungdomar. En vägledning. Hämtad 23 mars 2016 från:

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19030/2013-5-2.pdf Socialstyrelsen. (2015a). Ett gemensamt ansvar för ensamkommande barn och ungdomar. Hämtad 26 maj 2016 från

http://www.socialstyrelsen.se/SiteCollectionDocuments/ensamkommande-barn-2015.pdf Socialstyrelsen. (2015b). Reglerna för HVB-hem förenklas. Hämtad 30 mars 2016 från https://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2015november/reglernaforhvb-hemforenklas Svensk Lag. (2014). Uppsala: Iustus förlag.

Söderqvist, Å. (2014). Leaving Care with ”Cultural Baggage”: The Development of an Identity within a Transnational Space. Australian Social Work, 67(1), 39-54.

doi:10.1080/0312407X.2013.863955

Söderqvist, Å., Sjöblom Y., & Bülow, P. (2014). Home sweet home? Professionals'

understanding of ‘home’ within residential care for unaccompanied youths in Sweden. Child & Family Social Work, doi: 10.1111/cfs.12183

Thomas, S., Thomas, S., Nafees, B. & Bhugra, D. (2004). ‘I was running away from death’– the pre-flight experiences of unaccompanied asylum seeking children in the UK. Child: Care, Health and Development, 30(2), 113-122. doi: 10.1111/j.1365-2214.2003.00404.x

UNHCR. (2014). World at War. Hämtad 20 mars 2016 från: http://unhcr.org/556725e69.html Unicef. (2006). GENERAL COMMENTS of the Committee on the Rights of the Child. Hämtad 22 mars 2016 från: http://www.unicef-irc.org/publications/pdf/crcgencommen.pdf

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer. Hämtad den 11 april 2016 från: http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf

Watters, C. (2008) Refugee children Towards the next horizon. London. Routledge. Wernesjö, U. (2012) Unaccompanied asylum seeking children – whose perspective? Childhood, 19(4), 495-507. doi: 10.1177/0907568211429625

Wernesjö, U. (2013) Conditional Belonging. Listening to Unaccompanied Young Refugees’ Voices (Doktorsavhandling, Uppsala universitet, Sociologiska institutionen).

In document Att gå vidare från att släcka bränder : En kvalitativ studie om organisatoriska faktorer vid HVB-hem för ensamkommande barn ur ett personalperspektiv (Page 36-44)