Styrande och reglerande miljöer – aktivitetstavla och matta

Förskolans miljöer är ofta utformade på sätt som kan tolkas som att de har en styrande funktion. Vissa aktiviteter utförs på vissa platser och det är miljön och dess innehåll som ger signaler om vad som ska ske på platsen. Detta är inte unikt för förskolan men segregeringen kan vara förhållandevis skarp när det gäller vilka aktiviteter/lekar som får göras var. Aktivitetstavlan som finns på Blåbäret utgör en detalj i miljön och synliggör bland annat uppdelningen av vad som ska ske var. Den distinkta uppdelningen och styr- ningen av miljön kan tänkas ha en underlättande funktion för en del individer då den tydliggör vilka aktiviteter som finns att göra på en viss plats. Aktivitetstavlans funktion – att visuellt förtydliga och därmed underlätta val av aktivitet och plats – verkar fungera för många men det finns också exempel vilka pekar på att det kan krävas mer än bara visuell vägledning för att prestera ett val. Tavlan visar inte heller varenda miljö/aktivitet som finns att tillgå, hur ofta de icke-synliga aktiviteterna blir valda är dock inget som tas upp i denna studie. Inte heller hur mycket av eventuellt grupptryck som kan uppstå kring valen av aktivitet tas upp, det går dock att ana vid ett par beskrivna tillfällen att många barn vill välja samma plats/aktivitet. Om det beror på hur populär platsen/aktiviteten är eller om det existerar någon form av grupptryck går dock inte att utläsa. Mattan har även den, en

37

liknande, styrande funktion som aktivitetstavlan. Det finns tydliga visuella platser för varje individ, detta i sin tur verkar ha funktionen att alla vet var de ska placera sig inför samlingen, dock skiljer det sig åt hur snabbt olika individer reglerar sig och intar sin ”prick”.

I Eriksson Bergströms (2013) analys visar sig rummets uppbyggnad samt hur material erbjuds påverka och styra vilket handlingsutrymme barn kan få i sina aktiviteter. Även i denna studie visar sig miljöer, på vilket sätt de är utformade och vad de förmedlar, utgöra en del i styrningen och regleringen av barn i den institutionella förskolemiljön. Miljöerna kan tydliggöra vad som bör göras var och därmed underlätta de val av aktivitet som barn ställs inför men miljöerna kan även, beroende på uppsatta regler, begränsa vilka aktivi- teter som får lov utföras. I studien blir det också synligt att barn som har svårighet med att själva reglera sina val kan behöva stöd från andra individer och att det visuella stödet (aktivitetstavlan i detta fall) inte alltid är tillräckligt.

6.3 Övervakning

På Blåbäret utgör aktivitetstavlan en möjlighet att övervaka var andra befinner sig. Det finns tillfällen då barn utövar övervakning genom att påpeka var andra barn befinner sig eller flytta andras bilder på aktivitetstavlan. I förhållande till Tullgrens (2003), Eriksson Bergströms (2013) och Rantalas (2016) studier, där endast pedagogers övervakande belyses, så synliggör denna studie att även barn kan vara delaktiga i denna makthandling. Man kan tänka sig att den främsta anledningen till användandet av den här typen av tavlor är för att visualisera de valbara aktiviteter och miljöer som finns men en annan konse- kvens av detta är den att det även går att utläsa på tavlan var barn befinner sig. Tavlan möjliggör därmed övervakning och är dessutom behjälplig i att synliggöra fördelningen av individer på olika platser. På så sätt är den också delaktig i upprätthållandet av avdelningens regel angående hur många individer som får vistas på samma plats. Aktivitetstavlan ger även barn en möjlighet att styra och reglera både sin egen men också andras fysiska position eller placering av foto. Detta kan i sin tur ses både som att barnen görs delaktiga och upprätthåller reglerna som styr avdelningen men också som att den ger möjlighet till skapande av maktrelationer mellan individer.

38

6.4 Motstånd

På flera olika ställen i det insamlade materialet syns något som kan tolkas som barns motstånd, humor är ett sätt att göra motstånd, argumentationett annat. Jämfört med vägran, skrik eller gråt är de föregående sätten kanske något mer avancerade motstånd vilka till exempel kräver ett mer utvecklat språk och tankeverksamhet. Möjligen är argu- mentation och humor också bättre strategier ur förhandlingssynpunkt då skrik och vägran kan tänkas vara beteenden vilka ofta leder till olika typer av reglering. Att nå framgång med sitt motstånd och därmed erhålla mer makt och inflytande över situationen, exempelvis som när Aron och Marius får fortsätta sitt spring om än på tillvisad plats, kräver förmåga att uttrycka sig, försvara sig, argumentera vilket inte alla individer själv- klart kan. Aron och Marius får möjlighet att öva på att göra motstånd vilket Markström (2005) lyfter fram att både pedagoger och föräldrar ser som lärorikt.

En del motstånd utförs, i vad som skulle kunna kallas för, i smyg. Detta syns i flera exempel i resultatet som när Ellinor placerar sitt foto ”fel” eller när fler barn än tidigare tillåtet förflyttat sig till torget, allt detta utan att det upptäcks eller regleras. Denna typ av subtilt och ibland även (för vuxna) osynliga motstånd kan ses som att barnen själva styr och reglerar sina val och möjligheter och på så sätt erhåller de också inflytande över och delaktighet i situationerna. Lite förenklat kan man då mena att de barn som på något sätt behärskar och tar möjligheten att göra motstånd får större utrymme och mer makt över sin tillvaro i förskolan, så länge de utför ”rätt” sorts motstånd.