Idrottsämnet måste börja ses som ett bildningsämne. Idrottsämnet ska inte bara för stunden aktivera eleverna. Idrottsämnet ska fysiskt bilda eleverna och förbereda våra ungdomar för framtiden genom att ge dem redskap för att kunna leva ett hälsosamt liv med stor livskvalitet.
För att styrketräningen ska bli något självklart som alla människor tränar så blir det viktigt att skolan utbildar elever i hur man styrketränar men också varför. Skolan är en institution som även på gymnasienivå når stora delar av befolkningen. Många läser idag vidare på gymnasiet och samhället har genom skolan en chans att hjälpa elever att hjälpa sig själv till ett hälsosamt liv med allsidig träning.
Kring träning i allmänhet och inte minst om styrketräning florerar en mängd rykten om hur det är bäst och träna och vilken typ av träning som ger bäst resultat. Jag anser att skolan har en ypperlig möjlighet att lära eleverna de rätta grunderna från början. Då eleven kan grunderna kan han/hon säkert också vara mer reflekterande och kritisk då han/hon läser om nya träningsmetoder i tidningar, ser på tv shop osv.
I min undersökning valde jag att bara titta på hur lärarna såg på styrketräning i sin undervisning. Det hade varit intressant att även låta elever besvara en liknande enkät. Det är inte säkert att lärarnas syn på styrketräning och dess användande är samma som elevernas. Det kan råda delade meningar mellan elever och lärare i vad som kan kallas styrketräning. Det hade varit mycket intressant att se vad eleverna ansett om sin egen kunskap, såväl praktisk som teoretisk efter avslutad kurs. Jag tror det skulle vara så att eleverna ansett sig ha mindre kunskaper än lärarna i min undersökning ansåg. Det är få lärare i undersökningen som på sätt och vis ger sig själv dålig kritik genom att svara att elevernas kunskaper efter avslutad kurs är små eller mycket små. Elevernas uppfattning om sina förvärvade kunskaper efter avslutad kurs hade varit intressant att titta på, dels för att få ett svar på frågan direkt från källan och dels för att eleverna kan svara på frågan utan att ge sig själv kritik. Kritiken mot eleverna själva skulle i så fall vara att utbildning i styrketräning erbjudits men att eleven av någon anledning inte tagit till sig kunskapen.
Min idé är att idrottsämnet skulle kunna delas upp i olika moment varav styrketräning är ett moment. De olika momenten är det sedan lämpligt att arbeta med i teman. Jag tycker det är lämpligt att arbeta med styrketräning som ett tema under ett antal veckor i början av kursen. Kunskaperna eleverna ska få är då, hur eleven rent praktiskt ska styrketräna, de viktigaste musklernas funktion, effekterna av styrketräning mm. Eleverna ska utifrån lektionsföreläsningar och litteraturen kunna lägga upp ett styrketräningsprogram till sig
själv. Programmet sparas sedan i idrottshallen för att kunna användas på lektionerna med jämna mellanrum. Det kan vara en idé att låta eleverna träna efter sina program under ett antal tillfällen för att på så sätt ge dem en ”aha” upplevelse när de väl ser hur deras styrka ökar.
När någon är skadad är det perfekt att var och en har ett eget träningsprogram och en grundkunskap i styrketräning. Den skadade kan delta på lektionen och träna igenom de delar av kroppen som inte hindras av skadan.
Det skulle vara bra om eleverna kunde utnyttja skolans gym eller styrketräningslokal gratis eller för en symbolisk summa även på fritiden. Ett krav för att få utnyttja lokalerna och redskapen skulle då givetvis vara att eleven blivit godkänd på
styrketräningsmomentet i Idrott och hälsa A. Detta skulle i bästa fall kunna leda till ett livslångt tränande hos många av dagens ungdomar vilket i förlängningen förmodligen kunnat spara samhället pengar.
Styrketräningen är en aktivitet som eleverna i framtiden kan träna på egen hand.
Bollspel såsom basket, innebandy, fotboll används ofta i idrottsundervisningen i skolan såväl i yngre som äldre åldrar. Bollspelen är inte lika lätta för eleverna att praktisera på fritiden då det krävs att man är ett flertal personer. Siffrorna från Riksidrottsförbundet 2004 säger också att flera av bollspelen inte är lika populära som styrketräningen när eleverna kommer upp i femton års ålder.
För att alla elever på gymnasiet ska få samma utbildning i Idrott och hälsa A tycker jag att det borde finnas en kvalitetssäkring i ämnet i form av nationella prov. Det nationella provet skulle på så sätt garantera en viss kunskap hos alla eleverna efter avslutad kurs.
Då styrketräning är något som alla borde praktisera för att leva ett optimalt liv såväl i yngre men kanske framförallt på äldre dagar så är det för mig en självklarhet att skolan måste utbilda eleverna i styrketräning. Eleverna behöver stor kunskap såväl i den praktiska styrketräningen men också om styrketräningens hälsoeffekter såväl fysiologiska som psykologiska.
6. Konklusion
Mina två frågeställningar i arbetet var:
1. Får eleverna i kursen Idrott och hälsa A tillräckligt stor utbildning i styrketräning?
2. Vilka är effekterna av styrketräning?
Min hypotes gällande undersökningen var att elever på gymnasiet får för lite utbildning i styrketräning och dess effekter i kursen idrott och hälsa A. Av resultaten från min undersökning att döma är det väldigt svårt att dra någon direkt slutsats av förhållandet då det från lärare till lärare är stora variationer, framförallt i hur mycket tid som ägnas åt styrketräning. De elever som har lärare som använder styrketräning mycket verkar få en mycket god utbildning i styrketräning. De elever vars lärare knappt använder sig av styrketräningen får såklart en mycket sämre utbildning i momentet.
Glädjande är att de flesta skolorna verkar ha goda möjligheter till styrketräning i undervisningen och att alla lärarna har praktisk genomgång med sina elever. Eleverna erbjuds en möjlighet att ta till sig hur det är lämpligt att träna styrketräning praktiskt.
Jag tycker att jag i min teoribakgrund har fått svar på vilka effekterna av styrketräning är sett från samhällsperspektivet, det psykologiska perspektivet och det fysiologiska perspektivet.
De tre olika perspektiven är på sätt och vis sammanflätade. De fysiologiska och
psykologiska vinsterna som kan uppnås med styrketräning kan få effekter för samhället. De viktigaste effekterna av styrketräning är enligt mig ökningen i styrka och fettfri kroppsvikt. Andra effekter som följer med den ökade styrkan är att människors fysiska funktionalitet bli bättre. Äldre kan bättre klara sig hemma själv och detta kan innebära en ökad livsglädje och frihet.
Fler effekter av styrketräningen är ökningen av den basala metabolismen och minskad smärta i tex. ryggen. Då övervikt och fetma är ett växande problem kan styrketräning i kombination med konditionsträning vara ett bra alternativ. Det är skrämmande att mer än var femte elev i nionde klass har besvär med ryggen. För mig känns det i det flesta fall som ett onödigt lidande. Ett lidande som i många fall skulle kunna lindras eller undvikas med kunskap om styrketräning och dess effekter.
Efter att ha diskuterat och debatterat så mycket för styrketräningen i undervisningen kan det säkert verka som om jag tycker att styrketräning är det moment i skolan som lärare ska ägna mest tid åt. Naturligtvis är så inte fallet. Styrketräningen ska vara ett moment i kursen Idrott och hälsa A som ska ha samma tyngd som de andra momenten.
Något som hade varit intressant för framtida undersökningar att titta på är hur stor utbildning idrottslärarstudenter på olika platser i Sverige får i styrketräning. Detta kan säkerligen variera från utbildningsort till utbildningsort. Grunden för att nyexaminerade idrottslärare ska använda sig av styrketräning i undervisningen är att de har en stor kunskap i ämnet både praktiskt och teoretiskt.