Det är ju svårt att dela upp mitt och ditt

Enligt läroplanen (Lpfö, 98/16) ansvarar förskolläraren för att arbetslaget ska bedriva verksamhet i enlighet med de mål och riktlinjer som skrivs fram. Ansvaret för arbetsuppgifterna utanför barngrupp gör att förskollärares tid i barngrupp minskar. Förskolläraruppdraget i sin helhet riskerar då att inte vara genomförbart. Det uttrycks av förskollärarna att även om det största ansvaret ligger på dem att bedriva verksamheten mot läroplansmålen, lyfts samtidigt vikten av att inte glömma bort att de arbetar i arbetslag och ska tillsammans se till att nå strävansmålen i läroplanen;

Det är ju svårt att dela upp mitt och ditt [...] jag kan känna att det är ganska lika, barnskötare och förskollärare, förutom att det finns ett visst ansvar för att man ska arbeta med läroplansmålen som är förskollärarens ansvar (F2).

I förskolepersonalens uttalanden om ansvar-och arbetsfördelning uttrycks det svårigheter att skilja på det praktiska arbetet mellan barnskötare och förskollärare. Förskolläraren anser sig utföra samma arbete i barngrupp som barnskötaren men under olika mycket ansvar i relation till läroplanen. F2 lyfter vidare vikten av omsorg i relation till undervisning och menar att barnens lärande är beroende av relationella aspekter, såsom trygghet till personal och plats.

Jag tycker det är jätteviktigt med undervisning, men jag tycker också att det är viktigt med omsorg. Våran chef här pratar ju mycket om det här som heter educare att vi ska undervisa men vi ska också ta hand om […] för de är ju faktiskt små så de behöver ju det också. Det är ju också så att om man inte känner sig trygg på platsen där man är och med personerna man är med så kan man ändå inte lära sig. Så då spelar det ingen roll att vi undervisar för att om inte barnen känner sig trygga och så så kan de ändå inte ta det till sig (F2).

Begreppet educare blir även relevant i ett uttalande av förskolechefen när vi ställer frågan om huruvida hon anser att barnskötares uppdrag bör definieras mer i läroplanen såsom förskollärarens uppdrag;

Jag tror att det är bra att jobba i arbetslag. Jag tror inte på bara omvårdnad eller bara undervisning, utan det är ju så med små barn att de pedagogiska relationerna i undervisningssituationer är de som är avgörande. En måste ju ha den där omvårdnaden med sig, det går ju hand i hand. Jag vet inte hur man skulle särskilja barnskötare och förskollärare för om man gör det, att man vill dela det, att göra annan personals arbetsuppgifter mer som bara medhjälpare, gör att man tappar engagemang också. Jag tror att det kanske kan bli så att förskollärare känner “jag är förskollärare jag ska undervisa, det är någon annan som ska det andra” det håller inte (förskolechefen).

Hon uttrycker svårigheter i en definition av barnskötarens uppdrag och menar att det eventuellt skulle leda till att begreppet educare blir delat i två, undervisning och omsorg. Förskollärarna kopplat till det förstnämnda och barnskötaren det sistnämnda. Hon förklarar vidare att hon tror en sådan uppdelning skulle få barnskötarna att tappa engagemang då de genom att enbart ha ansvar för omsorgsbiten ses som “medhjälpare”. Förskollärarnas relation med barnen riskerar vidare att avta, genom att bara ha hand om undervisningstillfället.

Samtidigt som barnskötarna också är delaktiga i arbetet att nå strävansmålen så anser de sig vara de som enligt B4 “roddar markfolket” då de känner att förskollärarna har många arbetsuppgifter utanför barngrupp som tar tid från barngruppen.

I förskolepersonalens berättelser blir det synligt att en förskollärares kunskaper och utbildning givetvis inte ska förbises likaså en barnskötares uppdrag. Förskolepersonalen uttalar att båda professionerna är ovärderliga i förskolan. Vidare uttrycks hur barnskötarprofessionen är komplex och de kan både välja att ta ansvar men också välja att avstå. Yrkesroller, som vi väljer att benämna som profession har enligt Svensson med flera (2008) en given position i en organisation där en ska förhålla sig till befattningsbeskrivningar och regler. Att professionen har en given position blir synligt i förskolepersonalens uttalande gällande det ansvar förskollärarna förväntas ta. Det blir dock synligt att barnskötarnas position inte är lika given då professionen inte har ett tydligt uttalat ansvar för alla delar av verksamheten.

Förskolan är enligt Öquist (2008) uppbyggd av strukturer som skapas av de aktörer som befinner sig inom ramen för denna samhällsinstitution. Vidare menar Öquist (ibid) att alla aktörer inom ett system har lika värde, trots att aktörerna har olika roller och ansvarsområde, för att helheten ska fungera. En kan tänka sig att ansvaret kan se olika ut beroende på antalet förskollärare som arbetar på förskolorna. Färre förskollärare på en förskola genererar mer ansvar per förskollärare, och fler förskollärare genererar mindre ansvar per förskollärare, vilket i sin tur genererar mer tid till arbetet i barngrupp.

Det är ju svårare på vissa ställen ibland, ibland är det ju bara barnskötare som håller i en grupp och då blir det ju lite att en som ensam förskollärare ska sitta och planera undervisning till någon annan och sen ska man inte va med och genomföra det. Det är ju egentligen inte hållbart i längden för det är inte säkert att även om jag planerat någonting så är det ju inte säkert att den gör som jag har tänkt (F2). Om en tolkar F2s uttalande gällande de olika professionerna kan en tyckas se en skillnad mellan de teoretiska och praktiska uppgifterna. Teoretiska i den meningen att den kunskap som förskollärares utbildning genererar vilar på en vetenskaplig grund därav är den teoretisk. Arbetsuppgifterna utanför barngrupp bör därför ligga på en förskollärare. F2 uttrycker sig i skillnader mellan de båda professionernas uppdrag. Men ute i barngruppen, i “verkligheten”, syns ingen större skillnad. Det uttrycks i intervjuer med förskollärarna att skillnad mellan professionernas uppdrag blir synlig i teorin men inte i arbetet i barngrupp, där uttrycks dem utföra till stor del samma arbete. Förskollärarnas och barnskötarnas uttalanden kan kopplas till Lundquists (1998) beskrivning av idéstrukturerer vilka innebär att det förekommer olika verklighetsuppfattningar gällande hur arbetsuppgifterna är uppdelade. Arbetsuppgifterna kan vidare sättas i relation till beteendestukturer som innebär att människan skapar mönster utifrån de individuella och kollektiva handlingar en gör, som i det här fallet påverkas av kollegor och förskolans kontext. I uttalande av B3 synliggörs det att förskolläraren har mer tid för planering samt att de går på möten, vilket trots tidigare uttalanden om att de utför samma arbete ändå synliggör att deras arbetsuppgifter skiljer sig åt. En följdfråga om förskollärarens uttalade ansvar och hur det blir synligt framförs, med tanke på B3s uttalande om att de utför samma arbete varav svaret som följde var;

Det syns inte. I mina ögon syns det inte. Vi har samma jobb men har stor skillnad på lön, och sen är det vi som är kvar i barngrupp och de som är stressade. Men det är inte lätt att stoppa när de ovanför lägger på mer och mer på förskollärarna. Då blir det att vi tar mer och mer (B3).

I relation till uttalandet av citatets slut “stressade för det” ställer vi följdfrågor och vidare berättar B3 att hen upplever sina kollegor stressade för att det läggs mycket ansvar på dem och att det påverkar hen själv negativt. Tolkningsvis kan en se att B3s uttalande om att hen

som barnskötare och sin förskollärarkollega utför samma arbete ändras lite under intervjuns gång ju mer intervjun leds in i de frågor gällande arbetesuppgifterna utanför barngrupp.

Vidare i intervjuerna kan en se en röd tråd vad gäller barnskötarnas sätt att se sig som aktörer vilka får det att gå runt, som en slags spindel i nätet. En tolkning skulle kunna vara att barnskötarna upplever sig hjälpa förskollärarna att kunna få den tid de behöver för att ta ansvar över det ansvarsområde som förväntas av dem, det som i intervjuerna benämns som det mer “administrativa”.

Ja för att hålla ihop liksom trådarna. Sen sliter förskollärarna som djur där emellan också ju givetvis (B3).

B3s formulering kan tolkas som att hen ändå menar att det finns ett större ansvar med arbetesuppgifterna utanför barngrupp för förskolläraren, men att arbetet i barngrupp ser lika ut för förskolläraren och barnskötaren. I förskolepersonalens uttalanden om ansvar-och arbetsfördelning menar Svensson med flera (2008) att den som bär en yrkesroll eller profession tolkar den på olika vis. Faktorer som det sociala samspelet med kollegor och de förväntningar samhället har på dig påverkar även hur professionen tolkas. Som förskollärare har du i relation till professionens definition högre förväntningar av omgivningen medans förväntningarna på barnskötare i uttalanden från våra intervjuer inte tycks vara lika höga. Förskolechefen beskriver hur ansvarsfördelningen kan se ut i ett arbetslag och menar på att förskollärares utbildning genererar en kunskap barnskötare inte har. Därav har förskollärare också ett ökat ansvar att se till så arbetet i förskolan bedrivs. Samtidigt poängterar hen att de barnskötare som vill vara med och lära sig får det men det är också något som kan väljas bort;

En del barnskötare är ju längre ifrån det administrativa arbetet för man vill välja bort det och “bara” vara barnskötare. Medan en del barnskötare vill lära sig och kan då bidra på ett annat sätt. Men man kan ju inte ställa dem kraven på personer som inte har utbildning för det. Så kravet ligger ju på förskollärarna, till största del sen får barnskötare som vill jättegärna vara med (förskolechefen).

Hen beskriver här en valmöjlighet för barnskötare att kunna välja hur pass delaktiga de vill vara i förskollärarens uppdrag. En barnskötare har ansvar och kan inte bara välja att “backa undan” från sitt uppdrag. Hundeide (2006) förklarar att en individs status i arbetslaget kan ändras beroende på dennes kompetens. Det blir synligt i uttalande av förskolepersonalen att yrkesidentiteten du har i ditt arbetslag är beroende av vilket ansvar du förväntas och- eller vill ta.

Det finns en röd tråd hos de intervjuade barnskötarna att de upplever sig behövas för att förskollärarna ska kunna utföra sitt uppdrag gällande det förtydligade undervisningsuppdraget. Det skiljer sig till viss del i hur de uttalar sig gällande frågan om hur arbets- och ansvarsfördelningen ser ut i arbetslagen och om det är av vikt vilken profession en har i frågan. Vissa barnskötare uttalar sig upplevas vara mer jämlika med sin förskollärarkollega till skillnad från andra uttalanden där de upplever sina arbetsuppgifter som ojämlika. Enligt Brantes (2014) beskrivning av mikromekanismer kan en se att förskolepersonalen anpassar sitt ansvar i relation till sin individuella profession. Vad som förväntas av dem samt i förhållande till normativa aspekter. Barnskötarnas uttalanden om ansvar yttras något olika och det framkommer inte tydligt en enhetlig förklaring av vad deras ansvar i relation till professionen är. Uttalanden om förskollärarnas ansvar förklaras mer enhetligt i uttalanden av både förskollärare, barnskötare och förskolechef.

Resultatet visar att förutsättningar för att bedriva undervisning kan sättas i relation till nationella, regionala och lokala nivåer samt olika styrdokument. Kontexten förskolepersonalen befinner sig i, vilken profession en har samt förväntningar från omgivningen är även av relevans för att bedriva undervisning.