MÅNGA I PERSONALEN TVINGAS ARBETE I OTAKT MED SITT SAMVETE
SVÅRT SJUKA PERSONER KAN INTE FÖRMEDLA SINA ÖNSKEMÅL INFÖR DÖDEN Det finns inte tid och resurser att ta hand om så svårt sjuka personer, det är vad
många bland äldreomsorgens personal uttrycker i den enkät som ligger till grund för den här rapporten. De flesta äldre behöver förr eller senare vård och omsorg i livets slutskede. Det är äldreomsorgen van att hantera. Problemet uppstår när allt för många samtidigt befinner sig i den fasen. Då räcker inte tiden till. En som arbetar i äldreomsorgen berättar:
Det krävs en helt annan personalpolitik med fler anställda. I dag finns det ingen som kan sitta vak när de kommer till palliativ vård.
Personal i äldreomsorgen, ur medlemsenkäten (2016)
54 Schön, Lagergren, & Kåreholt, 2015
55 Samtliga äldre hemmahörande på Kungsholmen som flyttade till ett särskilt boende inkluderades i analysen, totalt 1 103 äldre�
38
Personalen framhåller att vården och omsorgens kvalitet blir sämre när äldre flyttar in i så dåligt skick att det inte längre är möjligt att kommunicera med dem. Det finns inte tid att bygga upp en trygg relation med den äldre, eller med dennes anhöriga, vilket ökar den oro och otrygghet som ofta finns under en nära familjemedlems sista tid i livet.
Inom omsorgsforskningen talar man om att omsorgsarbete har en egen rationalitet som styr arbetet, oavsett om det sker professionellt eller oavlönat av anhöriga.56 Att arbeta i enlighet med denna omsorgsrationalitet innebär att man utgår från relationen mellan den som ger och den som tar emot omsorg och att utföraren ska skapa en god livssituation för den äldre utifrån hens specifika situation och individuella förutsättningar. Planering och organisering av arbetet ska utgå från omsorgens specifika karaktär och ska skapa utrymme för den handlingsfrihet som är nödvändig för att kunna hantera individuella behov och oväntade situationer.57 Äldreomsorgspersonalen måste få utrymme att använda både huvud och hjärta i mötet med den äldre.58
För att personalen ska kunna arbeta utifrån omsorgsrationella principer, måste de få möjlighet att tillgodose individuella behov i omsorgsmötet. En förutsättning för det är att de får möjlighet att bygga trygga omsorgsrelationer. Men när personalen inte hinner lära känna personen kan de inte heller förhöra sig om huruvida den äldre har några särskilda önskemål inför sin sista tid i livet, och sin död. Det försämrar vården och omsorgens kvalitet.
En i äldreomsorgspersonalen berättar:
Det känns svårt att hinna bygga upp ett förtroende med den gamla och med anhöriga. Om det finns särskilda önskemål för den gamla [inför döden] så känns det tråkigt att börja prata om det direkt innan man ens hinner lära känna varandra.
Personal i äldreomsorgen, ur medlemsenkäten (2016) En annan beskriver:
De kan ha svårt att kommunicera och det kan leda till att vården inte alltid blir som den äldre egentligen önskat.
Personal i äldreomsorgen, ur medlemsenkäten (2016) Ytterligare en aspekt är att personalen upplever att de inte får utrymme att använda sin kompetens. Det går ut över möjligheten att arbeta med att bibehålla den äldres funktionsförmågor och försämrar den äldres möjlighet till kvalitet den sista perioden i livet.
De är ofta så sjuka och så långt gångna i sin demens att jag som vårdgivare bara kan ta hand om “skalet”. Jag är utbildad för, och sitter på en massa kunskap om, hur man kan bibehålla bland annat kognitiv förmåga och stötta i vardagen så att de kan klara sig längre själva. Då brukar de oftast leva längre och få bättre livskvalité även på slutet.
Personal i äldreomsorgen, ur medlemsenkäten (2016)
56 Sand, 2014
57 Waerness, 1996
58 Szebehely, 2014; Eliasson-Lappalainen & Szebehely, 2013
39 RESURSBRIST SKAPAR OJÄMLIKHET
Vård och omsorg ska ges utifrån individens behov. Äldre är inte en homogen grupp och har olika behov. Åldrandet är en process som skiljer sig åt mellan individer.
Alla har med sig vanor, sjukdomar och ovanor även på äldre dagar. Därför måste äldreomsorgen vara lika differentierad som samhället i stort, för att kunna möta olika människors behov. Socialstyrelsen har kritiserat kommunerna för att de inte erbjuder en äldreomsorg som är tillräckligt individanpassad.59
I Kommunenkäten fick kommunerna svara på frågor om hur de kunde tillgodose behoven under olika faser av åldrandet och olika grupper av äldres behov.
Motsvarande fråga ställdes till personalen, men var då formulerad som i vilken grad man har förutsättningar att tillgodose olika grupper av äldres behov. Resultatet presenteras i diagram 13 och 14.
Diagram 13: Andel kommuner som uppger att det inte finns platser eller för få platser för äldre med olika behov�
Källa: Kommunundersökningen, 2015, n=214, Kommunal.
Diagram 14: I vilken grad upplever du att du och dina kollegor inom äldreomsorgen har förutsättningar att tillgodose dessa gruppers behov?
Källa: Medlemsenkät, n=1 915. Svarsalternativen angavs på en skala 1-5, där 1 var inte alls eller i mycket låg grad, medan 5 stod för i mycket hög grad. Det var även möjligt att ange svarsalternativet ”vet ej”. I diagrammet presenteras andelen som angav 1-3 på skalan, det vill säga att man inte ansåg sig kunna tillgodose dessa grupper av äldres behov.
59 Socialstyrelsen, 2015b
40
Hälften av kommunerna uppger att de har för få platser som är inriktade för människor med en demenssjukdom, 52 procent. Nästan lika många rapporterar att de har brist på platser för personer med psykisk ohälsa, demens exkluderat. 38 procent anger att de inte kan tillgodose behoven hos äldre med missbruksproblem, 26 procent har brist på boenden för somatiskt sjuka och 17 procent av kommunerna har inte platser för att kunna ge en god vård och omsorg i livets slutskede.
Bland personalen blir rangordningen något annorlunda. De grupper som man tycks ha svårast att ge god vård och omsorg till är äldre med psykisk ohälsa eller missbruksproblem. Därefter kommer äldre med demenssjukdom, somatiskt sjuka äldre och nästan 40 procent anser att man har svårt att tillgodose behoven hos äldre som är i behov av vård i livets slutskede. Det finns sannolikt fler grupper som skulle kunna tas med i denna sammanställning.
Det är anmärkningsvärt att så stora grupper av äldre inte kan få sina behov tillgodosedda. En majoritet av de som bor på äldreboenden har någon form av kognitiv nedsättning som exempelvis kan bero på en demenssjukdom, 70 procent enligt Socialstyrelsens beräkning.60 När det gäller behov hos äldre med missbruksproblem eller psykisk sjukdom finns det inte några särskilda siffror för gruppen äldre, men det är rimligt att anta att det handlar om en minst lika stor andel som i befolkningen i stort. Boendena behöver vara bättre anpassade för att alla äldre ska kunna få tillgång till vård och omsorg efter sina individuella behov.
Det som i huvudsak avgör vilka behov ett boende kan tillgodose är personalens kompetens och i vilken grad de får utrymme för sin profession i det dagliga arbetet.
Förutom det måste det givetvis finnas tillgängliga boendeplatser. Ytterligare en risk med att det saknas platser för vissa grupper är att äldre med olika behov hamnar på samma boende. Det skapar ofta en ansträngande situation för både den aktuella personen, de andra som bor där liksom personalen.
Jag tycker det är helt vansinnigt med blandandet. Dementa och “vanliga”
åldringar blandas. Och alla vet att de dementa kräver mycket tid, och att man ska ta det lugnt. Plus att det kommer in psykiskt sjuka gamlingar också. Hur ska man räcka till??!
Personal i äldreomsorgen, ur medlemsenkäten (2016) Ytterligare en aspekt som påverkar jämlikheten är att det i en verksamhet med för lite resurser riskerar att bli den som skriker högst som också får bäst vård och omsorg. Anhörigas insats kan få en avgörande betydelse för den enskildas rätt till vård och omsorg genom att de klagar, ”ligger på” och på olika sätt hävdar den äldres rätt till vård och omsorg gentemot kommunen och sjukvården.
Idag är det pengarna som styr verksamheten, man ska prioritera enligt cheferna i tidsbrist eller personalbrist. Det är i verkligheten så att de med engagerade och krävande anhöriga får bättre vård även om personalen helst vill måna om den som inte har någon anhörig eller engagerad anhörig.
Personal i äldreomsorgen, ur medlemsenkäten (2016) Det finns anledning att fundera på vad det innebär för äldre som saknar resursstarka anhöriga och hur det i förlängningen påverkar en jämlik tillgång till vård och
60 Socialstyrelsen, 2015b, s� 139
41 omsorg som ska fördelas efter behov.61 Men starka anhöriga är inte alltid till
den äldres fördel. I en intervjustudie med biståndshandläggare framkommer att biståndshandläggaren har lättare att avslå en ansökan från en äldre person, om de har en jämbördig och stark anhörig att argumentera med.62
61 Kommunal, 2014
62 Andersson, 2004
42
43