Myndigheter/Organisationer
Har du ytterligare synpunkter på din verksamhet eller andra myndigheter och organisationer hur de bidrar till att uppfylla målsättningarna?
Upplever punkterna i "En Receptaries målsättning är att:" som ostrukturerade, och "högt och lågt" blandas. T ex ibland 'är det kund, ibland individ och ibland patient....Jag saknar (kanske finns detta i punkt 5?) 1. Beredningskunskap parenterala beredningar (här inkluderar jag allt som har med GMP att göra, men också kunskaper för att kunna stödja spädning-administrering i de fall detta görs av sjuksköterskor, eller patienten själv.)
2. Kunskap om olika beredningsformer, vad finns, när välja.
3. Praktisk LM-kunskap, krossa? Dosetter, apodos, andra hjälpmedel kopplade till LM-administrering.... Det saknas idag en professionsutveckling på ett samlat sätt utanför apoteksföretagen. Apoteksföretagen kommer inte kunna vara de som driver hela professionens utveckling då de är kommersiella företag (även om de kan göra mer än idag). Professionen själva - dvs. receptarierna - måste också själva ta ansvar för sin vidareutbildning och vilja att utvecklas. För detta måste det också finnas ett större stöd än vad det gör idag från t.ex. Apotekarsocieteten.
Man behöver ersätta receptarier för det farmaceutiska arbetet, inte som idag där man i princip inte får betalt alls för detta utan måste sälja en massa andra produkter för att gå plus.
NEPI har nyligen genomfört ett projekt i denna riktning, finns på vår hemsida och kallas för "Samverkansprojektet"!
Landstingen borde kravställa mer på tillgänliggörande av kompetens och information oavsett driftsform tex ersättningprodukter, blandbarhet, hållbarhet, logistik, produktionsplanering. En del av punkterna i svaret på fråga 9 bör dock ligga på apotekarnivå eller disputerad apotekarnivå.
Skulle receptariens roll uttryckas på detta sätt i hälso- och sjukvårdslagen skulle självklart arbetet få en kraftfull skjuts framåt. Detsamma om medborgarnas förväntningar på receptarierna vore dessa
målsättningar. Här kan många bidra, och vår verksamhet kan förhoppningsvis vara en av dem...
Anser att mer analys behöver göras angående framtida påverkan av utvecklad e-handel
Jag tror att vi kan göra mer för att i dialog mellan myndigheter/organisationer/profession öka förtroendet för subventionssystemet, högkostnadsskyddet, det generiska utbytet mm
Har du ytterligare synpunkter på receptarieutbildningarnas bidrag till att uppfylla målsättningarna? Gärna utbilda i kommunikation med kunder som är den huvudsakliga arbetsuppgiften.
Receptarieutbildningen är bara starten. Viktigt att receptarierna, på samma sätt som många andra
vårdprofessioner, ser att man under hela sin yrkeskarriär har ett eget ansvar att vidareutvecklas. Om det är något man får med sig från utbildningen idag vågar jag inte ge någon bedömning kring, men viktigt att det finns med.
Viktigt med samarbetsprojekt med andra utbildningar
...4. IT-stöden och de kunskapskällor som finns "bakom". Kunna källgranska, kunna förstå läkarnas IT- stöd (för att kunna upptäcka fel och misstag oavsett om man jobbar i vården eller på apotek).
5. Förbättringskunskap bör ingå (om det inte redan gör det). Tex PDSA-hjul, hur formulera mål, hur utveckla 6. Motiverande samtal lär sig t ex fysioterapeuterna. Detta borde ingå (om det inte redan gör det)
Kommunikativ och coachande förmåga verkar vara centralt för att uppfylla målsättningarna, sannolikt bör detta därför få en större plats i utbildningen
Utbildningen bör även omfatta kompetensbehoven i slutenvård.
Min uppfattning är att receptarieutbildningarna bör fokusera ännu mer på att examinera receptarier med stort professionellt självförtroende, professionell integritet och förmåga att ta ett självständigt ansvar för att förbättra läkemedelsanvändningen. Jag tycker många är alldeles för osäkra och rädda att ta sitt
professionella legitimationsansvar.
Osäkert om behov av receptarier på sikt. Se nedan p 12.
Utbildningar för yrkesgrupper som arbetar med rådgivning behöver ge studenterna kunskap om
kommunikation/samtalsmetodik, förutom sakkunskap. Det kan noteras att visionen och målsättningarna fokuserar på själva rådgivningen och inte klart omfattar alla de sakkunskaperna, inklusive kunskap om regelverk, receptarien behöver ha som arbete som legitimerad farmaceut. Viktigt alltså att utbildningen, förutom att ge förutsättningar att ge individanpassad rådgning om läkemedel och egenvård, fortsatt ger studenten kunskaper som krävs för att utföra de farmakologiska, farmaceutiska och författningsmässiga bedömningar som legitimerade farmaceuter är ålagda att göra vid expediering av läkemedel och andra
varor (inklusive beredning av läkemedel inför utlämnande).
Utbildningarna behöver ge en bred kunskap om läkemedel men också om rådgivningens roll i relation till övrig hälso- och sjukvård. Det innebär att viss kunskap om hälso- och sjukvårdssystemet behöver ingå i utbildningen. Utbildningen behöver också utgå ifrån ett brett spektrum av möjliga arbeten, inte endast apoteksarbete.
Har du ytterligare synpunkter på apoteksföretagens bidrag till att uppfylla målsättningarna?
Apoteksföretagen är konkurrenter om arbetstagarna (receptarierna). Det kommer att vara avgörande för hur de arbetar för att uppfylla målsättningarna. Apoteksföretagen skulle dock kunna bli bättre på att uppfylla sina egna målsättningar med att vara kunskapsföretag och därmed själva driva en utveckling av den företagsinterna kunskapen som gör det lättare att uppfylla målsättningarna (rutiner, arbetsverktyg,
coachning etc.). Däremot är det inte apoteksföretagen att ge "allmän" utbildning till sina anställda för deras fortsatta utveckling mot målbilden.
Försäljningsmål får inte vara i konflikt med patientsäkerhet
Öka bemanningen så vi kan ägna oss åt kunderna utan att stressa ihjäl oss. Bättre utformning på
apoteksmiljön så vi kan kommunicera mera ostrört med kunderna. Fördela arbetet så man kan ägna sig åt sin huvudsakliga arbetsuppgift istället för att lösa IT-problem, plocka varor, göra stickprov mellan kunderna, kolla hållbarhet etc. etc. i en oändlig loop.
Utveckla fler farmaceutiska tjänster tex. bra appar för kontroll av astma, blodtryck, kom ihåg att ta
medicinen, diabeteskontroll etc. som vi kan visa och hjälpa våra kunder med. Öka samarbete med vård för att kunna lotsa kunder rätt när de behöver hjälp av dietist, kiropraktor, sjukgymnastik etc etc.
Jag tycker att apoteksföretagen i större utsträckning bör ge förutsättningar för receptarier att ta sitt professionella ansvar för att bidra till god och kostnadseffektiv läkemedelsanvändning. Det kan t ex ske genom att receptarier i högre utsträckning mäts på sin prestation som rådgivare, snarare än som säljare. De bör tona ned försäljning och istället premiera bra läkemedelsrådgivning
Apoteksföretagen fokuserar för mycket på merförsäljning och receptariernas huvuduppgift att ge råd och information om läkemedel hinns inte med. Vilket medför att många receptarier på apotek är missnöjda och frustrerade över sin arbetssituation.
Kommunikativ och coachande förmåga verkar vara centralt för att uppfylla målsättningarna, finns verkligen förutsättningar med avseende på tid och fysisk miljö i dagens apoteksverksamhet...
Dagens ersättningsmodell till apoteksföretagen inom öppenvård ger i sig ingen morot i riktning till målsättningarna. Om man verkligen vill få till stånd genomslag av målsättningarna ovan och i övrigt rätt användning av läkemedel borde ersättningsmodellen ses över. Inom slutenvård regleras i princip
apoteksföretagets insats av gällande avtal. I det fall slutenvården försörjs via apoteksföretag borde kvalitet inom tex information lyftas fram mer än idag. Kanske finns det utrymme för nischat farmaceutiskt
kompetensföretag (hållbarhet, blandbarhet, beredningsfrågor, ersättningsprodukter mm) Rådgivning måste få ta tid.
Av högsta vikt att personalen får den kompetensutveckling som krävs för arbetsuppgifterna, för att alltid kunna ge rätt rådgivning och utföra patientsäkra expeditioner. Det kommer t.ex. hela tiden nya läkemedel och ändrade regler. Apoteket har ansvar enligt regelverket att personalen har rätt kompetens för
verksamheten, inklusive plan för kompentensutveckling.
Apoteksföretagen behöver ta ett ansvar för vidareutbildning men också för att de egna apoteken har en miljö som sätter rådgivning och inte försäljning av handelsvaror i centrum.
Finns det något du vill tillägga?
Det finns en risk i att målsättningarna blir så pass många att det inte blir någon prioritering dem emellan. Det vore bra om det tydligare fanns en prioritering där man kan se vilka som är de viktigaste så att man enklare kan få en kraftsamling för att driva utvecklingen framåt.
Att apotekens roll framgent blir en mer integrerad del av patientens vård och kan ge stöd till individens eget ansvar för sin hälsa och behandlingen av sin sjukdom.
Utifrån ett patientsäkerhetsperspektiv och läkemedelsanvändningsperspektiv borde det finnas behov av att låta öppenvårdsapoteken vara närmare hälso-och sjukvården så att samordning av
budskap/förhållningssätt kan hanteras tex i öppen och slutenvård eller i gemensamma aktiviteter (tex identifierade kvalitetsbrister).
Angående e-handeln så finns det en betydande risk att många kunder ej får den information de behöver eftersom man inte får den direkta dialogen som på fysiska apotek. Även om man skickar med skriftlig information eller återkopplar via telefon så är det inte samma sak. Många av våra
Målsättningarna har en osedvanligt stor bredd och ambitionsnivån är mycket hög. Man brukar säga sikta mot stjärnorna men... Tycker det är svårt att förhålla mig till dem när jag relaterar till dagens verklighet... I dagsläget finns inte något krav i regelverket på att just farmaceuter ska ge patienten information utan det är personal med tillräcklig kompetens för uppgiften. Däremot kommer en ändring i Lag om handel med läkemedel (9 a §) som träder i kraft 2020-07-01 innebära att "Vid expediering av en förskrivning ska en farmaceut lämna information och rådgivning enligt 6 § 11 och utföra de övriga uppgifter som har särskild betydelse för en säker hantering och användning av läkemedlet. Farmaceuten ska så långt det är möjligt säkerställa att läkemedlet kan användas på rätt sätt."Lag (2018:1108). Dvs från och med då finns lagkrav på att det är just farmaceuterna på apotek som ska utföra rådgivning/information vid recpeptexpedition (samt andra definierade uppgifter) och inte övrig apotekspersonal.
Tycker det är tråkigt att receptarieutbildningen i Malmö tycks försvinna
Med en utvecklad e-handel, färre fysiska apotek, torde behovet av receptarier minska. Ser framför mig en utveckling liknande bankerna dvs att produkterna och rådgivningen kan nå patienterna/kunderna på olika vägar. Produkten via e-handel och rådgivningen vid bokade besök hos apotekare.
Apoteksaktörer
Har du ytterligare synpunkter på din verksamhet eller andra apoteksaktörers bidrag till att uppfylla målsättningarna?
De fackliga organisationerna tycks i bland ägna för mycket tid åt att skilja på receptarierollen och apotekarrollen.
Professionen behöver lyftas och ges möjlighet att använda läkemedelskunskapen bättre. Vara en del av vården och bidra till bättre vård och hälsa.
Genom avregleringen av monopolet 2009 för apotekverksamheter så övergick apotekverksamheten från att vara en samhällsresurs till vinstdrivande organisationer. Detta har medfört att ansvaret hos den enskild receptarie har blivit större, då organisationerna nu måste gå med vinst för att "överleva". Det innebär att ett större säljfokus har implementerats. Vilket strider mot det ramar som
receptariemålsättningen eftersträvar just nu. Det är något och kommer vara något att se över. Hur kan man anpassa och hänga med i den samhällsutvecklings som råder? Hur kan man som organisation möta den akademiska världen?
Apoteken har idag svårt för att ge apoteksservice av hög klass då ersättning är mycket låg för denna typ av tjänster.
Vi behöver få fram farmaceutiska rådgivningstjänster som tydliggör farmaceuternas bidrag till en god läkemedelsanvändning och en ersättning (incitament) för dessa. Vi behöver också få fram
elektroniska möjligheter till kommunikation/informationsutbyte mellan vården och apoteken, för att man ska kunna följa upp varandras råd och förmedla vad som är viktigt att ta upp med patienten vid nästa möte i vårdkedjan.
Ge bra kompetensutveckling och möjlighet att i sitt arbete nå målen.
Har du ytterligare synpunkter på receptarieutbildningarnas bidrag till att uppfylla målsättningarna?
Praktik mot andra än apotek?
Det behövs ännu mer träning kring kommunikation, för att den teoretiska kunskap man får genom utbildningen faktiskt ska kunna användas på ett bra sätt i kundmötet.
Ytterligare kompetens kring kommunikation / dialog tror jag behövs, för det är framförallt genom att faktiskt GÖRA skillnad i kundmöten som man visar på värdet och når målen. Och för att klara det skulle jag säga att det ffa är självförtroende och samtalsteknik som fattas. Samt färdigheter som gör att man klarar detta samtidigt som man gör det rent praktiska i recepthantering. Kunskap finns! Receptarieutbildningen i helhet levererar kompetenta och duktiga farmaceuter. Däremot så har kundfokuset och kundkontakten blivit allt mer viktig. Hur kan den akademiska utbildingen ta hänsyn till detta? Hur kan det förbererda studenterna för det kommande arbetslivet och sociala samspel? Det finns ett klapp där som måste ses över. Kan mer praktiska kurser tillämpas?
Receptarieutbildningarna har idag inte den vetenskapliga grund för att alla ska kunna vara beredda att ta det ansvar som krävs.
Fokusera än mer på kommunikation. Viktigt i möte med både kund och arbetskollegor.
Farmaceututbildningarna saknar idag en del som handlar om hur professionen förhåller sig till farmaceutisk omsorg och försäljning i ett arbete på apotek (detaljhandel). Det finns ett sätt att hantera detta utan att det blir en konflikt mellan farmaci, patientsäkerhet och företagens krav på
försäljning.
Mer fokus på kundmöte och rådgivning - mer apotekspraktik för att använda sin teoretiska kunskap i praktiken i kontakt med kunder, lära sig använda sina läkemdelskunskaper i testfall med sin
handledare - bidrar till minskad risk för fel i riktiga kundmöten.
Har du ytterligare synpunkter på myndigheters/organisationers bidrag till att uppfylla målsättningarna?
Myndigheterna behöver sätta ett större fokus på att skapa möjligheter för apoteken att bidra till effektiv läkemedelsrådgivning. Tex så behöver förskrivningsregelverk bättre implementeras i vården då detta skulle avlasta apoteken mycket i fråga om formaliakontroller på recept samt så behöver ersättningssystemen för receptförsäljning spega förväntningarna.
För tätt med apotek, blir inte kvalitativt pga bristen på farmaceuter
Finns det något du vill tillägga?
Receptarieutbildningarna har idag inte den vetenskapliga grund för att alla ska kunna vara beredda att ta det ansvar som krävs. En apotekare stämmer däremot fullt i på ovanstående kravbild på farmaceutrollen.
Universitet
Har du ytterligare synpunkter på ditt lärosätes eller andra lärosätes tillvägagångssätt till att uppfylla målsättningarna?
Det finns en diskrepans mellan lärosätenas prioriteringar för lärande och vad som krävs av
farmaceuter i yrkeslivet. Här, som många andra gånger, är den tidiga kopplingen mellan yrkesaktiva farmaceuter och lärosätet svag. Många inom akademin är just det, och inte så yrkesförankrade. Tror att lärosätena skulle kunna jobba mer fall och problembaserat för att synliggöra för studenterna när grundkunskaper som de får med sig från universitetet tillämpas i det kommande yrket. Detta skuelle ge studenterna en bättre förståelse föt varför många av grundkurserna behövs - även om det inte känns som om kunskapen tillämpas i dagliga arbetet.
Behöver jobba mer strukturerat med kommunikation och individanpassad rådgivning samt kritisk värdering.
Tillgängligöra utbildningen för flera boendes utanför storstadsregionerna för att säkerställa en stabil påfyllning av farmaceuter till landets apotek
Besvärligt att ett lärosäte kallar sin receptarieutbildning för farmaceututbildningen. Förvirrar en tydlig målbild av receptariens egna kompetens
utbildningarna ger grundförutsättningarna men ibland finns det en övertro på att studenterna ska vara färdiga när de tar examen. För de flesta punkterna i den väldigt allmänt hållna målsättningen (som egentligen bara speglar examenbeskrvningarna som redan finns) så kommer ju förhoppnigsvis de enskilda personerna att utvecklas mer och mer under sitt yrkesverksamma liv
Har du ytterligare synpunkter på myndigheters/organisationers bidrag till att uppfylla målsättningarna?
Generikautbytet, dess ev konsekvenser, samt risk för felmedicinering diskuteras för lite. Interaktioner och problem med polyfarmaci accelererar när både möjlighet till digital vårdkontakt och antalet olika fysiska vårdkontakter ökar. Praktiken blir enda möjliga lärandesituation men det är svårt för
apoteksaktörerna att ta det utbildningsansvaret. Att de ska ta tillvara på receptariernas kompetens
Den farmaceutisk kompetensen måste få kosta. Både för samhället, men också för den enskilde som behöver ta del av den kompetensen. Satsa på forskning inom apoteksverksamheten för att
synliggöra nyttan av läkemedelsrådgivning.
en övergripande diskussion/debatt om apotekens roll för folkhälsa, avlastning av sjukvård och eget ansvar saknas. Receptarier skulle kunna få en större roll att förbättra förskrivning, ändra recept för att underlätta för patient och flöde i vården. Myndighetsdokument ger inte utrymme för detta.
Staten borde också ta fram vissa professionella farmaceutiska tjänster (bevisad nytta) som avlastar vården och ersätts ekonomiskt till apoteken. Även farmaceutiska organisationer borde blandas in och uppmuntras professionellt och ekonomiskt för att ta fram dessa. Fokus borde ligga på att förbättra följsamhet till ordination i samverkan med patient och vård
Har du ytterligare synpunkter på apoteksföretagens bidrag till att uppfylla målsättningarna? En harmoniering mellan villkoren för praktik hos olika aktörer är nödvändig.
Bilden man får som utomstående är ju att det blir för mycket fokus på ekonomi och för lite på kunskapsförmedling, och här har ju samtliga farmaceuter verksamma inom apoteksbranschen ett gemensamt ansvar att hålla emot
Apotekskedjorna bör fokusera sitt kundbemötande på kunskap, inte försäljning. Det är den enskilt viktigaste faktorn vad gäller samhällets uppfattning av receptarier. Är man en försäljare? Eller en källa tll kunskap?
Behöver jobba för att stärka medarbetarna i sin profession - tillåta farmaceuterna att själva tänka farmaceutiskt och inte bara läsa innantill i rådgivningsstöd vilket jag anser gör att medarbetare "slutar" tänka farmaceutiskt. Tummen upp för de kedjor som inte använder rådgivningsstöd utan istället ser till att medarbetarna kan hantera informationen i Fasstexten i rådgivningssituationen. Effektivitet är viktigt för apoteksföretagen, men här behövs en avvägning för vad som också behövs för att stimulera medarbetarna att fortsätta tänka farmaceutiskt. Viktigt att också varje enskild medarbetare tar sin profession på ett stort allvar och inte förminskar sig själva.
Se till att yrket blir mer attraktivt genom att normalisera arbetstiderna till kontorstid så att de yrkesverksamma kan få ihop livspusslet när man arbetar och har barn och familj.
Det verkar gå inflation i olika knasiga titlar som tar bord fokus på receptarierollen jfr andra på apoteket. Hur kan titlar som rådgivare, kommunikatör etc tillåtas? Receptarier utnyttjas inte på bästa sätt i egenvården. Hierarkin i vem på apotek som svarar på vad är bruten. Merförsäljning och kommersialism mycket viktigare än egenvårdsrådgivning och avlastning av sjukvården Apoteken bör fokusera på rådgivning och ge utrymme för receptariernas kompetens
Finns det något du vill tillägga?
"Det [receptarie] är DEN profession i samhället som har kompetens om läkemedelsanvändning och egenvård med fokus på rådgivning." Denna formulering gör det svårt att ta ställning till påståenden då det inte är den ända profession i samhället som har denna kompetens.
Det tar emot att tillägga det, men av de tre år som utgörs av en farm kand, är det en oroväckande stor andel av tiden som går åt till införskaffandet av allmän kunskap i cellbiologi, fysiologi och kemi som inte sedan utnyttjas inom receptarieyrket. Ett naturvetenskapligt basår, och sedan tre års studier mer riktade åt farmakologi och farmaci hade givit bättre rustade receptarier.
fråga 3 och 6 är konstigt ställda, om man naser att målbilden uppfylls osv behöver man ju inte nödvändigtvis jobba för att den ska uppfyllas mer, men det blir ju konstigt att svra att man inte ser sitt ansvar där