Hur kan man i svenskämnet arbeta för att underlätta för stressade elever, samt bearbeta, och förebygga stress?

Två av lärarna nämner läsning i olika former som stressförebyggande. De två formerna som nämns är högläsning och att läsa själv. Vad gäller egen läsning påpekar lärarna att det är viktigt att hitta rätt bok till eleven. Både att läsa själv och att lyssna på högläsning får stöd i

kursplaner för svenska då litteratur har en stor roll som kulturbärare och källa till lust,

kunskap och upplevelser. Att arbeta med litteratur på olika sätt kan vara ett sätt att arbeta funktionaliserat. Malmgren (1996) menar att ett funktionaliserat arbetssätt bygger på innehåll och kommunikation. Man utgår från ett innehåll och låter färdigheterna utvecklas under resans gång. När eleven läser, eller avlyssnar högläsning, får uppgiften ett sammanhängande innehåll genom berättelsen, samtidigt som färdigheter som ordkunskap, grammatik, läsning och förståelse tränas. Ett funktionaliserat arbetssätt kan i förlängningen, om man tolkar det brett, vara stressförebyggande då det är meningen att eleven ska vara engagerad i sitt arbete och känna lust till lärande. Man kan även tolka in att läsning under lugna stunder, som jag redan tidigare konstaterat, är en stressförebyggande åtgärd.

En lärare nämner skrivning som en bearbetningsmetod. I exemplet Berit tar upp får eleven en möjlighet till en dialog med läraren på ett annat plan än den dagliga muntliga

kommunikationen. Av personlig erfarenhet kan jag säga att sådant som kan vara svårt att ta upp till diskussion öga mot öga, kan vara lättare att skriva i en bok. Samtidigt tränar eleven sin förmåga att uttrycka sig i skrift, vilket även tas upp i kursplanen för svenska. Det finns inga belägg för skrivande som stressförebyggande åtgärd i litteraturen, men enligt egna erfarenheter har jag upplevt skrivandet som en ventil när pressen från olika håll varit stor. Skrivande kan dock inte anses som en tydligt stressförebyggande arbetsmetod i svenska. Två lärare nämner studieteknik som förebyggande för stress. Att veta hur man ska lägga upp sina studier för att lära sig så mycket som möjligt och för att minska tiden det tar att göra skulle förmodligen underlätta för många elever, då det är själva syftet med studieteknik. Lärarna tar ofta upp att eleverna blir stressade inför prov, men om de vet hur de ska studera inför provet kanske stressen lättar lite. Enligt mina egna erfarenheter ger sällan information om studieteknik ett varaktigt resultat. Det finns inte heller några belägg i litteraturen för att studieteknik skulle vara stressförebyggande.

Att prata, diskutera och lyssna nämner tre av lärarna vid flera tillfällen som viktigt. Då språket är en väsentlig del i vår identitet enligt kursplanerna för svenska och en central del för vår utveckling som människa är det en av svenskämnets stora uppgifter att utveckla och stärka elevernas språkliga förmåga. Genom samtal och diskussioner av olika slag kan man göra detta, och även genom muntliga framställningar. Lärarna nämner själva att de diskuterar mycket om tolerans och förtryck av olika slag som eleverna själva utsätter varandra för. Att diskutera olika skeenden t.ex. utifrån litteraturen eller genom personliga upplevelser, vilket

kursplaner för svenska stödjer, kan ge eleverna en förståelse för hur andra människor

upplever saker och ting. Vi har redan tidigare fastslagit att tala med eleverna är en

stressförebyggande åtgärd då det skapar positiva relationer. Ellneby (1999) tar även upp social förmåga som en egenskap som är viktig för att höja stresståligheten hos barn. Man kan

således fastslå att prata är och diskutera är stressförebyggande åtgärder. Huruvida lyssna är en stressförebyggande åtgärd är svårt att avgöra. Att lyssna är intimt förknippat med att tala och diskutera, men det finns inga belägg i litteraturen för att lyssna i sig skulle vara avstressande, om det inte gäller avlyssning av högläsning eller andra avslappnande aktiviteter.

En lärare nämner att bristande kunskap om den kultur man lever i kan orsaka stress, och hur man skulle kunna avhjälpa det. Ett barn som är osäkert på vilka gränser som gäller i skolan eller hemmet kan känna sig stressat av att inte veta vilka förväntningar som finns och vad som är tillåtet att göra säger Ellneby (1999). Detta kan då vara en stressfaktor för en del invandrarbarn idag, om det förhåller sig så att elever med invandrarbakgrund har bristande kunskaper om den svenska kulturen. Med tanke på att Berit upplever detta som ett problem

kan man anta att det finns åtminstone en del elever som inte har en klar bild av den kultur de lever i. Som svensklärare är man även idag även kulturbärare enligt kursplanerna för svenska och kan på så sätt ta in litteratur som belyser just den svenska kulturen. Man kan härmed fastslå att bristande kunskap om den kultur man lever i kan upplevas som stressande. Genom att tydliggöra kulturen och de normer och regler som gäller i samspelet mellan människor och i samhället i Sverige kan man förebygga den sortens stress.

Sammanfattningsvis har lärarna lagt fram många metoder för att arbeta stressförebyggande i ämnet svenska som jag har fått ta del av. En del känner jag igen sen tidigare, men en del är nytt och är sådant jag inte själv skulle ha tänkt på. Dock kan en del av metoderna inte mera vetenskapligt fastslås som stressförebyggande då de inte får stöd ifrån litteraturen.