Ett Sverige i kris

I flera artiklar konstrueras Sverige som ”problemtyngt” eller ”ansvarslöst" i relation till Danmark. Det pekas på ”svenska” brister i relation till Danmark för att driva på förändring i ”dansk” riktning. I en artikel citeras ett utspel från en partiledare i Ekots intervjuserie ”Mitt Sverige” där det konstateras att partiet vill vidta åtgärder som liknar gettopaketet i Sverige. På frågan om partiledaren vill göra som Danmarks statsminister förslagit och riva getton svarar hen:”Ja, det borde man. Nu är ju Sveriges problem långt mer omfattande än i

Danmark” (Metro, artikel 50). Även i en annan artikel citeras från samma intervju:

- Men Sveriges problem är ju långt mer omfattande än Danmarks. Där har man fört en mer ansvarsfull politik under ganska lång tid. Så problemen i Danmark är inte i närheten så stora som i Sverige. I stället för att lägga enorma summor på att

renovera förorter så borde man "börja om från början", menar Åkesson. Människor ska inte omedelbart kastas ut, enligt SD-ledaren. Han vill dock långsiktigt fasa ut områdena och ersätta dem med mer moderna boendemiljöer, som är utformade utifrån dagens samhälle. (Fria tider, artikel 51, 10/4- 2018)

I detta citat konstrueras ”Sverige” som problemtyngt i relation till Danmark och anledningen till att problemen i Danmark inte ”är i närheten” av så stora som i Sverige anses vara en mer

”ansvarsfull” politik. Det är underförstått i artikeln att detta är synonymt med en striktare

migrationspolitik. Områdena och de människor som bor där ska långsiktigt ”fasas ut” och

”ersättas”. Även dessa ordval är likt tidigare artiklar avhumaniserande och får det att framstå

som att människorna som bor i dessa områden varken har agens eller något att säga till om i frågan. I en artikel som tidigare citerats avrundas artikeln med ” Är det verkligen nödvändigt

att dundra på så här, frågar jag lite försiktigt svenskt? Ja, svarar stambordet. Det är hög tid att agera. Klockan är kvart i tolv.” (Borås Tidning, artikel 84*). Detta stycke menar jag

insinuerar att snart är tiden ute eller snart smäller det vilket väcker domedagskänslor och vilar på en föreställning om att vi står inför en stundande katastrof. Även i andra redan citerade artiklar talas det om ”tillitskrisen som finns i Sverige” (Dagens Nyheter, artikel 91) och i en annan artikel står att ”förortsproblemen eskalerar” (Göteborgsposten, artikel 20*).

Det som händer i materialet från år 2018 är alltså att diskursen om hotfulla Andra samspelar med handlingskraftdiskursen men också med en föreställning om att ”krisen” är här eller att den åtminstone snart är här om ”vi:et” inte agerar kraftfullt. Innanför dessa ramar föreställs handlingskraften inte bara eftersträvansvärd utan rentav nödvändig. I en artikel står:

Men på många håll i landet, i våra socialt utsatta områden, breder laglösheten ut sig. Politikerna skriker om skärpta straff eller förebyggande insatser. Så även i söndagens debatt om lag och ordning i SVT. Det var en olycklig debatt, tyvärr, med allt för mycket tjafs mellan de politiska företrädarna. Men en klok sak sades av en kriminolog under debatten: Sverige saknar en långsiktig strategi för att bekämpa den växande otryggheten. I vårt grannland Danmark har man däremot lagt fram det så kallade " ghetto-paketet", med tydliga mål, konkreta åtgärder och

analyser av de problem man identifierat. Det är givetvis många problematiska och rättsvidriga förslag i de samlade åtgärderna men det får en att undra: Kan nästa svenska regering leverera ett konkret åtgärdspaket som bygger på långsiktighet? Som ger oss en färdplan mot ett tryggare Sverige igen? (Gefle Dagblad, artikel 72*, 15/8- 2018)

Även denna artikel anspelar på föreställningen om ett tidigare homogent och tryggt ”Sverige” som hotas av en ”växande otrygghet” och ”laglöshet” som görs icke-svensk. Denna otrygghet behöver ”bekämpas” och det anses behövas en färdplan mot ett tryggare Sverige igen. I citatet knyts tryggheten till myten ”Sverige” medan otryggheten och laglösheten tillskrivs socialt utsatta områden. Vidare beskrivs debatten om lag och ordning i SVT som ”olycklig” på grund av ”tjafs” mellan de politiska företrädarna. Det kan antas att det som avfärdas som ”tjafs” är politiker som ger uttryck för olika uppfattningar och är alltså en artikulation som nedvärderar det politiska. Det som däremot lyfts fram som ”klokt” från debatten är

konstaterandet att Sverige saknar en ”långsiktig strategi”. Även gettopaketet ges erkännande för sina ”tydliga mål, konkreta åtgärder och analyser av de problem man identifierat”. Det konstateras med bara några få ord att många av förslagen förvisso är ”problematiska” och

”rättsvidriga”, men därefter återgår fokus till frågan om huruvida den svenska regeringen kan

”leverera” ett åtgärdspaket. Själva innehållet på det som ska levereras framkommer inte förutom att det som ska levereras ska vara ”konkret”.

I materialet från år 2018 går det att se hur handlingskraftdiskursen i kombination med diskursen om ett Sverige i ”kris” resulterar i uppfattningar om att vi måste handla före vi tänker. Det är bråttom och därför finns det ingen tid för eftertanke. I flera artiklar anses det viktigare att ha en plan än att inte ha någon plan alls eller att göra något än att inte göra något alls. Denna inramning av debatten i en slags antingen-/eller logik framställer det som att det endast finns två möjliga alternativ. I ett reportage som lyfter fram såväl positiva som negativa röster om gettopaketet citeras bland annat en dansk medborgare om vad den tycker om gettopaketet:

- Egentligen är det vanvettigt att alla inte ska leva under samma lagar i en demokrati. Men om det är det enda verktyget som fungerar för att få bukt med problemen är jag ändå för det. (Dagens Nyheter, artikel 45, 2/7- 2018)

I citatet framställs åtgärdspaketet som det enda alternativet som finns till hands och den bakomliggande problemformuleringen tas för given. Citatet andas uppgivenhet. Men det går även att utläsa ytterligare förskjutningar i dessa artiklar. I det förra citatet behandlas det

”problematiska” och ”rättsvidriga” med gettopaketet som en sidosak och i det senaste citatet

görs själva handlandet till viktigare än avsikten eller konsekvensen av samma handlande. Redan i materialet från år 2010 gick det att urskilja en underliggande föreställning om att språk, tanke och handling kan hållas åtskilda och det gjordes inga kopplingar mellan diskursen om hotfulla Andra och åtgärdspaketet. Men i detta uttalanden menar jag att

handlingen inte bara separeras från språket/tanken utan den överordnas också tanken. Även en handling som uttryckligen anses ”vanvettig” är inom ramarna för denna diskurs bättre än ingen handling alls. Denna logik går igen även i en annan artikel som rör gettopaketet:

På detta sätt vill de lokala politikerna komma till rätta med problemen i området, även om de själva medger att det är en "brutal" metod.

- Det är ett brutalt ingrepp. Det vet vi, men att inte göra något är också brutalt, säger socialdemokraten Peter Rahbæk Juel till P4. (Fria tider, artikel 36, 16/10- 2018)

Även i denna artikel framställs gettopaketet som ett ”brutalt" ingrepp men att ”inte göra

något” anses också brutalt. I Svenska Akademins ordlista står att en handling som är ”brutal” ”utmärks av aggressivitet och hänsynslöshet vilket t.ex. tar sig uttryck i svåra övergrepp el. våldshandlingar.” (SO:2019). Detta uttalande vilar likt de andra på uppfattningen om att

handlingsutrymmet är begränsat till detta politiska förslag eller inget. När det är få

uppfattningar som öppet konkurrerar med varandra inom ett fält är det svårt att föreställa sig alternativa handlingsmöjligheter och förändring (Laclau & Mouffe, 2008: 192). Detta skulle kunna ligga bakom den hopplöshet, avtrubbhet och viljelöshet som kommer till uttryck i artiklarna som kan ses som en konsekvens av handlingskraftdiskursen. Men i detta ”inte göra

aktiveras på nytt” (2008:26). Under nästa rubrik redogörs för den andra positioneringen i

materialet från år 2018 som jag menar konkurrerar med alternativa diskurser i debatten om gettopaketet och dessa är betydligt fler än vad de var år 2010.