Sverige är stadgepart i Romstadgan och har varit en aktiv medlem som har arbetat för att stärka den internationella straffrätten i syfte att upprätthålla internationell fred och säkerhet.133 Sverige har även arbetat för att utveckla den internationella humanitära rätten i väpnade konflikter och mänskliga rättigheter.134 För att motverka straffrihet för de värsta internationella brotten samt för att ge Romstadgan ett större genomslag har Sverige tillträtt Romstadgan.135 Därför har folkmord, brott mot mänskligheten samt krigsförbrytelser kriminaliserats i svensk rätt genom lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Sverige har ännu inte tagit ställning om aggressionsbrottet ska ratificeras. Frågan har dock utretts i de offentliga utredningarna SOU 2018:33 samt SOU 2018:87 där det har föreslagits att Sverige bör ratificera aggressionsbrottet samt givit förslag på hur en sådan kriminalisering och jurisdiktion ska utformas.
Detta kapitel ska redogöra varför Sverige bör ratificera aggressionsbrottet samt redogöra förslaget för den svenska kriminaliseringen och jurisdiktionen enligt utredningarna nämnda ovan. Jurisdiktionen över aggressionsbrottet kommer att analyseras och kapitlet avslutas med en diskussion om hur Sveriges föreslagna jurisdiktion står sig i ett internationellt perspektiv.
6.2 Kriminaliseringen av aggressionsbrottet enligt SOU 2018:87
De statliga offentliga utredningarna 2018:33 och 2018:87 föreslår att Sverige ratificerar aggressionsbrottet då det är i linje med Sverige utrikespolitik att motverka straffrihet för de svåraste folkrättsbrotten.136
En ratifikation av aggressionsbrottet kräver inte kriminalisering av aggressionsbrottet i svensk rätt till följd av komplementaritetsprincipen.137 Däremot bygger Romstadgan på att stadgeparterna kan lagföra individer som är misstänkta för brott som Romstadgan kriminaliserar, däribland aggressionsbrottet. För att säkerställa att Sverige kan åtala skyldiga individer för aggressionsbrottet föreslår utredning SOU 2018:87 att Sverige inför kriminalisering av aggressionsbrottet i lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot
133 SOU 2018:87 s. 98.
134 SOU 2018:87 s. 98.
135 SOU 2018:33 s. 91.
136 SOU 2018:87 s. 98.
49
mänskligheten och krigsförbrytelser.138 Denna kriminalisering utgår från Romstadgans kriminalisering och tar därmed sikte på samma personkrets139, brottsliga gärning140 samt aggressionshandling141.
Denna kriminalisering utgår från artikel 8bis i Romstadgan med undantaget att FN:s generalförsamlings resolution 3314 (XXIX) inte finns med i aggressionsbrottets definition. De uppräknade gärningarna i resolutionen ska dock vara ledande varför svensk domstol ska ta hänsyn till nämnda resolution vid bedömningen av huruvida ett aggressionsbrott har begåtts.142 Aggressionsbrottet ska även utgöra en uppenbar överträdelse av FN-stadgan med hänsyn till aggressionshandlingens karaktär, svårhetsgrad och omfattning.143 Sammanfattningsvis är den svenska definitionen av aggressionsbrottet mycket nära definitionen i Romstadgan och båda lagarna har i stort sett samma materiella tillämpningsområde.
6.3 Svensk jurisdiktion över aggressionsbrottet enligt SOU 2018:87 Den föreslagna jurisdiktionen för aggressionsbrottet är följande:
Svensk domstol ska vara oinskränkt behörig att döma över aggressionsbrott som har begåtts i Sverige.
För brott som har begåtts utanför Sverige ska svensk domstol ha oinskränkt behörighet att döma för aggressionsbrott i fall där det föreligger en särskild anknytning till Sverige. Denna anknytning kan bestå i att brottet har begåtts
▪ Av någon som vid gärningstillfället var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige,
▪ Ombord på ett svenskt fartyg eller luftfartyg,
▪ I tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen på svenskt fartyg eller luftfartyg, eller
▪ På en inrättning som med stöd av lag har tillkommit i Sveriges ekonomiska zon eller på svensk del av kontinentalsockeln.
Oinskränkts svensk domsrätt över aggressionsbrott föreligger också över brott som har
138 SOU 2018:87 s. 123.
139 Se SOU 2018 :87 s. 126 ff. Se även avsnitt 3.4.
140 Se SOU 2018 :87 s. 132 ff. Se även avsnitt 3.3.
141 Se SOU 2018 :87 s. 127 ff. Se även avsnitt 3.2.
142 SOU 2018:87 s. 128.
50
▪ Riktat sig mot rikets säkerhet, allmän verksamhet eller annat av rättsordningen särskilt skyddat svenskt intresse, eller
▪ Begåtts i utövningen av tjänst eller uppdrag som innefattar allmän ställning i Sverige.
I övriga fall, där brottet begåtts utanför Sverige, ska svensk domstol vara behörig att döma över aggressionsbrottet endast om den aggressionshandling som ligger till grund för brottet har begåtts av en stat gentemot vilken de s.k. Kampalaändringarna avseende detta brott har trätt i kraft vid tiden för brottet. För dessa fall ges svensk domstol därmed en behörighet som motsvarar den Internationella brottmålsdomstolens har för aggressionsbrottet. För att åtal för aggressionsbrott ska få väckas, ska i samtliga fall krävas att åtalsförordnande har meddelats. Prövningen av frågan om åtal ska alltid göras av regeringen. 144 Den föreslagna jurisdiktionen i utredning SOU 2018:87 kan sammanfattas så att svensk domstol får jurisdiktion över aggressionsbrott som har begåtts i Sverige, av svenskar, mot ett svenskt intresse samt över ett aggressionsbrott som har begåtts av en stadgepart som binds av Romstadgans aggressionsbrott.
Att Sverige föreslås ha jurisdiktion över aggressionsbrottet med stark svensk anknytning följer av territorialitetsprincipen145, flaggstatsprincipen146, den aktiva personalitetsprincipen147 och statskyddsprincipen.148 Jurisdiktion med dessa anknytningsmoment faller inom den nationella straffrätten och är relativt oproblematiskt ur ett folkrättsligt perspektiv varför dessa frågor inte utvecklas vidare i denna uppsats.149
Av relevans för denna uppsats andra frågeställning är att den föreslagna jurisdiktionen ger svensk domstol jurisdiktion över aggressionsbrott även då svensk anknytning inte föreligger förutsatt att staten som har begått aggressionsbrottet binds av Romstadgan. Utredningen föreslår att svensk domstol får jurisdiktion i enlighet med den negativa tolkningen vilket resulterar i en smal jurisdiktion.150
144 SOU 2018:87 s. 138f.
145 SOU 2018:87 s. 152 f.
146 SOU 2018:87 s. 153.
147 SOU 2018:87 s. 153 f.
148 SOU 2018:87 s. 154 f.
149 Intresserade läsare kan läsa mer om detta i SOU 2018:87 i avsnitt 7, s. 149 ff.
51
Svensk jurisdiktion villkoras även av att regeringen ska ha utfärdat ett åtalsförordnande för att åtal ska ske.151 Detta motiveras av att aggressionsbrottet har en påtaglig politisk karaktär varför den svenska regeringen ska pröva huruvida ett åtal för aggressionsbrottet får ske i svensk domstol med hänsyn till lämpligheten att åtala aggressionsbrott i svensk domstol samt åtalets konsekvenser för Sveriges utrikes- och säkerhetspolitisk.152 Ett krav på ett åtalsförordnande riskerar att ge en ännu smalare jurisdiktion samt att lagföring blir avhängigt den politiska viljan. I sammanhanget ska dock påpekas att regeringen får ett begränsat handlingsutrymme då Romstadgan måste följas. Skulle regeringen inte medge ett åtalsförordnande trots att aggressionsbrottet har begåtts och lagföring ska ske enligt Romstadgan kan ICC återkalla brottet och då lagföra brottet vid ICC (artikel 17 Romstadgan).
Utredningen menar att det ska visas tillförsikt gentemot att införa svenska jurisdiktionsregler som är vidare än Romstadgans jurisdiktion men motiverar inte detta närmare.153 Nästföljande avsnitt ska utreda huruvida det är möjligt samt önskvärt med bredare jurisdiktion för svensk domstol än den negativa tolkningen.
6.4 Bör Sverige instifta en bredare jurisdiktion än Romstadgan över aggressionsbrottet? 6.4.1 Är det möjligt att införa bredare jurisdiktion över aggressionsbrottet?
Utredning SOU 2018:87 har föreslagit en jurisdiktion över aggressionsbrottet i linje med den negativa tolkningen av aggressionsbrottets jurisdiktion men har inte motiverat detta närmare.154 Frågan som uppstår då är om Sverige ska införa en bredare jurisdiktion än den negativa tolkningen i syfte för den positiva tolkningen att få genomslag.
Uppsala Universitets remissvar till ovan nämnda utredning resonerar att ur ett rättspolitiskt perspektiv är det logiskt att Sverige instiftar en bred jurisdiktion över aggressionsbrottet samt att det skulle vara möjligt att ge en bredare jurisdiktion över aggressionsbrottet med grund i doktrinen om extratorialitet och universalitetsprincipen.155 Även Professor Scharf menar att aggressionsbrottet med goda grunder kan lagföras utifrån universalitetsprincipen. Denna
151 Jämför med folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser som också kräver ett åtalsförordnande. Den föreslagna prövningen för åtalsförordnande vid aggressionsbrott skiljer sig dock från åtalsprövandet vid de förstnämnda tre brotten, jämför 2 kap BrB som innehåller de generella bestämmelserna om åtalsförordnande med den föreslagna prövningen i SOU 2018:87 s. 143.
152 SOU 2018:87 s. 143.
153 SOU 2018:87 s. 140.
154 SOU 2018:87 s. 141.
52
slutsats når han utifrån Nürnbergrejudikatet som gav universell jurisdiktion över aggressionsbrottet vilket har bekräftats av flertalet domar efter Nürnbergtribunalen.156 Teoretiskt är det därför möjligt för Sverige instifta universell jurisdiktion över aggressionsbrottet.
Sedvanerätten möjliggör således en mer omfattande jurisdiktion över aggressionsbrottet än Romstadgans jurisdiktion. Då denna uppsatsförfattare är av meningen att den positiva tolkningen av aggressionsbrottet utgör opinio juris hos de flesta stadgeparter ska denna uppsats utreda huruvida det är önskvärt att stadgeparter som Sverige instiftar en jurisdiktion i enlighet med den positiva tolkningen.
6.4.2 Åtal av utländska politiska och militära ledare för aggressionsbrottet
Främst är det politiska och militära ledare som beslutar om samt utför aggressionsbrottet.157 Doktrinen om immunitet skyddar dock statsöverhuvuden och andra personer av officiell ställning från åtal i nationell domstol.158 Detta innebär att politiker och andra personer av officiell ställning inte kan lagföras för aggressionsbrottet i en svensk domstol även om Sverige lagstiftar om en vidare jurisdiktion än Romstadgan. Detta aktualiserar dock doktrinen om immunitet för statsöverhuvuden och andra personer av officiell ställning.
Vidden av immuniteten för statsöverhuvuden samt andra personer av officiell ställning utkristalliserades av Internationella domstolen (ICJ) i februari 2002. Bakgrunden till fallet var att en belgisk domstol hade utfärdat en internationell arresteringsorder mot Kongos dåvarande utrikesminister då han var misstänkt för att ha kränkt Genèvekonventionerna samt för brott mot mänskligheten. ICJ bedömde att den belgiska arresteringsordern var ett brott mot folkrätten då en tjänstgörande utrikesminister åtnjuter absolut immunitet från andra staters straffrättsliga jurisdiktion (ratione personae). Denna immunitet gäller dock inte i förhållande till internationella tribunaler.159
Utöver ovan nämnda immunitet finns även doktrinen om rationae materiae vilket ger immunitet till före detta statsöverhuvuden för deras handlingar under ämbetet, även då dessa
156 Av utrymmesskäl återges inte argumenten för att universell jurisdiktion kan gälla över aggressionsbrottet men den som är intresserad av ämnet kan läsa artikeln Universal jurisdiction and the crime of aggression, 2012, av Michael Scharf där han menar att Nürnbergprejudikatet ger universell jurisdiktion över aggressionsbrottet.
157 Se avsnitt 3.4.
158Arrest Warrant of 11 April 2000 (Democratic Republic of the Congo v. Belgium), 2002 I.C.J.
159 SOU 2918:87 s. 145 samt rättsfallet Arrest Warrant of 11 April 2000 (Democratic Republic of the Congo v. Belgium), 2002 I.C.J.
53
inte längre tjänstgör som statsöverhuvud.160 Följden blir att svensk domstol, trots en lagstiftad vid jurisdiktion, inte kan lagföra politiska ledare och personer av officiell ställning om dessa begår aggressionsbrott. Enbart ICC kan lagföra dessa personer för aggressionsbrottet.
En vid jurisdiktion skulle dock kunna möjliggöra åtal av utländska militära ledare för aggressionsbrottet. Det finns dock många argument till varför detta inte är en önskvärd utgång. Aggressionsbrottet är ett ledarskapsbrott och avser åtala den eller de personerna som har beslutat om samt inlett aggressionsbrottet. Ett statsöverhuvud eller en utrikesminister bör rimligtvis ha ett större inflytande över en aggressionshandling än en militär ledare som verkställer ett beslut som har bestämts på högre nivå. Därför bör den politiska ledarens befallning vara mer straffbart än den militära ledarens handling. På grund av immunitet skulle dock enbart militära ledare kunna åtalas. Min mening är att det inte är ändamålsenligt att Sverige instiftar en vid jurisdiktionen då den verklige aktören bakom aggressionsbrottet inte kan åtalas på grund av folkrättsliga principer.
Därutöver finns det andra faktorer som försvårar lagföringen av utländska militära ledare. Det finns god anledning att anta att det uppstår betydliga svårigheter vid utredningen av brott om svensk polis, säkerhetspolis eller åklagare ska utreda ett aggressionsbrott begått av utländsk militär ledare utomlands. Dessa utredningar skulle även orsaka politiskt känsliga situationer på ett sådant sätt som inte förefaller vara i enlighet med svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Slutligen måste det ifrågasättas om utredning och lagföring av utländska militära ledare i svensk domstol är ett svenskt intresse. Utredning samt åtal av utländska militära ledare skulle bekostas med svenska skattemedel och åstadkomma ett tveksamt resultat med hänsyn till effektivitet av lagföring samt ur ett politiskt perspektiv.
Det vore således inte ändamålsenligt att instifta en bredare jurisdiktion än Romstadgan i syfte att motverka straffrihet för aggressionsbrottet då en bred svensk jurisdiktion inte skulle påverka utländska aggressionsbrott. Utländska aggressionsbrott måste således hanteras av det internationella samfundet i första hand där Sverige kan påverka med diplomati istället för nationell lagstiftning och åtal.
Svensk kriminalisering av aggressionsbrottet påverkar därmed främst svenskar. Nedan ska det utredas hur en bredare jurisdiktion än Romstadgan påverkar svensk militär och politik.
54
6.4.3 Svensk kriminalisering av aggressionsbrottet binder svenskar
Sverige skulle kunna anta en bredare svensk jurisdiktion över aggressionsbrottet som ett ställningstagande. I detta avsnitt ska det utredas hur en mer omfattande svensk jurisdiktion än Romstadgan påverkar svensk militär och politik.
Om Sverige instiftar jurisdiktion i enlighet med den negativa tolkningen innebär det att svenska politiker och militärer kan besluta om samt utföra aggressionsbrott mot icke-stadgeparter till Romstadgan samt icke-stadgeparter som inte har ratificerat aggressionsbrottet utan att riskera åtal av individer för aggressionsbrottet. Om Sverige instiftar en bredare jurisdiktion innebär att svenska politiker och militära ledare riskerar åtal vid aggressionsbrott, oavsett vem aggressionsbrottet begås mot.
Vid första anblicken kan det förefalla självklart att svenskar inte ska begå aggressionsbrottet varför en bred jurisdiktion över detta brott inte bör utgöra ett problem. En närmare granskning visar dock att om Sverige inför en mer omfattande jurisdiktion skulle det innebära en mer restriktiv hållning för svenskar i jämförelse med andra stater. Av 195 stater i världen är det i nuläget 39 stadgeparter som har ratificerat aggressionsbrottet. 161
I teorin skulle detta kunna innebära att om Sverige försvarar sig mot andra stater kan ett motanfall innebära en risk för svensk militärer och politiker riskerar åtal för aggressionsbrottet. Visserligen är tröskeln på aggressionsbrottets definition hög då aggressionsbrottet ska på ett uppenbart sätt strida mot FN-stadgan. Därför finns det goda grunder att anta att ett motanfall inte skulle uppnå definitionen på aggressionsbrottet men det skulle ändock kunna leda till ett åtal. I detta sammanhang ska det även nämnas att Sverige har en pakt med Finland att om Ryssland kränker Finlands suveränitet ska Sverige stå på Finlands sida mot Ryssland.162 Detta kan utgöra ett aggressionsbrott som gör att militär och politiker riskerar åtal för aggressionsbrottet.
Försvarsmaktens remiss uttrycker att risken för åtal kan leda till att militära chefer men även underordnande avstår från militär verksamhet som humanitär intervention. Därför har de önskat att svensk lag uttrycker att aggressionsbrottet enbart kan göras gällande gentemot en starkt begränsad gärningsmannakrets samt tydlighet gällande definitionen.163 Försvarsmaktens remiss kommenterar inte domsrätten men min mening är att det är i myndighetens intresse att inte utöka jurisdiktionen för aggressionsbrottet då även detta skulle innebära att försvarsmaktens
161 FN [ https://treaties.un.org/Pages/ViewDetails.aspx?src=TREATY&mtdsg_no=XVIII-10-b&chapter=18&lang=en] 2020-03-01.
162 SOU 2018:31.
55
militära chefer samt underordnade riskerar åtal vid ett motanfall eller vid fullgörandet av pakten med Finland. Sammanfattningsvis skulle en utökad svensk jurisdiktion över aggressionsbrottet kunna begränsa svensk militärverksamhet på ett icke-önskvärt sätt.
6.4.4 En utökad svensk jurisdiktion över aggressionsbrottet är inte önskvärt
Som det har visats är det möjligt att införa en bredare svensk jurisdiktion över aggressionsbrottet. Detta skulle dock få en högst begränsad effekt vid lagföringen av aggressionsbrott internationellt. Den juridiska effekten skulle bli mycket liten men ha potential att ge upphov till många politiskt känsliga situationer och påverka Sveriges utrikespolitik. Det skulle även vara hämmande för svensk militär och därmed påverka Sveriges säkerhetspolitik. Av dessa skäl är det inte önskvärt att Sverige inför en utökad jurisdiktion över aggressionsbrottet. Härmed instämmer jag med utredningens förslag om att Sverige vid ratificering av aggressionsbrottet behåller den restriktiva jurisdiktionen som den negativa tolkningen utgör.
6.5 Avslutning
Den här uppsatsens frågeställningar har varit att undersöka ICC:s jurisdiktion över aggressionsbrottet enligt artikel 15 bis. Som kapitel 5 har påvisat går det inte att konstatera den exakta jurisdiktionen ännu, det får avgöras av ICC eller stadgepartsförsamlingen i framtiden. New York konferensen har dock klargjort att det finns ett påtagligt motstånd mot att ge aggressionsbrottet en utökad jurisdiktion. Härav besvaras uppsatsen första frågeställning med slutsatsen att det kommer att bli svårt för både ICC och stadgepartsförsamlingen att välja den utökade jurisdiktionen då ett fåtal stadgeparter idogt håller fast vid den negativa tolkningen av jurisdiktionen.
Mot bakgrund av ICC:s jurisdiktion över aggressionsbrottet har detta kapitel redogjort för vad Sverige kan göra och därmed besvarat uppsatsen andra frågeställning. Till följd av doktrinen om immunitet kan Sverige trots vidare jurisdiktionsregler inte pådriva lagföringen av aggressionsbrottet. Det bästa Sverige kan göra är således att införa jurisdiktionsregler över aggressionsbrottet i enlighet med den negativa tolkningen av Romstadgan.
I syfte att motverka straffrihet för aggressionsbrottet måste Sverige och andra stadgeparter med hjälp av diplomati säkerställa att Säkerhetsrådet hänskjuter aggressionsbrott till ICC samt
56
arbeta för att stadgepartsförsamlingen i framtiden antar vidare jurisdiktionsregler samt en mer omfattande definition av aggressionsbrottet.
57
Käll- och litteraturförteckning
Offentligt tryck
SOU 2018:31 En lag om operativt militärt stöd mellan Sverige och Finland SOU 2018:33 Aggressionsbrottet och ändringar i Romstadgan
SOU 2018:87 Aggressionsbrottet i svensk rätt och svensk straffrättslig domsrätt Försvarsmaktens svar på den av regeringen utsända remissen, FM2019-6539:2. Uppsala Universitets svar på den av regeringen utsända remissen, JURFAK 2019/15.
Rättsavgörande
Arrest Warrant of 11 April 2000 (Democratic Republic of the Congo v. Belgium) Internationella Domstolen i Haag.
Litteratur
Kreß, C, och Barriga, S. (eds) (2016) The Crime of Aggression: A commentary. Cambridge: Cambridge University Press.
Artiklar
Akande, D; Tzanakopoulos, A, Treaty Law and ICC Jurisdiction Over the Crime of Aggression, European Journal of International Law, Vol. 29 (2018) 939 – 959.
Kreß, Claus, On the activation of ICC Jurisdiction over the Crime of aggression, Journal of International Criminal Justice, Volym 16, No.1. Mars 2018, 1-19.
Reisinger Coracini, Astrid, The International Criminal Court's Exercise of Jurisdiction over the Crime of Aggression - At Last.. in Reach.. over Some, Goettingen Journal of International Law 2, no. 2 (2010) 745-790.
Reisinger Coracini, Astrid, Amended Most Serious Crimes: A New Category of Core Crimes within the Jurisdiction but out of the Reach of the International Criminal Court, Leiden Journal of International Law 21, no. 3 (September 2008) 699-718.
58
Rispin, Sarah C., “Implications of Democratic Repulic of the Cong v. Belgium on the Pinochet Precedent: A Setback for International Human Rights Litigation?”, Chicago Journal of International Law, Vol. 3: No. 2, Article 23 (2002) 527-536.
Sarkin, J.; Almeida, J. ”Understanding the Activation of the Crime of Aggression at the International Criminal Court: Progress and Pitfalls”, Wisconsin International Law Journal 36, no. 3 (2019) 518-551.
Scharf, Michael P., Universal Jurisdiction and the Crime of Aggression, Harvard International Law Journal 53, no. 2 (2012) 357-390.
Trahan, Jennifer, From Kampala to New York – The Final Negotiations to Active the Jurisdiction of the International Criminal Court over the Crime of Aggressions, International criminal law review, 18 (2018) 197-243.
Wrange, Pål, Aggressionsbrottet och Internationella brottmålsdomstolen. Skrift utgiven av Totalförsvarets folkrättsråd, Försvarsdepartementet, 2011.
Zimmermann, Andreas, "Amending the Amendment Provisions of the Rome Statute: The Kampala Compromise on the Crime of Aggression and the Law of Treaties," Journal of International Criminal Justice 10, no. 1 (2012) 209-228.
Zimmerman, Andreas, “When (and How) Will the Crime of Aggression Amendments Enter into Force? Interpreting the Rome Statue by Recognizing Participants in the Adoption of the Crime of Aggression Resolution as ‘Subsequent Practice’ under the VCLT”, International Criminal Justice, Volume 16, no. 1 (March 2018) 19-31.
Internetkällor
FN [
https://treaties.un.org/Pages/ViewDetails.aspx?src=TREATY&mtdsg_no=XVIII-10-b&chapter=18&lang=en] 2020-03-01.
Blog of the Europan Journal of International Law, Stürchler, Nicholas, The Activation of the Crime of Aggression in Perspective, 2018, [ https://www.ejiltalk.org/the-activation-of-the-crime-of-aggression-in-perspective/] 2020-03-01.
Romstadgans Stadgepartsförsamling, Report on the facilitation on the activation of the jurisdiction of the International Criminal Court over the crime of aggression, [