I Swedbanks årsredovisning beskrivs att banken ska ha en låg riskprofil med en väldiversifierad kreditportfölj, låga operativa risker och begränsade risker på de finansiella marknaderna. Koncernens risker ska alltid vara väl avvägda mot förväntad avkastning.
5.4.1 Kreditrisk
”Med kreditrisk avses risken för att motpart inte fullgör sina förpliktelser mot Swedbank eller annan part i koncernen, det vill säga fallerar, och att ställda säherheter ej täcker fordran.”50
Swedbank beskriver att stora förändringar genomförts under 2005 när det gäller koncernens interna system för riskklassificeringar av kunder/motparter. Systemet har utvecklats och klassificeringar av stater, banker, företag samt privatpersoner utförs regelbundet. Systemet omfattar den Svenska exponeringen i sin helhet med några få undantag. Implementeringen pågår för den baltiska delen av marknaden och övriga delar.
Vidare beskrivs att Swedbanks strategiska inriktning är att ha en låg risknivå samt att uppnå balans mellan risk och avkastning på koncernens kreditportfölj. Swedbanks riskklassificering delas upp i 23 steg där F = fallerade krediter, 0-21 = skala där grupp 21 representerar lägst risk. Nedan visas en figur över fördelningar i procent för Swedbank 31 december 200551.
Figur 3: Riskklassificering Swedbank, 31 dec 2005.
50 Swedbank, Swedbanks årsredovisning, 2005.
51 Swedbank, Swedbanks årsredovisning, 2005.
När det kommer till redovisning av den maximala kreditexponeringen beskrivs detta med hjälp av diagram. I den specifika not som tar upp kreditrisker går att finna nedan visad tabell över koncernens fördelning av den maximala kreditexponeringen utan säkerheter för 200552.
Tabell 7: Swedbanks fördelning av den maximala kreditexponeringen, 2005.
Vidare redovisas koncernens säkerheter med hjälp av nedan tabell53.
Tabell 8: Swedbanks säkerheter, 2004 och 2005.
5.4.2 Likviditetsrisk
”Likviditetsrisker syftar på risken för att banken inte kan infria sina betalningsförpliktelser vid respektive förfallotidpunkt utan att kostnaden för att erhålla betalningsmedel ökar avsevärt.”54
52 Swedbank, Swedbanks årsredovisning, 2005.
53 Swedbank, Swedbanks årsredovisning, 2005.
54 Swedbank, Swedbanks årsredovisning, 2005.
Swedbank redovisar att likviditetsrisk uppkommer naturligt både i bankens tradingverksamhet och i övrig verksamhet. Swedbank beskriver att koncernens likviditetslimiter sätter gränser för hur stora ackumulerade nettoutflöden av betalningsmedel som koncernens positioner får resultera i under en enskild dag eller under en viss tidsperiod, totalt samt per valuta. Hantering av likviditetsrisk sker genom upprätthållandet av en likviditetsreserv. Denna reserv består i Sverige av Riksbankens pantsättningsbara tillgångar.
5.4.3 Marknadsrisker
”Med marknadsrisk avses risken för att förändringar i räntor, valuta- samt aktiekurser leder till att nettot av bankens tillgångar och skulder, inklusive derivat, faller i värde.”55
Marknadsrisker uppkommer naturligt både i bankens tradingverksamhet och i övrig verksamhet. Swedbank beskriver att exempel på marknadsrisker i den övriga verksamheten kan vara ränte- och valutarisker i bankens in- och utlåning samt i förvaltningen av likviditetsportföljer. Den dominerande marknadsrisken i koncernen beskrivs som ränterisk följt av valutarisk och aktiekursrisk.
Swedbank beskriver vidare att marknadsrisker huvudsakligen kontrolleras genom löpande analys av utestående positioner samt daglig uppföljning av riskexponeringar mot uppsatta limiter. Dessa limiter är baserade med hjälp av modellen VaR som är den modell Swedbank sedan 2002 använder sig av för att värdera den samlade marknadsrisken och de senaste åren kommit att bli internationell standard.
55 Swedbank, Swedbanks årsredovisning, 2005.
Tabell över riskvägda belopp avseende marknadsrisker återges i not 51 och ser ut som följer.56
Tabell 9: Fördelning av Swedbanks marknadsrisker, 2004 och 2005.
För de enskilda risktyperna använder sig Swedbank av kompletterande limiter baserade på känslighetsmått. För ränterisker beräknas dessa limiter på känslighetsmått baserade på fördefinierade ränterörelser. För beräkning av valutariskexponering begränsas denna genom limitering av innehav i en enskild valuta samt på aggregerad nivå. Man beskriver också att limiterna för aktiekursrisk är baserade på riskmatriser som visar känsligheten för rörelser såväl i aktiekurser som implicit volatilitet för aktieoptioner. I noterna finns bifogad tabell över de beräknade riskvägda marknadsriskbeloppen.
56 Swedbank, Swedbanks årsredovisning, 2005.
6 Analys
I denna del av studien analyseras den empiri som hämtats ur respektive banks årsredovisning utifrån den teoretiska refernsramen.
6.1 Kreditrisk
Skillnaden från tidigare regler är att företag enligt ”IFRS 7” alltid måste lämna upplysning om det belopp som bäst motsvarar den maximala kreditexponeringen på balansdagen. Enligt tidigare standard behövdes detta endast anges om det ej överensstämde med redovisade kreditriskbeloppet. Dessutom måste företag även nu beskriva de säkerheter som erhållits.
Trots att IASB i sin föreställningsram antar att användare har skälig kunskap ska de lämnade uppgifterna vara lätta att förstå och tolka. Alla fyra bankerna redogör för den maximala kreditriskexponeringen på balansdagen men då Nordea och SEB trycker på och i viss grad upprepar denna information så redogör endast Swedbank och SHB för kreditriskexponeringen i tabellform, i stort utan förtydligande löptext. Dock har SHB också bland annat infogat en tabell över geografisk spridning av kreditriskexponeringen.
De säkerheter som erhållits är beskrivna med varierande detaljrikedom för de fyra bankerna.
Nordea och SEB nämner säkerheterna i förvaltningsberättelserna och redogör i viss utsträckning för olika säkerheter i sina noter. Enligt IASBs föreställningsram ska information som lämnas vara relevant och användbar till beslutsunderlag. Det är enligt ramen även viktigt att information i årsredovisningar har en hög grad av jämförbarhet så att till exempel information från olika företag kan jämföras. Swedbank redogör även de för säkerheterna i sina noter, dock nästan helt utan att nämna något om dem i löptext. SHB beskriver noggrant riskbedömningssystem, ratingssystem samt riskklasser i löpande text. SEB och Swedbank fördjupar sig snarare i kunders betalningsförmåga än säkerheter.
6.2 Likviditetsrisk
Till skillnad från ”IAS 32”, där det inte ingår att företag ska upplysa om likviditetsrisk, så måste företag enligt ”IFRS 7” lämna upplysning om likviditetsrisk samt lämna löptidsanalys för finansiella skulder som visar återstående kontraktstid till förfall.
De fyra bankerna redogör i sin förvaltningsberättelse för att de utsätts för likviditetsrisker i sin dagliga verksamhet. Bankerna redogör också för hur de behandlar och mäter sina likviditetsrisker. Då de använder sig av olika metoder så skiljer sig dessa beskrivningar mellan de olika bankerna. Enligt IASBs föreställningsram måste den information som ges ut vara tillförlitlig för att vara användbar. Felaktig information som skulle kunna ge en felaktig bild av ett företag får ej ges ut. Till skillnad mot övriga banker beskriver SHB att deras likviditetsrisk mäts och limiteras med hjälp av gapanalyser vilka utöver kompletterande riktvärden för volatil finansiering och finansieringskostnader framarbetas av en likviditetskommitté. SHB använder sig också av scenariotester där olika effekter på likviditeten simuleras.
Nordeas likviditetsrisk framgår av att organisationens balansräkning beskrivs i tabellform tillsammans med räntebindningstider för både tillgångar och skulder. Även en viss fördjupning av vilka metoder som används för att analysera och mäta sina likviditetsrisker ges. Utöver detta redogörs också för löptidsanalys med tid till förfall i tabellform.
SEB skriver i sin förvaltningsberättelse att de håller tillräcklig likviditet för att ”fullgöra löpande betalningsåtaganden, med extra betalningsberedskap för oförutsedda händelser”.
Därutöver ges exempel på hur likviditetsrisker minimeras utan att riskerna kvantifieras närmare. SEB beskriver också vilka typer av analyser de gör för att värdera sina likviditetsrisker. Resultatet av en löptidsanalys ges i likhet med Nordea i tabellform med tid till förfall. Någon detaljerad information hur denna analys utförts ges ej.
Swedbank beskriver att för mätning av likviditetsrisker använder man sig av likviditetslimiter för att begränsa hur stora nettoflöden av betalningsmedel koncernens positioner får resultera i under olika tidsperioder. Man hanterar också likviditetsrisker med hjälp av en likviditetsreserv vilken består av Riksbankens pantsättningsbara tillgångar.
Angående den löptidsanalys för finansiella skulder som ska visa återstående kontraktstid till förfall redogörs detta med olika resultat för de fyra bankerna. SHB skriver att de använder sig av gapanalys och scenariotester vid analys av sina likviditetsrisker och ger alltså inte någon information om någon löptidsanalys till läsaren. Nordea redogör enligt IFRS 7 när det gäller likviditetsrisker då de i tabellform valt att redogöra för sin löptidsanalys. SEB redogör på liknande sätt som Nordea för en löptidsanalys i tabellform och redovisar också enligt IFRS 7 när det gäller likviditetsrisker. Då Swedbank beskriver att man hanterar sina likviditetsrisker med hjälp av likvisitetslimitar och en likviditetsreserv ges ej någon information om någon löptidsanalys och redovisning ges alltså inte i enlighet med reglerna i IFRS 7.
6.3 Marknadsrisk
I tidigare regelverk finns det utförligt beskrivet hur ett företag ska redogöra för sin ränterisk.
Dock måste inte företag redogöra för sin exponering av valutarisk. Detta område behandlas på ett annorlunda sätt i ”IFRS 7”. Nu måste företag ge en känslighetsanalys för alla marknadsrisker som företaget är exponerat för på balansdagen. En sådan känslighetsanalys ska innehålla en beskrivning av hur resultat samt balansräkning påverkas av rimliga förändringar i riskvariablerna. Dessutom så måste företaget redogöra för de metoder och antaganden som analysen utgår ifrån. Sådana analyser krävs inte av ”IAS 32”.
Som tidigare nämnts är det väsentligt att de i finansiella rapporter redovisade uppgifter är både begripliga och jämförbara. Alla fyra banker har beskrivit de metoder och antaganden som ligger bakom känslighetsanalyserna av marknadsriskerna. Skillnaderna i den egentliga rapporteringen är inte signifikant, och en av de skillnader som de facto finns är att Nordea och SEB redovisar tabeller redan i förvaltningsberättelsen medan Swedbank och SHB inte delar med sig av tabellerna förrän i noterna.
Enligt IASBs föreställningsram måste all information som ges ut ha en hög grad av jämförbarhet både när det gäller jämförande av information mellan olika företag och när det gäller jämförande av information för samma företag exempelvis från år till år. Både Nordea och SHB har valt att använda sig av VaR och stresstester vid värdering av marknadsrisker.
SEB beskriver VaR som enda riskmått medan Swedbank också uppger limitar för respektive risk som komplement till VaR. Sammanfattningsvis kan sägas att alla fyra banker använder måttet VaR som grund när det kommer till värdering av alla typer av marknadsrisk vilket stämmer bra överens med regler enligt IFRS 7. Det kan också nämnas att bankerna med hjälp av VaR också kan slå ihop vidkommande marknadsrisker till ett sammanfattande riskmått vilket ger en bra överblick.
7 Slutsats
I detta avsnitt av studien presenteras slutsatser samt även förslag på vidare forskning.
7.1 Kreditrisk
Alla fyra banker redogör för den maximala kreditriskexponeringen på balansdagen. Dock görs detta i olika omfattning. Den intensitet som Nordea och SEB påvisar gällande detta område är inte kongruent med i denna uppsats andra analyserade områden. Till exempel så underlåter sig SEB att i löpande text ge detaljinformation om hur löptidsanalys för finansiella skulder utförts. Är då inte all information som Nordea och SEB lämnat om kreditriskexponeringen relevant information, eller är det istället så att Swedbanks och SHBs val av knapphet gällande informationsutlämning kan leda till en försämring av begripligheten rörande kreditrisk? De utrymmen som regelverket ger bankerna har skapat faktiska skillnader i hur dessa organisationer valt att redovisa ovan nämnda upplysningar. Dessa skillnader bör, enligt oss, i alla fall leda till någon sorts försämring i jämförbarhet mellan företag.
Det faktum att det föreligger markanta skillnader i hur bankerna valt att upplysa om de olika mottagna säkerheterna finner vi anmärkningsvärt. Oavsett den faktiska nyttan av denna information för användare av informationen så framgår det tydligt i IFRS 7 att säkerheterna måste beskrivas. Vi finner här att ytterligare förtydligande av regelverket skulle förbättra både jämförbarheten och tillförlitligheten hos informationen, då företagens genomlysbarhet skulle kunna påverkas av detta.
7.2 Likviditetsrisk
Trots att bankerna använder sig av olika metoder för att mäta sin likviditetsrisk, detta är det område som den faktiska informationen skiljer sig mest åt mellan bankerna, ser vi att jämförbarheten är hög, då de olika metoderna genomgående redovisas tydligt.
Enligt IRFS 7 ska löptidsanalyser lämnas för finansiella skulder som visar löptider till förfall.
Detta är något som vi ställer oss frågande till om verkligen de fyra bankerna gjort. Den brist på informationslämnande som SHB och Swedbank uppvisar inom detta område är, enligt oss,
problematisk. Även om bankerna koncentrerat sig på andra närliggande områden, så anser vi att det finns klara brister inom området.
7.3 Marknadsrisker
Vi har sett att de fyra bankerna hanterar rapporteringen av marknadsrisker på snarlika sätt.
Detta gör att jämförbarheten blir hög, och med tanke på att det är i stort samma marknadsrisker som bankerna utsätts för så bör även tillförlitligheten vara hög. Alla bankerna har lagt ner en hel del kvalitativt utrymme på att förklara analys av marknadsrisker och då framförallt utifrån riskmåttet VaR, vilket torde ge bra begriplighet av informationen.