Redovisning av finansiella risker enligt IFRS 7 ur ett analytikerperspektiv.

(1)

UPPSALA UNIVERSITET Företagsekonomiska institutionen Magisteruppsats 10 poäng

Handledare: Robert Joachimsson 2007-01-08

Redovisning av finansiella risker enligt IFRS 7 ur ett analytikerperspektiv.

Författare: Fredrik Dahlgren Anders Larsson

(2)

Sammanfattning

Konvergerande ekonomier har gett upphov till nya behov såsom ett internationellt standardiserat redovisningssystem. I EU gäller sedan den första januari 2005 för noterade företag International Accounting Standards Boards (IASBs) system kallat IFRS. Detta regelsystem styr bland annat vilken information som företag ska lämna kring sina finansiella instrument. Just dessa regler är dock i en utvecklingsfas, vilket ledit till att företag för 2005 års årsredovisningar fått välja mellan att redovisa efter den äldre standarden IAS 32 eller den nyare vid namn IFRS 7. Svenska storbanker har genomgående valt att redovisa efter den nyare standarden.

Trots att införandet av IFRS 7 till stor del är motiverat av en strävan efter att öka användares förståelse för hur finansiella instrument påverka företags exponering för finansiella risker så varnas det för att 2005 års årsredovisningar inte alltid blir jämförbara, då bland annat på grund av den valfrihet som företag har. Hur yttrar sig då denna valfrihet? Frågan vi ställer oss är:

Hur följer de företag som valt att redovisa efter IFRS 7 de nya upplysningskrav som ställts på dem?

Empiri har inhämtats från fyra svenska storbankers årsredovisningar för år 2005 med fokus på de nya upplysningskraven, som lokaliserades inom områdena kreditrisk, likviditetsrisk samt marknadsrisker. Detta har analyserats utifrån de kvalitativa egenskaper som IASB anser vara de viktigaste i finansiella rapporter vilka är begriplighet, relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet.

Bankernas upplysningar inom de aktuella områdena mötte i stort standardens krav väl.

Anmärkningsvärt är den variation i detaljrikedom i beskrivningen av erhållna säkerheter och att två av fyra banker inte följer rekommendationer enligt IFRS 7 när det gäller löptidsanalyser för finansiella skulder. Störst likhet mellan bankenas upplysningar fanns inom området marknadsrisker.

(3)

Förkortningar

CaR Capital at Risk

CESR Committee of European Securities Regulators

IASB International Accounting Standard Boards

IASC International Standards Committee

IFRIC International Financial Reporting Interpretations Committee

IFRS International Financial Reporting Standards

SEB Skandinaviska Enskilda Banken

SHB Svenska Handelsbanken

VaR Value at Risk

(4)

Innehållsförteckning

1 Inledning... 6

1.1 Bakgrund till vald studie ... 6

1.2 Problematisering... 7

1.3 Syfte ... 8

1.4 Avgränsningar ... 8

2 Teoretisk referensram... 9

2.1 IASB... 9

2.1.1 IASBs föreställningsram ... 9

2.1.2 Finansiella rapporter... 9

2.1.3 Användare av finansiella rapporter ... 10

2.2 IAS 39 – Finansiella instrument: Redovisning och värdering ... 10

2.2.1 Finansiella tillgångar ... 11

2.2.2 Finansiella skulder... 11

2.2.3 Fair value option... 11

2.2.4 Säkringsredovisning ... 12

2.3 IFRS 7 ... 12

2.3.1 Skillnader från tidigare standard ... 12

2.3.1.1 Kreditrisk... 13

2.3.1.2 Likviditetsrisk... 13

2.3.1.3 Marknadsrisk ... 13

2.4 Riskmätning ... 13

2.4.1 Value at Risk (VaR) ... 14

2.5 Grundegenskaper för finansiella rapporter... 14

2.5.1 Begriplighet ... 15

2.5.2 Relevans ... 15

2.5.3 Tillförlitlighet ... 15

2.5.4 Jämförbarhet... 15

3 Metod ... 17

3.1 Arbetsprocessen ... 17

3.2 Metodval... 18

3.3 Val av företag ... 18

3.4 Granskning av årsredovisningar... 18

3.5 Kritik ... 19

4 Modell ... 20

4.1 Modellbeskrivning ... 20

4.1.1 IASB... 20

4.1.2 De fyra storbankerna ... 21

4.1.3 Riskområden... 21

4.1.4 Användaren ... 21

5 Empiri... 22

5.1 Nordea ... 22

5.1.1 Kreditrisk... 22

5.1.2 Likviditetsrisk... 23

5.1.3 Marknadsrisker... 23

5.2 Skandinaviska Enskilda Banken (SEB) ... 25

5.2.2 Likviditetrisk ... 26

(5)

5.3 Svenska Handelsbanken (SHB) ... 28

5.4 Swedbank ... 33

6 Analys... 37

6.1 Kreditrisk... 37

6.2 Likviditetsrisk... 38

6.3 Marknadsrisk ... 40

7 Slutsats ... 41

7.1 Kreditrisk... 41

7.2 Likviditetsrisk... 41

7.3 Marknadsrisker... 42

7.4 Avslutning samt förslag till vidare forskning... 42

(6)

1 Inledning

I denna del av studien presenteras det perspektiv ur vilket denna uppsats är skriven. Här presenteras också problematisering, syfte och avgränsningar.

1.1 Bakgrund till vald studie

Världens ekonomier växer samman alltmer vilket skapar nya behov. Ett exempel är företag som är aktivt i flera länder och vill slippa den belastning som kommer ifrån att behöva redovisa efter flera olika redovisningssystem. Dessutom behöver analytiker kunna jämföra företag oavsett dess nationella hemvist.¹

International Accounting Standards Board (IASB) arbetar kontinuerligt med att ta fram ett internationellt system som ska täcka dessa nya behov². Analytikers behov av att jämföra företag rör exempelvis inte enbart nyckeltal utan även de risker företag är exponerade för.

Detta arbete handlar om just dessa risker, och vi frågar oss hur dessa förmedlas genom finansiella rapporter.

Arbetet med IASBs standard, International Financial Reporting Standards (IFRS) har pågått sedan 1970-talet³, och det övergripande målet är att företags skick och affärer ska beskrivas rättvisande, då detta leder till att användare av informationen kan ta bra beslut⁴. År 2002 beslöt Europaparlamentet att IFRS ska gälla i EU från den första januari 2005 för företag vars aktier eller andra värdepapper är noterade på börs eller på någon annan marknadsplats⁵.

IAS 39 är den standard där det regleras hur finansiella instrument ska redovisas och värderas⁶. I den till IAS 39 kompletterande regeln IAS 32 framgår det vilka upplysningar som företag behöver lämna om sina finansiella instrument⁷. Från och med den första januari 2007 så kommer dock IFRS 7 att ersätta IAS 32. IFRS 7 samlar alla upplysningskrav för finansiella

1 Tweedie, David & Seideenstein, T.R., Setting a Global Standard: The Case for Accounting Convergence, 2005, Northwestern Journal of International Law and Business.

2 Nobes, Christoffer & Parker, Robert, Comparative International Accounting, 2004, New York, Prentice Hall.

3 Nobes & Parker, 2004.

4 IASB, IAS 1 – Utformning av Finansiella Rapporter, 2005.

5 Axelman, Lennart, Phillips, Dan & Wahlquist, Ola, IAS/IFRS 2005: En Jämförelse Mellan International Accounting Standards och Redovisningsrådets Rekommnedationer, 2003, Stockholm, Ernst & Young.

6 IASB, IAS 32 – Finansiella Instrument: Upplysningar och Klassificering, 2005.

7 Axelman, Phillips & Wahlquist, 2003.

(7)

instrument i en standard⁸. Dessutom tillkommer det med standardens införande ytterligare upplysningskrav för finansiella instrument jämfört med den tidigare gällande standarden IAS 32⁹.

1.2 Problematisering

Trots att IFRS 7 inte måste tillämpas tidigare än på de räkenskapsår som börjar första januari 2007 eller senare så är det tillåtet att redan innan dess tillämpa standarden¹⁰. Många företag, till exempel banker, har valt att göra det¹¹.

IASBs explicita målsättning med just IFRS 7 är att öka användares förståelse för hur finansiella instrument påverkar företags exponering för finansiell risk samt att ge information om hur företag hanterar dessa risker¹². Samtidigt så varnar Committee of European Securities Regulators (CESR) för att årsredovisningarna från 2005 inte alltid är jämförbara, bland annat beroende på de valmöjligheter som företag ges. Mer specifikt kan skillnader som kan uppstå vid till exempel valfrihet av tillämpning leda till bristande jämförbarhet¹³.

Analytiker av företag använder sig av många olika informationskällor, och årsredovisningar är fortfarande en av de viktigare. När reglerna kring denna information ändras ställs det krav på användare av informationen om att förstå innebörden av det som ändrats. Att CESR dessutom antyder en försämring av informationen till användare anser vi allvarligt, och vi frågar oss: Hur lämnar företag den information som IFRS 7 föreskriver och finns det då skillnader i hur företag redovisar detta? Dessutom ställer vi oss frågan om detta i så fall kan leda till försämring av de kvalitativa egenskaper som IASB anser vara de viktigaste ur användarens perspektiv, nämligen begriplighet, relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet.

8 Utöver IAS 32 ersätter IFRS 7 också IAS 30.

9 http://www.deloitte.se, 2006-11-15.

11 Andersson, Kristina & Cederfalk, Mats, Upplysningar Enligt IFRS 7 – Kommer IFRS 7 Leda till att Användare av Företagens Finansiella Rapporter får en Bättre Bild av Företagens Finansiella Risk och Riskhantering?, 2006, Företagsekonomiska Institutionen, Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet.

13 FAR INFO, 2006, nr. 2.

(8)

1.3 Syfte

Syftet med denna uppsats är att klarlägga hur fyra Svenska storbanker följer de nya upplysningskrav som ställts på dem angående redovisning av finansiella instrument.

1.4 Avgränsningar

Vi har valt att avgränsa vår undersökning till sådana upplysningskrav som inte ställdes innan införandet av IFRS 7, då det är dessa skillnader som vi ser som mest relevanta för användare av informationen. Dessutom avgränsar vi oss till sådan information som rör redovisning och hantering av finansiell risk.

(9)

2 Teoretisk referensram

I denna del av studien ges den bakgrundsinformation som längre fram i arbetet används för att analysera den information vi erhåller ur de utvalda bankernas årsredovisningar med fokus på regler och bestämmelser kring redovisning av finansiella risker. Först redogörs för

”IASB” samt ”IASBs” antagna ramverk. Vidare ges beskrivningar av de för studiens aktuella redovisningsregler, ”IAS 39” och ”IFRS 7”. Avslutande redogörs också för finansiell riskmätning”.

2.1 IASB

1973 beslöt nio länders¹⁴ redovisningsgrupper sig för att utveckla en global redovisningsstandard tillsammans. De bildade International Accounting Standards Commitee (IASC)¹⁵. Efter en omorganisation i slutet av 1990-talet tog IASB 2001 över IASCs arbete med att utveckla regelverket¹⁶. I omorganisationen bildades även International Financial Reporting Interpretations Committee (IFRIC), en grupp som arbetar med att ge råd om hur olika standarder ska tolkas¹⁷.

2.1.1 IASBs föreställningsram

1989 publicerade IASC en föreställningsram som ligger till grund för organisationens redovisningsstandarder. Denna ram övertogs av IASB vid omorganisationen. I ramen redogörs för hur systemet av publicering av finansiella rapporter är uppbyggt och för de regler som finns kring detta. Ramens syfte är att främja en harmonisering kring regler, standarder och metoder vid publicering av finansiella rapporter.¹⁸

2.1.2 Finansiella rapporter

Finansiella rapporter utgör en del av ett företags ekonomiska informationsgivning. En fullständig finansiell rapport består av en balansräkning, en resultaträkning, en

14 Australien, Kanada, Frankrike, Japan, Mexico, Nederländerna, Storbrittanien, USA och Västtyskland.

15 Pacter, Paul, What Exactly is Convergence?, 2005, International Journal of Accounting, Auditing and Performance Evaluation.

16 http://www.iasb.org, 2006-11-20.

(10)

finansieringsanalys samt kompletteringar i form av noter, andra redogörelser och tilläggsupplysningar som behövs för att ge komplett finansiell information.¹⁹

2.1.3 Användare av finansiella rapporter

Finansiella rapporters användare och deras informationsbehov kan variera mycket. Användare kan vara nuvarande och potentiella investerare, anställda, långivare, leverantörer och andra kreditgivare, kunder, statliga myndigheter samt samhället i övrigt. De olika grupperna använder sig då av de finansiella rapporterna för att tillgodose delar av sina enskilda informationsbehov²⁰. Nedan följer en beskrivning av nuvarande och potentiella investerares behov då det är den grupp vi inriktar oss på i denna studie.

Investerare av olika slag är intresserade av den risk en nuvarande alternativt en framtida investering innebär i ett företag. Finansiella rapporter behövs som underlag för beslut kring om en investerare ska köpa, behålla eller sälja exempelvis aktier. Finansiell information är också viktigt för analys och värdering av företag för analytiker som i sin tur presenterar rekommendationer kring investeringar i företag. Information kring företagets förmåga att betala ut utdelningar kan också ligga till grund för investeringsbeslut.²¹

2.2 IAS 39 – Finansiella instrument: Redovisning och värdering

IAS 39 är den standard som behandlar finansiella instrument, vilka definieras som ”varje form av avtal som ger upphov till en finansiell tillgång i ett företag och en finansiell skuld eller ett egetkapitalinstrument i ett annat företag”²². Ett finansiellt instruments värdering beror på hur det klassificeras och huvudregeln är att en tillgång värderas till verkligt värde medan en skuld värderas till upplupet anskaffningsvärde.

Finansiella instrument delas in i sex olika klassificeringsgrupper där fyra är tillgångsgrupper och två är skuldgrupper.

19 IASB, Föreställningsram för Finansiella Rapporter, 2001.

22 IASB, IAS 32 – Finansiella Instrument: Upplysningar och Klassificering, 2005.

(11)

2.2.1 Finansiella tillgångar

Den första gruppen finansiella tillgångar redovisas till verkligt värde och eventuella värdeändringar redovisas direkt i resultaträkningen utan avdrag för eventuella försäljningskostnader. I denna grupp placeras de tillgångar som innehas för handel i vinstsyfte.

Den andra gruppen av finansiella tillgångar är de investeringar som har fastställda eller fastställbara betalningar knutna till sig och avses hållas till förfall. Tillgångarna värderas till upplupet anskaffningsvärde. Det realiserade värdet redovisas sedan över resultaträkningen. Så hanteras även den tredje gruppen finansiella tillgångar, lånefordringar och kundfordringar. I denna kategori insorteras icke-derivata finansiella tillgångar och fastställbara betalningar som inte är noterade på en aktiv marknad.

Den fjärde kategorin finansiella tillgångar är de som inte klassificerats i någon av de andra grupperna. De värderas till verkligt värde, och innan försäljning förs vinster och förluster upp i ”fond för verkligt värde”, en del av ”eget kapital”. Vid en försäljning förs detta netto över till resultaträkningen.

2.2.2 Finansiella skulder

Den första skuldkategorin består av de finansiella skulder som innehas för handel. Om en skuld en gång hamnat i denna kategori är den oåterkallelig. Värderas till verkligt värde, vilket tas direkt över resultaträkningen. Den andra kategorin är de övriga finansiella skulderna.

Dessa påverkar inte resultatet förrän efter regleringen av skulden²³.

2.2.3 Fair value option

Reglerna för Fair value option i IAS 39 säger att finansiella skulder och tillgångar får kategoriseras under kategorin ”finansiella tillgångar till verkligt värde” genom resultaträkningen om detta ger mer relevant information eller om det hjälper till att undvika så kallad ”dålig matchning”.

23 Ej vid valutakursförändringar.

(12)

2.2.4 Säkringsredovisning

Reglerna för säkringsredovisning innebär en möjlighet för företag att koppla ihop värderingen av ett säkringsinstrument med den säkrade posten. Ett sådant behov kan uppstå när säkringsinstrumentet och den säkrade posten värderas med olika värderingsmetoder, det vill säga den ena till upplupet anskaffningsvärde och den andra till verkligt värde²⁴.

2.3 IFRS 7

Den 18e augusti 2005 gav IASB ut standarden IFRS 7 – Finansiella instrument:

Upplysningar. Denna standard ska företag tillämpa på räkenskapsår som börjar första januari 2007 eller senare. Tidigare tillämpning är dock tillåten. IFRS 7 samlar alla upplysningskrav för finansiella instrument i en enda standard. Dessutom tillkommer det med standardens införande ytterligare upplysningskrav för finansiella instrument jämfört med den tidigare gällande standarden IAS 32 – Finansiella instrument: Upplysningar och klassificering.²⁵

IASBs målsättning med IFRS 7 är att öka användares förståelse för hur finansiella instrument påverkar företags exponering för finansiell risk samt ge information om hur företag hanterar dessa risker. Därför kräver standarden att information lämnas dels om hur finansiella instrument påverkar ett företags finansiella ställning och resultat, dels beskaffenheten och omfattningen av den riskexponering som finansiella instrument genererar, samt även att information lämnas om de metoder som använts för att hantera dessa risker. Nivån på hur mycket upplysningar som behövs lämnas beror på hur omfattande företagets användning av finansiella instrument är och hur omfattande exponeringen för finansiell risk är.²⁶

2.3.1 Skillnader från tidigare standard

Tidigare behövde företag inte lämna upplysningar om finansiell risk och riskhantering i de finansiella rapporterna, utan det gick bra att förmedla informationen genom andra kanaler. I och med IFRS 7 måste uppgifterna lämnas i de finansiella rapporterna eller infogas där igenom hänvisningar till andra rapporter.²⁷

24 Hague, I., IAS 39: Underlying Principles, 2004, Accounting in Europe, band 1, September.

27 Andersson & Cederfalk, 2004.

(13)

De upplysningskrav som i tidigare standard IAS 32 inte funnits och som i och med införandet av IFRS 7 blir tvingande är följande:

2.3.1.1 Kreditrisk

Skillnaden som föreligger är att företag enligt IFRS 7 alltid måste lämna upplysning om det belopp som bäst motsvarar den maximala kreditexponeringen på balansdagen. Skillnaden emot IAS 32 är att företag enligt tidigare standard endast behövde ange detta om det ej överensstämde med redovisade kreditriskbeloppet. Dessutom måste företag nu också beskriva de säkerheter som erhållits.

2.3.1.2 Likviditetsrisk

Till skillnad från IAS 32, där det inte ingår att företag ska upplysa om likviditetsrisk, så står det i IFRS 7 att företag måste lämna upplysning om likviditetsrisk samt lämna löptidsanalys för finansiella skulder som visar återstående kontraktstid till förfall.

2.3.1.3 Marknadsrisk

I tidigare regelverk finns det utförligt beskrivet hur ett företag ska redogöra för sin ränterisk.

Dock måste inte företag redogöra för sin exponering av valutarisk. Detta område behandlas på ett annorlunda sätt i IFRS 7. Nu måste företag ge en känslighetsanalys för alla marknadsrisker som företaget är exponerat för på balansdagen. En sådan känslighetsanalys ska innehålla en beskrivning av hur resultat samt balansräkning påverkas rimliga förändringar i riskvariablerna. Dessutom så måste företaget redogöra för de metoder och antaganden som analysen utgår ifrån. Sådana analyser krävs inte av IAS 32.

2.4 Riskmätning

Då bankerna vi undersöker i denna studie och i stort sett hela den finansiella marknaden använder sig av modellen VaR vid bedömning av marknadsrisker beskrivs denna modell nedan.

(14)

2.4.1 Value at Risk (VaR)

VaR är ett mycket vanligt förekommande använt finansiellt mått av de flesta typer av finansiella företag. Modellen började användas i början på 80-talet av framförallt företag med exceptionellt höga risker men har med tiden kommit att bli internationell standard vid mätning av alla typer av finansiella risker.²⁸

Följande användningsområden för VaR kan identifieras²⁹:

• Informationsverktyg för att underlätta förståelsen för ett företags exponering för förändringar i marknadspriset.

• Verktyg för att förbättra översikten och rapporteringen av riskhantering.

• VaR används för att fastställa effektiviteten och sannolika förändringar i en portfölj.

• Som guidning vid investeringsbeslut.

• Informationshjälpmedel vid utvärdering av genomförda investeringsbeslut. Detta kan vara värdefullt för att sätta upp regler för ledare och traders som är ansvariga för investeringar.

• Vid hedging och strategiska planeringsbeslut kan VaR upplysa om när risker blir höga i jämförelse med företagets budgeterade inkomster och kassaflöden. Detta kan påverka vilka strategier ett företag använder för att hedga sin riskexponering.

2.5 Grundegenskaper för finansiella rapporter

Publicering och användning av regler enligt IASBs föreställningsram har flertalet grundegenskaper varav de viktigaste är begriplighet, relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet. När dessa fyra egenskaper återspeglas på ett korrekt sätt ska företaget ge en rättvisande bild till sin omgivning. Nedan förklaras de fyra egenskaperna mer ingående var för sig.

28 Krause, A., Exploring the Limitations of Value-at-Risk: How Good is it in Practice?, 2003, Journal of Risk Finance, band 14, nr. 2.

29 Viberg, G & Åström, F, Value at Risk – Bluff Eller Frälsning?, 2000, Ekonomiska Institutionen, Linköpings Universitet.

(15)

2.5.1 Begriplighet

Trots att det antas att användare av finansiella rapporter har skälig kunskap kring affärsverksamhet är begripligheten viktig i de uppgifter som publiceras. Uppgifterna ska vara lätta att förstå och tolka. Information som kan vara svår att tolka ska ändock inte utelämnas på grund av detta. Förkunskaper kring finansiell information är då viktig för användaren.³⁰

2.5.2 Relevans

Den information som lämnas ska vara relevant för användaren och ska kunna användas som beslutsunderlag inom olika verksamhetsområden. Relevant information kännetecknas av begriplighet och aktualitet vilket innebär att den information som presenteras ska vara aktuell när den ges ut. Det är alltså viktigt att exempelvis en årsredovisning inte ges ut för lång tid efter räkenskapsårets slut.³¹

2.5.3 Tillförlitlighet

Då information måste vara tillförlitlig för att vara användbar får ej felaktig information eller så kallad vinklad information ges ut som skulle kunna ge en bild av ett företag som inte stämmer överens med verkligheten. Till exempel skulle transaktioner och händelser i ett företag kunna avspeglas på ett sådant sätt att företagets räkenskaper ser bättre ut än vad de egentligen är. Detta skulle i sin tur kunna leda till felaktiga beslut grundade på dessa felaktiga uppgifter för en användare av informationen.³²

2.5.4 Jämförbarhet

Att informationen i en finansiell rapport har en hög grad av jämförbarhet är viktigt dels för att kunna jämföra informationen mellan olika företag dels för att jämföra information ifrån samma företag för olika tidsperioder. När det gäller jämförelse över tiden är det av största vikt att ett företag redogör för ändringar i redovisningsmetoder som annars kan ge olika resultat vid tolkning av informationen. Ett exempel på när jämförbarheten i en rapport är viktig är när

(16)

företagsvärderingar görs för flera företag inom samma bransch som sedan ska ligga till grund för köp- och säljrekommendationer av aktier.³³

(17)

3 Metod

I denna del av studien beskriver vi hur denna studie har gått till samt redogör för våra överväganden mellan olika tillvägagångssätt. Dessutom beskrivs insamlingsproceduren av information och hur denna information använts. Avslutande behandlas också kritik kring studien.

3.1 Arbetsprocessen

Vi inledde denna studie med att söka och samla in information kring IASB och deras arbete med införandet och utvecklingen av redovisningsstandarden IFRS. Vidare inom IFRS inriktade vi oss mot de redovisningsregler som berörde finansiella instrument i allmänhet och upplysningar om finansiella instrument i synnerhet. En stor del av informationen förvärvades genom databasen FAR komplett, litteratur på IASBs hemsida och genom att läsa tidigare skrivna uppsatser. Dessutom har olika revisionsbyråers hemsidor bidragit med kunskap om främst användarperspektivet.

I arbetet med att undersöka vad som tidigare skrivits inom det valda området har hemsidorna http://www.uppsatser.se och http://www.google.se använts som sökverktyg. Dessutom har vi använt oss av Uppsala universitetsbiblioteks katalog DISA. De valda sökorden har varit IFRS 7, IAS 32, IAS 39, risk, IASB samt finansiella instrument.

Efter diskussioner kring problematiken med rapportering av riskrelaterad information har problemformulering och syfte skapats. Teoridelen i uppsatsen är en sammanställning av den informationsinsamling som föregick den empiriska undersökningen.

Den empiriska undersökningen, som är gjord utifrån fyra svenska storbankers årsredovisningar från 2005, föregicks av diskussioner kring informationskällans relevans.

Kort sagt bedömer vi den som hög, och utvecklar vidare nedan tillsammans med tillvägagångssättet av den empiriska undersökningen under avsnittet ”Granskning av Årsredovisningar”.

(18)

Efter att den empiriska undersökningen genomförts har materialet analyserats utifrån tidigare nämnd teoretisk sammanställning. Slutligen har analysen resulterat i slutsatser, som i sin tur jämförts med tidigare forskning inom ämnet.

3.2 Metodval

De undersökningar vi tagit del av som har behandlat det valda ämnesområdet har ofta varit kvantitativa och fokuserat på vad företag rapporterar i sina årsredovisningar. Vi har snarare varit intresserade av hur företag valt att rapportera viss utvald information. För att uppnå hög validitet har en kvalitativ ansats valts.

3.3 Val av företag

Sveriges storbanker har haft en bidragande del i diskussionen kring redovisningsregler som styr rapportering av finansiella instrument. Därav började vi tidigt i arbetsprocessen att titta på hur de hanterat de olika krav och möjligheter som finns. Efter att vi kommit till det klara med att storbankerna redan i 2005 års årsredovisningar genomgående valt att redovisa enligt IFRS 7 har vi funnit det passande att låta vår undersökning till fullo riktas in på denna regel. De fyra största bankerna i Sverige vilka undersökningen omfattar är Nordea, Svenska Handelsbanken (SHB), Skandinaviska Enskilda Banken (SEB) och Swedbank.

3.4 Granskning av årsredovisningar

Genom granskning av respektive banks årsredovisning för år 2005 har primärdata erhållits kring aktuell problemformulering och slutsatser kunnat dras. Årsredovisningar står idag under massiv granskning. Detta, tillsammans med både de omfattande regelverk inom området och de många timmar som företag och revisionsbyråer lägger ned på att generera bra årsredovisningar ser vi som klara indikatorer på att årsredovisningen som källa har hög relevans.

De fyra bankernas respektive årsredovisningar har granskats och analyserats med fokus på premierade områden och med hjälp av nyckelord och begrepp. De områden som främst stått i fokus och som legat i undersökningens intresse är de som berör kreditriskrapportering, likviditetsriskrapportering samt marknadsriskrapportering. De nyckelord och begrepp som

(19)

använts som riktmärken under undersökningen av materialet är ”kreditriskexponering”,

”säkerheter”, ”löptidsanalys”, ”ränterisk”, ”valutarisk”, ”aktiekursrisk”, ”känslighetsanalys”,

”riskvärdering”, ”tyngdpunkter och relativ omfattning”, ”påverkan av resultat och balans”

samt ”metoder och antaganden”.

3.5 Kritik

Denna studie berör ett specifikt problemområde för ett specifikt år och har därför påverkats av de regelmässiga förhållanden som rådde vid tillfället. Vårt val av syfte främjar alltså inte, trots att ett sådant resultat givetvis varit önskvärt, generaliseringar från vår uppsats. Det är snarare skapat för att belysa svagheter i de rutiner som används för att ta fram och implementera nya standarder.

Denna studie grundar sig på informationsinsamling från årsredovisningar för respektive vald bank för ett specifikt år. Vi har inte varit i kontakt med någon av de ansvariga för årsredovisningarnas innehåll eller motiv bakom olika val som gjort angående presentation av data. Detta påverkar i viss grad uppsatsens diskussion och slutsatser.

Vi har inte redogjort för de skillnader som finns mellan de fyra bankernas organisationer och inte heller redovisat de effekter som sådana skillnader kan få/har fått för bankernas finansiella rapporter. Givet att sådana skillnader existerar väcker frågan om i vilken utsträckning detta exempelvis påverkat vår empiri.

(20)

4 Modell

I detta avsnitt beskrivs den modell som konstruerats för studien. Först beskrivs modellen generellt. Därefter förklaras de olika delar som modellen består av mer ingående var för sig.

4.1 Modellbeskrivning

Modellen, vilken fungerar som ett analysgenererande verktyg, består av fyra delar. Utöver det primära syftet med modellen; att generera en analys, så syftar modellen även till att visualisera uppsatsens uppbyggnad.

Figur 1: Analysverktyg, egen konstruktion, 2007.

4.1.1 IASB

Först ges läsaren en inblick i IASBs arbete och en inblick i den verklighet i vilken IASB agerar. I detta skede av uppsatsen ges läsaren även en övergripande bild av det regelverk och de specifika standarder som syftet kretsar kring. En viktig del av avsnittet behandlar de enligt IASB fyra viktigaste kvalitativa egenskaperna begriplighet, relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet.

(21)

4.1.2 De fyra storbankerna

Den empiriska delen av uppsatsen är inhämtad från fyra svenska storbankers årsredovisningar från 2005. Fokus ställs på de riskområden som beskrivs nedan.

4.1.3 Riskområden

De risker som behandlas är kreditrisk, likviditetsrisk samt marknadsrisk vilka är centrala och återkommande i bankernas verksamhetsområden.

4.1.4 Användaren

Det empiriska materialet analyseras utifrån de ovan nämnda kvalitativa egenskaperna som IASB ser som särskilt viktiga för information som lämnas i finansiella rapporter samt IFRS 7.

(22)

5 Empiri

I denna del av studien framställs den information vi hämtat ur respektive banks årsredovisning. Informationen är uppdelad för respektive bank och för respektive riskgrupp.

5.1 Nordea

Nordeas börsvärde uppgick i slutet av 2005 till 23,7 miljarder kronor, och den största ägaren var svenska staten med 19,9 procent av aktiekapitalet och rösterna. Nordea ser riskexponering som en integrerad del i all finansiell verksamhet, och håller kreditrisken i samband med utlåning till allmänheten för den främsta av risker i den ordinarie verksamheten.

5.1.1 Kreditrisk

”Kreditrisk är risken för förlust om koncernens motpart ej fullgör sina avtalsförpliktelser samt att eventuella säkerheter ej täcker koncernens fordringar.”³⁴

Nordea anger upprepade gånger i sin analys av kreditriskexponeringen i förvaltningsberättelsen att den uppgår till 361 miljarder euro. Detta redovisas även i tabellform uppdelat på olika ”kreditrisker”. Därutöver analyseras kreditrisken djupgående. Ett exempel på det är hur Nordea redogör för sina derivatkontrakt. I tabellen framgår det att kreditrisken i derivatkontrakt efter nettnings- och säkerhetsarrangemang, inklusive både aktuell marknadsvärde exponering och potentiell framtida exponering uppgår till 22 363 miljoner euro. I analysen beskrivs dels varför och hur derivatkontrakt används och dels i vilken utsträckning dessa kan påverka organisationen. Därutöver ges en tabell på sidan 40 där aktuell exponering skiljs från potentiell framtida exponering.

De erhållna säkerheterna beskrivs till viss del i analysen. Ett exempel är att det framgår att inom utlåningen till företag så utgörs säkerheterna främst av pantbrev i fastigheter, företagsinteckningar och leasingobjekt. I not 52 i årsredovisningen redogörs därutöver för de under 2005 erhållna säkerheter som Nordea kan sälja eller pantsätta. Dessa har Nordea erhållit genom omvända återköpsavtal och avtal om värdepapperslån.

34 Nordea, Nordeas årsredovisning, 2005.

(23)

5.1.2 Likviditetsrisk

”Likviditetsrisk är risken att endast kunna fullgöra likviditetsåtaganden till ökad kostnad eller – i sista hand – inte alls kunna fullgöra åtaganden vid förfall.”³⁵

Den likviditetsrisk Nordea utsätts för beskrivs dels genom att organisationens balansräkning beskrivs i tabellform där räntebindningstiden framgår för både tillgångar och skulder.

Därutöver beskrivs hur Nordea mäter likviditetsrisken samt ges en kortare analys som bland annat innehåller en beskrivning av den kortsiktiga likviditetsrisken och Nordeas likviditetsbuffert.

Nordeas löptidsanalys redogörs för i tabellform, vilken visas nedan.³⁶ I tabellen delas de finansiella skulderna på balansdagen upp i fyra olika grupper. De skulder som är betalbara inom ett år står för lejonparten av den totala summan avtalsenliga kassaflöden.

Tabell 1: Nordeas finansiella skulder, 31 dec 2005.

5.1.3 Marknadsrisker

”Marknadsprisrisk är risken för förlust i form av minskat marknadsvärde till följd av marknadsfluktuationer avseende räntor, valuta, aktier eller råvaror.”³⁷

Nordea redogör för de olika metoder som används för att mäta marknadsrisk vilka är VaR och stresstester.

Nordea redogör för marknadsriskanalys både i tabellform³⁸ som nedan, samt i textform.

Tabellen sammanställer de olika marknadsriskerna utifrån max-, min- och genomsnittsvärden.

Särskilt stort utrymme får ränterisken, vilken behandlas för sig. Nordea har exempelvis

(24)

undersökt vilket värde som det ackumulerade räntenettot skulle förändras med under 12 månader om samtliga räntor steg med en procentenhet.

Tabell 2: Nordeas marknadsrisk, 2005.

(25)

5.2 Skandinaviska Enskilda Banken (SEB)

SEB skriver i årsredovisningen för 2005 att de anser att koncernens lönsamhet är direkt beroende av dess förmåga att bedöma, hantera och prissätta de risker som uppstår, samtidigt som de måste behålla en tillräcklig kapitalstyrka för att möta oförutsedda händelser. På grund av detta är riskhantering ett ständigt prioriterat område. SEB använder sig av en riskbaserad styrmodell för företaget, där Capital at Risk (CaR), används för att beräkna SEBs behov av en riskbuffert.

”Kreditrisk är risken för förluster till följd av att en motpart inte förmår fullgöra sina skyldigheter jämtemot SEB.”³⁹

I den finansiella koncernöversikten framgår det att SEBs totala kreditriskexponering inklusive ansvarsförbindelser och derivatkontrakt uppgick till 1328 miljarder kronor. Under risk- och kapitalhanteringsavsnittet beskrivs området ytterligare. Där kan bland annat läsas att kreditrisken utgör cirka 60% av koncernens samlade risk och att exponeringen huvudsakligen består av lån. Dessutom visas i tabellform SEBs kreditriskexponering fördelad per bransch.

När det gäller säkerheter som anhållits av SEB så skriver de att utlåningen ska vara analysbaserad och då stå i proportion till kundens återbetalningsförmåga. Dessutom så måste kunden vara känd i koncernen så att både förmåga och egenskaper kan bedömas. Dessutom delas kunderna, dock inte privatpersoner, in i en av 16 riskklasser, där varje kund eller segment har en gräns för maximal exponering som banken kan tillåta. Säkerheterna som antagits nämns dock endast i förvaltningsberättelsen i det avseende att ”säkerheter och nettingavtal används i varierande utsträckning”. I not 42 i årsredovisningen redogörs i tabellform för de lånefordringar SEB har som säkerhet, exempel på detta är pantbrev i fastigheter och värdepapper.

39 SEB, SEBs årsredovisning, 2005.

(26)

5.2.2 Likviditetrisk

”Likviditetsrisk är risken för förlust eller högre än beräknade kostnader till föld av koncernens betalningsåtaganden inte kan fullgöras i rätt tid.”⁴⁰

I förvaltningsberättelsen konstaterar SEB att de håller tillräcklig likviditet för att ”fullgöra löpande betalningsåtaganden, med extra betalningsberedskap för oförutsedda händelser”.

Därutöver redogörs för hanteringen av likviditetsrisken; i syfte att reducera kreditrisken har finansieringen spridits på olika instrument, valutor och geografiska områden. För att säkerställa betalningsberedskapen berättas att SEB även ser att ha ”tillräcklig” volym likvida tillgångar. Dessutom redogörs för hur likviditeten mäts och rapporteras. Dock kvantifieras inte likviditetsrisken närmare.

Tabellen nedan används för att ge en överblick över koncernens finansiella skulders återstående kontraktstid till förfall.⁴¹

Tabell 3: SEBs finansiella skulders återstående kontraktstid till förfall, 2005.

”Marknadsrisk är risken för förlust eller sjunkande räntenetto till följd av förändringar av räntor, valuta- och aktiekurser, inklusive prisrisk i samband med avyttring av tillgångar eller stängning av positioner.”⁴²

(27)

De marknadsrisker som SEB identifierat är samlade under kategorierna ränterisk, valutarisk samt aktierisk. De har även identifierat diversifiering som en motpost. Som metod för att göra en känslighetsanalys används VaR, vilket beskrivs i detalj hur metoden går till, samt vilka antaganden som görs. Nedan tabell används för att visualisera känslighetsanalysen⁴³.

Tabell 4: Känslighetsanalys för SEB, 2004 och 2005.

SEB redovisar också en kurva föreställande den backtesting som under 2005 genomförts för att verifiera VaRs korrekthet. Detta komplement ger en ökad trovärdighet till tabellen.

(28)

5.3 Svenska Handelsbanken (SHB)

SHB beskriver att de finansiella risker som uppkommer i verksamheten är kreditrisker, betalningsrisker, finansiella risker och operativa risker. Av de olika riskkategorierna utgör kreditrisker den största. För SHB fastställs årligen bankens finanspolicy av styrelsen som anger hur koncernens finansiella risker ska mätas och rapporteras.

”Beror på om en enskild låntagare kan fullgöra sina åtaganden mot banken.”⁴⁴

SHB beskriver att man eftersträvar att deras historiskt sett låga kreditförlustnivå i förhållande till andra banker ska bestå. En ny kredittagare bör ha en betalningsförmåga som enligt bankens bedömning är normal eller bättre än normal. Utanför SHBs hemmamarknad bör kraven på återbetalning ställas högre. SHBs övergripande lönsamhetsmål gäller också för kreditgivning, vilket innebär att kreditrisken ska stå i rimlig proportion till lönsamheten i engagemanget. SHB vill förena ansvaret för affärer och risk hos en och samma medarbetare då man anser att den som bäst känner till kunden också har bäst förmåga att bedömma risken.

Nedan visas en figur över andelen limitvolymer i respektive riskklass för år 2004 och 2005.⁴⁵ SHB ska vara selektiv i sitt urval av kreditkunder. Kvalitetskravet får aldrig åsidosättas för att nå hög kreditvolym. Av den samlade limitvolymen för kreditrisken var 95% till kunder med en bedömd återbetalningsförmåga som var normal (riskklass 5, se ovan) eller bättre än normal (riskklass 4-1, se ovan).

Figur 2: Andelen av limitvolymer i riskklass, SHB, 2004 och 2005.

44 SHB, SHBs årsredovisning, 2005.

(29)

SHB jämför sig med de andra svenska bankerna när det gäller kreditförluster och beskriver vidare att deras genomsnittliga kreditförlust ligger på 0,02% jämfört med genomsnittet för övriga svenska banker vilket är 0,13%.

SHB använder sig av riskbedömning vilken utmynnar i en bedömning av hur stor kreditrisken är i bankens engagemang med kunden. Denna bedömning görs minst en gång per år för samtliga limitkunder, både företag och privatpersoner. Med hjälp av denna bedömning kan man ta fram en intern rating av kunden. Samma ratingsystem har använts i 25 år och anses vara mycket tillförlitligt. Varje kontor lämnar kvartalsvis en riskrapport, det vill säga en genomgång av sina kreditengagemang. För eventuella engagemang där kundens återbetalningsförmåga försämrats anges dels hur stor sannolikheten för förlust är samt det riskutsatta beloppet.

SHB beskriver vidare sin maximala kreditriskexponering med hjälp av nedan tabell över 2004 och 2005.⁴⁶

Tabell 5: SHBs kreditriskexponering, 2004 och 2005.

SHB redovisar också kompletterande till ovan tabell ytterligare fördelningar av den maximala kreditexponeringen med hjälp av diagram i sin årsredovisning som beskriver geografisk fördelning och sektor- och branschfördelning.

(30)

Vidare redovisas SHB sina säkerheter med hjälp av nedan tabell.⁴⁷

Tabell 6: SHBs utlåning till allmänheten, säkerheter, 2004 och 2005

”Likviditetsrisken är risken för att banken inte kan fullgöra sina betalningsförpliktelser när dessa förfaller, eller att banken inte löpande kan ta upp nya lån till acceptabla priser för att finansiera åtaganden.”⁴⁸

SHBs likviditetsrisk mäts och limiteras med hjälp av gapanalys av kassaflöden. Generellt gäller att exponeringen tillåts vara större i valutor med hög likviditet än i valutor där likviviteten är låg.

När det gäller att hantera störningar på finansmarknaden som kan ha tillfällig eller långvarig påverkan på SHBs likviditet har man en beredskapsplan för likviditetsriskhantering. Inom denna plan analyseras regelbundet SHBs likviditet av en kommitté kallad

”likviditetskommittén” som leds av chefen för Centrala Finansavdelningen. Denna analys omfattar bland annat utvecklingen i gapanalyser, riktvärden för volatil finansiering och finansieringskostnader. Man utvecklar också scenariotester där olika effekter på likviditeten simuleras. Exempel på sådana effekter är kraftigt reducerade inlåningsvolymer och ett ökat utnyttjande av utlovade kreditåtaganden.

(31)

”Marknadsrisk är risken för att prisförändringar i finansiella marknader som räntor, valutor, aktier, råvaror, kreditmarginaler och volatiliteter resulterar i vinster eller förluster för banken.”⁴⁹

Marknadsrisker uppstår där SHBs handelsportföljer finns, det vill säga inom Markets och den Centrala Finansavdelningen. Risker uppstår antingen genom kundrelaterade affärer eller genom egna positioner.

SHB mäter ränterisker med hjälp av VaR för Markets tradingportföljer. Man mäter också den linjära ränterisken som effekten på verkligt värde vid en kraftig momentan parallellförskjutning av samtliga räntor. Den icke linjära ränterisken mäts och limiteras som effekten på verkligt värde vid kraftiga förändringar i underliggande marknadsräntor och volatiliteter.

Vidare skriver SHB att deras aktiekursrisk uppkommer i allt väsentligt i bankens aktieportfölj.

SHB har valt att limitera och mäta risken i denna portfölj med hjälp av fördefinierade stresscenarier vilket betyder att risken mäts vid kraftiga förändringar i underliggande aktiepriser och volatiliteter. VaR används som kompletterande riskmått för aktiekursrisken i tradingverksamheten.

Valutariskexponering uppkommer i handel på de internationella valutamarknaderna vilka hanteras med hjälp av VaR och stresstester.

VaR har beskrivits som en vanlig metod för att mäta marknadsrisker och SHB beskriver vidare att modellen används för att beräkna de förluster som kan uppstå i riskpositioner på grund av rörelser i underliggande marknader. VaR innebär att de olika marknadsriskerna aktierisk, ränterisk, valutarisk och råvarurisk kan behandlas på ett enhetligt sätt och kan aggregeras till en total marknadsrisk.

SHB har också beskrivit att man använder sig av så kallade stresstester vilket också förklaras mer detaljerat. Man beskriver att eftersom VaR inte fångar in extrema marknadsrörelser

(32)

kompletteras denna metod med regelbundna stresstester i vilka mer extrema händelser kan analyseras.

(33)

5.4 Swedbank

I Swedbanks årsredovisning beskrivs att banken ska ha en låg riskprofil med en väldiversifierad kreditportfölj, låga operativa risker och begränsade risker på de finansiella marknaderna. Koncernens risker ska alltid vara väl avvägda mot förväntad avkastning.

”Med kreditrisk avses risken för att motpart inte fullgör sina förpliktelser mot Swedbank eller annan part i koncernen, det vill säga fallerar, och att ställda säherheter ej täcker fordran.”⁵⁰

Swedbank beskriver att stora förändringar genomförts under 2005 när det gäller koncernens interna system för riskklassificeringar av kunder/motparter. Systemet har utvecklats och klassificeringar av stater, banker, företag samt privatpersoner utförs regelbundet. Systemet omfattar den Svenska exponeringen i sin helhet med några få undantag. Implementeringen pågår för den baltiska delen av marknaden och övriga delar.

Vidare beskrivs att Swedbanks strategiska inriktning är att ha en låg risknivå samt att uppnå balans mellan risk och avkastning på koncernens kreditportfölj. Swedbanks riskklassificering delas upp i 23 steg där F = fallerade krediter, 0-21 = skala där grupp 21 representerar lägst risk. Nedan visas en figur över fördelningar i procent för Swedbank 31 december 2005⁵¹.

Figur 3: Riskklassificering Swedbank, 31 dec 2005.

50 Swedbank, Swedbanks årsredovisning, 2005.

(34)

När det kommer till redovisning av den maximala kreditexponeringen beskrivs detta med hjälp av diagram. I den specifika not som tar upp kreditrisker går att finna nedan visad tabell över koncernens fördelning av den maximala kreditexponeringen utan säkerheter för 2005⁵².

Tabell 7: Swedbanks fördelning av den maximala kreditexponeringen, 2005.

Vidare redovisas koncernens säkerheter med hjälp av nedan tabell⁵³.

Tabell 8: Swedbanks säkerheter, 2004 och 2005.

”Likviditetsrisker syftar på risken för att banken inte kan infria sina betalningsförpliktelser vid respektive förfallotidpunkt utan att kostnaden för att erhålla betalningsmedel ökar avsevärt.”⁵⁴

(35)

Swedbank redovisar att likviditetsrisk uppkommer naturligt både i bankens tradingverksamhet och i övrig verksamhet. Swedbank beskriver att koncernens likviditetslimiter sätter gränser för hur stora ackumulerade nettoutflöden av betalningsmedel som koncernens positioner får resultera i under en enskild dag eller under en viss tidsperiod, totalt samt per valuta. Hantering av likviditetsrisk sker genom upprätthållandet av en likviditetsreserv. Denna reserv består i Sverige av Riksbankens pantsättningsbara tillgångar.

”Med marknadsrisk avses risken för att förändringar i räntor, valuta- samt aktiekurser leder till att nettot av bankens tillgångar och skulder, inklusive derivat, faller i värde.”⁵⁵

Marknadsrisker uppkommer naturligt både i bankens tradingverksamhet och i övrig verksamhet. Swedbank beskriver att exempel på marknadsrisker i den övriga verksamheten kan vara ränte- och valutarisker i bankens in- och utlåning samt i förvaltningen av likviditetsportföljer. Den dominerande marknadsrisken i koncernen beskrivs som ränterisk följt av valutarisk och aktiekursrisk.

Swedbank beskriver vidare att marknadsrisker huvudsakligen kontrolleras genom löpande analys av utestående positioner samt daglig uppföljning av riskexponeringar mot uppsatta limiter. Dessa limiter är baserade med hjälp av modellen VaR som är den modell Swedbank sedan 2002 använder sig av för att värdera den samlade marknadsrisken och de senaste åren kommit att bli internationell standard.

(36)

Tabell över riskvägda belopp avseende marknadsrisker återges i not 51 och ser ut som följer.⁵⁶

Tabell 9: Fördelning av Swedbanks marknadsrisker, 2004 och 2005.

För de enskilda risktyperna använder sig Swedbank av kompletterande limiter baserade på känslighetsmått. För ränterisker beräknas dessa limiter på känslighetsmått baserade på fördefinierade ränterörelser. För beräkning av valutariskexponering begränsas denna genom limitering av innehav i en enskild valuta samt på aggregerad nivå. Man beskriver också att limiterna för aktiekursrisk är baserade på riskmatriser som visar känsligheten för rörelser såväl i aktiekurser som implicit volatilitet för aktieoptioner. I noterna finns bifogad tabell över de beräknade riskvägda marknadsriskbeloppen.

(37)

6 Analys

I denna del av studien analyseras den empiri som hämtats ur respektive banks årsredovisning utifrån den teoretiska refernsramen.

6.1 Kreditrisk

Skillnaden från tidigare regler är att företag enligt ”IFRS 7” alltid måste lämna upplysning om det belopp som bäst motsvarar den maximala kreditexponeringen på balansdagen. Enligt tidigare standard behövdes detta endast anges om det ej överensstämde med redovisade kreditriskbeloppet. Dessutom måste företag även nu beskriva de säkerheter som erhållits.

Trots att IASB i sin föreställningsram antar att användare har skälig kunskap ska de lämnade uppgifterna vara lätta att förstå och tolka. Alla fyra bankerna redogör för den maximala kreditriskexponeringen på balansdagen men då Nordea och SEB trycker på och i viss grad upprepar denna information så redogör endast Swedbank och SHB för kreditriskexponeringen i tabellform, i stort utan förtydligande löptext. Dock har SHB också bland annat infogat en tabell över geografisk spridning av kreditriskexponeringen.

De säkerheter som erhållits är beskrivna med varierande detaljrikedom för de fyra bankerna.

Nordea och SEB nämner säkerheterna i förvaltningsberättelserna och redogör i viss utsträckning för olika säkerheter i sina noter. Enligt IASBs föreställningsram ska information som lämnas vara relevant och användbar till beslutsunderlag. Det är enligt ramen även viktigt att information i årsredovisningar har en hög grad av jämförbarhet så att till exempel information från olika företag kan jämföras. Swedbank redogör även de för säkerheterna i sina noter, dock nästan helt utan att nämna något om dem i löptext. SHB beskriver noggrant riskbedömningssystem, ratingssystem samt riskklasser i löpande text. SEB och Swedbank fördjupar sig snarare i kunders betalningsförmåga än säkerheter.

(38)

6.2 Likviditetsrisk

Till skillnad från ”IAS 32”, där det inte ingår att företag ska upplysa om likviditetsrisk, så måste företag enligt ”IFRS 7” lämna upplysning om likviditetsrisk samt lämna löptidsanalys för finansiella skulder som visar återstående kontraktstid till förfall.

De fyra bankerna redogör i sin förvaltningsberättelse för att de utsätts för likviditetsrisker i sin dagliga verksamhet. Bankerna redogör också för hur de behandlar och mäter sina likviditetsrisker. Då de använder sig av olika metoder så skiljer sig dessa beskrivningar mellan de olika bankerna. Enligt IASBs föreställningsram måste den information som ges ut vara tillförlitlig för att vara användbar. Felaktig information som skulle kunna ge en felaktig bild av ett företag får ej ges ut. Till skillnad mot övriga banker beskriver SHB att deras likviditetsrisk mäts och limiteras med hjälp av gapanalyser vilka utöver kompletterande riktvärden för volatil finansiering och finansieringskostnader framarbetas av en likviditetskommitté. SHB använder sig också av scenariotester där olika effekter på likviditeten simuleras.

Nordeas likviditetsrisk framgår av att organisationens balansräkning beskrivs i tabellform tillsammans med räntebindningstider för både tillgångar och skulder. Även en viss fördjupning av vilka metoder som används för att analysera och mäta sina likviditetsrisker ges. Utöver detta redogörs också för löptidsanalys med tid till förfall i tabellform.

SEB skriver i sin förvaltningsberättelse att de håller tillräcklig likviditet för att ”fullgöra löpande betalningsåtaganden, med extra betalningsberedskap för oförutsedda händelser”.

Därutöver ges exempel på hur likviditetsrisker minimeras utan att riskerna kvantifieras närmare. SEB beskriver också vilka typer av analyser de gör för att värdera sina likviditetsrisker. Resultatet av en löptidsanalys ges i likhet med Nordea i tabellform med tid till förfall. Någon detaljerad information hur denna analys utförts ges ej.

Swedbank beskriver att för mätning av likviditetsrisker använder man sig av likviditetslimiter för att begränsa hur stora nettoflöden av betalningsmedel koncernens positioner får resultera i under olika tidsperioder. Man hanterar också likviditetsrisker med hjälp av en likviditetsreserv vilken består av Riksbankens pantsättningsbara tillgångar.

(39)

Angående den löptidsanalys för finansiella skulder som ska visa återstående kontraktstid till förfall redogörs detta med olika resultat för de fyra bankerna. SHB skriver att de använder sig av gapanalys och scenariotester vid analys av sina likviditetsrisker och ger alltså inte någon information om någon löptidsanalys till läsaren. Nordea redogör enligt IFRS 7 när det gäller likviditetsrisker då de i tabellform valt att redogöra för sin löptidsanalys. SEB redogör på liknande sätt som Nordea för en löptidsanalys i tabellform och redovisar också enligt IFRS 7 när det gäller likviditetsrisker. Då Swedbank beskriver att man hanterar sina likviditetsrisker med hjälp av likvisitetslimitar och en likviditetsreserv ges ej någon information om någon löptidsanalys och redovisning ges alltså inte i enlighet med reglerna i IFRS 7.

(40)

6.3 Marknadsrisk

I tidigare regelverk finns det utförligt beskrivet hur ett företag ska redogöra för sin ränterisk.

Dock måste inte företag redogöra för sin exponering av valutarisk. Detta område behandlas på ett annorlunda sätt i ”IFRS 7”. Nu måste företag ge en känslighetsanalys för alla marknadsrisker som företaget är exponerat för på balansdagen. En sådan känslighetsanalys ska innehålla en beskrivning av hur resultat samt balansräkning påverkas av rimliga förändringar i riskvariablerna. Dessutom så måste företaget redogöra för de metoder och antaganden som analysen utgår ifrån. Sådana analyser krävs inte av ”IAS 32”.

Som tidigare nämnts är det väsentligt att de i finansiella rapporter redovisade uppgifter är både begripliga och jämförbara. Alla fyra banker har beskrivit de metoder och antaganden som ligger bakom känslighetsanalyserna av marknadsriskerna. Skillnaderna i den egentliga rapporteringen är inte signifikant, och en av de skillnader som de facto finns är att Nordea och SEB redovisar tabeller redan i förvaltningsberättelsen medan Swedbank och SHB inte delar med sig av tabellerna förrän i noterna.

Enligt IASBs föreställningsram måste all information som ges ut ha en hög grad av jämförbarhet både när det gäller jämförande av information mellan olika företag och när det gäller jämförande av information för samma företag exempelvis från år till år. Både Nordea och SHB har valt att använda sig av VaR och stresstester vid värdering av marknadsrisker.

SEB beskriver VaR som enda riskmått medan Swedbank också uppger limitar för respektive risk som komplement till VaR. Sammanfattningsvis kan sägas att alla fyra banker använder måttet VaR som grund när det kommer till värdering av alla typer av marknadsrisk vilket stämmer bra överens med regler enligt IFRS 7. Det kan också nämnas att bankerna med hjälp av VaR också kan slå ihop vidkommande marknadsrisker till ett sammanfattande riskmått vilket ger en bra överblick.

(41)

7 Slutsats

I detta avsnitt av studien presenteras slutsatser samt även förslag på vidare forskning.

7.1 Kreditrisk

Alla fyra banker redogör för den maximala kreditriskexponeringen på balansdagen. Dock görs detta i olika omfattning. Den intensitet som Nordea och SEB påvisar gällande detta område är inte kongruent med i denna uppsats andra analyserade områden. Till exempel så underlåter sig SEB att i löpande text ge detaljinformation om hur löptidsanalys för finansiella skulder utförts. Är då inte all information som Nordea och SEB lämnat om kreditriskexponeringen relevant information, eller är det istället så att Swedbanks och SHBs val av knapphet gällande informationsutlämning kan leda till en försämring av begripligheten rörande kreditrisk? De utrymmen som regelverket ger bankerna har skapat faktiska skillnader i hur dessa organisationer valt att redovisa ovan nämnda upplysningar. Dessa skillnader bör, enligt oss, i alla fall leda till någon sorts försämring i jämförbarhet mellan företag.

Det faktum att det föreligger markanta skillnader i hur bankerna valt att upplysa om de olika mottagna säkerheterna finner vi anmärkningsvärt. Oavsett den faktiska nyttan av denna information för användare av informationen så framgår det tydligt i IFRS 7 att säkerheterna måste beskrivas. Vi finner här att ytterligare förtydligande av regelverket skulle förbättra både jämförbarheten och tillförlitligheten hos informationen, då företagens genomlysbarhet skulle kunna påverkas av detta.

7.2 Likviditetsrisk

Trots att bankerna använder sig av olika metoder för att mäta sin likviditetsrisk, detta är det område som den faktiska informationen skiljer sig mest åt mellan bankerna, ser vi att jämförbarheten är hög, då de olika metoderna genomgående redovisas tydligt.

Enligt IRFS 7 ska löptidsanalyser lämnas för finansiella skulder som visar löptider till förfall.

Detta är något som vi ställer oss frågande till om verkligen de fyra bankerna gjort. Den brist på informationslämnande som SHB och Swedbank uppvisar inom detta område är, enligt oss,

(42)

problematisk. Även om bankerna koncentrerat sig på andra närliggande områden, så anser vi att det finns klara brister inom området.

7.3 Marknadsrisker

Vi har sett att de fyra bankerna hanterar rapporteringen av marknadsrisker på snarlika sätt.

Detta gör att jämförbarheten blir hög, och med tanke på att det är i stort samma marknadsrisker som bankerna utsätts för så bör även tillförlitligheten vara hög. Alla bankerna har lagt ner en hel del kvalitativt utrymme på att förklara analys av marknadsrisker och då framförallt utifrån riskmåttet VaR, vilket torde ge bra begriplighet av informationen.

7.4 Avslutning samt förslag till vidare forskning

Årsredovisningar får löpande en allt mer undanskymd roll. Analytiker och andra användare av finansiell information efterfrågar snabbare input, vilket dagens teknik i en allt större utsträckning möjliggör. Trots detta så läggs det ned stor möda på att reglera årsredovisningars informationslämning. Detta arbete som fortlöpande pågår med att ta fram ett internationellt allt mer reglerat redovisningssystem ger företag fortlöpande vissa valmöjligheter. Vi är inte övertygade om att dessa paradoxer roar de företag som årligen tvingas lägga ner resurser på att vara uppdaterade på IASBs nyheter.

Slutligen vill vi sammanfattningsvis trycka på att bankernas redovisning av de undersökta områdena på det stora hela väl möter de kvalitativa egenskaperna vilka IASB håller för de viktigaste när det gäller finansiell rapportering.

Efter att det ovan konstaterats att det i det undersökta fallet föreligger vissa skillnader i hur bankerna valt att redovisa efter IFRS 7, anser vi att det vore intressant att undersöka i vilken utsträckning som det kommer att skilja inom andra branscher, efter det att IFRS 7 blivit en tvingande regel.

(43)

Källförteckning

Litteratur

Axelman, Lennart, Phillips, Dan & Wahlquist, Ola, IAS/IFRS 2005: En Jämförelse Mellan International Accounting Standards och Redovisningsrådets Rekommnedationer, 2003, Stockholm, Ernst & Young.

Nobes, Christoffer & Parker, Robert, Comparative International Accounting, 2004, New York, Prentice Hall.

Artiklar

Hague, I., IAS 39: Underlying Principles, 2004, Accounting in Europe, band 1, September.

Krause, A., Exploring the Limitations of Value-at-Risk: How Good is it in Practice?, 2003, Journal of Risk Finance, band 14, nr. 2.

Pacter, Paul, What Exactly is Convergence?, 2005, International Journal of Accounting, Auditing and Performance Evaluation.

Tweedie, David & Seideenstein, T.R., Setting a Global Standard: The Case for Accounting Convergence, 2005, Northwestern Journal of International Law and Business.

FAR INFO, 2006, nr. 2.

Uppsatser

Andersson, Kristina & Cederfalk, Mats, Upplysningar Enligt IFRS 7 – Kommer IFRS 7 Leda till att Användare av Företagens Finansiella Rapporter får en Bättre Bild av Företagens Finansiella Risk och Riskhantering?, 2006, Företagsekonomiska Institutionen, Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet.

Viberg, G., Åström, F, Value at Risk – Bluff Eller Frälsning?, 2000, Ekonomiska Institutionen, Linköpings Universitet.

(44)

Regelverk

IASB, Föreställningsram för Finansiella Rapporter, 2001.

IASB, IAS 1 – Utformning av Finansiella Rapporter, 2005.

IASB, IAS 32 – Finansiella Instrument: Upplysningar och Klassificering, 2005.

IASB, IAS 39 – Finansiella Instrument: Redovisning och värdering, 2005.

IASB, IFRS 7 – Finansiella Instrument: Upplysningar, 2005.

Årsredovisningar

Nordea, Nordeas årsredovisning, 2005.

SEB, SEBs årsredovisning, 2005.

SHB, SHBs årsredovisning, 2005.

Swedbank, Swedbanks årsredovisning, 2005.

Internet

http://www.deloitte.se, 2006-11-15.

http://www.iasb.org, 2006-11-20.

(45)

Figur- och tabellförteckning

Figurer

Figur 1: Analysverktyg.

Källa: Egen konstruktion, 2007.

Figur 2: Andelen av limitvolymer i riskklass, SHB, 2004 och 2005.

Källa: SHBs årsredovisning, 2005.

Figur 3: Riskklassificering Swedbank, 31 dec 2005.

Källa: Swedbanks årsredovisning, 2005.

Tabeller