Symbolisk interaktionism

Beslut i donationsfrågor berör inte bara en själv, utan även andra människor kommer att påverkas av det beslut som tas. Det gäller närstående till både donatorn och recipienten. De påverkas alla av de beslut vi tar i frågan. Ibland kan de försöka att påverka mer eller mindre aktivt, ibland vet de inte om beslutet och ibland tvingas de att fatta beslutet. Om det är en levandedonation blir detta ännu påtagligare. I kampanjer propageras för att vi skall göra ett aktivt ställningstagande, för eller emot, men jag anser att många kan känna ett tryck på sig att svara ja, det finns en förväntan från samhället att man skall ställa upp.

Jag anser att den symboliska interaktionismen försöker att förklara och förtydliga hur de beslut vi tar hela tiden vandrar mellan våra tidigare erfarenheter och närstående samt övriga samhällets åsikter och förväntningar. Teorins plats i attitydstudier tycker jag är tydlig och ger förklaringar på hur beslutsfattande sker på individuell nivå men i en social kontext. Den symboliska interaktionismen är dessutom intressant även med avseende på metodval. De frågor och övriga symboler som jag som intervjuare använder kommer att ge förståelse för den intervjuade men kommer också att påverka intervjusvaren.

Den symboliska interaktionismen ställer frågan: Vilka symboler och vilken förståelse har givit upphov till att ge mening åt personers påverkan på varandra? Perspektivet betonar betydelsen av mening och förståelse som viktiga mänskliga processer och att personer agerar utifrån den betydelse som ting har för dem (Hartman, 1998; Patton, 1990). Teorin har formulerats av Herbert Blumer som var starkt inspirerad av George H Mead vilken menar att kommunikation är avgörande för den sociala ordningen. Erfarenheten ses från individens utgångspunkt men individen tillhör en social ordning, en social struktur. En individs handlingar förstås endast om vi studerar hur den grupp han tillhör agerar. Varje individs agerande förklaras utifrån gruppens agerande och inte tvärtom (Blumer, 2004; Mead, 1934/76).

Människor skapar mening genom att interagera och detta blir deras verklighet. Bara genom nära kontakt med människor kan den symbolisk interaktionistiske forskaren förstå världen och de människor i den som studeras. Forskaren kan göra en analys av den sociala verkligheten (Patton, 1990; Trost & Levin, 1996). Blumer anser att den symboliska interaktionismen

Med hjälp av den symboliska interaktionismens synsätt undersöks vad som är viktigast för människor, vad som ligger bakom förändringsmotstånd och vilka symboler som kan förklara människors påverkan på varandra (Patton, 1990).

Perspektivet utgår ifrån att vi interagerar genom att samtala men också genom kroppsrörelser och minspel. Vi handskas med symboler som vårt språk. Ord är en typ av symbol men för att den skall bli en symbol måste den ha samma mening för oss som för andra. Vill vi veta något om människors aktiviteter skall vi studera deras aktiviteter. Mänskligt beteende innebär att vi reagerar på och handlar efter hur vi tolkar avsikten i andras handlingar, inte att vi svarar direkt på andras handlande. Vi kan även interagera med oss själva genom tänkande, medvetet eller omedvetet (Blumer 2004; Mead 1934/1976).

Den symboliska interaktionismen ser på jaget inspirerad av Mead (Blumer, 2004). Det organiserade samhället eller en social grupp ger upphov till den ”generaliserade andre” som formar jaget. ”Den generaliserade andres attityd är hela samhällets attityd” (Mead, 1934/1976, s 120). Den generaliserade andre influerar individers beteenden dvs. samhället utövar kontroll och ingår som en bestämmande faktor i individens tänkande (Mead, 1934/1976). Mead delar in jaget i två delar; ”Me” och ”I”. I vårt ”Me” finns det som individen samlat på sig under sin livstid, medvetet och omedvetet. Tidigare erfarenheter, resultat och kommande situationer vägs in som grund för ett handlande. Detta synliggörs av den generaliserande andre. ”I” handlar och är aktivt men påverkas och bromsas ofta av vårt ”Me”. När ”I” handlat är aktiviteten borta men lagras i vårt ”Me”. Individen ser sig själv från utsidan som ett objekt utifrån de andra individernas ståndpunkt. Förmågan att se sig själv som ett objekt finns inte hos små barn utan kommer efterhand. Jaget kan därmed ses som en process som alltid pågår (Blumer 2004; Mead, 1934/1976).

Symbolisk interaktionism förutsätter föränderlighet. Vi är inte någonting utan beter oss på ett visst sätt. Någon är inte undergiven utan beter sig undergivet i en viss situation (Trost & Levin, 1996).

9 METOD

9:1 Datainsamling

I min C-uppsats utformade och testade jag ett instrument för att kunna mäta kunskaper och attityder till organdonation. Det utformades också för att kunna mäta delar av skolans undervisning i ämnet. Jag har använt instrumentet i den första delen av min undersökning. (Bilaga 1) I samband med enkäten delades också ett missiv ut. (Bilaga 2) Delar av enkäten är hämtad från tidigare undersökningar som har gjorts (Sanner, 2000; SIFO, 2001). Jag kan därmed göra jämförelser med tidigare studier samtidigt som jag kan komplettera med frågor som rör skolans roll, vilket inte har berörts i någon av de svenska undersökningar jag har funnit. Dessa frågor har sedan kompletterats med egna frågor där både öppna och bundna frågor förekommit.

Jag har medvetet strävat efter att inte ha med Likertskalor och liknande även om detta är vanligt vid attitydmätningar. Min strävan har varit att i så stor utsträckning som möjligt få ett ja eller nej i attitydfrågorna eftersom ett ställningstagande i slutändan innebär ja eller nej till donation. Ibland har eleverna haft möjlighet att svara vet ej.

I kunskapsfrågorna kring dödsbegreppet har jag valt att ha fler alternativ än SIFO som endast har fyra alternativ. Jag anser att det då är för stor möjlighet att chansa in korrekt svar om man inte är ärlig och svarar vet ej, om så är fallet.

I frågan om känslor inför att ge sina organ har jag valt att göra en öppen fråga medan Sanner har räknat upp sex orsaker samt ett öppet alternativ om olustkänslor. Däremot finns det endast en ruta för nej, jag känner ingen olust. Eftersom jag har fokuserat på de positivt inställda har jag valt att inte ha några alternativ här utan i stället en öppen fråga där eleverna har kunnat motivera sina skäl för och emot att donera sina organ. Jag har av naturliga skäl dykt djupare ner i skolans roll jämfört med de båda andra undersökningarna.

Det jag uteslutit jämfört med Sanners undersökning är tiden efter en transplantation, där Sanner har frågat om hur länge eleverna tror att man kan leva med ett transplantat och hur

9:1:2 Intervjuerna

Jag har dessutom intervjuat 17 elever vid en gymnasieskola i Skåne. Skolan har den ena av de två grundskolorna i min enkätundersökning som underlag men högst två av eleverna kan ha varit med på båda. Eleverna kommer från olika program och olika årskurser. De har i

samband med intervjun fått ange ett påhittat smeknamn som är det jag har använt i uppsatsen.

Vid mina intervjuer har jag använt en intervjuguide (Bilaga 3) där jag utgått från några

huvudområden med delfrågor som har kompletterats med uppföljningsfrågor under intervjuns gång. Intervjuerna kan betraktas som semi-strukturerade. Varje intervju tog 10-20 minuter och spelades in på band för att därefter transkriberas. Avsikten med intervjuerna har varit att framförallt undersöka elevernas uppfattning om skolans roll och dess undervisning i

ämnesområdet samt att ta reda på hur ett aktivt ställningstagande kan ske. Jag har också velat ta reda på deras åsikter om undervisning i ämnesområden som inte har något klart svar utan där olika alternativ skall vägas mot varandra.

9:2 Urval

9:2:1 Enkätundersökningen

Jag har genomfört enkätundersökningen på två skolor i Skåne. Den ena ligger i en storstad och den andra på landsbygden. Samtliga elever i årskurs 9 som var närvarande

undersökningsdagen har svarat. Inga elever vägrade att fylla i enkäten. Sammanlagt har 207 elever besvarat enkäten varav 81 av eleverna kom från storstadsskolan och 126 från

landsbygdskolan. 113 var flickor, 87 pojkar och 7 elever hade inte fyllt i enkätens fråga om könstillhörighet Undersökningen gjordes under 2002 i slutet av vårterminen när eleverna hade endast några få dagar kvar av sin grundskoletid. Alla klasserna följde normal timplan.

9:2:2 Intervjuerna

Intervjuerna är genomförda på en gymnasieskola i Skåne. Jag har strävat efter att få så stor spännvidd avseende ämnesintresse som möjligt och har därför intervjuat tre elever från omvårdnadsprogrammet, tre från naturvetenskapliga programmet, tre från samhälls-

vetenskapliga programmet, två från industriprogrammet, två från byggprogrammet, två från barn och fritidsprogrammet, en från handels- och administrationsprogrammet samt en från hotell- och restaurangprogrammet. Tio av eleverna går i årskurs 1 och övriga i årskurs 2. Sju av ungdomarna är flickor. Jag valde medvetet att ta med fler pojkar eftersom jag vid

enkäterna upptäckt ointresse för ämnet hos en del pojkar och ville ta reda på mer om detta genom mina intervjuer. Vid de första intervjuerna valde jag slumpmässigt ut två-tre ur varje klass fast båda könen skulle vara representerade. Jag märkte ganska snabbt att jag bara fick med dem som var positiva och ändrade därför urvalsmetod efter de fem första intervjuerna. För att öka variansen inledde jag med en kort introduktion och frågade sedan vilka som spontant var positiva, tveksamma respektive negativa till att donera sina organ. Därefter valde jag någon som var tveksam eller negativ och någon som var positiv och bad dem att ställa upp för en intervju. Vid de sista intervjuerna valde jag ännu aktivare att försöka få fler som var tveksamma eller negativa att ställa upp eftersom detta hade visat sig svårt vid tidigare försök. När jag vid intervju 16 och 17 inte fick fram några åsikter som inte tidigare hade framförts valde jag att inte göra fler intervjuer.

9:3 Analys av data

Jag har bearbetat enkätsvaren med hjälp av SPSS. Det är ett statistikprogram där jag har kunnat lägga in alla svar för att sedan utföra statistiska beräkningar. Samtliga svar utom fråga 19 har bearbetats genom att frekvenser har beräknats. I de öppna frågorna har jag

kategoriserat svaren i frågorna 9 och 13 genom att föra samman orsaksangivelser som

påminner om varandra i samma svar. I frågorna 11 och 12 har jag kategoriserat avseende antal rätt angivna organ.

Indelningen i tre avdelningar: attityder, kunskap och skolans roll har legat till grund för de korstabuleringar som gjorts. Jag har korstabulerat dessa mot varandra men också mot bakgrundsvariablerna kön, födelseland och skola. Jag har beräknat signifikans och Cramers V. Vid beräkning av signifikans bestämde jag mig för att titta på signifikanser där p< 0,05 vilket innebär att det är mindre än fem procents risk att jag felaktigt förkastat en hypotes som stämde. Cramers index (Cramers V) är ett sambandsmått som används när man använder nominalskalor och beskriver korrelationen mellan två variabler och varierar alltid mellan 0,00 och 1,00 (Aronsson, 1999; Löfgren & Näverskog, 1994). Cramers V är svårtolkat men ett värde på över 0,2 tyder på ett visst samband och över 0,4 på ett stort samband.

9:3:2 Intervjuerna

Varje intervju har spelats in på kassettband och därefter transkriberats. Vid min analys av intervjuerna har jag växlat mellan meningskoncentrering och meningskategorisering. Under meningskoncentreringen formuleras de meningar som intervjupersonerna uttrycker mer koncist. Den större texten reduceras och omformuleras till precisare formuleringar. Vid meningskategoriseringen kodas intervjun i kategorier (Kvale, 1997). Efter transkriberingarna har jag läst igenom varje intervju för att få en känsla för helheten. Därefter har jag fastställt de centrala teman som finns i de olika meningsenheterna. Det kändes naturligt att börja med att fastställa samma teman som finns i enkäten - attityder, kunskaper och skolans roll. Inom varje tema har jag sedan kategoriserat utifrån positiva och negativa uttalanden. Därefter har jag vidgat begreppet skolans roll och analyserat vad de anser om och har upplevt av undervisning kring ämnesområden som är kontroversiella.

Speciellt fokus har jag lagt på aktivt ställningstagande eftersom det fanns med i mina frågeställningar men inte berörts i min enkätstudie. Vid analyserna har jag haft en utgångspunkt i den symboliska interaktionismen och i attitydteorierna.

9:4 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet

Validitet är det samma som giltighet och med hög validitet menas ofta att man skall kunna svara jakande på frågan om man mäter det man har tänkt mäta (Kvale, 1997). Vid min enkätstudie har jag dels använt frågor som andra forskare ställt, dels låtit samma fråga återkomma på mer än ett ställe fast något omformulerat. Eftersom flera av frågeställningar återkommer i mina intervjuer anser jag att även intervjuresultaten kan anses valida även om begreppet validitet är omdiskuterat och ifrågasatt vid intervjustudier (Kvale, 1997).

Genom att genomföra enkätstudien under en kort period, med samma frågor till samtliga elever och med samma instruktioner till alla lärare och elever ökar reliabiliteten. Jag har själv genomfört samtliga intervjuer utifrån samma intervjuguide även om elevernas svar gett upphov till olika följdfrågor vilket minskar en reliabilitet som syftar till att göra alla

mätningar så lika som möjligt. De fördjupade svar jag fick vid mina olika följdfrågor anser jag uppväger eventuella nackdelar.

Vad avser generaliserbarhet går en skiljelinje mellan mina två delar av undersökningen. Trots att jag inte gjort ett slumpmässigt urval anser jag att resultaten ifrån mina enkäter går att generalisera och dessa har därför bearbetats statistiskt för att hitta relevanta samband. Ofta ses generaliseringar som görs utifrån resultat på intervjuer som omöjliga men Kvale (1997) beskriver olika sätt att se på generaliserbarhet. Kvale beskriver den statistiska

generaliserbarheten men också den naturalistiska och läsarens generalisering. Den

naturalistiska vilar på personlig erfarenhet om hur saker förhåller sig. Jag har här drygt 10 års erfarenhet från att arbeta i skolan och fem som lärarutbildare. Jag har strävat efter att granska mina intervjutexter utifrån detta perspektiv. När det gäller läsarens generalisering är det varje läsares ansvar att göra denna utifrån sina kunskaper och erfarenheter.

10 RESULTAT

Vid redovisningen av resultaten har jag delat in min enkät i tre delar.(Bilaga 4) Del ett omfattar fråga 1-9 och behandlar attityder till organdonation och transplantation. Del två (fråga 10-15) rör elevernas kunskaper i ämnesområdet och del tre (16-19) tar upp skolans roll. 113 av elever är flickor och 87 pojkar. Sju elever har inte fyllt i svar på frågan om kön. I resultatredovisningen finns också mina 17 intervjuer med.

Jag kommer i min resultatredovisning främst att göra jämförelser med två svenska undersökningar, vilket känns mest relevant eftersom siffror från olika länder skiljer sig åt (Bilgin, 1999). Den första är gjord av Margareta Sanner 2000 och genomfördes på 650 elever i årskurs 9 och 797 elever i gymnasiets andra årskurs (Sanner, 2000). Den andra är en SIFO- undersökning som genomfördes som telefonintervjuer 2001. SIFO frågade 1000 personer i åldern 15 år och äldre (SIFO, 2001).

10:1 Elevernas attityder till ämnesområdet

Färre elever kan tänka sig att ta emot organ från en avliden jämfört med att donera organ efter sin död. (Tabell 1 och 3) Detta är ett ganska ovanligt resultat för den här typen av

undersökningar. Andelen som är beredd att emot organ brukar vara större än den som är beredda att donera. I min undersökning var andelen elever som kunde tänka sig att ta emot ett organ 56 % (Tabell 1) vilket är lägre än i jämförbara studier (Sanner, 2000; SIFO 2001). Det är framför allt pojkarna som är tveksamma till att ta emot organ. Det finns ingen skillnad i inställning till att donera eller ta emot som kan relateras till födelseland.

När det gäller viljan att donera efter sin död svarar 60 % ja i min undersökning.(Tabell 3) De jämförande studierna visar upp helt olika resultat. I Sanners undersökning är det 50 % av både årskurs 9- och gymnasieeleverna som är positivt inställda till att donera medan det i Sifo- undersökningen är 87 % i åldern 15-29 år. I min undersökning är det 20 % som är osäkra medan det i Sanners studie är ca 1/3 men bara 4 % i SIFO-undersökningen. Åldersgrupperna är inte identiska. Det är lika hög andel som svarar ja på frågan om att donera efter sin död som svarar ja till att donera till en släkting medan de är i livet. (Tabell 3 och 4)

Andelen osäkra är stor när det gäller att ta emot organ. (Tabell 3 och 4) En fjärdedel av de tillfrågade vet inte om de kan tänka sig att ta emot organ från en avliden person. Många av de tillfrågade är osäkra men kännedom om vem som är givaren ökar villigheten att ta emot organ.

Vid mina intervjuer var nästan samtliga positiva till att donera sina organ. Även de som vid en handuppräckning innan intervjuerna angav att de var tveksamma eller negativa var vid

intervjuerna ganska positiva och beskrev istället en viss osäkerhet eller ville göra vissa förbehåll för en donation som ålder eller livsstil hos donatorn. De flesta ställer inte några ultimatum när det gäller vem som skall få organen men undantag från detta finns, några elever beskriver att valet av mottagare är av stort intresse.

Det är endast två elever som är tydligt negativt inställda, Sara och K-J. Sara har en

blodsjukdom som förhindrar att hon ställer upp som donator. K-J vill ha sina organ kvar efter sin död och inte ge dessa till någon främmande. Det är just anknytningen till mottagaren som är viktig för K-J, han grundar inte sitt beslut på olust inför att någon skär i honom. Han tror på ett liv efter döden men är inte religiöst aktiv. Däremot kan han tänka sig att ställa upp som levandedonator om någon anhörig behöver hjälp och är positiv till att ta emot organ.

Ali hade mycket hellre gjort en levandedonation till någon i familjen eller till en liten flicka än till en äldre man. Han räknar med att donationen kommer att förkorta hans eget liv med tio-femton år. Liknande tankar uttrycker Sara som är tveksam till att donera men som skulle kunna tänka sig om hon var helt frisk och mottagaren var ett syskon eller ett barn. Finn tycker att man bör göra prioriteringar efter livsstil.

Finn:

Det finns ju så många som behöver. Så rökare som jag anser, de får skylla sig själva. De har själva ställt till det. Alkoholister, förstör för sig och får skylla sig själva.

En klar minoritet av eleverna vet vad deras föräldrar anser om att donera sina organ. (Tabell 5) Ungefär lika få har pratat med någon om sin egen inställning till att donera organ, dvs. ca 1/5 av eleverna. Trots att ca 60 % var positiva till att donera har de alltså inte berättat detta för någon. Dock har drygt hälften av dem som pratat med någon om ämnet då valt att prata med

Trots att de flesta av de intervjuade eleverna är positiva till donation är det få som känner till hur man gör ett aktivt ställningstagande. Kalle, Smulan, Sara, Lena, Mårten, Anders, Finn och Lotta har pratat med någon nära anhörig om sin inställning. Karolin tror att hon har pratat med någon hemma. Några av eleverna hade uppmärksammat de kampanjer som har genomförts bland annat med hjälp av TV-inslag för att få fler givare. De hade lett till en diskussion där hemma. Däremot har ingen av de tre eleverna som nyligen haft undervisning i ämnet i skolan pratat med någon där hemma. Eleverna uppfattade undervisningen som intressant men detta har inte medfört att eleverna har diskuterat frågan och sin inställning med sina föräldrar!

Att ha meddelat någon nära anhörig är viktigt, andra sätt att visa var man står är att bära ett donationskort eller anmäla sig till donationsregistret. Detta är väldigt ovanligt hos eleverna som har väldigt vaga begrepp om hur man anmäler att man vill bli donator. Flera tror att det är till sjukhus eller vårdcentral man anmäler sig. Saras mamma har beställt papper som man kan