Syn på konflikter

Jennie förklarar att när barn hamnar i konflikt med varandra lär de sig att hantera konflikter vid senare tillfällen och på egen hand så småningom. Förskollärarna i studien ser positivt på barns konflikter för att de bland annat kan leda till att barnen utvecklar sina sociala förmågor samt förståelse för andra människor och kunna ta hänsyn till andras känslor och intresse. Genom att hamna i konflikter får barn en förförståelse för att samspela med andra.

Så även om konflikten i stunden kan vara jobbigt för dem som är med så är det ju i det långsiktiga en del av deras förskoleutbildning om man ska säga så, just med att hur man bygger sig själv som en medmänniska för man kommer aldrig vara ensam i världen. Så konflikter är ju en jätteviktig del i deras sociala kompetens. (Alva)

Maria lyfter i intervjun att så länge det går att reda ut konflikter så är det inget negativt för barn att hamna i dem, det utvecklar främst socialt samspel samt emotionell och personlig utveckling. Anki upplever att barns konflikter är nödvändiga för att de ska utvecklas för det går inte att frångå konflikter där det finns många människor och menar att det är något som barn kommer stöta på hela livet. Genom att hamna i konflikter kan barn lära sig att de kan tycka olika och att det är okej.

Man lurar barnen lite om man banar vägen för dem, för så är inte livet. Livet innehåller konflikter och de behöver lära sig hantera dem. Sen är det att våra barn är så pass små men vi får börja här sedan får man fortsätta när de blir äldre helt enkelt. Det är viktigt att vara en trygg och stabil vuxen som finns där om de behöver hjälp, det är det viktigaste. (Anki)

Ida lyfter att konflikter är positivt utifrån att de får erfarenheter av olika känslor och i stunden kan det komma något bra från det, exempelvis att barnen delar med sig eller får vänta på sin tur.

6.2.5 Sammanfattning och analys utifrån teori

I studiens resultat ser förskollärarna sig själva som ett språkligt stöd för att hjälpa yngre barn att sätta ord för sina intentioner och känslor vid konfliktsituationer, eftersom det kan bli missförstånd på grund av deras brist på talspråk. Förskollärarnas språkliga stöd vid konflikter kan ses i likhet med begreppet scaffolding och Vygotskijs teori om utveckling och lärande, då förskollärarna i studien ger barnen stöd i konflikter tills barnet har verktygen att klara det på egen hand (Säljö 2014). I studien betonar förskollärarna vikten av att vara närvarande i yngre barns samspel för att underlätta hanteringen av konflikten och språkliggöra för dem. Förskollärarna lyfter att rollen som medlare ska vara lyhörd inför båda aktörernas sidor utan att anta eller döma någonting. Detta kan relateras till Cohens konfliktpyramid som handlar om medling, att inta en neutral roll för att hjälpa barnen att återuppta deras kommunikation när det uppstått en konflikt som är en viktig del i konflikthanteringens alla nivåer (Hakvoort 2020). Utifrån detta framgår det att förkskollärarna använder medling för att stödja barns konflikter i den utsträckning det går men endast en förskollärare uttrycker att de använder en medlingsmetod på hennes avdelning för att stödja när konflikter mellan barnen uppstår. Vid konflikter anser förskollärarna i studien att det finns tillfällen då de överväger sitt ingripande och låter barnen försöka lösa sina konflikter på egen hand vilket är betydelsefullt för barn och deras kommunikation. När förskollärare har kännedom om vad barnen kan klara av på egen hand och när de behöver hjälp belyser det, utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande och utveckling, att förskollärare har kännedom om barns proximala utvecklingszon för att barn ska kunna erövra nya kunskaper och färdigheter (Hwang & Nilsson 2011).

Förskollärarna belyser deras arbete med värdegrunden som ett stödjande arbete för yngre förskolebarn och deras utvecklande av konflikthantering. Genom att läsa kompisböcker belyser de förskolans värden och hur man är mot varandra och även prata om förskolans gemensamma regler med hjälp av kompisböckerna. Förskollärare i studien tar hjälp av dockteater och drama med undervisningssyfte att hjälpa yngre barn att utveckla förståelse för olika känslor och konfliktsituationer istället för att endast prata om det händer. Basen på Cohens konfliktpyramid är det övergripande perspektivet som utgör förskolans stödjande miljö och ett arbetssätt som styr grupprocessen i en positiv inriktning så att förebyggande arbetet ska leda till konstruktiva konflikthanteringsmetoder i förskolan (Hakvoort 2020). Förskollärarna i studien

poängterar att de arbetar för att lära barnen strategier för konflikthantering så att de så småningom kan hantera konflikter på egen hand vilket belyser innebörden av det sociokulturella perspektivet scaffolding (Säljö 2014). Begreppet betonar förskollärarens viktiga roll för att barn ska utvecklas och lära sig genom deras konfliktsituationer. I arbetet med yngre barn kan det handla om att säga stopp till en jämnårig och att man ska lyssna och visa respekt gentemot varandra på så sätt.

7 Diskussion

I följande kapitel presenteras resultatdiskussionen som redovisar förskollärares berättelse om konflikter och om deras konflikthantering. Resultaten diskuteras utifrån tidigare forskning. I metoddiskussionen beskrivs det hur studien genomfördes och slutligen belyses pedagogiska implikationer och idéer om vidare forskning.

7.1 Resultatdiskussion

Studiens syfte är att utifrån sociokulturell teori bidra med kunskaper om förskollärares hantering av konflikter mellan yngre barn på förskolan. Forskningsfrågorna som ligger till grund för studiens syfte är: Vilken typ av konflikter beskriver förskollärare

uppkommer mellan yngre barn i förskolan? och Hur beskriver förskollärare att de hanterar konflikterna som uppkommer i förskolan professionellt?

Resultatet från vår studie tyder på att yngre barns konflikter rör sig om deras begränsade perspektivtagande. Förskollärarna i studien uttrycker att yngre barn befinner sig i ett egocentriskt stadie där deras värld kretsar kring dem, vilket gör att det uppkommer konflikter om turtagning och att dela med sig. Detta beskrivs bland annat i förskollärarnas berättelser om konflikter om leksaker där barnen tycks sig tro att det är deras leksaker. Det beskrivs av en förskollärare att yngrebarnen ibland gömmer leksaker för varandra och visar med kroppsliga uttryck att det är deras. Tidigare forskning visar att yngre barns konflikter vanligtvis uppstår i samband med förskolans leksaker (Palmaóttir & Johansson 2015; Chen, Fein, Killen & Tam 2001; Engdahls 2011). I likhet med Palmadottir och Johansson (2015) synliggör hennes studie att barn uttrycker äganderätt över leksaker och att dessa leder till yngre barns värdekonflikter då flera barn uttrycker rätten till samma leksak. I vårt resultat uttrycker förskollärarna att det underlättar hanteringen av sådana konflikter om de varit närvarande samtidigt som en annan förskollärare uttrycker vikten av att lyssna på bådas sidor oavsett om man varit närvarande eller inte. Palmadottir och Johanssons (2015) studie ger förståelse för barns konflikter om leksaker och belyser att förskollärarens roll bör ingripa i deras värdekonflikter utifrån ett barns perspektiv och vara deras röst. Chen et al. (2001) antyder att konflikter om leksaker och materiell resursfördelning, även förståelse för turtagning är åldersrelaterade konflikter som synliggörs genom en omfattande studie, där konfliktorsak förändras till att bli mer kognitiva och sociala vid tre års ålder. Chen et al. (2001) belyser att de åldersrelaterade konflikterna har att göra med barns förståelse för orsak och verkan, en förståelse som ökar gradvis från två år samtidigt som förmågan att kunna använda abstrakt tänkande utvecklas. Vår resultat visar att förskollärarna beskriver skillnaden på konflikterna gällande ålder då de ser att barnen i åldrarna ett till två leker fler bredvid lekar och har inte samma förståelse för samspelet med andra. Förskollärarna uttrycker att barn mellan åldrarna två till tre har förmågan att starta egen lek och det kan ske konflikter i samband med det som Chen et al. (2001) upptäcker i deras resultat. Vår resultat visar att yngre barnen visar med tydlig kroppsspråk om de vill eller inte vill ha något.

I vår studie framkommer det att förskollärare upplever att deras närvaro underlättar hanteringen av yngre barns konflikter då barnen kan stöttas vidare för att hantera en konflikt. En förskollärare (Alva) beskriver att hon använder sig av trestegsmetoden när barnen inte kan lösa en konflikt själva. För att komma fram till en gemensam lösning inleder hon genom att fråga “vad var det som hände, hur de känner och hur de kan gå vidare” på detta sättet menar hon att de får möjligheten att lyssna på varandra. Detta

bekräftar Glockler och Cassells (2012) studie om förskollärarna som problemlösare med barnet istället för att förskolläraren är problemlösare för barnet. Författarna menar att genom att ha det här förhållningssättet kan förskollärarna rikta konflikterna som undervisningstillfälle för att ge barnen de rätta verktygen för att hitta egna lösningar i konflikter med jämnåriga i förskolan. I konflikter med barn utan verbala språket kan i det här fallet bli svårare att använda sig av trestegsmetoden och då anser en förskollärare (Alva) att det är oftast enklare att ta yngsta barnet i handen och gå iväg och ge dem en trygg famn. Vid fysiska konflikter ingriper deltagande förskollärarna direkt och de berättar att ibland behöver barnen vara själva för att lugna ner sig först och sen prata lugnt med dem. I samband med detta förklarar Majorano et al. (2015) och Clarke et al. (2019) i sina studier att förskollärarna bör hjälpa varje barn genom reflektion och kommunikation. Vilket görs genom att förklara situationen och guida barnet till ett icke- aggressivt handling så att det möjliggör barns utveckling av konfliktlösning. Utifrån Clarke et al. (2019) studie bör förskollärarna förespråka vid konflikter utan att döma yngrebarnen och istället stötta dem genom konflikten för att främja deras sociala emotionella färdigheter. Att kunna uttrycka sina känslor är en viktig del i utvecklingen av barn sociala kompetens som alla förskollärarna i vår studie tar upp i frågan om deras konflikthantering. Då de uttrycker att barnen får stöd i sitt språk för att kunna sätta ord på sina känslor och de inkluderar detta i förebyggande arbetet med hjälp av dockteater. Detta är likt det som betonas i Engdahls (2011) studie där det framgår att förskolan är en viktig arena för barns emotionella utveckling och att barns fria samt självinitierade lek för att utveckla sociala färdigheter hänger samman med hur förskollärarna interagerar med andra barn. Författaren förklarar att förskolan är en rik miljö som innefattar en psykisk, social och emotionell miljö för barnet och därav har förskolläraren en viktig roll i hur den miljön organiseras för barnen. Deltagande förskollärare i vår studie ser positivt på yngre förskolebarns konflikter och att det ger möjligheter för barns sociala utveckling och förståelse för andras känslor och deras olikheter. I likhet med resultat från Blunk et al. (2017) och Gloeckler et al. (2013) framgår det att barn kan utveckla dessa förmågor i konfliktlösningssituationer genom att förskollärare överväger tidpunkt för ingripande eller ingriper med avsikt att främja social kompetens. Glockler och Cassell (2012) anser att förskollärare behöver se yngre förskolebarns sociala utmaningar som ett lärtillfälle istället för problem och belyser att förskollärarens föhållningssätt och inställning är centralt för hur tillfällena kan tas tillvara och erbjuda lärande för barnen.

I resultatet belyser förskollärarna att deras hantering av konflikter förändras under stressade förutsättningar. Några förskollärare upplever att det inte finns tid till att lösa barns konflikter på ett pedagogiskt sätt när det är mycket rörelser i gruppen och att det då blir kortsiktiga lösningar. I likhet med Singer och Hännikäinen (2002) studie använder förskollärare olika strategier beroende på ordningen i miljön. Deras studie visar att förskollärare använder sig av maktstrategier när de upplever att det är mycket rörelse i gruppen och belyser även sambandet mellan förskollärares organisering av verksamheten och förekomsten av barns konflikter. Förskollärarna i vår studie betonar dock att det blir stressigt innan lunchen när barnen är trötta och då krävs det inte mycke för att tålamodet ska ta slut för de yngsta barnen. Förskollärarna uttrycker en medvetenhet över det som skapar mycket rörelser och stress i gruppen och några berättar även att det lätt blir konflikter bland annat i hallen vid påklädning, alltså platser där det är många barn samtidigt. Förskollärarnas medvetenhet gör att de arbetar för att förebygga att vissa konflikter uppstår, bland annat att genom dela barnen i mindre grupper i den utsträckning det går inne på avdelningen. I likhet med Singer och

Hänikainnens (2002) resultat bör förskollärare planera och strukturera sin verksamhet och göra den hanterbar för barnen vilket kan minska antalet konflikter som uppstår. I en studie av Emilsson och Johansson (2016) anses barns konflikter vara viktiga problem för både barnen och vuxna då konflikter kan vara positiva ur en demokratisk synvinkel, det förutsätter dock att det finns utrymme för olikheter i förskolan betonar författarna. Utifrån Emilsson och Johanssons resultat belyser förskollärarna i vår studie att konflikter är nödvändiga för att barnen ska utvecklas och uttrycker att livet kommer innehålla konflikter när de blir äldre också. En av förskollärarna berättar att de behöver möta motstånd från andra för att få förståelse för andra människor och att det är okej att tycka olika. Förskolläraren betonar att barnen är små men att de ändå måste börja med de små och fortsätta när de blir äldre. I likhet med Emilsson och Johansson antyder förskollärrn i studien att konflikter kan leda till demokratiskt lärande. Med koppling till förskolans läroplan (Skolverket 2018) kan vi se likheter kring förskollärarnas aktiva närvaro i barns samspel som genom kommunikation ger barnen möjligheter till skapandet av konstruktiva relationer och stöd i konflikthantering.

7.2 Metoddiskussion

I detta avsnitt diskuteras studiens metod utifrån trovärdighet, tillförlitlighet och överförbarhet. I diskussionen kommer vi även att diskutera den kvalitativa metodens möjligheter och risker.

I genomförandet av studiens undersökning valde vi att använda semistrukturerade intervjuer som hjälper oss att få utvecklande svar om hur förskollärare arbetar med yngre barns konflikter och vilket förhållningssätt de har i dessa konflikter. Denscombe (2018) belyser detta som en lämplig metod för att få detaljerad information från den som intervjuas. Att genomföra semistrukturerade intervjuer gjorde det möjligt för oss att följa upp förskollärarnas beskrivningar om deras erfarenheter och kunskaper för att besvara våra forskningsfrågor. Detta har gjort att vi har fått en tydligare bild av förskollärarnas konflikthantering mellan yngre förskolebarn. Genom personliga intervjuer som valts för att samla in data är det enligt Denscombe (2018) lättare för den som intervjuar att kontrollera tillförlitligheten i svaren och ställa följdfrågor för en djupare förståelse eftersom det endast är en person att förhålla sig till. I genomförandet av intervjun har vi haft i åtanke hur ”jaget” kan påverka de som ska intervjuas vilket vi diskuterat om innan genomförandet av intervjuerna eftersom värderingar och identitet har betydelse för beskaffenheten i den data som samlas in (Denscombe 2018). Dock upplevede vi efter genomförandet av intervjuer att provintervjuer och övning på följdfrågor hade gynnat vår färdighet att utföra intervjuer.

Semistrukturerade intervjuerna utfördes tillsammans med sex förskollärare, tre från varje kommun som är verksamma och arbetar med yngre barn. För oss var det viktigt att göra relevanta urval utifrån studiens syfte och frågeställningar. Vi försäkrade oss om att förskollärarna som intervjuats varit verksamma minst ett år för att deras åikter och synpunkter om ämnet skulle besvara forskningsfrågorna. Det ökar trovärdighet och tillförlitligheten eftersom de kan berätta utifrån erfarna situationer (Kihlström 2007). Vilket kan kopplas till det Denscombe (2018) förklarar att det underlättar om metoden kopplas tydligt i praktiken till undersökningssyftet. För att besvara forskningsfrågan genom intervjuerna behövs det en intervjuguide utformat för att täcka alla aspekter som forskningsfrågan innehåller (Denscombe 2018). Förskollärarna i vår studie tog del av

intervjuguiden vid samma tillfälle som intervjun skulle genomföras. Detta för att få en god kvalite på forskningsfrågan som besvaras.

I vår kvalitativa forskning diskuteras studiens trovärdighet som innebär i vilken utsträckning forskaren kan visa på träffsäkra och exakta data för forskningens läsare (Denscombe 2018). För att säkerställa studiens trovärdighet använder vi oss av ljudinspelning och videosamtal för att möjliggöra en mer personlig dialog som underlättar till en tydlig transkribering av exakta informationen från respondenterna. Detta för att ta del av all data och fynd från förskollärarna vars åsikter, synpunkter och erfarenheter har studerats för att kontrollera fyndets validitet samt bekräfta forskarens förståelse (Denscombe 2018). Vid genomförande av internetbaserade intervjuer är det viktigt att deltagande förskollärare har tillgång till program för videosamtal. Detta underlättar för när intervjun ska genomföras och är något som vi tagit lärdom av när en av oss inte förmedlade deltagande förskolläraren om programmet för videosamtal. Då den inbokade intervjun förlängdes på grund av att förskolläraren skulle skapa ett konto.

Som intervjuare är det viktigt att vara uppmärksam, lyhörd över det som sägs, visa intervjupersonen att vi följer med i det som sägs och kontrollera om vi uppfattat det rätt (Denscombe 2018). Den här typen av internetbaserade intervjumetod förklarar författaren att den kan påverka den personliga kontakten som behövs på en intervju där miljön som behövs för att göra det bekvämt för respondenterna inte finns. Dock gynnade det vår studie genom att använda oss av internetbaserade intervjuer eftersom vi befinner oss under covid19 pandemin som hindrar oss att ta oss ut till olika förskolor. Den internetbaserade intervjun ger oss möjligheten att nå ut till flera som kan befinna sig utanför forskarens kommun (Denscombe 2018). Vid inspelning av intervjun upplevde vi att förskollärarna blev nervösa i början av samtalet, kort därefter med hjälp av inledande frågorna i intervjuguiden såg vi att de slappnade av och kunde ha en fortsatt konversation om studiens ämne.