”Konflikter är oundvikliga” En kvalitativ studie om förskollärares arbete med konflikthantering i åldrarna 1-3 år

Självständigt arbete i

förskollärarutbildningen

”Konflikter är oundvikliga”

En kvalitativ studie om förskollärares arbete med

konflikthantering i åldrarna 1-3 år

Författare: Mathilda Bergvall &

Gisele Machuca Gonzalez Handledare: Tor Ahlbäck Examinator: Kristina Holmberg Termin: Vt 2021

Abstrakt

Svensk titel: ”Konflikter är oundvikliga” En kvalitativ studie om förskollärares arbete med konflikthantering i åldrarna 1-3 år

Engelsk titel: ”Conflicts are inevitable” A qualitative study of preschool teachers’ work with conflict management at the age of 1-3 years

Syftet med denna studie är att, utifrån sociokulturell teori, belysa förskollärares arbete med att hantera yngre förskolebarns konflikter, och hur denna hantering utgör en del av den pedagogiska verksamheten i förskolan. Utifrån syftet fick vi fram två frågeställningar som belyser förskollärares syn på vilka konflikter som uppkommer bland yngre förskolebarn och förskollärares beskrivning av sin egen konflikthantering. I genomförandet av vår kvalitativa studie utfördes sex semistrukturerade intervjuer med verksamma förskollärare från två olika kommuner. Studiens resultat utifrån de inspelade intervjuer visar att förskollärarna upplever yngre förskolebarns konflikter som en lärandeprocess och anser att de har en viktig roll att vara barnens röst i konflikterna eftersom de själva inte har språket. Förskollärarna belyser vikten av att vara närvarande vid konflikter för att ge stöd som främjar barns sociala förmåga och deras emotionella utveckling som ger barnen möjligheter till att skapa konstruktiva relationer. Med hjälp av teoretiska byggstenar ser vi mönster i vår studie som ger stöd för förskollärarnas arbete med konflikthantering och kopplingar till tidigare forskning. Det är viktiga situationer som utgör en stor del av hur barn kommer att interagera med andra i sin omgivning och det är något som vi förskollärare bör utveckla kompetens om för att gynna yngre förskolebarns framtida skolgång.

Nyckelord

Förskola, förskollärare, konflikt, konflikthantering, yngre förskolebarn

Tack!

Vi vill först och främst tacka de medverkande förskollärarna som möjliggjort att studien kunnat genomföras och till Tor Ahlbäck som har ställt upp med handledning under skrivandets gång. Sedan vill vi tacka alla som tagit sig tid till att läsa igenom vårt

arbete, ni har varit till stor hjälp för oss. Slutligen vill vi rikta ett stort tack till familj och vänner som varit stöttande och trott på oss hela vägen.

Innehåll

1 Inledning ____________________________________________________________ 4 1.1 Konflikt och konflikthantering _______________________________________ 4 1.2 Yngre barn och deras behov av stöttning _______________________________ 6 2 Syfte och frågeställningar ______________________________________________ 8

3 Tidigare forskning ____________________________________________________ 9 3.1 Yngre förskolebarns konflikter _______________________________________ 9 3.2 Förskollärares förhållningssätt vid konflikter __________________________ 10 3.3 Sammanfattning av tidigare forskning ________________________________ 12 4 Teoretiskt ramverk __________________________________________________ 14 4.1 Sociokulturell teori _______________________________________________ 14 4.2 Richard Cohens konfliktpyramid ____________________________________ 15 5 Metod _____________________________________________________________ 17 5.1 Metodval _______________________________________________________ 17 5.2 Datainsamling ___________________________________________________ 17 5.3 Urval __________________________________________________________ 17 5.4 Genomförande av intervjuer ________________________________________ 18 5.5 Bearbetning av data ______________________________________________ 18 5.6 Etiska överväganden ______________________________________________ 19 6 Resultat och analys __________________________________________________ 20 6.1 Förskollärares berättelser om konflikter mellan barn _____________________ 20 6.1.1 Konflikter om leksaker _________________________________________ 20 6.1.2 Konflikter i barns fria lek ______________________________________ 20 6.1.3 Konflikter om turtagning och uppmärksamhet ______________________ 21 6.1.4 Konflikter på grund av missförstånd ______________________________ 22 6.1.5 Sammanfattning och analys utifrån teori __________________________ 23 6.2 Förskollärares berättelser om konflikthantering _________________________ 24 6.2.1 Språkligt stöd ________________________________________________ 24 6.2.2 Konfliktlösning ______________________________________________ 25 6.2.3 Förebyggande metoder ________________________________________ 26 6.2.4 Syn på konflikter _____________________________________________ 27 6.2.5 Sammanfattning och analys utifrån teori __________________________ 28

7 Diskussion __________________________________________________________ 30 7.1 Resultatdiskussion _______________________________________________ 30 7.2 Metoddiskussion _________________________________________________ 32 7.3 Pedagogiska implikationer _________________________________________ 33 7.4 Vidare forskning _________________________________________________ 33 8 Referenser__________________________________________________________ 34 Bilagor _______________________________________________________________ I Bilaga A Intervjuguide _________________________________________________ I

Bilaga B Missivbrev __________________________________________________ II

1 Inledning

Vi som författar denna uppsats har varit verksamma i förskolan under sex samt nio år.

Utifrån egna erfarenheter inom förskolan kan konflikter upplevas hindra den pedagogiska verksamheten och att det kan vara utmanande att hantera konflikter som uppkommer i förskolans vardag. Studien som inriktar sig på förskollärares hanterande av yngre barns konflikter i förskolan kan bli ett bidrag för diskussion i arbetslaget om arbetssätt och förhållningssätt till yngre förskolebarns oundvikliga konflikter. Syftet med undersökningen är att få fördjupad kunskap om förskollärares arbete och deras förhållningssätt vid hantering av konflikter.

Alvestad (2020) anser att förskollärare behöver möta de sammanstötande barnen som tänkande och målinriktade i sina handlingar för att kunna ta vara på situationen.

Förskollärarutbildningen har gett ytterligare perspektiv på konflikthantering och arbetet med barns konflikter vilket ledde till ämnet i föreliggande studie. Bland annat belyser Alvestad (ibid.) att konflikthantering har en djupare mening än att ”bara” lösa konflikter och att konflikthantering involvera såväl förskolans värdegrundsarbete och acceptans för olikheter. Enligt förskolans styrdokument ska varje barn ges förutsättningar att utveckla öppenhet, solidaritet och ansvar, förmåga att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors situation samt vilja hjälpa andra (Skolverket 2018). Läroplanen för förskolan lyfter fram förskollärarens ansvar att överföra demokratiska värderingar som samhället vilar på samt utveckla normer och förhållningssätt för arbetet och samvaron i barngruppen (Skolverket 2018). Oenighet främjar demokrati och genom att ge utrymme för det i förskolan kan konflikter anses vara produktiva ur en demokratiskt aspekt då konflikter synliggör perspektivtagande (Johansson 2011).

Öhman (2019) anser att det kan vara tufft för barn att utveckla kompisrelationer i förskolan och de ställs inför prövningar i sin sociala värld. Konflikter kan bli viktiga lärsituationer om de hanteras på ett konstruktivt sätt eftersom en förskollärares hanterande av konflikter påverkar såväl de inblandade som resten av barngruppen (ibid.). Vidare förklarar författaren att ett gruppklimat som präglas av negativa samspel påverkar barns grad av trygghet, öppenhet och tolerans för olikheter. Barn värderar sig själva som lekkamrater vilket är en viktig aspekt att beakta eftersom det kan ses som ett lärande i sig och inverkar på deras fortsatta lärande och problemlösningsstrategier.

Vidare anser författaren att förskollärares konflikthantering har en betydelse för att styra gruppprocessen i positiv riktning som erbjuder samspel och gemenskap för varje barn.

1.1 Konflikt och konflikthantering

Ordet konflikt kommer från det latinska ordet conflictus, som betyder sammanstötning, motsättning eller oenighet skriver Alvestad (2020). Maltén (1998) skriver att konflikt kan existera på olika nivåer inom ett samhälle såväl mellan samhällen. I föreliggande studie fokuseras konflikter mellan barn vilket klassificeras som mellanmänskliga konflikter (Lenner Axelsson & Thylserfors 1997). Hakvoort (2020) redogör för begreppet och skriver att en konflikt mellan två eller fler parter kan beskrivas vara en situation där varje part strävar efter något som den andra inte kan eller vill ge. Att ett barn på något sätt hindrar ett annat barn från någonting kan bero på att det finns motstridiga åsikter, tankar, intressen eller viljor mellan barnen. Barn kan hamna i olika slags konflikter under en dag i förskolan då deras mål, intressen eller viljor är oförenliga dem emellan. Konflikter mellan barn kan vara ett uttryck för olikheter dem emellan skriver Alvestad (2015) och menar på att det är viktigt att reflektera över vad sammanstötningen kan bero på och vad konflikten egentligen berättar om de

inblandade. Lenner Axelsson och Thylerfors (1997) anser att konflikter bidrar till den mänskliga och mellanmänskliga utvecklingen. Vidare skriver författarna att barns erfarenheter av konflikter utvecklas när de börjar i förskolan genom samvaro med andra barn och vuxna utanför familjen, vilket bidrar till nya erfarenheter och förmågor att hantera konflikter.

Hakvoort (2020) anser att det är skillnad på att hantera och lösa konflikter eftersom alla konflikter som uppstår mellan barn inte går att lösa, dock kan alla konflikter hanteras på olika sätt. Konfliktlösning är i motsats till konflikthantering ett resultat som syftar på en permanent lösning på problemet där alla är helt nöjda, vilket i verkligheten är sällsynt (Lenner Axelsson & Thylerfors 1997).Vidare förklaras att begreppet konflikthantering består av två andra begrepp, nämligen konflikt och hantering vilket påverkar hur arbetet med konflikter hanteras (Hakvoort 2020). Enligt författaren har förskollärares uppfattning om begreppet konflikt stor betydelse för hur de väljer att hantera konflikter i verksamheten. En förskollärare som utgår från att konflikter är något dåligt och destruktivt har en annan typ av hantering än de som ser konflikter som konstruktiva och gynnsamma. Med en positiv syn på konflikter kan dessa ses som möjligheter för lärande och utveckling i det sociala samspelet (ibid.).

Mellanmänskliga konflikter benämner Maltén (1998) som interpersonella konflikter och kategoriserar olika slags konflikttyper: sakkonflikt, rollkonflikt, pseudo- eller kommunikationskonflikt, intressekonflikt och värdekonflikt. Barn som kommer till förskolan har mycket att lära om gemenskap och samhörighet (Öhman 2019). Vidare skriver författaren att det kan vara svårt för barn att tolka eller tyda andra barns intentioner och att det uppstår missförstånd dem emellan som leder till att att det blir konflikter. För ett barn kan det handla om ett försök att få kontakt för att fånga den andras uppmärksamhet, en slags lekinvit för att inleda ett samspel som missförstås av det andra barnet (ibid.). Enligt Maltén (1998) kan detta kategoriseras som en kommunikationskonflikt när konflikten orsakats av dålig verbal uttrycksförmåga, tvetydigt kroppsspråk, språksvårigheter eller oklarhet i beskrivningar av mål och medel.

Alvestad (2020) poängterar att de flesta oenigheter mellan barn uppstår, antingen genom att de har motstridande önskemål eller att ett barn försöker hindra ett annat barn på något sätt. När konflikter uppstår för att det finns olika intressen mellan barn eller mellan gruppen och individen rör det sig om en intressekonflikt (Maltén 1998).

Författaren skriver att en intressekonflikt uppstår när individer har intressen, behov, förväntningar eller krav som kolliderar med varandra eller att deras mål är motstridiga. Öhman (2009) belyser att barns intresse, behov eller mål kan krocka i lek och samvaro när de rivaliserar om ledarskapet i leken, tillgång till attraktiva utrymmen eller lekmaterial i förskolan. Vidare skriver författaren att opposition och makt hör samman och att det för barn handlar om att göra sin vilja tydlig och agera utifrån egna beslut.

Johansson (2011) menar att värden blir synliga för barn i deras konflikter och att det kan bidra till ett intresse för etiska frågor utifrån barnets perspektiv. Enligt Maltén (1998) handlar värdekonflikt om etiska och moraliska dilemman, vilket kan vara den konflikt som är mest svårhanterad eftersom de inblandade sällan accepterar kompromisslösningar. Alvestad (2020) skriver att konflikter mellan barn kan leda till att ett barn intar en maktposition för att hävda sin egen röst i en viss situation. Vidare skriver författaren att makt inte är något statiskt utan makt är något som kan förändras

eller omformas i interaktion mellan människor. Johansson (2011) betonar att förskolebarns etiska frågor är viktiga inslag för att utveckla förståelse för de värden som förskolan vilar på och för att skapa normer för sin samvaro.

1.2 Yngre barn och deras behov av stöttning

Under första tre åren av barnets liv uppstår det olika faser där barn utvecklar sociala färdigheter och lär sig att tolka andras känslor (Hwang & Nilsson 2011). För ettåringar är känslor ett sätt för dem att kommunicera och de lär sig använda dem som hjälpmedel för att uttrycka sig i olika situationer. För att nå fram till och kunna upprätthålla fungerande och balanserade känslomässiga uttryck behöver barn stöd för att koppla känslor till olika händelser. Barn i tvåårsåldern börjar förstå andra människors känslor och avsikter i samband med att de utvecklar det sociala samspelet, samtidigt kan det vara svårt för dem att hantera sina egna känslor och att växla mellan att vara beroende av någon annan samt kunna själv (ibid.). Vidare förklarar författarna att barn som lärt sig olika ord för deras känslor lättare kan skilja mellan deras egna känsloupplevelser.

Alvestad (2020) skriver att barn dagligen upplever känslomässiga möten med andra individer och deras förståelse för dessa är det som kallas för den intersubjektiva relateringen. Den intersubjektiva relateringen är hämtad från Sterns syn på det lilla barnet (ibid). Författaren förklarar att det är något som barn lär sig i meningsfulla samspel med vuxna som befinner sig i deras liv, vilket påverkar hur barn går vidare i relation med andra barn med hjälp av normer och värderingar barn lär sig tillsammans med vuxna.

Hwang och Nilsson (2011) skriver att ettåringar leker bredvid och utforskar med kroppen genom rörelser och stoppa saker i munnen eller skakar och kastar olika saker.

På detta sätt lär sig barnet något om sig själv och hur omvärlden fungerar. När barnen är mellan två och tre föredrar de realistiska lekar och börjar i den åldern leka tillsammans genom att de låter sig påverkas av andra. Deras lek tillsammans är till en början kortvarig eftersom leken ofta slutar i konflikt (Hwang & Nilsson 2011). För att sociala interaktionen och relationer mellan barn ska fungera krävs det att parterna har förmågan att kunna ta varandras perspektiv (Alvestad 2020). Författaren skriver att det i interaktioner med andras olikheter som konflikter uppstår eftersom barnen utmanas att möta andras perspektiv utifrån samma situation de befinner sig i. Vidare förklarar författaren att det handlar om den empatiska förmågan som hjälper barn att kunna se situationen ur någon annans synvinkel och inte enbart sin egen. Enligt Alvestad är det något som yngre barn i förskolan inte tar hänsyn till när det uppstår konflikter och menar att konfliktsituationer istället kan präglas av maktutövning när den andras perspektiv inte beaktas. Hwang och Nilsson (2011) anser att leken innehåller sociala aspekter som bidrar till att barn lär sig hantera relationer, problem och konflikter.

Författaren menar på att andra barn i förskolan fungerar som en naturlig stimuli för barns sociala och kommunikativa utveckling. Alvestad (2020) poängterar att barns relationer till andra barn är av stor betydelse för deras lärande om samspel och konflikthantering. Vidare förklaras det att barn som får konkreta positiva erfarenheter av att leka och vara tillsammans erövrar nya strategier för lek och samvaro (ibid.).

Faldalen (2010) poängterar att alla barn har mål som upptar deras fokus. Vidare skriver författaren att yngre barn agerar utifrån vad de vill uppnå snarare än hur deras mål uppnås, vilket kan skapa problem i vardagen och i barns samspel med jämnåriga. I förskolan är det en viktig uppgift som förskollärare att stödja barnen och hjälpa dem att uppnå sina mål samtidigt som de lär sig att ta hänsyn till andra barn (ibid.). Vidare

skriver författaren att barn har lättare att acceptera att de måste hitta andra lösningar om de vet att någon förstår deras mål. Faldalen (2010) poängterar vikten av att försöka inta ett barns perspektiv, förstå barnets intentioner, viljan bakom beteende, handlingar och ord samt att skilja på barnet och deras handlingar. Enligt Hakvoort (2020) är det av stor betydelse att förskolläraren ger barnen stöd och möter dem i olika konfliktsituationer som uppstår i förskolan för att de ska få rätta verktygen för att uppleva samhörighet med resten av barngruppen (ibid.).

Öhman (2019) skriver att förskollärare behöver vara närvarande och förebilda aktivt i konflikter som uppstår mellan de yngre förskolebarnen. Vidare förklarar författaren att barn behöver att en vuxen ingriper snabbt och språkliggör för dem genom att berätta vad som sker och hjälpa dem vidare så det kan bli bra för alla inblandade. Öhman (2019) menar att barn som saknar verktyg till att hantera konflikter kan bli kränkande i sitt beteende mot varandra och exempelvis bli fysiska mot varandra. Lenner Axelsson och Thylefors (1997 skriver att konflikter som präglas av aggressivitet, fysisk konfrontation eller kränkande handlingar kan vara svåra att hantera på ett bra sätt. Öhman (2019) betonar nödvändigheten med att stoppa fysiskt beteende vid konflikt och menar att det är en första åtgärd, men det ska aldrig vara den enda. Vidare menar författaren att det behövs ytterligare stöd för att reda ut och hantera dessa konflikter. När barn inte har talspråk svarar de på olika situationer genom sina känslor och kroppsspråk (Hwang &

Nilsson 2011). Det är viktigt att utveckla barns känslomässiga språk för att de ska kunna förstå vad känslan vill säga och därigenom lära sig att hantera den (Öhman 2009). Att utveckla barns känslomässiga språk lyfter vikten av språkliga förebilder i deras närvaro som sätter ord på vad som sker, även den omsorg som barnen visar i vardagens många olika situationer och inte bara konfliktsituationer (ibid). Alvestad (2020) skriver att barnets emotionella inställning samt förskollärares förhållningssätt och bemötande i konfliktsituationer är avgörande för deras framtida förståelse för konflikthantering.

2 Syfte och frågeställningar

Studiens syfte är att utifrån sociokulturell teori bidra med kunskaper om förskollärares hantering av konflikter mellan yngre barn på förskolan.

1. Vilken typ av konflikter beskriver förskollärare uppkommer mellan yngre barn i förskolan?

2. Hur beskriver förskollärare att de hanterar konflikterna som uppkommer i förskolan professionellt?

3 Tidigare forskning

I följande avsnitt presenteras tidigare forskning som belyser de yngre förskolebarnens konflikter i interaktion med andra. I samband med detta redogörs förskollärares olika strategier för att hantera konflikter vilka antingen ses främja eller hindra barns lärande och utveckling i förskolans pedagogiska miljö.

3.1 Yngre förskolebarns konflikter

En studie av Chen, Fein, Killen & Tam (2001) visar resultat på konflikter som uppstår mellan jämnåriga barn under deras fria lek. Barnen som observeras i studien är mellan 2- 4 år gamla. Av 400 filmsekvenser genererades 322 konflikt händelser från 25 olika avdelningar. Författarnas studie synliggör åldersrelaterade mönster i barns konflikter som visar att det sker en förändring i konflikterna, från materiella problem till mer kognitiva och sociala problem i samband med barns ökade ålder. För tvååringar är konflikter mer inriktade på det materiella och fördelning av resurser, exempelvis om leksaker och att dela med sig eller visade förståelse för turtagning. I studien framkommer det att barn i tvåårsåldern är mer fysiska i konfliktsituationer vilket avtar när de närmar sig tre år och då ökar istället konflikter om lek och idéer om lek, vilket kan leda till att barn utesluter varandra i lek (ibid.) Studien synliggör barnens konfliktlösningsmetoder och belyser att tvååringar använder sig mest av fysiska metoder vid konfliktlösning medan treåringar gör mest psykisk skada genom att då utelsuta varandra. Chen et al. (2001) menar att barns konflikter har att göra med deras förståelse för orsak-verkan sambandet, en förståelse som ökar gradvis från två år tillsammans med förmågan att kunna använda abstrakt tänkande för att utvärdera sociala situationer. Deras resultat stödjer förslaget om att konflikter är naturliga sammanhang för barn att utvecklas socialt, moraliskt och kognitivt, vilket leder till pedagogiska konsekvenser för förskollärares undervisning. Chen et al. (2002) belyser att konflikter inte nödvändigtvis är av negativ upplevelse för yngre förskolebarn utan det kan vara ett sätt för barn att utveckla sin kognitiva och socioemotionella kompetens. Författarna betonar att barns sociala förmåga att förhandla med sina kamrater är beroende av vilken handledning de har fått i konflikthantering under sina tidigare år i förskolan.

Engdahls (2011) etnografiska studie synliggör hur 15 barn i åldrarna 1,5 - 2 år initierar lek och hur de interagerar med kamrater under deras självinitierade lek i svensk förskola. Målet med studien är att sträva efter en bättre förståelse för kvaliteten i yngre barns samspel och dess karaktär. Utifrån analyser av videobservationer belyser studien att barn är sociala aktörer med viss kompetens att bjuda in till lek. Strategierna som barnen använder i studien för turtagning i lek baseras ofta på en icke-verbal kommunikation såsom rörelser, gester och ansiktsuttryck. Författaren belyser att leksaker ofta är inblandade i yngre förskolebarns konflikter och att de förhandlar om tillgång till vissa leksaker då barn har olika önskemål som gör att de förhandlar om rätten till dessa (ibid.). I studien visas det exempelvis att två yngre barn har intresse för samma leksak och börjar förhandla om rätten till leksaken genom icke-verbal kommunikation. Engdahl (2011) lyfter i sin studie att förskolan ska ses som en psykisk, social och emotionell miljö för barn med möjligheter att utveckla sin sociala kompetens genom barn-barn interaktion. Vidare poängterar författaren att skapa tid till barns självinitierade lek i förskolan kan vara avgörande för att utveckla sociala färdigheter i hur man interagerar med andra barn.

Palmaóttir och Johansson (2015) etnografiska studie syftar till att undersöka hur barn mellan åldrarna 1-3 år kommunicerar och prioriterar värden under deras fria lek i förskolan. I studien deltar 46 barn uppdelade i två grupper, en grupp inkluderade 20 barn i åldern ett till två år och den andra gruppen hade 26 barn i åldern två till tre år.

Två lärare arbetade vanligtvis med var och en av grupperna. Fältarbetet pågick under en femmånadersperiod. Resultatet synliggör värdekonflikter som uppstår mellan barn och vilka lösningsstrategier de har under fria leken. Genom studiens videoobservationer framkommer det att barn använder sitt kroppsspråk som verktyg för kommunikation med andra kamrater, vilket resulterar i att det blir konflikter då barn emellan försvarar sina egna värderingar. Författarnas resultat visar att leksaker är ett föremål barn tror sig ha äganderätt över, vilket antingen förenar barns relation till varandra eller att barn utesluter sina kamrater i en lek. Vidare framgår det i studien att barns äganderätt till leksaker kom till uttryck i barns interaktioner utifrån principen om vem hade den före någon annan. Författarna belyser att detta är en stor anledning till att det blir konflikter mellan barn i förskolan och betonar förskollärarnas roll att närma sig barns perspektiv och vara deras röst.

Emilsson och Johansson (2016) belyser i sin studie hur konflikter kan skapa möjligheter för förståelse för demokrati i förskolan. Studien undersöker barns motståndshandlingar i vardagliga konflikter i fyra svenska förskolor genom videoinspelningar och två kategorier för konflikt identifieras i studien utifrån öppenhet för demokrati. Den ena kategorin karaktäriseras av utrymme för mångfald som illustrerar öppenhet för olika åsikter som både uttrycks och respekteras. Den andra kategorin karaktäriseras av utrymme för enhet och illustreras av hur allianser och auktoritet påverkar och begränsar att åsikter uttrycks och blir hörda. Författarna anser att konflikter i förskolan är inbäddade med moraliska och sociala värden med olika föreställningar om hur barn ska vara mot andra, hur de visar omsorg och solidaritet samt hur de beter sig enligt de sociala reglerna. Studien bekräftar att konflikter är ett viktigt problem i förskolans vardag som engagerar såväl förskollärare som barn.

3.2 Förskollärares förhållningssätt vid konflikter

Singer och Hännikäinen (2002) undersöker barns konflikter och förskollärares ingripanden genom att analysera videoinspelningar. I deras etnografiska studie observeras förskollärare och 29 barn i åldrarna två och tre år med hjälp av videoinspelning under fri lek. Resultatet från studien tyder på att pedagoger indirekt kan påverka förekomsten av barns territoriella konflikter genom sin organisering av tid, rum och material för barns lek. Barn vill leka tillsammans samtidigt som de behöver integritet vilket orsakar barns territoriella konflikter och blir ett dilemma bland yngre förskolebarn (Singer & Hännikäinen 2002). Författarnas studie synliggör två typer av strategier som förskollärarna använder sig av när de ingriper i barns konflikter.

Förskollärarna ingriper genom att inta en roll som medlare eller använder sin maktposition för att återställa ordning. Medling som strategi kan antingen vara lärarcentrerad eller barncentrerad och skiljer sig utifrån förskollärarens roll som mer aktiv eller mer inlyssnande. Författarna beskriver att lärarcentrerad medling innebär att förskolläraren intar en aktiv roll där allt initiativ kommer från dem för att försöka lösa konflikten för barnen. Detta genom att klargöra känslor, rättigheter och föreslå alternativa aktiviteter, förslag på kompromisser eller ge positiv bekräftelse till båda barnen. En barncentrerad medling är när förskolläraren är inlyssnande och låter barnen få kontroll över konflikten så att de kan klargöra sina känslor och uttrycka sina önskningar till varandra. Studien belyser att förskollärares medlingsstrategier vid barns

konflikter leder till konstruktiva resultat. Singer och Hännikäinen (2002) anser att förskollärarna ska sträva efter barncentrerad medling som strategi för konflikthantering så att barn kan skapa konstruktiva relationer.

I Glockler och Cassells (2012) artikel belyser de lärarens roll i förskolan som problemlösare med barn snarare än problemlösare för barn. Författarna belyser att barns språkkunskaper gör det svårare för dem att uttrycka sin vilja i leksituationer, vilket gör att barn uttrycker det genom att bitas eller slåss istället. Vidare skriver författarna att yngre barn är mindre medvetna om perspektivtagande i leksituationer. Studien belyser att utmanande sociala situationer som yngre barn hamnar i, inte ska ses som problem utan som möjligheter till problemlösning. Eftersom yngre barn saknar känslomässig reglering och sociala färdigheter för problemlösning bör läraren se potentialen och nyttan med att undervisa i dessa genom att engagera barnen i problemlösningsprocessen (ibid.). Med andra ord kan lärare systematiskt rikta sociala problem som undervisnings möjligheter för att öka yngre barnens engagemang att hitta lösningar när det uppstår problem mellan jämnåriga i deras vardag (Glockler & Cassells 2012).

I en studie om förskollärares konflikthantering belyser Majorano, Corzano och Triffoni (2015) hur barns sociala utveckling kan påverkas negativt om förskolläraren inte ingriper i barns konflikter vid rätt tillfälle och intar ett barns perspektiv. Studien genomfördes i Italien på sju olika förskolor med 99 barn, varav 47 flickor och 52 pojkar, i åldrarna 1–3 år. Enligt studien visar det sig att en majoritet av förskollärare ingriper direkt när konflikter uppstår mellan barn. Konsekvenserna av förskollärarnas direkta ingripande blir att det förhindrar barnen att själva lösa ett problem och därmed möjligheten att utveckla sin sociala kompetens. Författarna förklarar att barnen kan bli beroende av lärarnas ingripande för att lösa konflikter eftersom de inte har fått dem rätta verktygen att utveckla sin förmåga till problemlösning. Förskollärare tar i detta fall bort barns möjlighet att lösa sina problem som uppstår i samspel med andra. I studien lyfts det fram att förskollärare som ingriper i en konflikt utan att synliggöra barnens tankar eller ser barnens intresse inte samstämmer med barnet. Det är betydelsefullt att uppmärksamma barnens intresse i en konflikt där förskolläraren genom dialog samspelar med barnet för att möjliggöra utvecklingen av konfliktlösning (ibid.).

Förskollärarna bör hjälpa varje individ att reflektera över sina handlingar samt förklara situationen och guida barnet genom sina känslor till icke- aggressiva handlingar (Majorano, Corzano & Triffoni 2015).

Gloeckler, Cassell och Malkus (2013) kvalitativa studie visar att förskollärarnas arbetssätt med yngre barn under sociala konflikter kan bidra till socioemotionell utveckling. I studien observeras 51 barn i åldrarna 1 till 2 år. Studien synliggör att barn behöver vägledning från en förskollärare med kunskap om hur barn kan utveckla förmågan att hantera sina känslor och handlingar i en konflikt. Författarna förklarar att dessa förmågor inte utvecklas genom att lösa konflikten åt barnet utan dessa utvecklas med hjälp av undervisning om sociala regler och beteende. Studien synliggör två skilda förhållningssätt när förskollärare ingriper för att lösa yngre barns konflikter. Det visar sig att i 8 av 99 konfliktsituationer använder förskollärarna metoder som ger barn möjlighet att uttrycka sig och förklara situationen utifrån sin upplevelse med guidning av förskollärarna. Resultatet från deras studie tyder på att det finns brist på kompetens och kunskap om socioemotionellt lärande när en konflikt uppstår mellan barnen. Till skillnad från att kommunicera med barnen visar studien också att en del förskollärare tar över barns konflikter genom att förklara konflikten och konsekvensen av den för

barnen. Gloeckler et al. (2013) belyser att förskollärarens förhållningssätt till barns problemlösning påverkar hur barnen utvecklar sin sociala förmåga att lösa en konflikt.

I en kvalitativ studie som gjordes i USA förklarar Blunk, Morgan Russel och Armga, (2017) att konflikter inte är en negativ upplevelse för de yngre barnen utan det är en del av barns socioemotionella och kognitiva utveckling där deras egocentriska perspektiv utmanas. Författarna menar att yngre barn lär sig om andras idéer och olikheter genom samspel, vilket leder till förhandling och kompromiss i olika konflikter där barnen lär sig att uttrycka sina känslor och strategier. I studien som Blunk et al. (2017) gjort synliggörs förskollärares ingripande i konflikter mellan yngre barn utifrån förskollärarnas perspektiv. Detta får författarna fram genom att tillsammans med 15 förskollärare reflektera över de olika konfliktsituationer som filmades i förskoleverksamheten. Förskollärarna svarar på när, hur och varför de ingriper i yngre barns konflikter genom videoobservationer på deras egna strategier vid olika konfliktsituationer. Studien visar att förskollärare ingriper för att förhindra aggression, stoppa konflikter och främja social kompetens. Den senast nämnda strategin sker i liten omfattning till skillnad från de övriga. Det framgår att förskollärarna kan överväga strategi och tidpunkt innan de ingriper i konflikter men att de flesta ingriper direkt.

Författarna antyder att det finns brist på kunskap om konflikthantering och vägledning i det. Förskollärarnas deltagande i olika kurser och workshops om konflikthantering visar att de behöver vägledning och utbyte av strategier i diskussioner med andra pedagoger i verksamheten.

I kvalitativa studien som Clarke, McLaughlin och Aspden (2019) utfört synliggörs 51 förskollärares perspektiv på deras roll inom ramen för yngre förskolebarns konflikter.

Förskollärare i studien beskriver i gruppintervjuer tre viktiga lärarroller och den första handlar om att skydda barnen, både fysiskt och emotionellt. Den andra förespråkar att inte döma under konflikter. Den sista och tredje rollen handlar om att förebilda och vara en guide för barnens sociala och emotionella färdigheter. Studien visar att förskollärarna använder sig av kommunikation som metod för att uppmuntra de yngre barnen att lösa problem genom att exempelvis börja med att namnge olika känslor och beskriva händelsen som orsakat känslan. Clarke et al. (2019) belyser i sin studie viktiga metoder och överväganden för förskollärare som vill främja lärande för yngre barn i samband med deras kamratkonflikter. Författarna skriver att konflikter kan vara en utmanande och emotionell upplevelse för yngre barn samtidigt som deras konflikter med jämnåriga kan främja socioemotionella färdigheter samt förmåga att kommunicera, förhandla och förstå andras perspektiv och olikheter med stöd från en kompetent förskollärare. Vidare belyser författarna att det kan vara svårt att hantera yngre barns konflikter om det inte finns kunskap om konfliktlösning och betonar behovet av fortsatt medvetenhet och forskning om yngre barns konflikter och förskollärares roll i det.

3.3 Sammanfattning av tidigare forskning

Från tidigare studier framkommer det att yngre förskolebarns konflikter oftast involverar förhandlingar om leksaker och på grund av att de vill olika saker. Forskning lyfter fram yngre förskolebarns konflikter som viktiga för barnen och deras förståelse för andras perspektiv. Tidigare forskning visar att förskollärarnas konflikthantering påverkar hur yngre barn utvecklar sin sociala kompetens och lärandet i samspel med andra barn. De yngre barnen har mindre kunskap om perspektivtagande som gör att det lätt blir konflikter i deras samspel på förskolan. Deras brist på talspråk är också en kategori inom forskarnas studier som oftast leder till missförstånd mellan barnen och till olika kroppsliga kontakter där barn genom frustration tar till fysiska lösningsmetoder så

som slag och bitande. Tidigare forskning belyser förskollärares viktiga roll att stödja barnen på ett konstruktivt sätt som främjar deras kompetens för att kunna hantera konfliktsituationer på egen hand, frågan är om förskollärare har tillräckligt med grund att stå på. Förskollärarnas konflikthanteringsstrategier kan antingen främja eller hämma barns socioemotionella och sociala utveckling beroende på deras sätt att ingripa utifrån ett barns perspektiv eller utifrån ett vuxenperspektiv. Den tidigare forskningen betonar vikten av att utveckla förskollärares kompetens i konflikthantering.

4 Teoretiskt ramverk

I detta avsnitt presenteras två olika teoretiska ramverk. Den sociokulturella teorin som kopplas till barns samspel i förskolans miljö och Cohens konfliktteori som belyser olika nivåer som knyter samman förebyggande arbetet med konflikter som förskollärarna kan luta sig på. Detta för att barnen ska kunna skapa konstruktiva relationer med andra barn i förskolans pedagogiska miljö.

4.1 Sociokulturell teori

Det sociokulturella perspektivet har betydelse för denna studie då konflikter mellan barn uppstår i deras sociala möten, det är även i dessa sociala sammanhang som barns konflikter kan lösas. Samspelet mellan barn och mellan barn och förskollärare utgör därmed en viktig del i barns utveckling (Säljö 2014). Författaren redogör för det sociokulturella perspektivet som har sitt ursprung i Lev Vygotskijs arbeten om utveckling, lärande och språk. Vygotskij menade att det sociala samspelet har betydelse för barns utveckling och lärande och betonar den utifrån en kulturell aspekt. Författaren redogör Vygotskijs teori om socialt samspel som utgångspunkten för lärande och anser att det är genom språk och kommunikation som barnet blir delaktig i kunskaper och färdigheter (Säljö 2014).

Hwang och Nilsson (2011) belyser Vygotskijs teori om sociokulturellt perspektiv som är centralt för barns sociala utveckling i samspel med andra. Författarna förklarar att barns sociala utveckling påverkas beroende på vilken miljö den befinner sig i och hur vuxna utmanar dem i samspel med kamrater. Språk är ett medierande redskap som hjälper oss att förstå vår omvärld utifrån den kultur vi lever i och mycket av det lär vi oss i vardagen. Vidare skriver författarna att barns språk hjälper dem att interagera med andra vilket leder till utveckling av eget tänkande och uttryck för olika konfliktlösningar som uppstår i förskolans pedagogiska miljö (ibid.). Författarna belyser att utveckling och utbildning går hand i hand och att dessa formas beroende på vilket förhållningssätt som förskollärarna har i problemsituationer som barnen möter. Hwang och Nilsson (2011) lyfter fram att barn kan få mycket hjälp av en vuxen som har tillägnat sig till abstrakt tänkande, erfarenheter och strategier för problemlösning. Som förskollärare är det av stor vikt att låta barn möta utmaningar som de kan klara av genom att få lagom med stöd. Stödet innebär att hålla barnets uppmärksamhet vid liv och hjälpa barnet utan att ge dem lösningar (ibid.).

Inom sociokulturell teori är begreppet proximal utvecklingszon centralt. Enligt Hwang och Nilsson (2011) hänger den proximala utvecklingszonen samman med Vygotskijs sätt att se på utveckling och lärande som en ständigt pågående process där han menar att ny kunskap och nya färdigheter alltid finns inom räckhåll. Att ta till sig och behärska nya kunskaper är emellanåt svårt och kan vara en känslig zon för barn. Det centrala begreppet proximal utvecklingszon betonar vikten av samspel med andra och framför allt en som är mer erfaren för att få hjälp med att erhålla ny kunskap och färdigheter (ibid.).

Ett annat centralt begrepp inom sociokulturell teori är scaffolding (Säljö 2014).

Författaren förklarar att barnet behöver en vuxen som har erfarenhet inom utveckling och lärandet så att hen kan erövra ny kunskap och nya färdigheter. Som förskollärare är det viktigt att ha kännedom om barnet för att ge det stöd som behövs. Stödet benämns med begreppet scaffolding som kan ses som att förskolläraren är barnets

Stoppa

Medla

Hantera

Förebygga

byggnadsställning som hjälper barnet att ta sig vidare i sitt arbete. Ett stöd som sker i form av vägledning och stöd i sitt lärande inom den proximala utvecklingszonen som senare successivt avtar tills barnet lär sig att behärska färdigheten på egen hand (Säljö 2014).

4.2 Richard Cohens konfliktpyramid

Studiens syfte är att utifrån sociokulturell teori bidra med kunskaper om förskollärares hantering av konfliker mellan yngre barn på förskolan. I anledning av detta har även Richard Cohen konfliktpyramid valts som analytiskt redskap. Hakvoort (2020) redogör för Cohens konfliktpyramid som i första hand utvecklades för skolan. Författaren betonar att modellen kan översättas och tolkas även till förskolans verksamhet. Vidare poängterar författaren att Cohens konfliktpyramid bidrar med ett helhetsperspektiv på arbetet med konflikter och konflikthantering samt bedömning av konfliktens svårighetsgrad. Modellen består av fyra nivåer och bygger på principerna om att alla fyra nivåer ska samverka med varandra och organiseras utifrån pyramidens form, bredast nivå ska alltså få mest uppmärksamhet i arbetet med konflikter och konflikthantering (Hakvoort 2020)

Figur 1. Egen presentation av Cohens konfliktpyramid (Hakvoort 2020) I arbetet med konflikter och konflikthantering ska förskolans värdegrundsarbete skapa förutsättningar för barn att utveckla sociala relationer, social kompetens och förståelse för förskolans normer och värden som vilar på samhällets demokratiska värderingar, viket utgör basen i pyramiden (ibid.). Pyramidens bas är den första nivån som ska ges mest uppmärksamhet. För förskolläraren innebär det att arbeta för en stödjande miljö som gör att vissa konflikter aldrig uppkommer eller att konflikterna bryter ut och blir destruktiva. En förskollärare behöver arbeta med gruppdynamiken och hjälpa barn att utveckla positiva relationer för ett bra lärklimat i förskolan (Hakvoort 2020).

Andra nivån på pyramiden bygger på ett arbete där hantering av konflikter sker på ett konstruktivt sätt av barnen själva, för i en stödjande miljö med fungerande sociala relationer kommer och bör konflikter uppkomma (Hakvoort 2020). Eftersom barnen fortfarande är små blir förskollärarens ansvar att ge barn verktyg till att hantera konflikter och förhandla fram en gemensam lösning snarare än att de ska lösa dem på egen hand. Denna nivå möjliggör för barnen att utveckla sin sociala kompetens.

Förskollärare kan till exempel lära barnen konstruktiv hantering genom en medveten kommunikation med barnen eller forumteater (ibid.).

Tredje nivån på pyramiden fokuserar på konflikter som medlas. Barn kan behöva hjälp med att lösa konflikten för ibland går det inte att lösa av olika anledningar.

Förskolläraren får i denna nivå rollen som medlare vilket innebär en tredje part som inte tvingar barnen till en lösning eller tar över barnens konflikt. Som medlaren ska förskolläraren vara neutral och guida barnen till att kommunicera med varandra igen (Hakvoort 2020).

På fjärde nivån blir inga konflikter lösta utan här handlar det om att stoppa oönskade och förbjudna beteenden. Förskollärarens roll blir att ingripa för att separera barnen som första åtgärd för att sedan återgå till förskolans förebyggande arbetet och deras gemensamma regler. Det vill säga att det inte handlar om att konflikter är förbjudna utan mer om vilket beteende som är rätt eller fel i en konflikt, våldsamt och aggressivt beteende måste stoppas (Hakvoort 2020).

Cohens konfliktteori belyser ett helhetsperspektiv på arbetet med konflikter och konflikthantering och är ett sätt för förskollärare att organisera arbetet med konflikter utifrån konstruktiv hantering (Hakvoort 2020). Cohens konfliktpyramid används som ett analysverktyg för att bedöma konflikters svårighetsgrad och förskollärares arbetet med konflikter och deras konflikthantering med yngre förskolebarn. Med stöd från Cohens teoretiska arbetsmodell kan förskollärares konflikthantering med de yngsta förskolebarnen analyseras utifrån konstruktiv syn på konflikter.

5 Metod

I detta avsnitt presenteras metoder som använts under studiens process för att kunna besvara studiens frågeställningar. I avsnittet beskrivs metodval och tillvägagångssätt för studiens datainsamling, urval, genomförande och bearbetning av data samt etiska överväganden som måste följas under tiden studien utförs.

5.1 Metodval

Då studiens frågeställningar syftar till att undersöka vilka konflikter som uppkommer mellan yngre förskolebarn samt hur förskollärare hanterar konflikter i sin verksamhet har föreliggande studie genomförts med en kvalitativ metod. I enlighet med Denscombe (2018) är det en lämplig metod att använda vid studier som omfattas av få människor som även ger mer detaljerad kännedom om det som undersöks. För att kunna besvara studiens frågeställningar och bidra med kunskap om förskollärares arbete med yngre förskolebarns konflikter i den pedagogiska verksamheten genomfördes semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare. Genom att använda oss av semistrukturerade intervjuer har vi haft möjlighet att ta del av förskollärares uppfattningar, tankar och åsikter inom forskningsområdet utifrån deras erfarenheter och kunskaper (Denscombe 2018).

5.2 Datainsamling

För att fånga upp förskollärares erfarenheter och kunskaper inom ämnet valdes semistrukturerade intervjuer. Inför intervjuerna förbereddes en intervjuguide (Se Bilaga A) som konstruerades utifrån studiens frågeställningar. Frågorna i intervjuguiden konstruerades med inledande frågor och huvudfrågor. Intervjuguiden började med tre inledande frågor kring förskollärarnas arbetslivserfarenhet som var relevant för studien, bland annat hur länge de arbetat som förskollärare och erfarenheter av olika åldersgrupper. Vidare strukturerades sju öppna huvudfrågorna med förslag på följdfrågor till respektive huvudfråga så förskollärarna kunde berätta utifrån sina egna erfarenheter (Kihlström 2007). Semistrukturerade intervjuer valdes för att kunna ta reda på våra frågeställningar samtidigt som vi kan vara flexibla med ordningsföljden i intervjuguide under intervjun och ställa frågorna utifrån det förskollärarna berättar (Denscombe 2018). Vi valde att skicka frågeställningarna i förväg som förskollärarna fick i samband med vårt missivbrev (Se Bilaga B).

För studien genomfördes sex personliga intervjuer som spelades in med ljudupptagning vilket gjorde det möjligt att lyssna på intervjuerna upprepade gånger och för att kunna transkribera. Denscombe (2018) poängterar att ljudinspelning är tillförlitligt och att ljudupptagning ger data som är tillräckligt bra för forskningsanalys. Samtidigt fångar det inte upp deltagarnas ansiktsuttryck eller kroppsspråk.

5.3 Urval

Studiens empiri har samlats in från sex förskollärare från två angränsande kommuner i södra Sverige. Samtliga förskollärare som deltog i studien arbetar på olika förskolor.

Urval till föreliggande studie har avsiktligt valts ut utifrån relevans för det som efterfrågas och förutbestämda kriterier. Vi fick tips om sex olika förskollärarna via bekanta kollegor och skickade ett mail med bifogat missivbrev direkt till förskollärarna.

I det bifogade missivbrevet fick förskollärarna information om studiens syfte och frågeställningar, etiska principer, alternativ för genomförande på grund av covid-19

pandemi och kontaktinformation. I samband med att förskollärarna besvarade mailet gav de samtycke för att delta i studien, de gav även muntligt samtycke i samband med intervjun. Att handplocka människor utifrån kunskaper och erfarenheter inom ämnet överensstämmer med det Denscombe (2018) benämner som subjektivt urval. Kriterium för studiens urval var att samtliga informanter är legitimerade förskollärare och arbetar med barn i åldrarna 1-3 år samt att de varit verksamma förskollärare minst ett år.

Förskollärares ansvar över den pedagogiska verksamheten i enlighet med läroplanen ligger till grund för vårt val att intervjua förskollärare för föreliggande studie. Att intervjua förskollärare med erfarenhet gör att de kan uttrycka synpunkter och åsikter utifrån erfarna situationer vilket gör att svaren som ges förmodligen är tillförlitliga vilket är en aspekt som Kihlström (2007) lyfter fram. Samtliga informanter i studien är kvinnliga förskollärare med olika lång arbetslivserfarenhet inom förskolan. Följande förskollärare som deltog i föreliggande studie presenteras med fiktiva namn i tabell 1 nedan.

Tabell 1: Presentation av de intervjuade förskollärarna i studien

5.4 Genomförande av intervjuer

Efter att ha skickat mail svarade de flesta förskollärarna snabbt och intervjuerna genomfördes efter förskollärarnas önskemål. Vi genomförde sex personliga intervjuer tillsammans som genomfördes inom två veckor. I enlighet med Denscombes (2018) studie finns det en fördel med personliga intervjuer och det är att informationen endast kommer från en källa vilket gör att det är lättare att följa upp och kontrollera uppgifter då det bara finns en person att förhålla sig till. På grund av en pandemin genomfördes fyra intervjuer i ett digitalt mötesrum och de andra två genomfördes med ett fysiskt möte. De internetbaserade intervjuer genomfördes digitalt antingen via Teams eller Zoom. Detta gav oss möjligheten att genomföra intervjuer där man samtidig ser personen i jämförelse med vad ett telefonsamtal. Denscombe (2018) förklarar att med hjälp av datorprogram kan forskaren ha en viss ansikte mot ansikte intervju och med fördelen att det inte spelar någon roll vart personen befinner sig i världen. Faktum är att om en visuell interaktion inte sker på grund av olika omständigheter som till exempel Covid-19 pandemin, kan detta hindra forskaren att säkerhetsställa den intervjuades identitet och informationen som har delgetts. Det kan påverka tillit till hur trovärdiga svaren egentligen är (Denscombe 2018).

5.5 Bearbetning av data

Det var mycket data att gå igenom efter intervjuerna. Vi började med att transkriberade intervjuerna utifrån den ljudupptagningen som spelades in för att sedan kunna sortera och kategorisera svaren. Transkribering av intervjumaterialet gjorde det möjligt att och identifiera centralt innehåll genom sökningar och jämförelse i deras berättelser. Först färgkodade vi transkriberingarna för att kunna jämföra förskollärarnas svar utifrån vår

Namn Yrkeserfarenhet Åldersgrupp Förskola

Alva 2 år 1–3 Kommunal

Anki 35 år 1–3 Kommunal

Edith 9 år 1–3 Kommunal

Jennie 26 år 1–2 Kommunal

Ida 9 år 1–3 Privat

Maria 3 ½ år 1–3 Kommunal

intervjugudie. Efter det gjorde vi sökningar i word på nyckelord för att söka igenom intervjumaterialet och börja kategorisera vilka konflikter som förskollärarna berättade om. Med hjälp av den färgkodning kunde vi indentifiera likheter och skillnader i deras svar och tillvägagångssätt när de hanterar konflikter med stöd från intervjugudien.

Denscombe (2018) skriver att analysen kräver en detaljerad granskning av texten och medför en successiv process där data kodas och kategoriseras i olika steg. För en kvalitativ studie gjorde vi en induktiv analys som enligt Denscombe (2018) styrs av den data som samlats in och inte genom förutbestämda ramar, dessa speglas sedan i teorier och vetenskapliga begrepp. Den datamängd som anses relevant i förhållande till syfte och frågeställningar behöver fånga upp både det som talar för och det som talar emot något som ska belysas för att beskriva det på ett godtagbart sätt skriver Malmqvist (2007).

5.6 Etiska överväganden

Forskningen som ska genomföras behöver ta hänsyn till forskningsetiska principer som grundar sig på fyra huvudkrav: Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Ordell Björkdahl 2007). Enligt informationskravet ska alla delaktiga i undersökningen få information angående forskningens syfte och hur deras medverkan hanteras utifrån etiska principer. Enligt samtyckeskravet har deltagarna rätt att själva bestämma om deras medverkan och förskollärarna som tillfrågas kan avböja och med rätt att avbryta sin delaktighet när som helst under processen. Utifrån detta behövde vårt missivbrev till förskollärarna vara informativt och tydligt formulerat utifrån informations- och samtyckeskravet. Innan vi kunde genomföra forskningen behövde deltagarna i undersökningen ge sitt godkännande. I föreliggande studie gavs samtycke från samtliga förskollärare. Enligt konfidentialitetskravet ska information om de inblandade i undersökningen förvaras säkert så obehöriga ej kan få tillgång till det. Det sista kravet är nyttjandekravet som ska säkerställa att all information som samlas in endast användas i avsikt för den forskning som det är menat till (Ordell Björkdahl 2007). Etiska överväganden berör de som medverkar i forskningen och görs för att skydda personerna mot exempelvis kränkningar eller risken att bli illa behandlade för sin medverkan i studien samt för att forskningen ska hålla hög kvalité (Vetenskapsrådet 2017).

6 Resultat och analys

I följande avsnitt redogörs det för den insamlade empirin uppdelad i två huvudrubriker som presenterar våra frågeställningar. Deltagarna är sex stycken förskollärare och citat har valts från alla respondenter. Under båda huvudrubriker avslutas resultatet med en sammanfattning och analys utifrån sociokulturell teori och Cohens konfliktteori.

6.1 Förskollärares berättelser om konflikter mellan barn

I datamaterialet identifierades fyra olika konflikttyper som de intervjuade förskollärarna lyfte upp som uppstår på deras avdelning.

6.1.1 Konflikter om leksaker

Den vanligaste konflikt som alla förskollärarna berättar om är konflikter om leksaker.

Förskollärarna uttrycker att de yngre barnen oftast bråkar om leksaker för de anser att leksaken tillhör dem och ingen annan. Förskolläraren Maria förklarar att de yngre barnen inte har samma världsperspektiv utan de tänker att världen kretsar kring dem och uttrycker att de ”är lite egoistiska i den åldern” och vill ha alla saker.

Det handlar oftast om leksaker och så när det är små barn. Att de tar från varandra eller att man tar det man vill ha helt enkelt när man är liten. Man förstår inte hur den andra känner. De har inte empatin för den är ju inte utvecklad. (Anki)

De förklarar att barn i åldrarna ett till tre år vill ha leksaker som är upptagna, de vill leka och de tar det de vill ha vilket kan leda till osämja barnen emellan. När det finns brist på talspråk blir det även svårare för barnen att förmedla sitt önskemål. I konflikter om leksaker beskriver förskolläraren Edith att barnen visar tydligt med kroppsspråk eller talspråk att de inte vill dela med sig genom att säga “mitt, mitt” och ibland genom att putta varandra. Barn vill ofta ha leksaken för att dom haft den innan och tror det är deras.

Oftast så har de inte den erfarenheten att dela med sig av leksaker och allt annat, de ska bara ha hela tiden. De kan till och med säga det genom att skrika MINA! Och de andra visar med kroppen att de inte vill dela med sig. Några gömmer leksaker under tröjan, de har kommit på det till och med. (Edith)

Det händer ofta att barnen ska ha samma leksaker berättar en förskollärare, sen är det inte säkert att de leker med den, för de kan till och med gömma dem i kläderna för de andra barnen. Jennie uttrycker att yngre barn inte har en full förståelse för samspel där barn ska dela med sig av leksaker. Att barnen inte har erfarenheten av att dela med sig av leksaker kan stärka deras ägande av leksaker i förskolan uttrycker förskolläraren Edith och förklarar att det kan hänga ihop med barnens familjekultur.

6.1.2 Konflikter i barns fria lek

I barns fria lek upplever förskollärarna att det kan uppstå konflikter när barn vill delta i andras lekar. Bland de barn som är mellan två och tre år och har kommit igång att leka tillsammans kan det leda till olika konfliktsituationer i lek.

De leker mest brevidlek, ettåringar, så de tar det som erbjuds. Men treåringar kan vara mer att två har samma sak och så vill en tredje

också ha samma sak och det fanns bara två, eller att någon inte får vara med då blir det konflikter. De kan vara ganska så utstuderade fast de inte är så gamla och det är nästan värre. (Anki)

En av förskollärarna nämner att ettåringar kan vara nyfikna på två-och treåringarnas lekar vilket kan leda till att de äldre vill skydda sin lek och tycker att ettåringar som är nyfikna ”förstör”. Förskollärarna beskriver att två- och treåringarna har egen lek där de utgår från sin egen fantasi. Förskollärarna Anki och Jennie berättar att ettåringar inte har förståelse för socialt samspel än eller för hur andra känner.

Barnen är små och har inte riktigt utvecklat förståelsen för samspelet med andra. Det kan vara svårt att samspela för de förstår inte att det andra barnet vill ha en leksak som man själv vill ha. (Jennie)

Förskolläraren Edith berättar om en annan aspekt på yngre barns samspel i den fria leken. Hon berättar att det kan uppstå konfliktsituationer eftersom de yngre barnen inte har förståelsen för att dela med sig eller leka i en större grupp av barn eftersom det är en ny upplevelse för dem.

Jag tror att den förståelsen för att dela med sig finns inte, för att de är inte vana att leka i stor grupp av barn. De har inte upplevt det hemma och då det är svårt att acceptera att alla andra runtomkring kan leka med de leksakerna som de själva har i handen. Därför säger jag att vi lägger grunden till mycket på småbarnsavdelningen. (Edith)

Ettåringar leker mest brevidlekar nämner två förskollärare under intervjuerna och förklarar att de är nyfikna på det som erbjuds. Förskolläraren Anki lyfter att det kan handla om att barn inte vill leka med vissa barn eller att de i tvåårsåldern inte vill leka med ettåringar.

6.1.3 Konflikter om turtagning och uppmärksamhet

Hälften av förskollärarna i undersökningen beskrev konflikter om turtagning och uppmärksamhet i samband med barns egocentriska fas och att de ständigt behöver få vara först. Förskollärarna berättar att den här typen av konflikt är en återkommande situation som yngre barn hamnar i och upplevs vara tävlingsinriktade.

Tvättrummet. Är en typisk sån sak där man ska vara först fram till tvättstället. Undan här kommer jag, jag ska tvätta först. Det är som gjort för konflikter om man inte är där som vuxen. (Anki)

Konflikterna kan öka beroende på tid på dagen och aktivitet. En aktivitet som alla förskollärare anser skapa konflikter är hallen när barnen ska klä på sig för att gå ut. Det är många barn på en liten yta samtidigt som det blir mycket väntetid för barn vid den övergången som kan leda till att barns tålamod upphör efter en kort stund.

I tamburen om man ska klä sig och gå ut och barnen är klara. Det är när man är många och ska göra någonting. Det är som gjort för konflikter. Inga allvarligare konflikter men det är jobbigt för en del barn. (Anki)

Med citatet ovan lyfter Anki fram att turtagning inte finns bland de yngre barnen och de knuffas och buffas på varandra för att komma först. Dessa konflikter exemplifierar två av förskollärarna att det kan ske under tiden barnen har en aktivitet där de tränger sig före alla andra kamrater genom att knuffas och bråka. Ett annat exempel som en av dem tar upp är när de ska ha fruktstund då barnen ska vänta på sin tur. Två andra förskollärare beskriver en annan situation där barn vill tävla om vuxnas uppmärksamhet, vara först att sitta på pedagogens knä och att ingen annan ska sitta där.

Först och främst när vi börjar med inskolningarna i augusti månad och det börjar ettåringar och vi har två och treåringar i gruppen.

Där uppstår den första konflikten när nya barn kommer in. Vi har barn som är väldigt beroende av oss vuxna fortfarande, de stora då, de vill inte dela med sig av vuxna i början. De andra konflikterna uppstår när barnen har landat på avdelningen och börjar leka med leksaker och vill inte dela med sig till exempel.

(Edith)

Detta var först under inskolningstiden då nya barn började på avdelningen. De förklarar att det kan blir en stor konflikt av detta då barnen inte vill dela med sig av sina pedagoger till andra nya kamrater.

6.1.4 Konflikter på grund av missförstånd

Alla förskollärare nämner att orsaken till konflikter oftast handlar om att det har skett ett missförstånd mellan parterna eftersom de antingen använder kroppsspråket och saknar det verbala eller har talspråk men förstår inte sin kamrat. Vidare nämns det att ålder och språkutveckling hos barnen är avgörande för hur de gör sig förstådda och förstår andra i exempelvis konflikter.

Mellan ettåringar och treåringar är det den största skillnaden, treåringar kan oftast förklara vad som har hänt medans ettåringar inte kan göra det och då blir det en obalans i den konflikten. Man vill inte heller få treåringen att känna sig mindre synlig i konflikten för att man behöver hjälpa ettåringen att förmedla sina önskemål som de vill uttrycka i den här konflikten. (Alva)

Maria berättar att yngre barnen har svårt att göra sina känslor och tankar förstådda vilket vidare leder till puttande där barnen har svårt att se helheten i en konfliktsituation.

Förskollärarna nämner att den här typen av situation uppstår exempelvis när barn vill vara ifred eller när de vill åt någonting som de inte kan förmedla till den andra parten.

Till exempel i en situation där ett barn inte vill att något annat barn ska komma nära eller inte vill dela med sig men får inte ut i språk då uppstår det en konflikt. (Ida)

Förskolläraren Jennie uttrycker att det är språkliga svårigheter som leder till konflikter eftersom det uppstår missförstånd när de inte kan uttrycka det de vill. Hon nämner även att det finns många flerspråkiga barn på hennes avdelning och de utvecklar flera språk parallellt som gör att det tar tid att utveckla sitt talspråk, barn kan ha ett utvecklat talspråk men inte alltid svenskan i första hand vilket kan leda till missförstånd.

6.1.5 Sammanfattning och analys utifrån teori

Resultatet som utgår från förskollärarnas berättelser om barns konflikter tyder på att deras egocentriska perspektivtagande gör att de tar leksaker från varandra, gömmer leksaker och vägrar dela med sig av dem till andra. En förskollärare lyfter fram att barns erfarenheter hemifrån och inte behöva dela med sig av leksaker hemma kan leda till yngre barns konflikter om leksaker i förskolan. Med studiens teoretiska ramverk är scaffolding ett centralt begrepp inom sociokulturella perspektivet som betonar betydelsen av en kompetent förskollärare i barns omgivning som utgör ett viktigt stöd för barns utveckling av social kompetens och framtida konfliktsituationer (Säljö 2014).

Den proximala utvecklingszonen är centralt inom det sociokulturella perspektivet och används för att betona barns möjligheter att utvecklas och lära i samspel med andra och framförallt med stöd från kompetenta förskollärare då ny kunskap alltid finns inom räckhåll (Säljö 2014). En kompetent förskollärare kan bland annat hjälpa barnen att utveckla sin sociala kompetens för att interagera med andra och hitta konstruktiva sätt för att hantera konfliktsituationer med kamrater i förskolan (Säljö 2014).

I resultatet visar det att konflikter mellan yngre förskolebarn orsakas ofta på grund av missförstånd i kommunikationen. Förskollärarnas berättelser om yngre barns konflikter i resultatet belyser att de yngsta barnen inte har verktyg till att göra sig förstådda eller förmedla sina önskemål till andra och hamnar i konflikter med varandra.

Förskollärarna förklarar att ettåringar inte kan förmedla sig på samma sätt som treåringar vilket skapar obalans i konflikter då ålder och språkutveckling är avgörande för hur barn blir förstådda i sin omgivning. I resultatet framgår det att det skiljer sig i barns lek och att det kan leda till konfliksituationer när ettåringar vill delta och är nyfikna på treåringarnas lek men de har inte samma förståelse för innebörden i att dela med sig eller komma in i lek. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv tillägnar sig barn språkliga verktyg genom interaktion med andra belyser Hwang och Nilsson (2011) och skriver att språk och kommunikation som viktiga beståndsdelar för att utveckla förståelse för sin kulturella omgivning. Barn får, utifrån ett sociokulturella perspektivet, möjligheten att i samspel med andra uttrycka sina känslor och tankar som utvecklar deras språkanvändning och kommunikation som är centralt för barns sociala interaktion i förskolans miljö (ibid). Barns konflikter med andra barn kan vara utvecklande eftersom dessa utmanar deras språkanvändning och kommunikation för att ge uttryck för sin vilja, känslor och behov i samspelet med andra barn. Detta kan förstås inom ramen för den proximala utvecklingszonen att språket är ett betydelsefullt hjälpmedel för att skapa relationer som leder till utveckling av sitt eget agerande i olika konfliktsituationer som uppstår i förskolans miljö (Hwang & Nilsson 2011).

I studiens resultatet framgår det genom förskollärares berättelser om barns konflikter att barn uttrycker sig mer kroppsligt än verbalt när de hamnar i konflikt med varandra. På grund av att språket är torftigt använder barn sig av puttande eller slag för att hävda sin vilja i konfliktsituationen, även när deras känslor tar över. Barns fysiska konflikter synliggörs i Cohens konfliktpyramid på fjärde och sista nivån i pyramiden. Med utgångspunkt i pyramidens fjärde nivå ska fysiskt beteende i konfliktsituationer i första hand stoppas eftersom våldsamt eller aggressivt beteende är oönskat (Hakvoort 2020).

Utifrån Cohens konfliktpyramid är det viktiga att sedan återgå till nivå ett, två och tre för att barns konflikter eller förskollärares konflikthantering aldrig ska utvecklas till att bli destruktivt (Hakvoort 2020).