Synen på avvikelser mellan provresultat och kursbetyg

Härmed presenteras de teman som jag identifierat när det gäller den sista frågeställning- en; vilken syn lärarna har på avvikelserna mellan kursbetyg och resultat på nationella prov.

5.3.1. Ett laddat ämne

Under intervjuerna framgår det att matematiklärarna är ytterst medvetna om Skolverkets statistik över skolornas relation mellan nationella prov och betyg. Det tycks även vara ett ämne med viss laddning. Statistiken är något som diskuteras på skolorna och som följande utdrag visar är man medveten om hur den egna skolan ligger till i statistiken och vilka skolor som avviker.

L1, S2: Sen är det ju alltid, om man ska vara lite så lokalpatriot, kul att se att vi inte är värst [skratt]. Nej men att vi gör nog ganska rätt tycker vi alltid när vi ser den här statistiken, för vi avviker aldrig särskilt mycket.

Som framgår av utdraget ovan upplevs det positivt att inte avvika för mycket mellan provbetyg och kursbetyg, det är ett slags bevis på att man gör rätt. Som lärare är man även medveten om när man själv sätter ett betyg som avviker från det nationella provet. Lärarna berättar att rektorerna bryr sig om statistiken och uppskattar om man diskuterar avvikelser med dem. Även om det inte är något uttalat så skulle detta kunna ge incita- ment för att låta nationella proven styra betygsättningen. Samtidigt vittnar några lärare om att man som matematiklärare kan känna sig utpekad eftersom matematik är det ämne som tenderar att generera störst andel F, se följande utdrag.

L1, S3: Och som mattelärare, vi blir ju, jag ska inte säga att vi blir utpekade men man känner ju sig utpekad för det är ju bara vi som har så många F skulle jag säga. Och så har det varit överallt där jag har jobbat, både på grundskola och så, och andra tycker, jamen ungefär hur undervisar ni, de klarar ju alla de andra ämnena och sen så.

Läraren upplever att kvaliteten på ens undervisning ifrågasätts på grund av det relativt stora antalet F som man sätter som matematiklärare. Lärarna är dock tydliga med att de inte känner någon press att ändra sina betyg, se exempel på detta i utdraget nedan.

L2, S3: Och vi har ingen press på oss att vi ska sätta, alltså rätta oss, utan de litar ju på vår bedömning där va, så det är inget konstigt. Men det tas ju upp till diskussion.

Som utdraget ovan ger uttryck för så uppger inga av de intervjuade lärarna att de har haft en chef som försökt påverka deras betygsättning.

5.3.2. Ett likvärdighetsproblem

Matematiklärarna är eniga om att den systematiska diskrepansen och skillnaden skolor emellan innebär att bedömningen inte är likvärdig, något som upplevs vara ett stort pro- blem (se utdrag nedan). Utöver likvärdighetsaspekten anser lärarna att avvikelsen för- svårar både för elevens kunskapsutveckling och lärarens undervisning i framtida studie- sammanhang.

L1, S1: Ja jag vet inte vad jag ska säga, det är jätteproblematiskt. [...] Det är elever där som har samma kunskaper som våra men de går ut med ett betygssteg högre, och därmed andra förutsättningar.

Som utdraget ovan ger uttryck för bedöms två elever som fått samma resultat på natio- nella provet ha samma kunskaper och det är därmed orättvist att de får olika betyg. Bakom detta resonemang ligger antagandet att nationella proven korrekt återspeglar elevernas kunskapsnivå. Detta starka förtroende för de nationella proven som kun- skapsmätare har jag tidigare beskrivit som ett tydligt karaktärsdrag i matematiklärarnas förhållande till de nationella proven. Å andra sidan ger lärarna inte uttryck för att de na- tionella proven bör diktera kursbetygen. I deras egen bedömning finns utrymme för att väga in andra underlag vid underprestationer, eller ompröva elevernas kunskaper inför betygsättningen, och därmed sätta högre betyg än nationella provet ger skäl för. Pro- blematiken ligger snarast i omfattningen och systematiken hos avvikelserna, se följande utdrag.

L2, S3: ... man kan ju klart sätta ett godkänt på en elev som skriver F, men inte i den utsträckningen som statistiken visar. Så mycket ska det ju inte vara.

L2, S3: Jag tänker att det är, ett sånt system att jag kan själv sätta mitt betyg oavsett vad eleven skriver på ett nationellt prov, det är jättekonstigt för mig. Som jag sa in- nan, jag tycker man kan få avvika litegrann va, men i det stora hela så ska man ju naturligtvis rätta sig efter att det är den här nivån de ligger på. Och varför jag sen ska avvika och höja alla ett betygsnäpp, det verkar jättekonstigt. För då, nej jag kan inte förstå det. Nej jag kan inte förstå att det FÅR vara så, heller. Faktiskt.

Som utdragen ovan visar så uttrycker de intervjuade lärarna på Skola 3 en skepsis inför det faktum att det är tillåtet att sätta vilket betyg som helst oavsett elevens resultat på

nationella provet. Nedan framgår även synpunkten att det borde finnas en gräns för hur mycket kursbetyget får avvika från nationella provbetyget.

L2, S3: Men det måste ju finnas någon slags begränsning i diffen också. Alltså det är ju inte rimligt att höja en hel klass till exempel, som man har sett exempel på. Då är det ju säkert avarter va, men det är ju inte rimligt. Det motsäger ju all logik och all rättvisekänsla, måste jag säga. [...] Ja man kan göra det utan ens en skriftlig motive- ring ju. Du behöver inte ens motivera. Alltså det är jättekonstigt, tycker jag.

Läraren uttrycker att det borde finnas en begränsning för avvikelsen mellan kursbetyg och provresultat och ifrågasätter samtidigt att man kan sätta avvikande betyg utan någon form av motivering.