I bedömningen av de nordiska staterna var tonen delvis mildrare då tidningens skribenter mer tydligt valde sida. Under vinterkriget tog tidningen tydligt parti för Finland och följer därmed den finlandsvänliga opinion som rådde under denna tid i Sverige. Synpunkter på Finlands offensiv i början av fortsättningskriget saknas. Det var under denna tid det deklarerades ett
avståndstagande från att ta parti för vare sig Sovjetunionen eller Tyskland i samband med ”Operation Barbarossa”. Kanske såg tidningens skribenter på liknande sätt i konflikten Sovjetunionen-Finland under denna tid. Tidningen ställde sig dock snart tydligt på Finlands sida igen. Vissa artiklar går till och med att tolka som att tidningen godkände Finlands beslut till offensivkrig i detta krig. Thorells resebeskrivning är ett exempel på en sådan artikel. Thorell lade exempelvis i princip all skuld på Sovjetunionen och artikeln kan mycket väl tolkas som att Finland hade rätten på sin sida i kriget. Kan Thorell rent av tyckt att det var rätt att Finland gick med i detta krig? Mycket tyder på att det kan vara så. Samtidigt var han ibland fördömande mot kriget i sig. Viktigt i sammanhanget är att han baserade sina ståndpunkter på de erfarenheter han fått från resan där han träffat många människor som drabbats hårt av kriget. En tolkning kan vara att han använde Finlands kamp och svåra förhållanden som medel till att kasta ljus över Finlands folks situation, vilket automatiskt medförde ett slags ställningstagande, även om han i grund och botten kanske var emot krig. Tidningens ställning gentemot Finland i de båda krigen visar dock på en betydligt mildrare pacifistisk hållning än vad som var fallet i kriget mellan exempelvis stormakterna. Det mer framträdande hotet från kommunismen och Finlands utsatthet är troligen viktiga förklaringar till detta och gjorde att tidningens skribenter tog tydlig ställning för Finlands sak. Det är dock svårt att säga om det här handlar om en rent pragmatisk pacifism eller om ställningstagandena även syftade till att väcka medlidande hos läsarna och en uppmaning till handling för de nödställda finländarna. Det är i denna konflikt som pacifismens grundproblem tydligast framträder och i några av artiklarna väljer skribenterna att betona folkets utsatthet framför det annars så framträdande propagerandet för radikalpacifismen.
Var det någon skillnad mellan synen på tyskarnas ockupation av västra Skandinavien respektive Sovjetunionens offensiv mot Finland? Här skulle en mer djupgående analys behövas, men jag tycker mig ändå ha sett att tidningen höll en aningen mildare ton mot Tyskarna, åtminstone under 1940. En orsak till detta kan ha att göra med, det vi tidigare nämnt, kommunismens kristendomsfintlighet. En annan orsak kan vara att man hade fler personliga band knutna till finländare. Starka band fanns dock även till norrmännen och tidningen visade stor sympati även för sitt brodersfolk i väster som sågs, liksom finländarna, som ett stolt frihetsälskande nordiskt folk.
Tidningen tog även parti för den norska kyrkans kamp mot Quislingsregimen. Detta var en kamp som passade perfekt in i tidningens pacifistiska ideologi. Orättvisor skulle inte mötas med våld, men av kritik och motstånd med andra medel. Att dra sig undan var inte rätta metoden. Bönen var ett annat medel och läsarna uppmanades att be för hela Norden. Fortsättningskriget mellan Finland och Sovjetunionen verkar således inte ha haft betydelse i detta sammanhang trotts att Finland i viss mån förde kriget tillsammans med Tyskland. Att bönen gällde alla länder kan vara en indikation på en vilja att klargöra Finlands folks behov trotts det inträffade. De yttre politiska konflikterna spelade däremot mindre roll i sammanhanget. ÖM verkar som sagt vid tiden även haft starka personliga band till olika kristna personer i Finland vilket även det kan ha haft betydelse. Det som i viss mån kan tala emot detta resonemang är uppfattningen om Nordens hårda kamp för stora och livsavgörande värden. För Finlands del kan detta tolkas som kriget mot kommunismen eller kampen för demokrati. Min tolkning är dock att det här i första hand handlar om de kristna värdena som de kristna sades stå för, som visserligen kunde inramas av demokratin och gynnas av att Finland vann mot Sovjetunionen. Det är dock tydligt att tidningen var för både Norge och Finland i sina kamper. För Norges del skar kampen inte på samma sätt mot tidningens pacifistiska hållning som den gjorde i konflikten Finland-Sovjetunionen.
Slutsatser
Tidningen Missionsbaneret var övervägande en radikalpacifistisk tidning. Olika förhållanden gjorde dock att denna i vissa fall mildrades. Sådana kunde exempelvis vara genom att tidningen godkände kristna soldaters berättelser och vittnesbörd. I ett fåtal artiklar fanns dessutom påståenden som lutade mot en positiv inställning till krig. Dessa var dock fåtaliga och bör inte övertolkas. När det gäller behandlingen av pacifismens grundproblem var tidningen radikalpacifistisk då den intog en neutral ställning till konflikterna mellan stormakterna. När konflikterna berörde nordisk mark intog skribenterna dock en tydligare pragmatisk pacifistisk hållning, som då det gällde konflikten Sovjetunionen-Finland. Denna inställning kan ha varit påverkad av en möjlig fruktan inför kommunismens eventuella utbredning, det broderskapsförhållande som fanns till finländarna och viljan att väcka förståelse hos läsarna för det finska folkets nöd och behov.
Under vilken linje kan då tidningen placeras i förhållande till Åmarks, Johanssons och Nyboms kategoriseringar av svenska tidningar under andra världskriget? Eftersom tidningen stod för en så tydlig pacifism bortfaller exempelvis många av de linjer som såg staternas krigsmakter som fredsbevarande faktorer. I denna fråga förespråkade tidningen således en annan väg. Ytterst sätt var tidningen idealistisk, det var ländernas inre strukturer, i vilken mån de ansågs påverkade av vad tidningen kallade en levande kristendom, som utgjorde grunden för om konflikter skulle uppstå eller ej. Tidningens radikalpacifistiska hållning stämmer väl överens med den moraliska linjens princip om rättsbegreppets oföränderlighet.
Sammanfattning
Uppsatsens syfte var att definiera tidningen Missionsbanerets pacifism problematiserad utifrån andra världskrigets konflikter mellan stormakterna och mellan de totalitära staterna och Sveriges nordiska grannländer. Tidningen har kategoriserats efter sin hållning till pragmatisk respektive radikal pacifism utifrån konflikterna och dess hantering av pacifismens grundproblem, hur man ska handskas med en aggressiv motståndare som inte tar hänsyn till fredsbevarande arbete. Tidningen har även placerats in i ett större svenskt sammanhang. Följande frågor har använts i undersökningen:
1: Vilken syn hade tidningen på andra världskriget och krig i stort? 2: Vad var synen på andra världskrigets orsaker? 3: Hur betraktades stormakternas inbördes konflikter, deras medverkan i kriget och deras ideologier i förhållande till tidningens pacifistiska grundsyn? 4: Hur betraktades Finlands, Norges och (Danmarks) situation, deras krigsåtgärder och deras eventuella rättigheter till sina landområden i förhållande till tidningens pacifistiska grundsyn?
Tidningens nummer har bearbetats mellan perioden 17 november 1938 till 27 september 1945 där de artiklar som haft anknytning till kriget och världsläget i stort utvalts till analysen. Resultaten visar att tidningen övervägande var en radikalpacifistisk tidning. Olika omständigheter gjorde emellertid att denna i vissa fall mildrades. Exempel på sådana var att tidningen godkände referat av kristna soldaters berättelser och vittnesbörd. Ett fåtal artiklar visar även på en syn att kriget kunde leda till något positivt till exempel genom att människor i sin nöd började söka Gud. När det gäller behandlingen av pacifismens grundproblem intog tidningen en radikalpacifistisk hållning inför konflikterna mellan stormakterna. I konflikten Finland-Sovjetunionen var hållningen mer åt det pragmatiskt pacifistiska hållet. Denna skillnad berodde förmodligen på en möjlig fruktan inför kommunismens eventuella utbredning, ett broderskapsförhållande till finländarna och en vilja att väcka förståelse hos läsarna för finlands folks nöd och behov.
I ett svenskt sammanhang höll tidningen en moralisk linjen då tidningen sällan kompromissade med sin pacifism. Vidare gick tidningen emot normen i den svenska pressen om krigsmaktens betydelser för freden eller för landets intressen.