att systematIsera urvalsprocesser

En central del av arbetet med Att gestalta kön har handlat om att systematisera och formalisera olika konstnärliga och pedago-giska urvalsprocesser vid utbildningarna. Det har gällt framför allt antagning, rekrytering av pedagogisk personal samt urval av textmaterial.

Under projektets första läsår, arrangerade vi tillsammans med Ylva Gislén (som presenteras på s. 102 och 230) ett heldags-seminarium för lärosätenas jurymedlemmar. Här diskuterades

ett stort antal frågor, från texturval till breddad rekrytering, till antagningsprovet som maktsituation, till förväntningar på mas-kuliniteter och femininiteter hos sökande och jury. Så här skrev vi i den skriftliga dokumentationen av dagen, som fick titeln »Vem hör hemma på scenen?«:

Kan kriterierna för antagning göras objektiva? Eller kan en ac-ceptans av bedömningens subjektiva natur ändå avmystifieras?

Räcker det med att juryn rannsakar sig själv? Och vad är det en skådespelare behöver »ha« (eller »vara«?) för att platsa på teater-högskolan? Går det till exempel att ställa krav på att skådespela-re ska vara högfunktionella (socialt, psykologiskt, fysiskt)? Och hur går detta ihop med konstnärskap och konstnärlig kvalitet?

Teknik, verktyg och skicklighet är enligt vissa diskussionsdel-tagare inte det viktigaste, utan förmågan att ta fram och jobba med det »djupa« inombords. Men vad är detta »djupa« och hur bedöms det, hos manliga respektive kvinnliga sökande?

Det är svårt att komma åt och nedteckna exakt vad det är en jury letar efter hos de sökande; »objektiva« kriterier är troligt-vis en omöjlighet. Ändå torde det vara möjligt att avmystifiera processen medan man accepterar att bedömningen till viss del är subjektiv; en metod är att eftersträva transparens inom ju-rygruppen, genom självrannsakan, reflektion och diskussioner – till exempel kring begrepp som »kvalitet«, »konstnärlighet«,

»djup«, och så vidare, men också kring förväntningar, preferen-ser, orsaker till irritation och ointresse.

Seminariedagens centrala slutsats gällde vikten av att tänka handlingsbaserat – alltså utifrån något man gör snarare än något man är. I relation till den sökande betyder detta att betrakta den sökande utifrån vad hon eller han gör, specifikt, i antagningssi-tuationen, snarare än utifrån en föreställning om personens iden-titet och hur denna passar in på lärosätet eller kompletterar andra sökande.

224

strategier för framtiden

225

strategier för framtiden

När det gäller juryns sammansättning och funktion betyder det handlingsbaserade tänkandet att ge jurymedlemmarna specifika uppgifter eller perspektiv att bevaka, snarare än att utgå ifrån jurymedlemmens egen identitet som grund för hennes eller hans position och funktion i juryn. I dokumentationen skrev vi:

En person kan ha som uppgift att bevaka hur gruppen talar om maskulinitet och femininitet, vad som sägs och inte sägs om män och kvinnor. En annan kan bevaka hur gruppen talar om sexuali-tet, till exempel vad som uppfattas som ok eller över gränsen. Och så vidare. Ett sådant medvetet arbete är möjligt att utvärdera, till skillnad från ett arbete där man nöjer sig med att konstatera att gruppens medlemmar är olika. Det är ju omöjligt att hålla en jurymedlem professionellt ansvarig för ett perspektiv som hon eller han förväntas leverera endast i kraft av sitt eget liv eller sin egen kropp.

Alla fyra lärosätena har som en följd av projektet förändrat an-tagningsprocessen på så sätt att alla sökande nu konkurrerar med varandra oavsett kön, i stället för som tidigare, då kvinnor konkurrerade med kvinnor och män med män. Att lärosätena nu-mera inte betraktar studenterna separatistiskt (det vill säga att kvinnor och män bildar eller tillhör egna, åtskilda grupper) är en viktig utveckling. Samtidigt är det viktigt att påminna sig om att detta nya sätt att tänka och arbeta inte upplöser kön som kategori.

Det innebär inte att juryn kan eller ska sluta att betrakta de sö-kande utifrån kön. Manliga och kvinnliga sösö-kande och sösö-kande med könsöverskridande identitet och/eller uttryck kommer till ansökningstillfället med villkor och förutsättningar som skiljer sig åt sinsemellan. Detta behöver en jury vara medveten om, för att kunna möta de sökande så likvärdigt som möjligt.

Att sätta samman en antagningsjury med olika livserfarenhe-ter och perspektiv är, trots det handlingsbaserade tankesätt som vi rekommenderar, mycket betydelsefullt ur flera perspektiv: det

är en demokratifråga att makten över beslutsfattande processer fördelas till olika grupper av människor; det skapar förebilder och möjlighet till identifikation hos de sökande, i stället för att signa-lera att endast en typ av människa kan besitta makt i organisa-tioner. Det går inte heller att bortse ifrån att resultatet av arbetet påverkas av de olika personernas erfarenhet och perspektiv, samt av gruppens dynamik – även om det är omöjligt att förutsäga på vilket sätt. Vår erfarenhet är att lärosätena i dag är mycket med-vetna om detta och anstränger sig för att sätta samman hetero-gena jurygrupper.

Arbetet med att systematisera urvalsprocesser är ett pågående utvecklingsarbete och vi har under projektet argumenterat för att det bör dokumenteras, utvärderas och formaliseras inom ramen för relevanta styrdokument.

4. långsIktIg IntegrerIng av proJektets målsÄttnIngar En viktig strategi för långsiktig integrering av Att gestalta kön i lärosätenas ordinarie verksamhet är att projektets målsättning-ar återfinns och/eller återspeglas i lärosätenas styrdokument.

På uppdrag av styrgruppen tog vi därför fram strategier för in-tegrering av projektets målsättningar i lärosätenas likabehand-lingsplaner, kursplaner och i styrdokument för rekrytering, an-ställning och befordran av pedagogisk personal. Dessa återfinns i dokumentet Att gestalta kön – analys av nuläge och strategier för framtiden som nu förvaltas av respektive utbildnings ledning, kol-legium och studentkår. Den här texten är en sammanfattning av detta och andra centrala dokument i projektet.

Att gestalta kön är ett projekt vars målsättningar sträcker sig bortom de två år som projekttiden utgjort, mot en långsiktig ut-veckling av den konstnärliga och pedagogiska verksamheten. Det är alltså inte projektet som sådant som utgör målet, utan målet ligger utanför och bortom projektets ram. Detta faktum har vi identifierat som en samtidig styrka och svaghet inom projektet, eftersom projektet därmed inte har något självändamål.

Delta-226

strategier för framtiden

227

strategier för framtiden

garna har ibland uttryckt en uppgivenhet och frustration inför vad som kan verka vara en resultatfrånvändhet inom projektti-den. Samtidigt ser vi en stor styrka i att projektet varit processori-enterat. Vi menar att det viktigaste resultatet av Att gestalta kön är att ledning, kollegier och studenter enats om de målsättningar för framtiden som finns på sidorna 14–17 i denna bok och att erfaren-heterna från projektet givit dem ett antal strategier för att arbeta mot de målen. Nu hänger det bara på fortsatt vilja och uthållighet från de ansvariga för utbildningarna, kunskap och alla nödvän-diga förutsättningar finns för att nå målen.

Gunilla Edemo och Kristina Hagström-Ståhl presenteras på s. 230

reFerenser

»Att gestalta kön. Ett konstnärligt och pedagogiskt utvecklings-projekt vid Sveriges högskoleutbildningar för skådespelare, mu-sikalartister och mimare.« Projektplan antagen 2008-05-29 Bondestam, Fredrik. 2004. Könsmedveten pedagogik för universitets- och högskolelärare Stockholm: Liber.

Edemo, Gunilla och Hagström-Ståhl, Kristina. 2009. »Att gestalta kön. Analys av nuläge och strategier för framtiden.« Version 2.0.

Ett internt arbetsdokument för anställda och studenter vid Sve-riges högskoleutbildningar för skådespelare, mimare och musi-kalstudenter.

Edemo, Gunilla & Hagström-Ståhl, Kristina. 2007. »Vem hör hemma på scenen? – Reflektioner kring antagningsprocess och juryarbete vid Sveriges högskoleutbildningar för mimare, musi-kalartister och skådespelare.« Dokumentation av ett seminarium 2007-11-23

228