TAIPEI E) SINGAPORE

F) TOKYO G) BANGKOK H) HANOI I) NEW DELHI J) Vet ej.

Fråga 3 är ämnad för att undersöka Kress & Van Leeuwens tes om en central och en marginal zon (Kress & Van Leeuwen, 2006, s. 197). Här bör den centrala zonen representera kärnan av informationen, det som upplevs som viktigast. Då alla alternativ (förutom Vet ej.) är en asiatisk stad och har utöver det ingen mer information tills sig utöver sin positionering så bör respondenten ta ett beslut baserat på var namnet på staden är positionerad inom kompositionen.

Här låg svaren i linje med tesen och svarsalternativet ’Singapore’ som var placerad i mitten av bildkompositionen fick 78,6% av rösterna vilket representerar 44 av 56 svar.

Fråga 4: Vilket objekt såg du först?

A) Stjärnan. B) Cirkeln. C) Vet ej.

Till fråga 4 så undersöks Kress & Leeuwens tes om uppmärksamhetsvärdet (Kress & Van Leeuwen, 2006, s. 201). Här skiner stjärnan med starka kontraster, färger och med sin storlek i förhållande till cirkeln. Faktorer som bör enligt uppmärksamhetsvärdet få respondenten att prioritera stjärn-alternativet. Frågeställningen var designad för att fånga respondentens direkta uppmärksamhet innan andra faktorer om bildkompositionen tog över.

Responsen till fråga 4 föll till sin majoritet åt alternativet ’Stjärnan’ vilket stämmer överens med tesen om uppmärksamhetsvärdet vilket frågan var designad för. ’Stjärnan’ fick 83,9% procentenheter vilket översätts till 47 av 56 svar.

Fråga 5: Vilken av alternativen anser du ha starkast gemenskap?

A) Alternativ 1

B) Alternativ 2

C) Vet ej.

Fråga 5 undersöker Kress & Van Leeuwens tes om inramningsvärdet (Kress & Van Leeuwen, 2006, s. 203). Här används begreppet ’gemenskap’ för att stärka vilket av alternativen som upplevs ha starkast gruppidentitet. Skillnaden mellan de två alternativen består av olika typer av inramningar där alternativ 2 har en gemensam inramning, medan alternativ 1 erbjuder varje individ en separat ram. Skillnaden på ram bör enligt inramningsvärdet skapa en starkare gemenskap för alternativ 2.

Svaret som Fråga 5 gav var en snar majoritet åt alternativ 2 som var ämnad till att representera tesen om gruppidentitet. Här är det anmärkningsvärt att alternativ 1 och ’Vet ej’ fick en noterbar representativ del av svaren, men i slutändan var det alltså alternativ 2 som fick 66,1% av procentenheterna och därmed majoritet. Det innebar 37 av 56 röster.

Fråga 6: Vilket alternativ anser du är tredimensionellt?

A) Alternativ 1

B) Alternativ 2

C) Vet ej

Fråga 6 ställs för att pröva om Andrei Ludus tes om hur ett tredimensionellt djup kan skapas genom skuggor (Ludu, 2016, s. 39). Definition djup används ej i frågan då det ansågs att termen tredimensionellt indikerar att det finns ett djup i kompositionen. Här har alternativ 1 en gradient skugga vid ögonbryn, hår, öron och hals vilket bör indikera om att det finns tredimensionella ljuskällor närvarande.

Responsen för fråga 6 var överväldigande för alternativ 1 då alternativ 2 inte fick någon röst och ’Vet ej’ lyckades bara kamma hem 5 röster. Alternativ 1 fick ett dominerande 91,1% av procentenheterna och 51 av 56 svar.

Fråga 7: Vilken av bilderna anser du skapar mest djup i sin komposition?

A) Alternativ 1

B) Alternativ 2

C) Vet ej

Fråga 7 vill utforska om en inramning skapar en större upplevelse av ett tredimensionellt djup. Enligt Andrei Ludu bör ramen i alternativ 2 skapa ett fönster in till illustrationen och ge anspråk om ett perspektiv av djup i förhållande till alternativ 1 som då mer kan upplevas som en symbol (Ludu, 2016, s. 39).

Fråga 7 gav en splittrad respons då alternativ 2 som representerar grundtesen enbart får en majoritet på 53,6% röster vilket är 4 svar mer än alternativ 1 som fick 30 av 56 svar.

Fråga 8: Vilket bildformat anser du gör personen mer dominant och framträdande?

A) Alternativ 1

B) Alternativ 2

C) Vet ej

Till fråga 8 undersöks det om bildformatet av en visuell komposition avgör om respondenten finner en vertikal ram mer dominant än en horisontell. Jean Vincent nämner att vertikala linjer bör ge anspråk om en tydligare hierarki och antyda om en större dominans vilket bör leda till att det vertikala formatet upplevs som mer dominant (Vincent, 2010).

Till fråga 8 valde respondenterna att ge alternativ 2 en överväldigande majoritet med 78,6%. Detta inkluderar 44 av 56 möjliga svar. Alternativ 1 som var ämnad för att följa grundtesen fick nöja sig med 11 av 56 möjliga svar.

Fråga 9: Vilket bildformat anser du gör bilden mer harmonisk, välbalanserad och stabil?

A) Alternativ 1 B) Alternativ 2 C) Vet ej

Fråga 9 undersöker om valet av ett bildformat kan erbjuda en mer harmonisk upplevelse. Enligt Jean Vincent upplevs horisontella linjer som mer harmoniska och då bör det horisontella bildformatet föredras (Vincent, 2010).

(Fel vid skrivning av enkät. Frågan ovanför skall vara nummer 9.)

Till fråga 9 fick alternativ 1 en majoritet av procentenheterna vilket representerade 38 av 56 svar.

Fråga 10: Vilket alternativ anser du är mest avgränsad från resten av frågebubblan? (det vita området som denna fråga är omgiven av)

A) Alternativ 1

B) Alternativ 2

C) Vet ej

Fråga 10 vill undersöka om inramning avgränsar en person från sin omgivning. Alternativ 2 har en ram runtomkring sig som skapar en distans mot resten av frågebubblan.

(Fel vid skrivning av enkät. Frågan ovanför skall vara nummer 10.)

Här valde respondenterna att ge en majoritet åt alternativ 2 som var inramad. Den fick 80,4% vilket representerar 45 av 56 svar.

Analys

Studiens enkät var ämnad att undersöka hur pass tillämplig den tidigare forskningen inom bild-orientering och dess praxis är för en respondent i dess förståelse av en bildkomposition. Enkätens syfte var att skapa ett enkelt och trovärdigt visuellt scenario där dessa teser kunde undersökas inom en kvantitativ metod.

Svarens legitimitet i förhållande till frågans relevanta tes förblir dock baserad på kvaliteten i frågans design och studien kan enbart utgå från perspektivet att om respondenten inte svarat ’Vet ej’ har de förstått frågan. Det är dock noterbart att studien inte kan garantera om respondenten svarat ärligt i förhållande till frågeställningens design och syfte. Svarsalternativet ’Vet ej’ förblev en minoritet i respondentens svar och nådde som starkast en procentenhet på 19,6% vid fråga fem. Detta kan tolkas som en framgång i det själva designarbetet av enkäten och ger studien anspråk om att responsen som analyserats har till viss mån blivit förstådd utifrån sin frågeställning.

Den kvantitativa responsen som enkät-metoden erbjudit går till sin förmåga enbart att studera ur ett generellt perspektiv. Resultatet av studiens analys kommer därmed endast ange i sitt utfall att de finns ett kvantitativt empiriskt underlag för verifikation av dess praxis nämnd i tidigare forskning. Det är noterbart att urvalet för enkäten har varit präglad av ett icke sannolikhetsurval och bör tolkas i dess storlek av respons och tillgänglighet. Det går även inte att garantera att det har varit 56 unika svar i enkäten, men det går att argumentera för att studiens syfte inte ingår i ett forskningsområde som är provokativt. Likaså går det att resonera om att studiens författare samt enkätens respondenter inte haft en personlig vinning i att duplicera sitt svar eller på något annat sätt hanterat enkäten på ett oetiskt maner.

Hur väljer en åskådare att orientera sig i samband med en visuell komposition?

Resultaten överensstämmer med de teser som frågeställningarna grundade sig på. Det är viktigt att poängtera att teserna som används i enkäten är en del av ett större visuell praxis och diverse tes kan i sin singularitet upplevts olika i styrka. Då somliga teser fick en starkare majoritet än de andra går det bland annat att resonera att frågeställningen var mer passande för teserna som fick en starkare majoritet. Exempelvis fick fråga 1 som hade vänster och höger zon som grundtes en majoritet på 91,1% medan övre och undre zon vid fråga 2 enbart fick majoritet på 57,1%. Då båda teser befinner sig under informationsvärdets paraply och båda har en stark kulturell anknytning till västvärldens värdsliga orientering är det noterbart att det var en 34% skillnad i majoritet för svarsalternativen som låg i grundtesens favör.

Studien kan enbart spekulera i om det är möjligt att utnämna vänster och höger zon som mer tydliga i sin visuella praxis än dess vertikala motpart på grund av dess starkare majoritet i enkäten. I så fall så spekulerar studien om att den mänskliga binokulära synen samt skriftens inverkan kan ha en aktiv roll i utfallet i förhållande till de vertikala. Då skriftliga visuella kompositioner är en konventionell del av västvärldens vardag går det att resonera för att dess dagliga användning skapar en tydligare mening och förståelse om dess praxis. Det går att resonera om att visuella kompositioner där perspektivet av en möjlighet och en verklighet används för att skapa en mer undermedveten upplevelse och gör det därmed svårläst för respondenter att analysera när det väl tas upp.

Det tredje perspektivet inom informationsvärdets paraply nämnd som den centrala och marginella zonen fann även den en stark majoritet vid fråga 3 med 78,6%. Alternativet ’Singapore’ som var positionerad i mitten av kompositionen var representant för grundtesen och majoriteten av respondenterna ansåg att den centrala zonen var kärnan av informationen. Då termen ’kärnan’ upplevdes som för ledande i sin liknelse så lånade enkäten ett perspektiv från uppmärksamhetsvärdet i termen ’viktigast’ vilket gav anspråk om en hierarki i den visuella kompositionen. Den starka majoriteten för ’Singapore’ gör anspråk på en tydlig förankring för central och marginell zon hos respondenterna.

Informationsvärdets zoner erbjuder en konsekvent överenskommelse mellan sin tes och respondenternas svar. Resultatet föreslår en generell visuell praxis med empiriskt underlag över orientering av visuella kompositioner. Detta kan fungera som en riktlinje för hur en kreatör väljer att fokusera sitt innehåll från ett dimensionellt perspektiv för att skapa en överenskommelse med sin publik.

Frågorna angående uppmärksamhetsvärdet gav även de frukt till sin tes. Som tidigare nämnt upplevdes den centrala positioneringen i fråga 3 som en tydlig indikator på dess visuella vikt. Fortsättningsvis undersöker fråga 4 hur mycket visuell vikt objekten anspelar på för respondenten och där fick den stora ljusa stjärnan en överhängande majoritet av rösterna. Stjärnan var störst, starkast i sin färgkontrast, central positionerad och känd som en specifik symbol. Responsen från enkäten var konsekvent i dess vilja att följa uppmärksamhetsvärdets perspektiv vid visuella kompositioner och kan användas som en praxis för att styra en publiks intresse till specifikt designade informationspunkter.

Hur påverkar konventionell praxis de visuella format där den traditionella ramen ej ingår?

Enkäten hänvisar även till att det finns ett antal överenskommelser mellan kreatör och respondent angående visuella kompositioner som inte har en traditionell ram. Till fråga 6 fanns det en stark majoritet för alternativ 1 som representerade grundtesen att skuggor kan erbjuda ett tredimensionellt perspektiv utan behovet av en tydlig visuell avgränsning i mån av en ram. Detta kan anses som att respondenten mycket väl kan uppleva djup i en visuell komposition utan tydliga ramar. Till fråga 7 ställdes frågan återigen om en ram upplevs skapa mer djup till en bildkomposition och även om alternativet med ram fick en majoritet så var den svag. De splittrade resultatet gör anspråk på att respondenten må uppleva djupet starkare hos en bildkomposition med ram, men även att det kan finns flera faktorer att ta hänsyn till. Till fråga 10 ställdes frågan om tillhörighet och ramens betydelse av att distansera objekt från varandra vilket resulterade i en stark majoritet för att ramen har en tydlig effekt av distansering.

Diskussion

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur visuell praxis kan definiera sig själv i det orienteringsmässiga perspektivet. Genom att finna variabler från tidigare forskning har studien haft möjlighet i sin metod att undersöka dessa iakttagelser i förhållande till respondenters i bästa mån ärliga respons. Det är noterbart att alla dessa variabler studien har hanterat kan vara uppe för diskussion till att få sin egen kandidatuppsats. Då studien har haft i syfte om att uppnå en generell förståelse för visuell praxis och dess helhet har det varit nödvändigt att motivera en simplifierad förståelse av dess variabler och studien kan starkt rekommendera en fördjupning i valfri tes som använts under förstudierna.

Kandidatuppsatsen har även till sin bästa förmåga sökt förståelse om visuell praxis är relevanta i mån om nya visuella format. Perspektivet för termen ’nya format’ har utvecklat sig till att hantera området innehållandes visuella kompositioner utan tydliga ramar. Målet med detta sökande har varit att förstå hur visuella kompositioner utifrån ett projektorljus kan representeras på ytor där det inte existerar naturliga ramar. Andrei Ludu nämner att ramen skapar ett fönster in till verkets värld (Ludu, 2016, s. 39), men om exempelvis en konstinstallation har som mål att få åskådaren att stiga in i verkets värld så bör verket då undvika dess tydliga visuella praxis. Det enda fönster som bör finnas till en konstinstallation är ingången till ytan som den befinner sig på.

Om en visuell komposition ej innehar en ram försvinner även vitala referenspunkter för objekten att orientera sig till. Det går att argumentera för att i så fall förvandlas ytan runtomkring verket till kompositionens ram. En vägg exempelvis är inte oändlig och kan oftast (om inte alltid) tolkas som en geometrisk form. Denna form skapar en ram åt den visuella kompositionen att anpassa sig till i dess orienteringssyfte. Studien har inte dykt ner i vad för skillnader i upplevelse de kan uppnå för en åskådare och därmed så kan jag som författare enbart spekulera. Om den visuella kompositionen delar samma referenspunkter i dess orientering som sin åskådare, skapar det då en starkare gemenskap med verket? Vad finns det då för variabler som skiljer eller stärker objekten till åskådarens verklighet?

Den visuella kompositionen som står fri från den konventionella ramen delar många bitar av det konventionella visuella praxis som studien har undersökt, men utan dess ram blir det en större uppgift att urskilja dess gränser. Hur avgör man exempelvis var den vänstra zonen börjar samt slutar om en komposition inte har en ram som hänvisar till dess storlek och hur kan man jämföra objektens visuella vikt om det är otydligt vad man kan jämföra med i rummet? Den visuella ramlösa kompositionen erbjuder en frihet från de negativa aspekterna av visuella praxis, men de tar även bort styrkorna från dem.

Studien har doppat tårna i den visuella kompositionens praxis möjligheter för framtiden. Det vetenskapliga visuella språket erbjuder en termologi som kreatörer objektivt kan återanvända för att skapa en tydligare och effektivare kommunikation till sin publik, men även till andra kreatörer. Att inneha ett objektivt språk för visuella termer och en förståelse om hur dess syfte påverkar oss människor skapar även möjligheten för kreatörer att bryta sig loss ifrån dess praxis. Likasom ett nationellt verbalt språk har dess officiella i mångas anseende korrekta sätt att uttalas på så skapas det ständigt nya sätt att ifrågasätta dess norm genom bland annat slang och dialekter. Den förändring alstras från en förståelse för dess grundliga mening och skapar en miljö där kommunikationen mellan en kreatör och dess respondenter kan fokuseras på innehållet istället för översättningen av den visuella kompositionens orientering eller värdsliga tillbehörighet.

Studiens validitet är enligt författaren trovärdig i dess utfall och området som har undersökts har inte erbjudit kontroversiella dilemman för dess autenticitet. Det är en relevant fråga att diskutera om en kandidatsuppsats har varit bidragande till forskningsfältet och till vilken grad i så fall. Löwgrens åsikt ligger i mån om att kandidatuppsatser inte nödvändigtvis bidrar till den vetenskapliga kunskapssamlingen (Löwgren, 2016, s. 7). Studiens syfte och frågeställningar må ge anspråk om en djupare förståelse av dess mening och även om denna studie ej har bidragit med en kvalitativ forskning hoppas författaren av studien att läsaren får en överhängande uppfattning av de visuella praxis. Området är i behov av en djupare förståelse och för framtida författare så rekommenderar den här författaren att utöva en kvalitativ forskning om valfri tes ni har gått igenom. Vem vet, någon dag så kanske vi inte behöver avsluta en diskussion om visuella kompositioner med; - Äsch, Konst är bara subjektivt ändå.

Litteraturförteckning