Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA. Publiceringen sker open access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet. Open access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet. Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten open access.
Den visuella kompositionens praxis
En kvantitativ studie om den visuella
kompositionens orientering och inramning
Författare: Jonathan Öjhage Handledare: Berk Sirman
Seminarieexaminator: Marika Nordström Formell kursexaminator: Thomas Florén
Ämne/huvudområde: Ljud- och musikproduktion Kurskod: GLP2FZ
Poäng:15 hp Termin: HT2020
Examinationsdatum: 15:e januari 2021
Abstract
Denna studie är ämnad för att undersöka den visuella kompositionens orientering och inramning samt söka empiriskt underlag för dess praxis. Studiens frågeställningar är som följande: Hur väljer en åskådare att orientera sig i samband med en visuell komposition? Hur påverkar konventionell praxis de visuella format där den traditionella ramen ej ingår? Studien använder sig av tidigare forskning inom området för att ange relevanta variabler för studiens metod vilket utformade sig till en enkät med kvantitativa egenskaper. Enkäten fick svar från 56 respondenter och resultatet visade sig stämma överens med tidigare forskning. Diskussionen och analysen erbjuder en djupare insikt av studien där fortsatt forskning i den visuella praxisen föreslås. Författaren föreslår även att det finns ett värde i användandet av kvalitativa metoder för områdets framtida forskning.
Keywords
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Syfte & Frågeställning ... 2
Avgränsningar ... 2
Tidigare forskning & Teori ... 3
Informationsvärde, Uppmärksamhetsvärde & Inramning ... 3
Informationsvärde (Information Value) ... 4
Vänster & Höger (Left & right) ... 4
Övre & nedre (Top & Bottom) ... 5
Central & Marginal (Centre & Margin) ... 6
Uppmärksamhetsvärde (Salience) ... 7
Inramning (Framing) ... 7
Gränslösa visuella kompositioner ... 8
Horisontell & Vertikal ... 10
Horisontell (Landskap) ... 10
Vertikal (Porträtt) ... 11
Metod ... 12
Forskning genom design ... 12
Online-enkät ... 13 Frågeformulering ... 13 Presentation av resultat ... 14 Urval ... 15 Etiska överväganden ... 15 Resultatets giltighet ... 15 Enkätens genomförande ... 16 Enkätens frågeställningsdesign ... 16
Enkätens frågeställningar & resultat ... 19
Fråga 1: Vilket påstående finner du mest passande angående skillnaden på de två bilderna? ... 19
Fråga 2: Vilket påstående finner du mest passande till bilden? ... 20
Fråga 3: Vilken asiatisk stad i bilden anser du vara viktigast i bildkompositionen? ... 21
Fråga 4: Vilket objekt såg du först? ... 23
Fråga 5: Vilken av alternativen anser du ha starkast gemenskap? ... 24
Fråga 6: Vilket alternativ anser du är tredimensionellt? ... 25
Fråga 7: Vilken av bilderna anser du skapar mest djup i sin komposition? ... 26
Fråga 8: Vilket bildformat anser du gör personen mer dominant och framträdande? ... 27
Fråga 9: Vilket bildformat anser du gör bilden mer harmonisk, välbalanserad och stabil? ... 28
Fråga 10: Vilket alternativ anser du är mest avgränsad från resten av frågebubblan? (det vita området som denna fråga är omgiven av) ... 29
Analys ... 30
Hur väljer en åskådare att orientera sig i samband med en visuell komposition? ... 31
Hur påverkar konventionell praxis dem visuella format där den traditionella ramen ej ingår? ... 32
Diskussion ... 33
Litteraturförteckning ... 35
Tryckta källor ... 35
Inledning
Visuell komposition är troligtvis den term som denna studie använder sig mest av, men vad betyder det egentligen? Komposition handlar om vilka delar ett verk består av och hur dessa förhåller sig till varandra och helheten. Den visuella delen i termen är ämnad att tydliggöra vad det är för typ av sinnesorgan kompositionen är baserad runt om, nämligen ögonen. För att ge exempel på en visuell komposition så har vi allt ifrån klassiska målningar till internet-videos. Visuell komposition är även ett forskningsämne inom media som är i en konstant utveckling. Den tekniska utvecklingen har sedan näst intill ett sekel tillbaka forcerat den visuella kompositionen att anpassa sitt innehåll till nya bildformat. Den digitala eran har även öppnat upp områden utanför vår världsliga uppfattning i format som Virtual Reality och Augmented
Reality där den visuella kompositionen kan uppnå en 360-gradig upplevelse.
Studiens författare är uppvuxen i den senare delen av 1900-talet. I en värld där mobiltelefoner jämfördes med tegelstenar och kvällsunderhållningen dök upp i en så kallad tjock-tv. Min uppväxt har präglats av tekniska innovationer som under varje lustrum förändrat hur vi upplever visuell komposition. Men i denna konstanta förändring av bildformat så har den visuella kompositionen ändå lyckats uppehålla sin traditionella och strukturella praxis för vad som anses vara en uppskattad visuell komposition.
Även om bildformat har utvecklat sig genom 1900- och 2000-talen har dess orientering bestått av två primära variabler, horisontell och vertikal. Dessa två format är mer kända inom visuell komposition som Landskap (Horisontell) och Porträtt (Vertikal). De här smeknamnen har sitt ursprung i vad historiens kreatörer fann passande för diverse innehåll. Horisontella format gav mer utrymme för att fånga landskap och vertikala format skapade plats för människans primära vertikala form. Problematiken i bevarandet av dessa smeknamn är att dagens medieklimat innehåller en mer komplex verklighet än så. Mobiltelefoner och andra typer av ’dukar’ som används för att uppleva visuella kompositioner är dynamiska i dess orientering. Så vad är det vi faktiskt missar när vi exempelvis upplever ett landskap skapat för en vertikal skärm och vad
När denna studie startades så befann jag mig vid slutet av min tid på kandidatprogrammet Audiovisuell Produktion. Det är ett program som erbjuder sina studenter ett utbud av visuella format att undersöka utöver vad som anses vara konventionellt när denna studie skrevs.
Bland annat undersöker vi projektionsmaterial där den visuella utkanten mer känd som bildkompositionens ram kan suddas ut från materialet. Därmed har det gett mig motivation att söka mig mot den potentiella framtiden där ramen för visuell komposition rentav har försvunnit. Kan de konventionella reglerna inom visuell komposition överleva framtidens tekniska utveckling eller kommer framtiden förändra hur vi upplever en visuell komposition?
Syfte & Frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka hur individer tolkar och förstår visuell praxis inom visuell komposition samt hur de väljer att orientera sig inom dessa förutsättningar. Studien har som avsikt att studera hur dess praxis påverkar konventionella bildformat samt undersöka hur eller om praxisen anpassar sig till nya visuella format där den visuella kompositionen inte längre framhävs av en traditionell ram.
1. Hur väljer en åskådare att orientera sig i samband med en visuell komposition?
2. Hur påverkar konventionell praxis de visuella format där den traditionella ramen ej ingår?
Avgränsningar
Studien ämnar att söka en grundläggande fysiologisk och kulturhistorisk förståelse av den visuella kompositionens praxis och dess effekt på åskådaren. Studien har därmed inte som avsikt att undersöka trender eller andra former av visuella kompositionsregler som idag är ansedda som temporära genom historien som exempelvis filters, olika stilar av färgkorrigering och nischade subkulturer. De ligger även inte i studiens syfte att diskutera individens subjektiva uppfattning av praxisen då undersökningen vill finna en generell tolkning. Studien är även behandlad ur ett västerländskt kulturellt perspektiv, men har förhoppningar om att dessa innehåll till sin mån har en världslig uppfattning.
Tidigare forskning & Teori
Kapitlet inriktar sig på de tumregler inom visuell komposition som har strävat efter att definiera dess praxis. Urvalet av forskning som har undersökts har valts ut efter dess strävan att förklara de konventionella reglerna som används för att utvärdera visuell komposition i dess orientering och inramning.
Informationsvärde, Uppmärksamhetsvärde & Inramning
I boken ”Reading Images, The Grammar of Visual Design (Second edition, 2006)” redogör författarna Gunther Kress och Theo Van Leeuwen sitt försök att karaktärisera en visuell komposition ner till tre besläktade system. Kress och Van Leeuwen har genom sina besläktade system valt att dissekera ner den visuella kompositionen till en fråga om positionering av objekt, dess ‘visuella vikt’ och objektens tillhörighet (Kress & Van Leeuwen, 2006, s. 177).
(1) Information value. The placement of elements (participants and syntagms that relate them to
each other and to the viewer) endows them with the specific informational values attached to the various ‘zones’ of the image: left and right, top and bottom, centre and margin.
(2) Salience. The elements (participants as well as representational and interactive syntagms) are
made to attract the viewer’s attention to different degrees, as realized by such factors as placement in the foreground or background, relative size, contrasts in tonal value (or colour), differences in sharpness, etc.
(3) Framing. The presence or absence of framing devices (realized by elements which create
dividing lines, or by actual frame lines) disconnects or connects elements of the image, signifying that they belong or do not belong together in some sense.
Informationsvärde (Information Value)
Informationsvärdet i en visuell komposition är ämnad att beskriva placeringen av objekt i en visuell komposition och meningen bakom positioneringen (Kress & Van Leeuwen, 2006, s. 178). En visuell komposition kan definieras i olika zoner som vänster, höger, övre, nedre, mitt och marginal. Varje zon medför en kulturell bakgrund som åskådaren använder sig av för att finna en mening bakom objektens positionering. Visuellt språk är enligt dem inte transparent och universellt förstått utan specifikt för kulturen åskådaren lever i (Kress & Van Leeuwen, 2006, ss. 9, 178).
To give the most obvious example, Western visual communication is deeply affected by our convention of writing from left to right. The writing directions of cultures vary: from right to left or from left to right, from top to bottom or in circular fashion from the centre to the outside. Consequently different values and meanings are attached to such key dimensions of visual space.
(Kress & Van Leeuwen, 2006, s. 9) Kress & Van Leeuwen avgränsar sig med detta argument till västerländsk kultur i deras studier då de inte är i en position av att analysera en kultur som de inte är delaktiga i (Kress & Van Leeuwen, 2006, s. 177). Därmed så följer denna studie dessa rekommendationer då studiens författare delar Kress & Van Leeuwen västerländska kultur. Hänvisningar till andra kulturer kan dock förekomma i syftet av att stärka argumentet att det finns en kulturell skillnad i det visuella praxis.
Vänster & Höger (Left & right)
Den vänstra och högra zonen i informationsvärdet förklaras av Kress & Van Leeuwen som ett perspektiv av vad som är givet och vad som är nytt i en komposition. I relation till den västerländska kulturen där man vanligtvis läser exempelvis från vänster till höger så är den vänstra zonen början av informationstagandet (Kress & Van Leeuwen, 2006, s. 181).
Den vänstra zonen representerar en etablerad sanning, något familjärt eller något som åskådare redan håller med om. Den högra zonen representerar då en ny sanning, något nytt eller något som åskådaren inte håller med om än. Vänster och höger zon är enligt Kress & Van Leeuwen en kulturellt förstådd överenskommelse angående struktur i en visuell komposition, men att
innehållets syfte eller övertygelse kan fortfarande bli avvisad av åskådaren (Kress & Van Leeuwen, 2006, s. 181).
I boken ”Understanding movies” beskriver författaren Louis Giannetti att rörelse som sker från högra zonen till den vänstra zonen i film ofta skapar negativa känslor av obehag (Giannetti, 2014, s. 98). Denna hypotes användes sedan i studien ”Which Way did He go? Directionality of Film Character and Camera Movement and Subsequent Spectator Interpretation” för att undersöka hur horisontell rörelse i film påverkar åskådaren positivt eller negativt. Studien visade sig att rörelse från höger till vänster fick en negativ respons, medan rörelse från vänster till höger ansågs vara positiv (Egizii, Denny, Neuendorf, Skalski, & Cambell, 2012).
Övre & nedre (Top & Bottom)
Angående de vertikala zonerna övre och nedre nämner Kress & Van Leeuwen att det finns skillnader gentemot dem horisontella zonerna vänster och höger. De övre och nedre zonerna har en mindre direkt samhörighet och rörelse mellan varandra och fungerar istället i kontrast sinsemellan. Den övre zonen beskrivs som ‘Vad som kan vara’, en plats där möjligheten existerar. Den nedre zonen beskrivs som ‘Vad som är’, en plats där verkligheten finns (Kress & Van Leeuwen, 2006, s. 186). I exempelvis kristna visuella verk används de övre och undre zonerna frekvent för att definiera skillnaden mellan himmel och jord.
I frågan om vertikal rörelse i film förklarar Giannetti att rörelse uppåt skapar en känsla av frihet då den överensstämmer med ögats naturliga vilja att söka sig uppåt. En stigande rörelse hänvisar ofta till känslor av strävan, lycka, makt och auktoritet. Nedåtgående rörelser hänvisar ofta till dess kontrast; Sorg, död, depression och svaghet (Giannetti, 2014, ss. 96, 98).
Central & Marginal (Centre & Margin)
Om en visuell komposition använder sig av den centrala och den marginella zonen kan man dissekera kompositionen ner till en inre och en yttre ram. Den centrala zonen är den inre och representerar kärnan av information i en komposition. Det marginella som består av den yttre ramen innehåller information som är beroende och tillhörande till inre ramen. Detta är enligt Kress & Van Leeuwen mer förekommande i asiatisk kultur (Kress & Van Leeuwen, 2006, s. 195).
...when one of us was teaching on a media design course in Singapore, he found that central composition played an important role in the imagination of young Asian designers. Perhaps it is the greater emphasis on hierarchy, harmony and continuity in Confucian thinking that makes centring a fundamental organizational principle in the visual semiotic of their culture.
(Kress & Van Leeuwen, 2006, ss. 194-195)
Vad man kan urskilja med asiatiska kulturens användning av den centrala och marginella zonen är att den marginella zonen kan innehålla information som inte är polariserad med varandra oavsett om den är positionerad vänster, höger, övre eller nedre. Detta kan ses som ett motsatt tänk gentemot den västerländska kulturen där den centrala och marginella zonen kan sammanhänga med de andra zonerna vilket inkluderar den västerländska polariserade filosofin om etablerad sanning, ny sanning, möjlighet och verklighet (Kress & Van Leeuwen, 2006, s. 197).
Figuren är skapad och översatt av författaren från Kress & Van Leeuwen studie Reading Images, The Grammar
Uppmärksamhetsvärde (Salience)
Kress & Van Leeuwen nämner ett antal faktorer som används för att utvärdera objektens uppmärksamhetsvärde i en visuell komposition. För att mäta faktorerna så använder sig Kress & Van Leeuwen av termen ‘Visuell vikt’ vilket kan definieras som en typ av grundenhet i deras mätning av uppmärksamhetsvärdet. Den visuella vikten kan enligt Kress & Van Leeuwen endast utvärderas baserat på interaktionen mellan objekt i en visuell komposition. Objektens visuella vikt kan dissekeras ner till faktorer som; storlek, skärpa, kontrast i toner och färg, placering av objekt, perspektiv och specifika kulturella symboler (Kress & Van Leeuwen, 2006, s. 201).
Efter utvärderingen av objektens visuella vikt kan man urskilja en hierarki av betydenhet i den visuella kompositionen. Genom hierarkin kan en visuell komposition utvärderas i dess rytm och balans. Kress & Van Leeuwen förklarar rytm och balans som den fysiska samordningen inom tid och rum. En rytm består alltid av perioder med högt uppmärksamhetsvärde och lågt uppmärksamhetsvärde vilket skapar en balans i kompositionens mening som leder till en mänsklig förståelse över dess centrala budskap (Kress & Van Leeuwen, 2006, s. 202).
Inramning (Framing)
De tredje systemet i Kress & Van Leeuwens teori är döpt till ‘Framing’ som den här studien i brist på en svensk motsvarighet getts namnet ‘Inramning’. ‘Framing’ i kontexten av visuell komposition innehåller mer teoretiska aspekter än dess svenska motpart, men för studiens kontinuitet har jag valt att översätta denna term.
Inramningen i en visuell komposition utgår från objektens tillhörande eller icke tillhörande till varandra. I studien ”Boundaries of a Complex World” av Andrei Ludu förklaras den konventionella fysiska ramen som en gräns för den visuella kompositionen i förhållande till verkligheten (Ludu, 2016, ss. 14, 15).
The frame stands as a message of discontinuity in the domain of the visual field: ‘the artistic message is from this point to this point’. The frame brings compactness and support to the image within.
Detta skapar en uppdelning hos ett visuellt verk där objekten inom en inramning har en starkare gruppidentitet gentemot objekten utanför. Exempelvis så förklarar Kress & Van Leeuwen skillnaden på hur ett gruppfoto och ett collage av bilder kan upplevas. I ett gruppfoto med ett flertal individer skapar inramningen en gruppidentitet där de olika objekten skapar en enhetlig uppfattning av den visuella kompositionen. I ett collage av bilder med samma innehåll som gruppfotot där inramningen delar upp individerna i separata ramar får man istället en enskild uppfattning av varje individ (Kress & Van Leeuwen, 2006, s. 203).
The absence of framing stresses group identity, its presence signifies individuality and differentiation.
(Kress & Van Leeuwen, 2006, s. 203) Inramning kan presenteras på flera sätt i en visuell komposition vare sig det är genom en starkt synlig ram med hög kontrast runt ett område eller om det är svaga skillnader i toner av färg. Kress & Van Leeuwen menar att inramning kan utvärderas baserat på styrkan av inramningen och dess tillhörighet. Desto mer objekt anknyter sig till varandra med tillhörighet inom inramningen ju starkare blir uppfattningen av att objekten presenterar sig som en singel enhet av information (Kress & Van Leeuwen, 2006, ss. 203, 204).
Gränslösa visuella kompositioner
Andrei Ludu berättar i sin studie ”Boundaries of a Complex World” om hur konventionella tvådimensionella visuella kompositioner är limiterade till en yttre inramning. Då människan kan röra sig och uppleva världen i ett tredimensionellt perspektiv blir den tvådimensionella kompositionen ämnad till att ha en kant eller en ram. Därmed blir den mer eller mindre bunden till att berätta för åskådaren att det finns en distinktion mellan verkets värld och vår (Ludu, 2016, s. 11).
Ludu refererar till en artikel från 2005 av Pinhanez och Podlaseck vid namn ”To Frame or Not to Frame: The Role and Design of Frameless Displays in Ubiquitous Applications” att en tvådimensionell visuell komposition med en yttre inramning skapar tydliga avgränsningar för innehållet angående förmågan att skapa ett perspektiv av djup. Inramningen kan därmed hjälpa åskådaren att uppleva ett tredimensionellt perspektiv, vilket kan liknas till att inramningen skapar ett fönster in till verkets värld (Ludu, 2016, s. 39).
Pinhanez och Podlaseck argumenterar för att gränslösa visuella kompositioner inte har fördelen i förhållande till den inramade kompositionen att utnämna tydliga försvinnande punkter i kompositionen. En gränslös visuell komposition har då enligt Pinhanez och Podlaseck ingen referens att förhålla sig till angående perspektivet av djup vilket limiterar den till en tvådimensionell upplevelse (Pinhanez & Podlaseck, 2015, s. 14).
Det finns även exempel av inramningar i användandet av skuggor. Ludu menar att mörkare partier i en visuell komposition anger en tredimensionell kontrast gentemot de ljusare delarna. Han hänvisar exempelvis till hur skuggor definierar ett tredimensionellt djup i mänskliga ansikten. Skuggor under näsan, ögonbryn och hakan är nödvändiga för att åskådaren ska uppleva ett tredimensionellt djup i förhållande till ett mänskligt ansikte (Ludu, 2016, s. 39).
Figur 1.Tre linjer Figur 2.Tre linjer med inramning Figur 3.Tre linjer med skugga
Figur 1 och 2 är skapade och översatta av författaren från Andrei Ludus studie Boundaries in Visual Perception
and the Art s.40-41 (2016). Figur 3 är en egenkomponerad version inspirerad av Figur 1 & 2.
Figur 1 illustrerar hur ett visuellt objekt inte nödvändigtvis bör informera om ett djup i verket.
Detta kan tolkas som en symbol, vilket man ofta stöter på med text.
Figur 2 skapar med sin inramning en uppfattning om djup. Ramens avgränsning skapar nya
förutsättningar för innehållet att förhålla sig till.
Figur 3 innehåller en ljusare och en mörkare del vilket skapar en uppfattning av ljusintag som
Horisontell & Vertikal
Visuell komposition är populärt förknippad med att ha en rektangulär geometrisk form vilket vanligtvis används genom två konventionella riktlinjer, horisontellt och vertikalt. Dessa två format är regelbundet använda i den visuella kompositionens historia och är mer känd under smeknamnen landskap och porträtt. De två formaten ger i sin kontrast olika mängder av möjligheter och limitationer för ett verk att få fram sitt syfte.
Horisontell (Landskap)
Den horisontella landskaps-formatet kan enklast definieras med att den har en större bredd i förhållande till sin höjd. Termen horisontell härstammar från ordet horisont vilket är den linje i blickfältet där markyta möter himlen. Horisont har sitt ursprung från latin vilket bland annat kan översättas till ‘att separera’ (Online Etymology Dictionary, 2020 A).
Termen landskapsformat härstammar från landskapsmålningar där konstnärer använder sig av en duk med större horisontella dimensioner än vertikala för att fånga bredden av omgivningen i sitt verk (Gersh-Nesic, 2019). Horisontella linjer förespråkar som tumregel ett lugn och stabilitet i en komposition då de ligger i linje med människans horisontella binokulära syn (Serafini & Gee, 2013). Jean Vincent nämner i sitt blogginlägg ”The Horizontal Format - What to use it for and why” hur en horisontell komposition i bildliga verk ger en känsla av gravitation (om verket vill representera livet på jorden) (Vincent, 2010). Det kan liknas med Gunther Kress och Theo Van Leeuwen teori om informationsvärde där den övre zonen representerar ‘Vad som
kan vara’ till skillnad från den nedre zonens ‘Vad som är’ (Kress & Van Leeuwen, 2006, s.
186). Representation av gravitation i ett bildligt verk ger åskådaren en förståelse av verkets världsuppfattning.
Landskapsformat erbjuder möjligheten att visualisera mer dominanta horisontella linjer då det finns mer yta för dessa att sträcka ut sig på. Linjen kan representeras av både en synlig och en osynlig linje. Den osynliga linjen används för att mäta hur olika objekt i en komposition är i samma nivå med varandra. Den horisontella linjen benämns av Jean Vincent som likvärdig i sin styrka då ingen del av en horisontell linje står över den andra i hierarkin (Vincent, 2010).
Landskapsformatet ger även mer marginal för vänster samt höger zon och därmed stärker dess betydelse av etablerad och ny sanning då informationssökandet i västerländska kulturer startar konventionellt från vänster.
Vertikal (Porträtt)
Det vertikala porträttformatet består av en större höjd i förhållande till sin bredd. Ordet Vertikal har sitt ursprung från latinska ordet ‘verticalis’ vilket är släkt med ordet ‘vertex’ som betyder topp eller den högsta geometriska punkten (Online Etymology Dictionary, 2020 B).
Termen porträttformat härstammar även den från en genre inom målning med samma namn. Porträtt är menade att illustrera individer, vanligtvis människor och är populärast i ett vertikalt format då den mänskliga kroppen är vertikalt orienterad (Serafini & Gee, 2013). Jean Vincent berättar i sitt blogginlägg att den vertikala linjen står som en kontrast i sitt syfte i förhållande till den horisontella linjen. Här har hierarkin en tydlig innebörd i bildliga verk.
...if there is a fight, for example, it's a good bet that we will get the feeling that the participant at the top of the picture is going to win as he/she/it has an unfair advantage since the participants, not being side-by-side (on a "level playing field"), are not portrayed as having equal powers or opportunities…
(Vincent, 2010)
Den vertikala linjen gör anspråk på en hierarki i verket och kan även upplevas i visuella kompositioner med skrift. Rubriker har i regel ett större uppmärksamhetsvärde än sin text och dess position i den vertikala linjen är positionerad över texten för att strukturera sin maktposition.
Metod
För att uppnå syftet med undersökningen har jag i den här studien valt att använda mig av online-enkäter som metod. Studien vill med detta val av metod få en kvantitativ förståelse över människors uppfattning av orienteringen av visuella kompositionsformer. Online-enkäten är ämnad till att ställa skalfrågor om de system och teorier som nämnts inom studiens förstudier. Frågorna kommer tillämpa forskning genom design och har som avsikt att illustrera abstrakta objekt inom en visuell komposition där respondenterna av undersökningen genom ett antal svarsalternativ får nämna hur de uppfattar studiens förstudier om de visuella kompositionens system och teorier.
Forskning genom design
För att bedriva forskning genom design anser Löwgren i sitt kompendium ”Till en designstudent som ska göra ett examensarbete på kandidatnivå” att man bör gå igenom tre faser i sin forskning; förstudier, designarbete och värdering (Löwgren, 2016, s. 9).
Studien avser att använda analytiska och teoretiska förstudier. Dessa förstudier är ämnade att finna en översikt av tidigare forskning och söka efter fruktbara begrepp, tekniker och metoder (Löwgren, 2016, s. 9). Dessa förstudier ska sedan övergå till designarbetet där det explorativa arbetet ger en överblick för olika möjligheter av lösningsansatser och hur dess framkomlighet samt potential kan värderas. Det determinativa designarbetet tar sedan över och konkretiserar ner det till en eller ett fåtal lösningsansatser (Löwgren, 2016, s. 9).
Till sista fasen, värdering, bedöms designarbetet till vilken grad förslaget har de önskade effekterna. Denna värdering resulterar slutligen i ett underbyggt designförslag där resultaten går att försvara, följa upp eller ta ställning till (Löwgren, 2016, ss. 5, 10).
Löwgren hänvisar till fem viktiga inslag för att presentera ett underbyggt designförslag;
• Tydliga kopplingar mellan förstudierna och designarbetet.
• En översikt av designprocessen, som visar hur designförslaget vuxit fram.
• En översikt av det explorativa designarbetets resultat, det vill säga de olika lösningsansatserna som undersökts.
• En genomgång av de mest intressanta lösningsansatserna.
• En motivering till valet av lösningsansats(er) för fortsatt utveckling.
Online-enkät
Studien avser att samla in kvantitativa data enligt boken ”Kvantitativ Metod från början.” Författaren Eliasson nämner att om en studie har till ändamål att samla originaldata är det väsentligt att strukturera enkäten efter de variabler studien har tagit fram under operationaliseringen (Eliasson, 2013, s. 36).
Operationaliseringen av studiens syfte är ämnad till att översätta omätbara begrepp till konkreta och mätbara variabler. Det finns fyra olika slags variabler enligt Eliasson och de skiljer sig åt i hur svaren kan rangordnas och mätas (Eliasson, 2013, s. 36). Studien har för avsikt att använda sig av ordinalvariabler då frågorna är designade utifrån sin förmåga att rangordna svaren utan att ange avståndet mellan de olika svarsalternativen (Eliasson, 2013, s. 37).
Frågeformulering
Judith Bell skriver i boken ”Introduktion till forskningsmetodik” om vikten av frågeformuleringen angående en enkät.
• Mångtydighet och vaghet Om frågorna som ställs i enkäten är vaga eller mångtydigt
formulerade löper enkäten risken att få otydliga svar. Frågor som exempelvis inkluderar ord som ‘i genomsnitt’ och svarsalternativ som ‘ganska mycket’ kan ha en helt annan innebörd för respondenten än för författaren av enkäten.
• Antaganden och värderande frågor Om frågorna som ställs i enkäten innehåller ett antagande löper de risken att utesluta respondenter som inte stämmer överens med förutsättningen ställd i frågan.
• Minne Respondenternas minne kan variera. Om frågan kräver att respondenten måste
komma ihåg information från tidigare händelser finns det en skillnad i rimlighet i förhållande till hur långt det har gått sedan dess händelse har skett.
• Kunskapsfrågor Det kan bli problematiskt för respondenter om frågan som är ställd är
över dess kunskapsnivå och kan innebära att de hoppar över frågan.
• En fråga i taget Om man ställer flera frågor på samma gång som exempelvis; ‘Läste
du kurserna i forskningsmetodik och statistik?’ löper enkäten risken att få otydliga svar
då ett ‘JA’ till frågan inte ger svar till respondenterna som enbart gick ena kursen. • Ledande frågor Frågor som är tydligt favoriserande mot ett svarsalternativ skapar en
opartisk förståelse för frågeställningen.
• Hypotetiska frågor Frågor som inte nödvändigtvis är relevanta för respondenten kan
skapa en förvirrad uppfattning till frågan.
• Stötande och/eller känsliga frågor Om frågan ger anstöt hos respondenten löper de
risken att frågeställningen inte blir besvarad.
(Bell, 2016, ss. 173-178) Bell understryker vikten av att ha en förberedd och genomarbetad layout. Dåliga tryck, grammatiska fel eller stavfel kan bidra till att respondenten ej finner enkäten särskilt viktig och svarar oseriöst. Enkäten bör vara tydlig med gott om utrymme mellan frågorna. Information om anonymitet och konfidentialitet ska finnas med samt instruktioner om enkätens syfte (Bell, 2016, s. 179).
Presentation av resultat
Efter en utförd enkät måste rådata registreras, analyseras och tolkas baserat på vilken typ av frågor som har ställts vid undersökningen. Vid skalfrågor använder man sig av en ordinalskala där svaren är rangordnade och utgår från styrkan av en känsla eller en attityd (Bell, 2016, ss. 255, 258).
Urval
Studien undersöker människors beteenden utifrån fysiologiska och kulturhistoriska grunder. Därmed består studiens population av människor som vistas eller har bakgrund i den västerländska kulturen då studien i sin avgränsning inte väljer att undersöka andra kulturer. Studien använder sig av ett icke sannolikhetsurval då enkäten är ämnad att använda författarens sociala nätverk som sin urvalsram. Detta kan förklaras som ett bekvämlighetsurval enligt Eliasson då det inte går att avgöra om svaren representerar en större opinion än de tillfrågade (Eliasson, 2013, ss. 49,50).
Etiska överväganden
Studien avser att efter bästa förmåga följa Vetenskapsrådets fyra forskningsetiska principer vilket innebär;
Informationskravet Forskaren skall informera de av forskningen berörda om den aktuella
forskningsuppgiftens syfte.
Samtyckeskravet Deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan. Konfidentialitetskravet Uppgifter om alla i en undersökning ingående personer skall ges största
möjliga konfidentialitet och personuppgifterna skall förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem.
Nyttjandekravet Uppgifter insamlade om enskilda personer får endast användas för
forskningsändamål.
(Vetenskapsrådet, 2002)
Resultatets giltighet
Enkät är en kvantitativ metod vars styrka mäter sig bäst genom sin generaliserbarhet vilket utesluter möjligheten att gå på djupet med en frågeställning. Resultatets giltighet är även baserad på enkätens genomförande och kan innehålla brister i förberedelsearbetet, analysen och undersökningsrapporten (Eliasson, 2013, ss. 30, 148-150). Då denna studie är ett examensarbete ligger det även till förväntningarna att studiens inte nödvändigtvis bidrar till den vetenskapliga kunskapssamlingen (Löwgren, 2016, s. 7).
Enkätens genomförande
Studien valde att utföra enkäten genom Google Drives enkätformulär. Valet föll på Google Drive på grund av dess igenkännbarhet, lättförstådda design samt tillgänglighet för både författaren och respondenterna. Jag anser att valet erbjuder en anonymitet och trygghet för respondenten då Google är en väl etablerad aktör online och att respondenten troligtvis redan sålt all sin personliga information till dem. Jag kan enbart spekulera i frågan om vilken digital aktör som erbjuder det tryggaste enkätformuläret så valet av det mest konventionella alternativet ansågs som mest lämpligt. Google Drive erbjuder även enligt mig en genomarbetad och uppriktig layout vilket ligger i linje med Judith Bells åsikter angående en enkäts design (Bell, 2016, s. 179).
Enkätens frågeställningsdesign
Studien har genom sina förstudier etablerat ett flertal grundläggande begrepp inom visuell praxis som blev vitala för enkätens frågeställningarna. Dessa begrepp användes senare för att undersöka de olika visuella alternativen som skulle eventuellt användas för frågeställningarna. Studien tog hjälp av studiekamrater i sin design då de i mitt tycke ej var påverkade av förstudierna. Responsen gav studien möjligheten att konkretisera ner frågorna till dess slutgiltiga lösningsansats.
Exempel på detta kan ses vid fråga ett då studiens frågeställning var designad att undersöka om respondenten instämmer med Kress och Van Leeuwen resonemang om vänster och höger zon. Första tolkningen av fråga ett kan ni se nedanför;
1. Vilket påstående finner du mest passande angående skillnaden på de två bilderna?
A) Personen har tagit på sig en mössa. B) Personen har tagit av sig en mössa.
Feedbacken som gavs till studien var att det upplevdes som att de två ansiktena var i samma ruta och därmed inom samma tidpunkt. Studien valde då att tydliggöra visuellt att detta inte var fallet och kom fram till följande lösningsansats;
1. Vilket påstående finner du mest passande angående skillnaden på de två bilderna?
A) Personen har tagit på sig en mössa. B) Personen har tagit av sig en mössa.
Detta bemöttes med en tydligare förståelse av frågeställningen från studiekamraterna och tillvägagångsättet blev en viktig resurs i arbetet av enkäten. Slutligen blev det även tydligt med detta arbetssätt att enkätens frågor behövde innehålla ett till gemensamt svarsalternativ nämligen ’Vet ej’. Det visade sig efter feedback från studiekamrater att enkäten inte skulle vara transparent och ärlig om man inte fick svara blankt. Målet med många illustrationer var att söka efter så pass tydligt exempel att man inte kunde misstolka frågan, men det visade sig vara för naivt.
Frågeställningen var även bunden till studiens metodavsnitt där Judith Bells lista av vitala punkter genomlöpte enkätens frågedesign (Bell, 2016, ss. 173-178). I mitt anseende följer frågorna Bells värderingar, men anmärker på att en objektiv aktör kan uppleva det annorlunda. I viss mån kan man argumentera att enkäten är diskutabel inom punkterna ’Kunskapsfrågor’ och ’Ledande frågor’. Utöver dessa punkter har enkäten följt Vetenskapsrådet forskningsetiska principer och följt till sin bästa förmåga studiens metodavsnitt.
Illustrationerna är skapade av studiens författare utöver bilderna vid fråga 8, 9 och 10. Dessa bilder är tagna från pexels.com och är godkända under den licens som pexels.com hänvisar till
Resultat och analys
Enkäten fick svar från 56 st respondenter under perioden måndag den 23:e november 2020 kl. 12:00 till måndagen den 30:e november 2020 kl. 12:00. Enkäten blev marknadsförd genom ett inlägg på författarens Facebook. Respondenten blev presenterad med följande text efter att de klickade på Facebook-länken;
Enkätens frågeställningar & resultat
Fråga 1: Vilket påstående finner du mest passande angående skillnaden på de två bilderna?
A) Personen har tagit på sig en mössa.
B) Personen har tagit av sig en mössa.
C) Vet ej.
Fråga 1 var designad efter Kress & Van Leeuwens tes om vänster och höger zon (Kress & Van Leeuwen, 2006, s. 181). Om det är så att vi i västvärlden upplever vänster zon som given och höger zon som ny bör vi uppleva rutan till vänster först för att sedan anta att den högra zonen är en aktion som har skett efter rutan till vänster. Här leder frågan och pilarna i kompositionen oss till uppfattningen att de två bilderna har något gemensamt utan att leda till ett specifikt svarsalternativ.
Här gav respondenten en tydlig majoritet i favör till Kress & Van Leeuwens (Kress & Van Leeuwen, 2006, s. 181) tes och alternativet ’Personen har tagit på sig en mössa’ fick 91,1% av svaren vilket var 51 av 56 svar.
Fråga 2: Vilket påstående finner du mest passande till bilden?
A) Personen har blått hår, men drömmer om rött hår.
B) Personen har rött hår, men drömmer om blått hår
C) Vet ej.
Fråga 2 var designad efter Kress & Van Leeuwens tes om övre och nedre zon (Kress & Van Leeuwen, 2006, s. 186). Här var målet att illustrera en verklighet (nedre zon) och en möjlighet (övre zon). Bilden är ämnad för att illustrera en individ som drömmer om sig själv med en ny hårfärg vilket är menad att definiera en distinkt skillnad mellan en verklighets-värld och en
möjlighets-värld.
Här fick frågeställningen ett splittrat svar även om majoriteten lutade sig åt alternativet ’Personen har blått hår, men drömmer om rött hår’ som fick 57,1% av svaren vilket resulterar i 32 av 56 svar.
Fråga 3: Vilken asiatisk stad i bilden anser du vara viktigast i bildkompositionen? A) BEIJING B) HONG-KONG C) SEOUL D) TAIPEI E) SINGAPORE F) TOKYO G) BANGKOK H) HANOI I) NEW DELHI J) Vet ej.
Fråga 3 är ämnad för att undersöka Kress & Van Leeuwens tes om en central och en marginal zon (Kress & Van Leeuwen, 2006, s. 197). Här bör den centrala zonen representera kärnan av informationen, det som upplevs som viktigast. Då alla alternativ (förutom Vet ej.) är en asiatisk stad och har utöver det ingen mer information tills sig utöver sin positionering så bör respondenten ta ett beslut baserat på var namnet på staden är positionerad inom kompositionen.
Här låg svaren i linje med tesen och svarsalternativet ’Singapore’ som var placerad i mitten av bildkompositionen fick 78,6% av rösterna vilket representerar 44 av 56 svar.
Fråga 4: Vilket objekt såg du först?
A) Stjärnan. B) Cirkeln. C) Vet ej.
Till fråga 4 så undersöks Kress & Leeuwens tes om uppmärksamhetsvärdet (Kress & Van Leeuwen, 2006, s. 201). Här skiner stjärnan med starka kontraster, färger och med sin storlek i förhållande till cirkeln. Faktorer som bör enligt uppmärksamhetsvärdet få respondenten att prioritera stjärn-alternativet. Frågeställningen var designad för att fånga respondentens direkta uppmärksamhet innan andra faktorer om bildkompositionen tog över.
Responsen till fråga 4 föll till sin majoritet åt alternativet ’Stjärnan’ vilket stämmer överens med tesen om uppmärksamhetsvärdet vilket frågan var designad för. ’Stjärnan’ fick 83,9% procentenheter vilket översätts till 47 av 56 svar.
Fråga 5: Vilken av alternativen anser du ha starkast gemenskap?
A) Alternativ 1
B) Alternativ 2
C) Vet ej.
Fråga 5 undersöker Kress & Van Leeuwens tes om inramningsvärdet (Kress & Van Leeuwen, 2006, s. 203). Här används begreppet ’gemenskap’ för att stärka vilket av alternativen som upplevs ha starkast gruppidentitet. Skillnaden mellan de två alternativen består av olika typer av inramningar där alternativ 2 har en gemensam inramning, medan alternativ 1 erbjuder varje individ en separat ram. Skillnaden på ram bör enligt inramningsvärdet skapa en starkare gemenskap för alternativ 2.
Svaret som Fråga 5 gav var en snar majoritet åt alternativ 2 som var ämnad till att representera tesen om gruppidentitet. Här är det anmärkningsvärt att alternativ 1 och ’Vet ej’ fick en noterbar representativ del av svaren, men i slutändan var det alltså alternativ 2 som fick 66,1% av procentenheterna och därmed majoritet. Det innebar 37 av 56 röster.
Fråga 6: Vilket alternativ anser du är tredimensionellt?
A) Alternativ 1
B) Alternativ 2
C) Vet ej
Fråga 6 ställs för att pröva om Andrei Ludus tes om hur ett tredimensionellt djup kan skapas genom skuggor (Ludu, 2016, s. 39). Definition djup används ej i frågan då det ansågs att termen tredimensionellt indikerar att det finns ett djup i kompositionen. Här har alternativ 1 en gradient skugga vid ögonbryn, hår, öron och hals vilket bör indikera om att det finns tredimensionella ljuskällor närvarande.
Responsen för fråga 6 var överväldigande för alternativ 1 då alternativ 2 inte fick någon röst och ’Vet ej’ lyckades bara kamma hem 5 röster. Alternativ 1 fick ett dominerande 91,1% av procentenheterna och 51 av 56 svar.
Fråga 7: Vilken av bilderna anser du skapar mest djup i sin komposition?
A) Alternativ 1
B) Alternativ 2
C) Vet ej
Fråga 7 vill utforska om en inramning skapar en större upplevelse av ett tredimensionellt djup. Enligt Andrei Ludu bör ramen i alternativ 2 skapa ett fönster in till illustrationen och ge anspråk om ett perspektiv av djup i förhållande till alternativ 1 som då mer kan upplevas som en symbol (Ludu, 2016, s. 39).
Fråga 7 gav en splittrad respons då alternativ 2 som representerar grundtesen enbart får en majoritet på 53,6% röster vilket är 4 svar mer än alternativ 1 som fick 30 av 56 svar.
Fråga 8: Vilket bildformat anser du gör personen mer dominant och framträdande?
A) Alternativ 1
B) Alternativ 2
C) Vet ej
Till fråga 8 undersöks det om bildformatet av en visuell komposition avgör om respondenten finner en vertikal ram mer dominant än en horisontell. Jean Vincent nämner att vertikala linjer bör ge anspråk om en tydligare hierarki och antyda om en större dominans vilket bör leda till att det vertikala formatet upplevs som mer dominant (Vincent, 2010).
Till fråga 8 valde respondenterna att ge alternativ 2 en överväldigande majoritet med 78,6%. Detta inkluderar 44 av 56 möjliga svar. Alternativ 1 som var ämnad för att följa grundtesen fick nöja sig med 11 av 56 möjliga svar.
Fråga 9: Vilket bildformat anser du gör bilden mer harmonisk, välbalanserad och stabil?
A) Alternativ 1 B) Alternativ 2 C) Vet ej
Fråga 9 undersöker om valet av ett bildformat kan erbjuda en mer harmonisk upplevelse. Enligt Jean Vincent upplevs horisontella linjer som mer harmoniska och då bör det horisontella bildformatet föredras (Vincent, 2010).
(Fel vid skrivning av enkät. Frågan ovanför skall vara nummer 9.)
Till fråga 9 fick alternativ 1 en majoritet av procentenheterna vilket representerade 38 av 56 svar.
Fråga 10: Vilket alternativ anser du är mest avgränsad från resten av frågebubblan? (det vita området som denna fråga är omgiven av)
A) Alternativ 1
B) Alternativ 2
C) Vet ej
Fråga 10 vill undersöka om inramning avgränsar en person från sin omgivning. Alternativ 2 har en ram runtomkring sig som skapar en distans mot resten av frågebubblan.
(Fel vid skrivning av enkät. Frågan ovanför skall vara nummer 10.)
Här valde respondenterna att ge en majoritet åt alternativ 2 som var inramad. Den fick 80,4% vilket representerar 45 av 56 svar.
Analys
Studiens enkät var ämnad att undersöka hur pass tillämplig den tidigare forskningen inom bild-orientering och dess praxis är för en respondent i dess förståelse av en bildkomposition. Enkätens syfte var att skapa ett enkelt och trovärdigt visuellt scenario där dessa teser kunde undersökas inom en kvantitativ metod.
Svarens legitimitet i förhållande till frågans relevanta tes förblir dock baserad på kvaliteten i frågans design och studien kan enbart utgå från perspektivet att om respondenten inte svarat ’Vet ej’ har de förstått frågan. Det är dock noterbart att studien inte kan garantera om respondenten svarat ärligt i förhållande till frågeställningens design och syfte. Svarsalternativet ’Vet ej’ förblev en minoritet i respondentens svar och nådde som starkast en procentenhet på 19,6% vid fråga fem. Detta kan tolkas som en framgång i det själva designarbetet av enkäten och ger studien anspråk om att responsen som analyserats har till viss mån blivit förstådd utifrån sin frågeställning.
Den kvantitativa responsen som enkät-metoden erbjudit går till sin förmåga enbart att studera ur ett generellt perspektiv. Resultatet av studiens analys kommer därmed endast ange i sitt utfall att de finns ett kvantitativt empiriskt underlag för verifikation av dess praxis nämnd i tidigare forskning. Det är noterbart att urvalet för enkäten har varit präglad av ett icke sannolikhetsurval och bör tolkas i dess storlek av respons och tillgänglighet. Det går även inte att garantera att det har varit 56 unika svar i enkäten, men det går att argumentera för att studiens syfte inte ingår i ett forskningsområde som är provokativt. Likaså går det att resonera om att studiens författare samt enkätens respondenter inte haft en personlig vinning i att duplicera sitt svar eller på något annat sätt hanterat enkäten på ett oetiskt maner.
Hur väljer en åskådare att orientera sig i samband med en visuell komposition?
Resultaten överensstämmer med de teser som frågeställningarna grundade sig på. Det är viktigt att poängtera att teserna som används i enkäten är en del av ett större visuell praxis och diverse tes kan i sin singularitet upplevts olika i styrka. Då somliga teser fick en starkare majoritet än de andra går det bland annat att resonera att frågeställningen var mer passande för teserna som fick en starkare majoritet. Exempelvis fick fråga 1 som hade vänster och höger zon som grundtes en majoritet på 91,1% medan övre och undre zon vid fråga 2 enbart fick majoritet på 57,1%. Då båda teser befinner sig under informationsvärdets paraply och båda har en stark kulturell anknytning till västvärldens värdsliga orientering är det noterbart att det var en 34% skillnad i majoritet för svarsalternativen som låg i grundtesens favör.
Studien kan enbart spekulera i om det är möjligt att utnämna vänster och höger zon som mer tydliga i sin visuella praxis än dess vertikala motpart på grund av dess starkare majoritet i enkäten. I så fall så spekulerar studien om att den mänskliga binokulära synen samt skriftens inverkan kan ha en aktiv roll i utfallet i förhållande till de vertikala. Då skriftliga visuella kompositioner är en konventionell del av västvärldens vardag går det att resonera för att dess dagliga användning skapar en tydligare mening och förståelse om dess praxis. Det går att resonera om att visuella kompositioner där perspektivet av en möjlighet och en verklighet används för att skapa en mer undermedveten upplevelse och gör det därmed svårläst för respondenter att analysera när det väl tas upp.
Det tredje perspektivet inom informationsvärdets paraply nämnd som den centrala och marginella zonen fann även den en stark majoritet vid fråga 3 med 78,6%. Alternativet ’Singapore’ som var positionerad i mitten av kompositionen var representant för grundtesen och majoriteten av respondenterna ansåg att den centrala zonen var kärnan av informationen. Då termen ’kärnan’ upplevdes som för ledande i sin liknelse så lånade enkäten ett perspektiv från uppmärksamhetsvärdet i termen ’viktigast’ vilket gav anspråk om en hierarki i den visuella kompositionen. Den starka majoriteten för ’Singapore’ gör anspråk på en tydlig förankring för central och marginell zon hos respondenterna.
Informationsvärdets zoner erbjuder en konsekvent överenskommelse mellan sin tes och respondenternas svar. Resultatet föreslår en generell visuell praxis med empiriskt underlag över orientering av visuella kompositioner. Detta kan fungera som en riktlinje för hur en kreatör väljer att fokusera sitt innehåll från ett dimensionellt perspektiv för att skapa en överenskommelse med sin publik.
Frågorna angående uppmärksamhetsvärdet gav även de frukt till sin tes. Som tidigare nämnt upplevdes den centrala positioneringen i fråga 3 som en tydlig indikator på dess visuella vikt. Fortsättningsvis undersöker fråga 4 hur mycket visuell vikt objekten anspelar på för respondenten och där fick den stora ljusa stjärnan en överhängande majoritet av rösterna. Stjärnan var störst, starkast i sin färgkontrast, central positionerad och känd som en specifik symbol. Responsen från enkäten var konsekvent i dess vilja att följa uppmärksamhetsvärdets perspektiv vid visuella kompositioner och kan användas som en praxis för att styra en publiks intresse till specifikt designade informationspunkter.
Hur påverkar konventionell praxis de visuella format där den traditionella ramen ej ingår?
Enkäten hänvisar även till att det finns ett antal överenskommelser mellan kreatör och respondent angående visuella kompositioner som inte har en traditionell ram. Till fråga 6 fanns det en stark majoritet för alternativ 1 som representerade grundtesen att skuggor kan erbjuda ett tredimensionellt perspektiv utan behovet av en tydlig visuell avgränsning i mån av en ram. Detta kan anses som att respondenten mycket väl kan uppleva djup i en visuell komposition utan tydliga ramar. Till fråga 7 ställdes frågan återigen om en ram upplevs skapa mer djup till en bildkomposition och även om alternativet med ram fick en majoritet så var den svag. De splittrade resultatet gör anspråk på att respondenten må uppleva djupet starkare hos en bildkomposition med ram, men även att det kan finns flera faktorer att ta hänsyn till. Till fråga 10 ställdes frågan om tillhörighet och ramens betydelse av att distansera objekt från varandra vilket resulterade i en stark majoritet för att ramen har en tydlig effekt av distansering.
Diskussion
Syftet med denna studie har varit att undersöka hur visuell praxis kan definiera sig själv i det orienteringsmässiga perspektivet. Genom att finna variabler från tidigare forskning har studien haft möjlighet i sin metod att undersöka dessa iakttagelser i förhållande till respondenters i bästa mån ärliga respons. Det är noterbart att alla dessa variabler studien har hanterat kan vara uppe för diskussion till att få sin egen kandidatuppsats. Då studien har haft i syfte om att uppnå en generell förståelse för visuell praxis och dess helhet har det varit nödvändigt att motivera en simplifierad förståelse av dess variabler och studien kan starkt rekommendera en fördjupning i valfri tes som använts under förstudierna.
Kandidatuppsatsen har även till sin bästa förmåga sökt förståelse om visuell praxis är relevanta i mån om nya visuella format. Perspektivet för termen ’nya format’ har utvecklat sig till att hantera området innehållandes visuella kompositioner utan tydliga ramar. Målet med detta sökande har varit att förstå hur visuella kompositioner utifrån ett projektorljus kan representeras på ytor där det inte existerar naturliga ramar. Andrei Ludu nämner att ramen skapar ett fönster in till verkets värld (Ludu, 2016, s. 39), men om exempelvis en konstinstallation har som mål att få åskådaren att stiga in i verkets värld så bör verket då undvika dess tydliga visuella praxis. Det enda fönster som bör finnas till en konstinstallation är ingången till ytan som den befinner sig på.
Om en visuell komposition ej innehar en ram försvinner även vitala referenspunkter för objekten att orientera sig till. Det går att argumentera för att i så fall förvandlas ytan runtomkring verket till kompositionens ram. En vägg exempelvis är inte oändlig och kan oftast (om inte alltid) tolkas som en geometrisk form. Denna form skapar en ram åt den visuella kompositionen att anpassa sig till i dess orienteringssyfte. Studien har inte dykt ner i vad för skillnader i upplevelse de kan uppnå för en åskådare och därmed så kan jag som författare enbart spekulera. Om den visuella kompositionen delar samma referenspunkter i dess orientering som sin åskådare, skapar det då en starkare gemenskap med verket? Vad finns det då för variabler som skiljer eller stärker objekten till åskådarens verklighet?
Den visuella kompositionen som står fri från den konventionella ramen delar många bitar av det konventionella visuella praxis som studien har undersökt, men utan dess ram blir det en större uppgift att urskilja dess gränser. Hur avgör man exempelvis var den vänstra zonen börjar samt slutar om en komposition inte har en ram som hänvisar till dess storlek och hur kan man jämföra objektens visuella vikt om det är otydligt vad man kan jämföra med i rummet? Den visuella ramlösa kompositionen erbjuder en frihet från de negativa aspekterna av visuella praxis, men de tar även bort styrkorna från dem.
Studien har doppat tårna i den visuella kompositionens praxis möjligheter för framtiden. Det vetenskapliga visuella språket erbjuder en termologi som kreatörer objektivt kan återanvända för att skapa en tydligare och effektivare kommunikation till sin publik, men även till andra kreatörer. Att inneha ett objektivt språk för visuella termer och en förståelse om hur dess syfte påverkar oss människor skapar även möjligheten för kreatörer att bryta sig loss ifrån dess praxis. Likasom ett nationellt verbalt språk har dess officiella i mångas anseende korrekta sätt att uttalas på så skapas det ständigt nya sätt att ifrågasätta dess norm genom bland annat slang och dialekter. Den förändring alstras från en förståelse för dess grundliga mening och skapar en miljö där kommunikationen mellan en kreatör och dess respondenter kan fokuseras på innehållet istället för översättningen av den visuella kompositionens orientering eller värdsliga tillbehörighet.
Studiens validitet är enligt författaren trovärdig i dess utfall och området som har undersökts har inte erbjudit kontroversiella dilemman för dess autenticitet. Det är en relevant fråga att diskutera om en kandidatsuppsats har varit bidragande till forskningsfältet och till vilken grad i så fall. Löwgrens åsikt ligger i mån om att kandidatuppsatser inte nödvändigtvis bidrar till den vetenskapliga kunskapssamlingen (Löwgren, 2016, s. 7). Studiens syfte och frågeställningar må ge anspråk om en djupare förståelse av dess mening och även om denna studie ej har bidragit med en kvalitativ forskning hoppas författaren av studien att läsaren får en överhängande uppfattning av de visuella praxis. Området är i behov av en djupare förståelse och för framtida författare så rekommenderar den här författaren att utöva en kvalitativ forskning om valfri tes ni har gått igenom. Vem vet, någon dag så kanske vi inte behöver avsluta en diskussion om visuella kompositioner med; - Äsch, Konst är bara subjektivt ändå.
Litteraturförteckning
Tryckta källor
Bell, J. (2016). Introduktion till forskningsmetodik. Lund: Studentlitteratur.
Egizii, M., Denny, J., Neuendorf, K., Skalski, P., & Cambell, R. (2012). Which Way did He
go? Directionality of Film Character and Camera Movement and Subsequent Spectator Interpretation. School of Communication Cleveland State University.
Eliasson, A. (2013). Kvantitativ metod från början (3.1 uppl.). Lund: Studentlitteratur. Giannetti, L. (2014). Understand Movies. Boston: Pearson.
Kress, G., & Van Leeuwen, T. (2006). Reading Images, The Grammar of Visual Design,
Second edition. New York: Routledge.
Ludu, A. (2016). Boundaries of a Complex World. New York: Springer-Verlag.
Löwgren, J. (2016). Till en designstudent som ska göra en examensarbete på kandidatnivå. Linköping: Linköping Universitet.
Pinhanez, C., & Podlaseck, M. (2015). To Frame or Not to Frame: The Role and Design of
Frameless Displays in Ubiquitous Applications. New York: T.J Watson.
Elektroniska källor
Gersh-Nesic, B. (2019). www.thoughtco.com. Hämtat från https://www.thoughtco.com/art-history-definition-landscape-painting-183217 (2019-07-09)
Online Etymology Dictionary. (2020 A). Hämtat från
https://www.etymonline.com/word/horizon (2020-10-22)
Online Etymology Dictionary. (2020 B). Hämtat från
https://www.etymonline.com/search?q=vertex (2020-10-21)
Pexels.com. (2020). Hämtat från https://www.pexels.com/sv-se/license/ (2020-11-25)
Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer: inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
forskning. Hämtat från http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf (2020-11-20)
Vincent, J. (2010). http://thinking-about-art.blogspot.com/. Hämtat från Thinking About Art: http://thinking-about-art.blogspot.com/2010/05/horizontal-format-what-to-use-it-for.html (2020-11-15)
