5. Analys
5.2 Talang och RAE
Den här studien har som syfte att identifiera i vilken miljö och genom vilka vägval, man som kille i Sverige har störst chans att bli elitspelare i fotboll i Sverige. I insamling och analys av empirin hamnar man snabbt på klassificeringen av talang, och hur man identifierar och utvecklar en talang. Definitionen på talang kan som jag varit inne på tidigare variera ganska mycket. I den här studiens syfte blir talang intressant och ointressant på samma gång. Det blir intressant för studien ur aspekten att, genom att vara en talang har du en fördel på vägen mot elitnivå. Det blir ointressant för studien ur aspekten att forskare menar att medfödd talang är övervärderat, och vem som helst som specialiserar sig i en idrott och tränar mycket kan nå elitnivå (Ericsson med flera, 1993). Vad som då dessutom räknas som talang är det även delade meningar om, men den generella bilden är att en talang är egenskaper eller förmågor som ger individen ett övertag mot övriga deltagare i sitt valda område (Fahlström, 2011). Det är frekvent förekommande inom svensk ungdomsfotboll att spelares fysiska egenskaper förknippas med talang. Här kommer RAE in i bilden och Utifrån vad de studerade studierna påvisar är inte talang den viktigaste aspekten ur ett perspektiv att nå elitnivå. Som Peterson (2011) påvisar försvinner RAEs närvaro när det senare kommer till spelare på den högsta elitnivån, i det svenska A-landslaget. Svenska fotbollförbundets spelarutbildningsplan är framtagen för utveckling av alla barn och ungdomsspelare, och inte endast för att göra de
34
bästa bättre. Samtidigt som SvFF i spelarutbildningsplanen uppmuntrar lek och träning långt in i tonåren, gör ungdomslandslagen ett inträde i spelarnas idrottskarriär tidigare än så. Detta innebär att spelarna kan påverkas av en selektering tidigare än vad de enligt
spelarutbildningsplanen faktiskt är redo för. Peterson (2011) är inne på samma spår och menar att selekteringen inom svensk fotboll borde skjutas upp i äldre åldrar, än när det inträffar idag. Även Grossmann och Lames (2017) studie i Tyskland kan stödja senare selektering, då deras studie visa att det på grund av RAE är svårt att identifiera talang tidigt. De anser att viktiga aspekter som tekniskt och taktiskt kunnande, ofta förbises vid tidig selektering. Även
Sarmento et al. (2018) instämmer att talangidentifieringen är komplex, där det ännu inte finns något tillräckligt bra utvecklat system för att se till en spelares helhet. Genom att bedöma unga spelare missar man ofta bland annat tekniska och taktiska färdigheter. Olika studier så som Grossmann och Lames (2017) och Peterson (2011) slutresultat visar att varken när spelaren är född på året eller uttagning till ungdomslandslag behöver påverka om en spelare når elitnivå eller inte. Däremot kan spelare som inte identifieras som en talang, på grund av det gå miste om träning i utvecklande miljöer. Flera av de studerade studierna påvisar att varken tidig selektering eller definitionen talang är avgörande för om en spelare når elitnivå eller inte.
5.3 Vägval
De analyserade studiernas åsikter om tidig specialisering eller sampling, är relativt överrens. Côté et al. (2009) menar att barn som samplar tenderar att utveckla sin motorik bättre och i större utsträckning. Ur aspekten att svenska fotbollförbundets utbildningsplan menar att barn lär motorik bäst i åldrarna 9 till 12 år, kan det anses vara fördelaktigt att sampla genom denna period. Fahlström et al. (2015) ser i sin studie att de flesta landslagsidrottarna i sin studie samplat för att specialisera sig i gymnasieålder. Fahlström et al. (2015) ser även i sin studie att sampling till att nå elitprestation kan innebära färre negativa konsekvenser såsom, fysisk och psykisk ohälsa jämfört med tidig specialisering. Genom att titta på Coté och Fraser-Thomas (2007) DMSP modell kan man stärka Fahlström et al. (2015) påstående att tidig specialisering lättare leder till ohälsa. Pichardo et al. (2018) instämmer i slutsatser i sin studie, och anser att sampling inom många idrotter för att utveckla ett bättre rörelsemönster är bra. Côté et al. (2009) och Fahlström et al. (2015) är inne på fördelarna med tidig specialisering, men båda drar slutsatsen att sampling i någon form är att föredra för optimal utveckling. Hur länge man ska sampla innan man specialiserar sig påvisas i några av studierna. Fahlström et al. (2015) framställer den generella vägen en svensk elitidrottar tar:
35
”En genomsnittlig svensk landslagsidrottare börjar med idrott i årskurs 1 – vid 7,5 års ålder. Pojkarna börjar något tidigare än flickorna. Som barn sysslar de flesta med minst två andra idrotter förutom den blivande landslagsidrotten. Ganska snart, inom et t eller två år, börjar de träna och så småningom också tävla mera organiserat. Vid 15 års ålder väljer de en idrott som de vill satsa på. Flickorna gör det något tidigare. Ungefär ett år senare börjar de elitsatsa på sin idrott. I den åldern slutar de ocks å med övriga idrotter” (Fahlström. 2015. S.48),
Svenska fotbollförbundets utvecklingsplan menar att helhjärtad fotbollssatsning
rekommenderas ske någon gång mellan 16 och 19 års ålder. Fahlström et al. (2015) Visar i sin modifierade modell av DMSP(se figur 3) att både sampling och tidig specialisering kan ske på olika sätt. Fahlström et al. (2015) menar att man kan se på sampling ur ett perspektiv där individen valt idrott, och är aktiv för nöjes skull i ytterligare idrotter. De anser även genom sin variant av DMSP att tidig specialisering även kan innehålla kort sampling på ett eller två år. Genom att sammanställa de olika studiernas slutsatser ser man att de är överrens om
samplings betydelse för utvecklingen av spelarens motorik. Endast tre av de texter som ingår i den här studien lyfter fram en ålder då de rekommenderar att samplingen ska övergå i
specialisering. Spelarutbildningsplanen (2013) anser en specialisering eller satsning mot elitnivå vara lämplig vid 16 till 19-års ålder. Medan Fahlström et al. (2015) finner i sin studie att idrottare på elitnivå tenderar att specialisera sig vid 15-års ålder. Wilson (2017) menar att pojkar äldre än 16 år rekommenderas specialisera sig på endast fotboll, och ska förslagsvis investera mycket tid på fotboll för att bli bättre. Bilden av när specialiseringen
rekommenderas inträffa är ganska enig, och borde förslagsvis inträffa vid 16-års ålder.
5.4 Miljö
Fahlström (2011) anser att miljön runt unga spelare är otroligt viktig för utvecklingen.
Framförallt framhåller han hemmamiljön, och lek i träning som nyckelfaktorer främst upp till ungefär 13 års ålder. Studier visar att barn och ungdomar från familj med god socioekonomisk bakgrund, ges bättre stöd vilket ökar deras möjligheter att delta i olika idrottsaktiviteter. I en annan studie av Fahlström et al. (2015), lyfter de fram familjen och framförallt föräldrarna som en nyckelfaktor för att nå elitnivå. Studiens resultat visar på att familjen har en nyckelroll i valet av huvudidrott men även hur involverad man blir. I studien ser man på de elitidrottare som deltog att föräldrar med god socioekonomisk status samt ett intresse för idrott, stärker
36
chanser att nå elitnivå. Studien belyser även att föräldrarnas idrottsbakgrund och landslagsutövarnas val av idrott är starkt sammankopplade. Föräldrarna till flera av elit- idrottarna i studien har haft en betydelsefull roll som förebilder. Föräldrar med
idrottsbakgrund tenderar att inspirera, stödja och uppmuntra barns idrottssatsning i större utsträckning. I studierna Fahlström, et al. (2016) och Fahlström et al. (2015) anser de att träningsgruppen och tränaren har en stor roll i individens utveckling. De framhåller tränarens bemötande i sämre perioder i karriären som extra viktigt. I dessa perioder har tränarens stöd och uppmuntran varit viktig för den fortsätta satsningen. Helheten för individen är av stor vikt, då ett samspel mellan skola, familj och idrott är gynnsamt för individens utveckling. Ledarnas kompetens och karaktär har stor betydelse för individens möjligheter till utveckling (Fahlström, et al. 2016). Ledarna lyfts fram i flera studier som en nyckelfaktor till att skapa en bra och utvecklande miljö för unga idrottare. Ward, Hodge, Starkes och Williams (2007) studie på elitakademier i England konstaterade att den konsekventa träningen med kompetenta tränare, och ett lag med spelare med liknande motivation, tyckts stödja utvecklingen på bästa sätt. Fahlström et al. (2015) finner även att några elitidrottare känt sig tvingade att byta förening eller ort för att det varit brist på kunniga och kompetenta tränare. Miljön runt en elitidrottare innebär förutom bra och kompetenta tränare även andra faktorer, såsom social samvaro och ett lag där man trivs.
Genomgående för de vetenskapligarapporter, böcker och dokument som analyserats i den här studien är att familjen och tränaren har en nyckelroll, i att öka spelarens chanser att nå
elitnivå. Genom att ha idrottsintresserade föräldrar, en kompetent tränare och ett lag man trivs i har en spelare en väldigt god miljö att utvecklas i. Henriksen (2010) beskådar goda idrottslag miljöer genom sina modeller ATDE(figur 4) och ESF(figur 5). Modellerna tillsammans beskriver en helhet för hur en god utvecklingsmiljö ska vara. I ATDE kan man se de aspekter som påverkar en spelares miljö i sin helhet. I ATDE ingår bland annat familj,
vänner/lagkamrater, tränare och föreningen. ATDE beskriver även bland annat att ledningen i en förening har en viktig roll i att skapa en utvecklingsmiljö, då den står över tränarna och står för en förenings helhetsbild. Ledningen i en förening kan på så vis även påverka faktorer kring den idrottande individen. Detta innebär att en spelare även behöver hamna i en förening som ser till spelarens utveckling ur ett längre perspektiv. ESF lyfter bland annat fram
finansiella, personella och materiella faktorer som förutsättningar för att utveckla individer. Detta stämmer även in på Fahlström et al. (2016) slutsats att socioekonomiskstatus,
37
Tränaren har en nyckelroll i en spelares utveckling, detta finner man stöd till i flera studier. För att hamna i en så bra miljö som möjligt får även föräldrarna en nyckelroll i att placera sina barn i ”rätt” förening. Föreningen kommer utgöra en viktig del i den miljö spelaren kommer att utvecklas i. För att en förening ska anses vara en god utvecklingsmiljö ska den ha en tydlig vision och utbildningsplan för spelare, som är anpassad utifrån den mognadsnivå spelarna befinner sig på. Föreningen ska bistå med pedagogiska och kompetenta tränare, samt ha tillräkliga resurser för att erbjuda bra material att träna med. I föreningen ska spelaren även hamna i ett lag med spelare med liknande motivation, och känna en trygghet i gruppen.
5.5 Träning
Samtliga texter som ingår i denna studie understryker hur viktig träningen är för att nå
elitnivå. Fahlström et al. (2015) menar att oavsett medfödd talang eller inte, är det inte möjligt att nå elitnivå inom det valda området utan långvarig intensiv träning. Wilson (2017)
presenterar ett åldersrelaterat upplägg. Med åldersrelaterat upplägg menar han vad man borde tänka på i vilken ålder, vid talangutveckling av unga fotbollsspelare. Enligt Wilsons (2017) slutsats ska barn upp till 12 år vara aktiva i flera sporter och fokus ska vara på att ha roligt, där tränarna ska fokusera på att lära ut koordination och rörelsemönster. Pojkar 12 till 16 år ska uppmuntras till att vara aktiva i flera sporter samt att öka träningsmängden. Fokus i träningen föreslås vara strategisk, belastande och att stimulera spelarnas förmåga. Pojkar äldre än 16 år rekommenderas specialisera sig på endast fotboll, och ska förslagsvis investera mycket tid för att bli bättre. Träningens fokus anser Wilson (2017) ska ligga på att förbättra den aeroba uthålligheten, styrka och explosivitet.
Svenska fotbollförbundets spelarutbildningsplan (2013) är väldigt lik de riktlinjer Pichardo et al. (2018) presenterat, då samtliga steg är indelade i samma ålderskategorier. Både
spelarutbildningsplanen och Pichardo et al. (2018) har sin första nivå mellan 6 och 9 år. I denna nivå är de även överrens om att fotboll ska upptäckas genom lek, och sporten ska upptäckas av barnet. Det viktigaste i den här åldern är att spelarena får motivation, vilket kan påverkas av miljön spelaren befinner sig i. Nästa nivå är 9 till 12 år, även här instämmer de, här anses det att barnet ska lära sig att träna. Nivå tre är mellan 12 och 16 år, där anser Pichardo et al. (2018) att spelaren ska träna för att träna. Även spelarutbildningsplanen anser att spelaren ska träna för att träna, samt att mängden ska öka. Steg fyra är i åldrarna 16 till 23 år(19 år). Här anser spelarutbildningsplanen och Pichardo et al. (2018) att spelaren tränar för att tävla och vinna. Spelaren ska även finslipar fysiologiska, tekniska, taktiska och
38
optimera utvecklingen hos unga idrottare oavsett sport. Detta anser Pichardo et al. (2018) ska påbörjas vid 16 års ålder och uppåt. Även Wilson (2017) anser att träning för spelare över 16 år även ska fokusera på att förbättra den aeroba uthålligheten, styrka och explosivitet.
Det går ganska tydligt att se mönster i de studier som analyserats, mycket fokus hamnar tidigt på att spelarna ska upptäcka fotboll, utveckla sin motorik och koordination. Detta ska ske med genom ett lekfullt inslag. I tonåren ska spelaren börja fokusera på mer och mer på att träna, samtidigt som det ska vara roligt. Fotbollsteknik och taktik som införas mer och mer i
tonåren. Sarmento et al. (2018) belyser i sin studie den tekniska och taktiska sidan av fotboll, och menar i sin studie att de spelare som i tonåren är överlägsna på att dribbla har bättre förutsättningar att prestera som vuxen. Vid 16-års ålder och uppåt ska spelaren satsa helhjärtat på fotboll, och träna för att tävla. Träningen från 16 år och uppåt ska inkludera träning av aeroba uthålligheten, styrka, explosivitet, tekniska, taktiska och psykologiska färdigheter. Pichardo et al. (2018) plockade fram sina riktlinjer i träning utifrån LTAD, vilket man även tydligt kan se att svenska fotbollförbundet (2013) gjort med sin spelarutbildningsplan.
5.6
Slutsats
Slutsatsen av den här studien grundar sig på analys av 20 stycken forskningsrapporter, utbildningsdokument och böcker. Slutsatsen blir i form av en sammanställning och kort redogörelse för att besvara syftet och frågeställningarna i studien. Syftet med studien var att identifiera i vilken miljö och genom vilket vägval, man som kille i Sverige har störst chans att bli elitidrottare inom svensk fotboll. De studier som analyserats har framställt en bild av hur syftet i denna studie kan uppfyllas, däremot måste det fastställas att det inte finns någon given väg mot elitfotboll som förefaller att fungerar för alla.
För att besvara frågeställningen i den här studien har några faktorer identifierats som extra viktiga för att nå elitnivå. Familj och lag framhålls som viktiga för att nå elitnivå, men främst framhålls tränaren av bland annat Fahlström, et al. (2016) som den viktigaste faktorn. När det kommer till vägval påvisar det ganska tydligt i flera studier att någon form av sampling är viktigt för att utveckla sin fulla motorik. Utifrån de analyserade studierna borde en
specialisering sedan ske på fotboll vid ungefär 16-års ålder. Efter denna ålder är det viktigt att träna mycket och fotbollsspecifik träning.
För att ha så stor chans som möjligt att nå elitnivå behöver man i Sverige födas i en familj med idrottsbakgrund, helst med en bra socioekonomisk ställning. Med föräldrar som har en
39
idrottsbakgrund helst inom fotboll, får man en extra stöttning och hjälp. Att föräldrarna har det bra socioekonomiskt har påvisats vara en fördel för barnets möjligheter att senare nå elitnivå. Som 6-åring ska man sedan börja idrotta, helst ska man börja på fotboll, och även vara aktiv inom fler idrotter. Detta för att utveckla sitt fulla rörelsemönster och sin motorik. Det är viktigt att tidigt hamna i en bra grupp där man trivs, har roligt och hittar vänner. Detta i kombination med att tränarna ger en ett stort stöd, och samtidigt erbjuder en miljö där man som spelare får lagom stora utmaningar. Vid 6 till 9 års ålder ska träningen vara
grundläggande för sporten och fokus ska vara att ha roligt. Vid 9 till 12 års ålder ska man börja träna mer teknik och taktik. Mellan 9 och 16 år ska träningsmängden gradvis ökas, och innehållet i träningen bli mer och mer inriktat mot prestation. Det är av yttersta vikt att längs hela resan att ha tränare som är komptent, och att vara i en utvecklande grupp. När en miljö eller tränare inte längre bidrar till utvecklingen kan det vara nödvändigt att byta förening för att få tränare med rätt kompetens. När spelaren är ungefär 16 år ska specialiseringen ske, och en helhjärtad satsning på fotboll. Träningen blir nu inriktad på tävling och prestation. Spelaren ska nu även inkludera träning av aeroba uthålligheten, styrka, explosivitet, tekniska, taktiska och psykologiska färdigheter. Efter tydlig elitsatsning mellan 16 och 19 år kan spelaren förhoppningsvis nå elitnivå.
Detta är de riktlinjer som framkommit av denna litteraturstudie. Det går tydligt att se att faktorer som familj och tränare har en stor påverkan när det kommer till att öka en spelares chanser att nå elitnivå. Det går även att se i studien att sampling förespråkas, för att utveckla en spelares motorik till fullo. Det att dra slutsatsen i studien att Svenska fotbollförbundets spelarutbildningsplan (2013), stämmer väl överrens med merparten av de texter som analyserats i den här litteraturstudien.
Det hade varit intressant att vid framtida forskning mer specifikt undersöka påverkan av träningens innehåll, för en spelares utveckling. Analyserade studier i denna studie påvisar att spelare som i tonåren är tekniskt dominanta, har stora chanser att nå elitnivå. Det stället frågorna, i vilken form av träning, och i vilken mängd träningen krävs för att bli tekniskt dominant i Sverige? Hur mycket har de spelare som anses vara tekniskt dominanta i senare tonåren tränat? Vilket innehåll har de haft i sin träning?
40