I det föregående kapitlet visade jag hur företaget i slutet av 1960-talet ändrade strategi mot aggressiva företagsköp och produktionsrationaliseringar med om- fattande produktionsomflyttningar. Dessa nya koncernstrategier kom att ställa verkstadsklubben i Motala inför delvis nya förhållanden. Det blev allt tydligare att den viktiga motparten inte längre var den lokala företagsledningen i Motala utan koncernledningen i Stockholm. Jag är främst intresserad av hur fackföre- ningsrörelsen försökte svara mot det hot som de multinationella företagen sades utgöra samt vilken roll och position koncernfack skulle ha i den fackliga organi- sationen.
LO och de multinationella företagen
Vid LO-kongressen 1971 föreslog Metallindustriarbetareförbundet i en motion dels att Landssekretariatet skulle utreda de fackliga konsekvenserna av de multi- nationella företagens expansion, dels att LO:s samt SAP:s näringspolitiska kommitté skulle utarbeta förslag till allmänpolitiska och näringspolitiska åtgärder gentemot de multinationella företagen. Metallindustriarbetareförbundet pläderade för två strategier att möta den utmaning som de multinationella företagen ut- gjorde: å ena sidan politiska beslut, å andra sidan internationell facklig sam- verkan. Eftersom utsikterna för att de multinationella företagens makt skulle kunna inskränkas genom internationella statliga avtal bedömdes som små, var den enda motvikten som kunde skapas ”inom överskådlig framtid”1 en ökad
facklig samverkan. Det fackliga samarbetet borde stärkas både nationellt och internationellt, inte minst i de multinationella företagen. Av de övriga tio motionerna under dagordningspunkten ”multinationella företag” var det sex som pläderade för en eller annan form av protektionism. Dessa motioner uttryckte oro för att utländska multinationella företag skulle köpa upp stora delar av det svenska näringslivet. En av dessa motioner var inlämnad av Metallindustri- arbetarförbundets avdelning 37 i Motala. I motionen uttrycktes stora betänklig- heter över om utländskt kapital verkligen skulle respektera svenska arbetsmark- nadsöverenskommelser och nationell praxis. ”Tendensen kanske ännu ej är så klart uttalad och påvisad, men då det är bättre att stämma i bäcken än i ån”.2
Därför föreslog avdelning 37 att LO:s ledning noga skulle följa utvecklingen i frågan och vid behov vidta åtgärder. I en av motionerna framfördes dock en
1 Protokoll LO-kongressen 1971. Motion 345, inlämnad av Metallindustriarbetareförbundet, sid 938.
2 Protokoll LO-kongressen 1971. Motion 352 inlämnad av Metallindustriarbetareförbundet avd 37 Motala, sid 944.
avvikande ståndpunkt. Det var motionen från Metallindustriarbetareförbundet som redovisade att svenska multinationella företags dotterbolag i utlandet hade ett avsevärt större antal sysselsatta än utländska multinationella företags dotter- bolag i Sverige. Om man samtidigt beaktade att sysselsättningen i de stora svenska koncernerna ökade betydligt mer utomlands än i Sverige, framstod en delvis annan bild. Hotet mot den svenska sysselsättningen kom inte i första hand från utländska multinationella företag utan från de svenska multinationella företagen som i en allt snabbare takt flyttade arbetstillfällen eller investerings- medel utanför landets gränser.
Landssekretariatets svar på motionerna var, i korthet, att bifalla Metallindustri- arbetareförbundets motion om en utredning och därmed anse de övriga motio- nerna besvarade. Landssekretariatets föredragande Gösta Dahlström, var positiv till motionerna. Han menade att den nya situation, som de multinationella före- tagen ställde fackföreningsrörelsen inför, ålade den delvis nya uppgifter. Främst gällde det att utveckla det fackliga samarbetet, vid behov även ett internationellt sådant. Det var en stor och svår uppgift som fackföreningsrörelsen stod inför.
”Det är inte tillfredställande att det internationella samarbetet splittras branschvis. De internationella storföretagen är ofta konglomerat, dvs. blandföretag som arbetar inom flera branscher. Gränserna mellan förbunds- områden dras inte heller på samma sätt i alla länder. På längre sikt är det nödvändigt att organisera en gemensam informationscentral angående för- hållandena i storföretagen, som kan ge snabb och omfattande service till förbund, avdelningar och klubbar.”3
Dahlström menade att den fackliga rörelsen behövde omorganiseras och koncen- treras för att det internationella samarbetet skulle utvecklas till en verklig mot- kraft. ”Det finns anledning att se kritiskt på det nuvarande fackliga inter- nationella samarbetet och dess former.”4 När väl debatten tog vid framförde flera talare kritik mot just det internationella fackliga samarbetet. En punkt som återkom var att LO-anslutna organisationers internationella kontakter be- gränsades till organisationer som var medlemmar i den socialdemokratiskt dominerade fackföreningsinternationalen (FFI). Detta utmålades som ett hinder för en internationalisering av det fackliga samarbetet. Inom en och samma koncern kunde ju arbetarna vara organiserade i olika internationaler. Gösta Dahlström hävdade att det internationella fackliga samarbetet inte enbart skulle omfatta organisationer anslutna till FFI och att detta var ”något som alla känner är riktigt.”5 Målet var att kontrollera de multinationella företagens expansion och
det fick inte hindras av den konfessionella och politiska splittringen av rörelsen i andra länder.
3 Protokoll LO-kongressen 1971, sid 953. 4 Protokoll LO-kongressen 1971, sid 955. 5 Protokoll LO-kongressen 1971, sid 962.
Enligt diskussionen vid 1971 års LO-kongress tycktes den svenska fackliga organisationen redo att tillföra stora förändringar för att bättre kunna svara mot den utmaning som de multinationella företagen utgjorde. Den fackliga rörelsen skulle anpassa sin organisation för att bättre motsvara de multinationella före- tagen. LO var enligt Gösta Dahlström redo att luckra upp branschprincipen och att samarbeta med fackliga organisationer som inte var anslutna till FFI.
I enlighet med kongressens beslut tillsatte Landssekretariatet i april 1972 den kommitté som skulle genomföra utredningen. Till ordförande utsågs LO:s avtals- sekreterare Harry Fjällström. De övriga ledamöterna i kommittén kom från: Fabriksarbetareförbundet, Hotell- och Restauranganställdas förbund, Metall- industriarbetareförbundet, Sjöfolksförbundet och Transportarbetareförbundet samt Gösta Dahlström från LO:s utredningsavdelning.6
I utredningens direktiv ingick att utreda konsekvenserna av storföretagens internationalisering, både de direkt fackliga, men också för arbetarrörelsens sam- hällspolitiska och samhällekonomiska mål.
Nordiskt samarbete
Samma år etablerade de nordiska fackliga centralförbunden ett nytt fackligt organ, Nordens Fackliga Samorganisation (NFS). Från Sverige var både LO och TCO medlemmar. Det huvudsakliga syftet med NFS var att samordna fackliga synpunkter till de nordiska regeringarna och det nordiska agerandet i inter- nationella fackliga organisationer i synnerhet inför grundandet av Europeiska Fackliga Samorganisationen.7 Eftersom de multinationella företagen var en
aktuell fråga vid denna tidpunkt kom även NFS att engagera sig i ämnet.
Med utgångspunkt från diskussionerna om de multinationella företagens in- flytande beslutade NSF att genomföra en studie om de multinationella företagen i Norden utifrån ett fackligt perspektiv. Syftet var att jämföra de nordiska länderna på fyra områden: etableringsregler, konkurrensregler, beskattning av multinatio- nella företag samt den arbetsrättsliga situationen. Studien visade att det fanns betydande skillnader.8 Studien skulle fungera som en utgångspunkt för organise-
ringen av ett enhetligt fackligt agerande och för formuleringen av gemensamma krav gentemot de respektive nordiska regeringarna, nationella beslutande organ och näringsliv. Med utgångspunkt från denna studie presenterade NFS 1975 ett handlingsprogram.9 Idén med att framföra gemensamma nordiska krav var att det
6 Fackföreningsrörelsen och de multinationella företagen. Rapport till LO-kongressen 1976, 1976, sid 5.
7 Klaus Misgeld, Den fackliga europavägen. LO, det internationella samarbetet och Europas
enande 1945-1991, 1997, sid 122-123.
8 Hans Engman, Nordens fackföreningsrörelse och de multinationella företagen: En studie
rörande utländska investeringar och etableringsregler, konkurrensregler, företagsbeskatt- ning och arbetsrätt i Norden, 1974.
9 Nordiska fackliga samorganisationen, Handlingsprogram angående multinationella företag, 1975.
skulle vara lättare för de nordiska länderna att agera gemensamt och därmed skulle inget enskilt land drabbas eller straffas genom att de multinationella företagen lämnade landet. I korthet krävde NFS att etableringslagstiftningen i de nordiska länderna skulle samordnas och skärpas i syfte att minska de ekono- miska, politiska och fackliga riskerna som ett omfattande främmande inflytande över företagen i de nordiska länderna innebar.10 Därefter framfördes krav på
samordning och skärpning av konkurrenslagstiftning och företagsbeskattning i de nordiska länderna. Den sista punkten i handlingsprogrammet gällde krav på gemensamma ändringar i arbetsrättslagstiftningen. Det var tre punkter som NFS krävde att de nordiska länderna skulle erkänna: sympatiåtgärd till förmån för ut- ländsk konflikt, politiska demonstrationsstrejker och bojkott. Däremot lyfte inte NFS fram facklig internationalisering eller koncernfackligt samarbete i sitt hand- lingsprogram. I handlingsprogrammet diskuterades inte heller organisatoriska förändringar av den fackliga rörelsen.
De krav som NFS formulerade på politiska förändringar handlade om att stärka det politiska och det fackliga inflytandet över företagen och att i ökad utsträckning möjliggöra internationella fackliga stödåtgärder.11
Metallindustriarbetareförbundet och de multinationella företagen
Metallindustriarbetareförbundet var aktivt i frågan om de multinationella bolagen och detta avspeglas i det handlingsprogram som antogs på kongressen 1973.12
Förbundet konstaterade att multinationella företag ”utländska såväl som svenska – dominerar allt mer. Dessa företags stora makt ger dem möjligheter att överföra produktion, sysselsättning och vinster godtyckligt mellan länder.”13 Denna
situation var ett hot mot den fackliga sammanhållningen. För att minska före- tagens makt såg Metallindustriarbetareförbundet två lösningar: svensk och inter- nationell lagstiftning som reglerade de multinationella företagens verksamhet och ett utbyggt fackligt internationellt samarbete. Det internationella samarbetet måste ske på flera nivåer men huvudsakligen i Internationella Metallarbetar Federationens (IMFs) regi. IMF hade redan bildat fackliga samarbetsorgan för exempelvis några av världens största bilföretag. Den amerikanske fackförenings- ledaren Walter Reuther (tidigare ordförande för United Auto Workers) hade initierat detta samarbete i IMF:s regi mellan fackföreningarna inom Ford,
10 Nordiska fackliga samorganisationen, Handlingsprogram angående multinationella företag, 1975, sid 5.
11 Nordiska fackliga samorganisationen, Handlingsprogram angående multinationella företag, 1975, sid 4 ff.
12 Svenska Metallindustriarbetareförbundet, Metallindustriarbetareförbundets handlingspro-
gram, 1973.
13 Svenska Metallindustriarbetareförbundet, Metallindustriarbetareförbundets handlingspro-
General Motors och Chrysler.14 Ett konkret fackligt problem var att en koncern
där ett företag var strejkdrabbat hade möjlighet att kompensera bortfallet genom att flytta produktion till andra företag inom koncernen, vilka inte befann sig i konflikt.15
Metallindustriarbetareförbundet föreslog ett handlingsprogram som innehöll följande punkter:
Samhället och löntagarna skulle ha ett avgörande inflytande på företags- investeringar, både vad det gällde svenska investeringar i utlandet och utländska investeringar i Sverige. Ledstjärnan vid bedömningen av dessa investeringar skulle vara den effekt de eventuellt hade för sysselsättningen i Sverige. Effektivi- sering av beskattningsreglerna för de multinationella företagen. Den svenska regeringen borde verka för en internationell bolagslagstiftning i löntagarnas intresse. Fackliga och politiska påtryckningar mot företag som bedrev antifacklig verksamhet.
Information inom ett fackligt kontaktnät skulle inriktas på nyckelfrågor som investeringar, sysselsättning, arbetsvillkor och tvister. Uppgifterna borde distri- bueras till klubbarna genom IMF och förbundet. För att underlätta de inter- nationella fackliga kontakterna borde språkstudierna öka samt genomföras i facklig regi. Studierna i internationella fackliga och ekonomiska frågor borde också utökas för att öka medlemmarnas kunskap och engagemang.
Internationella fackliga samarbetsorgan skulle bildas inom svenska multi- nationella företag. Träffar med koncernledningarna i dessa företag borde arran- geras. Det var även lämpligt att bygga ut det nordiska fackliga samarbetet inom koncernerna. Koncernnämnder borde inrättas för att underlätta de svenska fack- liga organisationernas samarbete, vilket sågs som en förutsättning för ett fram- gångsrikt internationellt samarbete.
Ett annat krav var att svenska moderbolag fortlöpande skulle underrätta de svenska fackliga organisationerna om kollektivavtal, avtalsparter, löne- och anställningsvillkor i sina utländska dotterbolag. Avtal om informationsskyldighet skulle ingås. Det var de multinationella företagen som skulle betala kostnaderna för de internationella koncernfacken. Det skulle även utgå medel för noggrant planerade fackliga besök vid utländska koncernenheter.
Förbunden borde efter noggranna undersökningar kunna godkänna sympati- åtgärder. Det skulle finnas möjlighet att hindra en koncern att överföra produk- tion från företag i konflikt. Metall ville ha möjlighet att använda olika fackliga medel vid internationella konflikter, exempelvis solidaritetsuttalanden, ekono- miskt stöd och påtryckningar av olika slag på koncern- och företagsledning.
14 Fackföreningsrörelsen och de multinationella företagen. Rapport till LO-kongressen 1976, 1976
15 Svenska Metallindustriarbetareförbundet, Metallindustriarbetareförbundets handlingspro-
Metall krävde även att arbetsrätten skulle ändras så att den inte förhindrade internationellt fackligt samarbete och internationella sympatiåtgärder
Den sista punkten på Metallindustriarbetareförbundets handlingsprogram löd enligt följande:
”Förbundet kan delta i diskussioner om internationella överenskommelser om dessa ej strider mot minimiregler i svenska lagar och avtal samt den förda fackliga lönepolitiken.”16
Det är intressant men föga överraskande att Metall konsekvent föreslog att den beslutande nivån vid internationell koncernfacklig verksamhet borde vara branschen. Föga överraskande eftersom handlingsprogrammet avsåg just för- bundets aktiviteter i förhållande till multinationella företag. Det intressanta är att förbundet valde att hantera frågan på detta traditionella sätt, det vill säga att enbart fokusera på den egna nivån. Hade ärendet varit exempelvis arbetsmiljö- frågor hade behandlingen varit förståelig och relevant. Då hade nationella och internationella branschvisa förhandlingslösningar kunnat vara möjliga. Effekten av att driva frågan om fackföreningsrörelsens agerande gentemot de multinatio- nella företagen enbart på en nivå inom den fackliga rörelsen är tveksam, eftersom frågan berörde samtliga av de fackliga nivåerna. Ett kraftfullt agerande gentemot de multinationella företagen hade krävt ett nivåövergripande program.
I Metalls handlingsprogram nämns ingenting om hur de lokala avdelningarna eller verkstadsklubbarna ute i landet skulle ingå i det planerade internationella fackliga samarbetet. Metall kommenterar inte heller i sitt handlingsprogram hur samarbetet med LO skall fungera. Det är förstås känsligt att på förbundsnivå allt för tydligt diktera hur den nationella centralorganisationen eller hur de lokala avdelningarna och klubbarna skulle verka men jag menar att det är anmärknings- värt att Metalls handlingsprogram inte är skrivit i relation till den övriga fackliga rörelsen vad det gäller arbetet med de multinationella företagen eftersom den verksamhet som skisserades gick utanför förbundets ramar. I Metalls handlings- program diskuterades relationen till de multinationella företagen utifrån ett snävt förbundsperspektiv trots att den fackliga praktiken inte fungerade på det sättet utan de olika nivåerna i den fackliga organisationen var avhängiga av varandra.
Metalls handlingsprogram avslutades med att en prioriteringslista presente- rades och där nämns inget om multinationella företag eller internationellt sam- arbete. Det arbetet som Metall ämnade fokusera på var inkomstpolitiken, arbets- tidsfrågorna och den sociala tryggheten i det svenska samhället – klassiska frågor för den svenska arbetar- och fackföreningsrörelsen.
16 Svenska Metallindustriarbetareförbundet, Metallindustriarbetareförbundets handlingspro-
Studiematerial om multinationella företag
Den fackliga diskussionen om de multinationella företagen fördes inte bara på kongresser utan även på arbetsplatserna. Den fackliga rörelsen och arbetar- rörelsen utformade studiematerial för sina organisationer och dess medlemmar. Electrolux koncernfack kom att använda sig av detta studiematerial för att studera den egna koncernen, vilket jag återkommer till.
Ett studiematerial om de multinationella företagen och fackföreningsrörelsen presenterades 1975 av Brevskolan och ABF.17 Författarna Jan Olsson18 och Kurt
Syrén hade fått uppdraget av Centrala fackliga studiekommittén. Utan tvekan var författarna mycket kritiska till de multinationella bolagen. Omslagsbilden som tecknats av Tony Stahre är talande; en ensam man med ett plakat med texten ”strejk” står framför ett vidunder – en stor fabrik på larvfötter med artillerirör och stridspetsar. Vapnen är riktade mot den strejkande arbetaren, på stridspetsarna syns USA:s flagga och i bakgrunden bolmar det ut ett antal femuddiga röda stjärnor ur fabriksskorstenen. En fabrik på larvfötter visar företagens mobilitet och vapnen riktade mot arbetaren symboliserar de multinationella företagens hot gentemot de anställdas intressen. Att flertalet av de multinationella företagen hade USA som hemmanation visas genom flaggan på stridspetsarna.
Studieboken behandlar ett antal teman: Vad är multinationella bolag? Varför blir företag multinationella? Vilka blir de samhälleliga och politiska konsekven- serna av MNF? MNF och u-länderna, MNF och fackföreningsrörelsen, samt en beskrivning av fackföreningsrörelsen i utlandet. De motkrafter som presenteras i studieboken var politiska beslut och facklig internationalisering. Studieboken var mer utförlig och konkret när de politiska motmedlen presenterades än beträffande den fackliga internationaliseringen. Det går dock att utläsa en viss tveksamhet till att utveckla samarbetet med Fackliga Världs Federationen (kommunistisk).19
Däremot finns det inga betänkligheter mot att utveckla ett internationellt fackligt samarbete på koncernnivå (eller företagsnivå som det står i texten).20
Rapporten Fackföreningsrörelsen och de multinationella företagen
Utredningskommittén under ledning av Harry Fjällström presenterade rapporten
Fackföreningsrörelsen och de multinationella företagen på LO-kongressen 1976.
17 Jan Olsson och Kurt Syrén, Storbolagens värld eller vår: Ett studiematerial om multinatio-
nella företag och den internationella fackföreningsrörelsen, 1975.
18 Jan Olsson var internationell sekreterare och efter 1979 chef för Metalls utredningsavdelning. Han var vid mitten av 1970-talet aktiv och drivande i arbetet att internationalisera Electrolux koncernfack. Metall i synnerhet genom Jan Olsson kom att understödja Electrolux koncern- fack på flera sätt under den senare hälften av 1970-talet.
19 Jan Olsson och Kurt Syrén, sid 103.
20 Jan Olsson och Kurt Syrén, de sidor i studieboken där det önskvärda koncernfackliga sam- arbetet diskuteras är 108 -114.
Rapportens handlingsprogram godkändes av kongressen.21 I sammanfattningen
av rapporten fokuserar jag främst på de förslag till åtgärder som lyftes fram. I nästkommande avsnitt diskuterar jag hur kongressen i övrigt debatterade frågan om fackföreningsrörelsen och de multinationella företagen.
LO-rapporten menade att de multinationella företagen utgjorde ett allvarligt problem för fackföreningsrörelsen och samhället i stort.22 De återkommande
orosmomenten gällde deras rörlighet och storlek samt deras ogenomtränglighet, som gjorde att den fackliga organisation hade svårt att få information om eller ens med säkerhet bestämma vem motparten var.23 Företagens storlek gjorde att
de i stor utsträckning kunde diktera villkoren och deras rörlighet gjorde att de kunde flytta produktion över gränser efter behov.24
Förslagen till motåtgärder var återigen politiska och fackliga. LO satte störst tilltro till de politiska motåtgärderna. LO:s vädjan och krav till de politiska insti- tutionerna att kringskära de multinationella företagens makt var ett uttryck för svårigheten för de fackliga organisationerna att arbeta gentemot de internatio- nella storföretagen. Under 1970-talet var förslag om politiska åtgärder en i hög grad framkomlig väg för den fackliga rörelsen, vilket visades genom ett flertal lagar på arbetsmarknaden.
De politiska åtgärderna
LO föreslog att den svenska regeringen borde ta initiativ till att internationella överenskommelser, exempelvis OECD:s kapitalliberaliseringsstadga och GATT- avtalet, utformades så att de gav nationella beslutande organ kontroll över bland annat internationella investeringar och deras effekter på sysselsättning samt ekonomisk och social utveckling i stort. I annat fall borde Sverige ompröva sin anslutning till dessa överenskommelser. Sverige borde överhuvudtaget inte ingå avtal och överenskommelser som ytterligare gynnade de multinationella före- tagens position utan i stället eftersträva internationellt samarbete som gynnade medborgarna i de samarbetande länderna. Sverige borde även öka biståndet och samarbetet med u-länderna för att minska deras beroende av de multinationella företagen.25
Enligt LO-rapporten borde Sverige på lång sikt genomföra förändringar som medverkade till att den ekonomiska planeringen av samhällets utveckling blev demokratiskt styrd. Därför underströk rapporten att samhället och löntagarna skulle ha ett avgörande inflytande i och över vissa ekonomiska sektorer:
1) de utlandsinvesterande svenska storföretagen,
21 Fackföreningsrörelsen och de multinationella företagen. Kongressens beslut är bifogat själva rapporten.
22 Fackföreningsrörelsen och de multinationella företagen, sid 10 och 105. 23 Fackföreningsrörelsen och de multinationella företagen, sid 33-38. 24 Fackföreningsrörelsen och de multinationella företagen, sid 41. 25 Fackföreningsrörelsen och de multinationella företagen, sid 18-19.
2) viktiga råvarutillgångar, energikällor osv,
3) de stora finansiella institutionerna, såsom banker, kreditinstitutioner etc, 4) företag med tekniskt avancerad produktion och forskning,
5) företag med dominerande marknadsställning eller stort antal anställda, 6) etablering av utländska företag.26
Rapporten angav inte de exakta formerna för detta inflytande. Men de förslag som nämndes var löntagarfonder, statligt ägande och majoritetsrepresentation för