Hur tar lärarna tillvara på elevernas intressen i undervisningen? Rymden

diskussion och en vilja hos eleven att ta reda på mer. Men som det formuleras idag så får man som läsare ingen lust att vilja läsa vidare eller ta reda på mer. Är det egentligen inte lärobokens uppgift att väcka intresse hos elever? De tre läroböckerna jag undersökt är alla mycket dåliga på att få läsaren att vilja veta mera och undersöka mer om området som man läst. Kapitlen skulle kanske avslutas med stora vida frågor som skulle få läsaren att vilja söka svar. Svaren behöver inte finnas i boken och egentligen behöver det inte finnas svar på frågan överhuvudtaget, utan de ska bara leda till att eleven reflekterar, diskuterar och värderar sina och andras kunskaper inom området. Just reflektion, diskussion och värdering kring ämnet ger, enligt Ekstig (2002) och Lindahl (2003), eleven relevans och verklighetsförankring i ämnet. Detta är viktigt för att

bibehålla eller upprätta intresse i ämnet (Lindahl 2003). Läroböckerna i undersökningen är så definitiva i sina fakta att man får uppfattningen att allt stämmer till hundra procent. Enligt Lindahl (2003) var detta också något som minskar intresset för ämnet då det inte finns möjlighet för eleverna att diskutera och själva värdera och tolka. Jag tycker att läroböckerna ska skriva att modeller är uppgjorda för att det ska vara enklare att förstå hur världens fenomen är konstruerade. Genom att göra det blir eleverna varse om att läroböckerna inte är absoluta. Dessutom kan det kanske locka fler elever att fortsatta en karriär inom naturvetenskapen om de får veta att det finns mycket frågor som

fortfarande inte har svar.

5.1.2 Hur tar lärarna tillvara på elevernas intressen i undervisningen? Rymden

Rymdavsnittet är egentligen det enda av elevernas intresseområden som lärarna

bejakar. Dessutom arbetar de med avsnittet genom att skriva uppsatts. Detta är ett av de roligaste arbetssätten enligt Lindahls (2003) avhandling. Eget arbete gör nämligen att eleverna får ta eget ansvar samt arbeta efter sin egen förmåga (Lindahl 2003). Jag tror

arbetssättet, där eleverna själva får välja vilket område inom rymden de vill arbeta med, passar eleverna bra.

Då rymdavsnittet tas upp frångår lärarna oftast läroboken eftersom de anser att faktan som står där inte är tillräcklig. Detta ger eleverna möjligheter att undersöka området vidare genom att använda andra medier. De andra medierna framställer kanske inte rymden som ett absolut område där allting är till 100% klart. Enligt Lindahl (2003) och Ekstig (2002) tycker eleverna att naturvetenskapen inte ger utrymme för tolkningar, värderingar eller diskussioner vilket leder till minskat intresse. I fysikboken såg man klart och tydligt att utrymmen för värderingar, diskussioner samt tolkningar är minimalt.

Hälsa

Enligt kursplanen (skolverket 2006) ska frågor om hälsa behandlas i

biologiundervisningen, vilket de intervjuade lärarna valt att inte göra. Själv tycker jag att det är självklart att hälsa ska vara en central del i elevernas undervisning då vi lever i ett samhälle med ökande fetmaproblem. Dock är det inte bara fetma som är ett problem, utan många av våra elever väljer att svälta sig eftersom dagens skönhetsideal är att vara så smal som möjligt.

Vapen

I kursplanen står det inget specifikt om att undervisning om vapen bör ske. Däremot står det att eleverna ska känna till hur kemisk kunskap använts för att förbättra männsikans levnadsstandard samt ska de känna till hur denna kunskap missbrukats (skolverket 2006). Jag tycker att vapen faller under missbruk. Vapen är, enligt mig, ett enormt slöseri med resurser, dels för att göra vapnen men kanske mest, för allt de förstör. Eleverna ska också kunna använda sig av etiska och estetiska argument för resursanvändning och föroreningar (skolverket 2006). Även här är vapen lysande exempel. För att kunna argumentera måste eleverna först veta hur vapnen fungera och hur de används. Utan fakta tycker inte jag att man kan man ta ställning eller föra diskussioner.

Att lärarna på VFT-skolan valt att inte undervisa om vapen, annat än atombomben, är deras val. Om de skulle vilja utöka sin undervisning om vapen ser jag inga hinder i kursplanen för detta. Däremot kan de finnas andra regler som styr vilka laborationer

eleverna får genomföra. Oftast vid explosioner och andra farliga kemikalier krävs speciella tillstånd.

Hur påverkas kroppen av droger, sjukdomar och abort?

Inom detta intresseområde behandlar lärarna egentligen bara aids och abort. Detta görs då man pratar om sex och samlevnad i årskurs 8. I och med detta täcker man det som står i kursplanen dvs. frågor om samlevnad och sexualitet ska belysas samt ska sexuellt överförbara sjukdomar, hur de smittar och hur man skyddar sig tas upp (skolverket 2006). Däremot står det också i kursplanen att eleverna ska känna till hur droger

påverkar hälsan (skolverket 2006). Detta tas dock inte upp alls i den naturvetenskapliga undervisningen. Det är bara i vissa fall, där eleverna valt ett tillval i biologi, som de eventuellt kan komma att diskutera droger. Lärarna tror att droger diskuteras i

samhällskunskapen. Dock räcker inte detta eftersom kursplanen uttryckligen säger att droger ska behandlas under biologilektionerna.

Jag tycker att det är skamligt att hoppa över ett så stort och väsentligt avsnitt i biologin. Avsaknaden av kunskap kan i värsta fall leda fram till döden för några av våra elever. Jag tycker att det är skolans plikt att upplysa och undervisa om hälsofaror i vårt samhälle. Däremot kan vi inte göra valet åt eleverna men då eleverna har all fakta till hands så är det lättare för dem att ta kloka beslut.

Oftast använder sig lärarna, i mina intervjuer, av läroböckerna för att planera och genomföra sina lektioner. Detta leder oftast fram till att bara fakta som står i läroböckerna tas upp i undervisningen. Dock hoppar lärarna över vissa områden antingen på grund av tidsbrist eller för att de tror att något annat skolämne täcker undervisningen på området. Främst tror lärarna att hälsa avsnittet behandlas i både idrott och hälsa och hem och konsumentkunskap samt tror de att droger tas upp i samhällskunskapen. Eftersom lärarna följer läroboken i ämnet tas oftast inte elevernas intressen upp. Detta kan bero på att elevernas intressen ändras över tid och att

läroböckerna inte hänger med, men det kan också vara så att ingen egentligen vet vad som intresserar våra elever. Läroböckerna kan vara en jättebra grund till undervisning, men det är inget som säger att de måste följas till punkt och prickar. Det man som lärare måste följa är kursplanerna. I mina intervjuer framkom att lärarna är så låsta till läroboken för att de känner att läroboken styr framtida studier inom ämnet. Dvs. hinns

att läsa vidare på gymnasiet och högskolan. Enligt Wennerberg tar många lärare för givet att läroboken speglar kursplanen (citerad i Nelson 2006). Jag tycker dock att det är viktigare att man bejakar elevernas intressen dels i läroböckerna men slutligen är det läraren som ska se till att intressena bejakas och kursplanen följs. Böckerna kan inte bejaka allas intressen då intressen är så varierande från person till person, dessutom ändras intressen över tid. Däremot kan läraren ta reda på sina elevers intressen och basera undervisningen på det. Kanske behövs ibland särskilda gruppindelningar för att allas intressen ska bejakas i så stor utsträckning som möjligt. Kanske ska dessa bygga på att ibland ha killar i en grupp och tjejer i en annan, eftersom det visades i ROSE (2004) undersökningen att intressena varierar beroende på kön. Dock är det viktigaste att läraren ser till att kursplanen följs. Följs bara kursplanen så kan eleverna lära sig det som behövs för vidare studier. För att få eleverna till vidare studier inom

naturvetenskap krävs det att vi så tidigt som möjligt skapar ett intresse för

naturvetenskapen hos dem. För att kunna göra det måste vi se till att undervisningen berör eleverna så att de känner sig delaktiga (Ekstig 2002).

5.2 Slutsats

Elevernas intressen, de jag undersökt, bejakas mycket lite i undervisningen dels för att läroböckerna inte tar upp dem i så storutsträckning eller problematiserar innehållet samt dels för att lärarna nästan enbart följer läroböckerna. Lärarna vet dessutom inte om vilka intressen eleverna har. Lärarna på den undersöka skolan arbetar efter samma kemilärobok som de gjort i över 10 år. De vet inte längre varför de har denna bok, men allt undervisningsmaterial är anpassat efter boken och lektionerna är redan

färdigplanerade. Egentligen tyckte inte lärarna jag pratade med om boken, men på grund av tidsbrist behålls den. Så här borde det inte få vara. Borde inte lärarna sträva efter att få eleverna intresserade och engagerade i undervisningen? Då lärarna inte tar upp det eleverna förväntar sig av undervisningen blir de besvikna och intresset för ämnena svalnar (Lindahl 2003) Dessutom tycker dagens elever att undervisningen är tråkig då de bara får jobba med uppgifter och skriva av vad läraren skrivit på tavlan. (Lindahl 2003). Lärarna behöver mer planeringstid. I dag tycker de att de får lägga alldeles för mycket tid på pappersarbete så som individuella utvecklingsplaner till alla elever. Genom att ge lärarna mer tid till eleverna kan undervisningen anpassas till

dagens elever och dessutom skulle lärarna hinna undersöka fler läroböcker och hitta annat material till sina lektioner.