N
BILAGA 4. Förklaring av ord och begrepp
Nedan följer förklaringar av valda ord och begrepp som förekommer i denna rapport.
Allmänekologisk inventering, AEI: Metod framtagen av Calluna AB med syfte att standardisera de inventeringar och naturvärdesbedömningar som idag genomförs på olika sätt. AEI
bygger på nationella inventeringsmetoder som nyckelbiotopsinventeringen och ängs- och betesinventeringen.
Bevarandevärde: Ett mått på hur skyddsvärt man bedömt att ett område, en art eller
motsvarande är i förhållande till planerad verksamhet eller hotbild. Varierar vanligtvis mellan lågt (inget) till högt (mycket högt).
Biologisk mångfald: Den viktigaste innebörden av begreppet biologisk mångfald är betydelsen av variationsrikedom, vilket innebär att vi har ett landskap med många olika naturtyper, olika arter, och en stor genetisk variation inom arterna.
Ekologi: I korthet läran om de levande organismernas samspel med sin omvärld och med varandra.
Ekosystem: Ett ekologiskt system innefattande allt levande och dess livsmiljö inom ett geogra iskt avgränsat område.
Extensivt: I ekologiska sammanhang ofta en beskrivning av att ett område brukats (skogsbruk) med lågintensiva metoder, till exempel plockhuggning där enstaka träd av en viss kvalitet tas ut ur beståndet. I föreliggande rapport med betydelsen att exempelvis gräsytor klipps eller slås endast få gånger per säsong.
Framtidsvärde: Vissa komponenter i landskapet indikerar att ett område, förutsatt att det får utvecklas mer eller mindre fritt, på sikt kommer att kunna uppvisa ekologiska värden.
Habitat: Inom biologin den miljö där en viss organism kan leva och förväntas att påträffas. Delvis synonymt med biotop, men en biotop i mer strikt bemärkelse beskriver hur en viss livsmiljö är beskaffad. En öring kan exempelvis utnyttja hav och vattendrag som sitt habitat, trots att det är olika biotoper.
Heterogent: Variationsrikt, motsatsen till homogent. I ekologiska sammanhang beskriver det ofta ett landskap eller ett område med lera olika livsmiljöer.
Huvudkomponent: Karaktärer i landskapet som beskriver hur detta i huvudsak ser ut,
exempelvis gammal granskog, ädellövskog eller hävdad betesmark. Utgör i AEI själva grunden för att bedöma möjligheten att inna naturvärden i ett område.
Indikatorart: En art som visar på vissa omständigheter i en miljö. Arten kan användas som indikator då den är särskilt tolerant eller känslig för vissa förhållanden och ger därmed en
ingervisning om vissa speci ika förhållanden.
Kontinuitet: Inom ekologin talar man ofta om betydelsen av en lång kontinuitet (oavbruten följd) för att främja biologisk mångfald. Med detta menas att naturmiljön om den får utvecklas ostört med tiden utvecklar mer variations- och artrika miljöer. Amazonas regnskogar illustrerar begreppet lång kontinuitet på ett tydligt sätt, då dessa skogar har utvecklats under årmiljoner och utvecklat en enastående biologisk mångfald.
Landskapsekologiskt perspektiv: Landskapsekologin försöker att värdera och förklara
betydelsen av olika karaktärer och händelser utifrån ett landskapsperspektiv. I strikt bemärkelse avses studier av landskapets variation i tid och rum i ett brett och tvärvetenskapligt perspektiv.
Litoralzonen: Den zon i sjöar, hav eller vattendrag som sträcker sig från strandlinjen och ett antal meter ut i vattenområdet och där merparten av primärproduktionen sker. Avgränsas vanligen i djupled av siktdjupet, vilket avgör hur långt ljuset når ner i vattenmassan. I litoralzonen inner man också vanligtvis huvuddelen av den biologiska mångfalden i vattenområdet.
Makrofyter: Vanligen en benämning av vattenväxter inom limnologin (läran om inlandsvatten).
Exempel på makrofyter är näckrosor, gäddnate och vattenpest.
Migration: För lyttning av djur- och växter inom och mellan områden.
Naturlighet: Begreppet används inom ekologin vanligen för att beskriva hur naturligt
exempelvis ett område bedöms vara. Avsaknad av mänskliga ingrepp eller låg grad av mänsklig aktivitet, samt närvaro av speciella komponenter som indikerar naturlighet (död ved, lerskiktad skog, gammal skog) utgör grunden för bedömningen.
Naturvärde: Utifrån olika kriterier kan ett områdes naturvärde bedömas. Generellt erhålls ett högt naturvärde om naturlighet och artrikedom är hög, medan naturvärdet bedöms som lågt då ett område är starkt påverkat av mänskliga aktiviteter och den biologiska mångfalden är utarmad.
Naturvärdesbedömning: Se Naturvärde.
Nyckelbiotop: Nyckelbiotoper är skogsområden som hyser eller bedöms kunna hysa höga naturvärden. Dessa områden har egenskaper som gör att de är viktiga för att hotade eller missgynnade arter i skogen ska ha möjlighet att överleva.
Nyckelbiotopsinventeringen: Skogsstyrelsen har sedan 1990 haft regeringens uppdrag att inventera nyckelbiotoper på privat mark. Syftet med inventeringarna har varit att få bättre kunskap om var i skogslandskapet det inns biologiskt särskilt värdefulla miljöer. Många
nyckelbiotoper är fortfarande okända. Nyckelbiotopsinventeringen har genomförts i hela landet med en gemensam metod. Drygt femtio olika typer av nyckelbiotoper har de inierats. Resultaten av inventeringarna används till rådgivning och planering av insatser för naturvården och
presenteras på Skogsstyrelsens karttjänst Skogens pärlor.
Ruderatϐlora: Ett av botanister använt samlingsnamn för växter som ofta förekommer på så kallad ruderatmark, det vill säga mark som uppkommit av mänskliga aktiviteter och där jordytan är exponerad. Dessa växter kan vara speciella så till vida att de kräver väldigt speci ika växtplatser eller har transporterats till platsen med lastbil eller tåg. Ruderatväxter uppträder ofta på industriområden, i hamnar eller på upplag av olika slag. Många av dessa växter är konkurrenssvaga.
Rödlistad art: En art som inns upptagen på den nationella rödlistan hos Artadabanken (SLU).
Rödlistan är en redovisning av hur det går för Sveriges djur, växter och svampar. Rödlistan tar upp vilka arter som riskerar att försvinna från Sverige och varför arterna är hotade.
Signalart: En signalart kan beskrivas som en indikatorart som i fält är så lätt att identi iera att den på plats kan signalera om vissa speci ika förhållanden på platsen.
Spridnings- och migrationsvägar: Flödet av organismer i naturen är viktigt ur lera aspekter,
Spridningskorridor: Vid planering av infrastruktur och liknande kan spridningskorridorer, det vill säga remsor eller korridorer med naturmark, planeras in som åtgärd för att tillse att djur och växter kan röra sig inom och mellan områden.
Torraka: Vanligen en benämning på ett dött, stående träd. I skogsmark är en torraka oftast en gran eller en tall och utgör ett viktigt habitat för hålbyggande fåglar som hackspettar.
Trivial: Inom ekologin en benämning på en vanlig eller vardaglig växt eller naturtyp.
Urbant: Ett urbant område kännetecknas av en tätort med många människor på liten yta, infrastruktur och mycket tra ik.
Värdekomponenter: Värdekomponenter kompletterar huvudkomponenterna i ett landskap och kan därigenom befästa eller höja ett områdes naturvärde. I huvudkomponenten gammal granskog kan värdekomponenter exempelvis utgöras av stående och liggande döda träd som kan bidra till den biologiska mångfalden.
Ängs- och betesinventeringen: Värdefulla ängar och betesmarker har med en gemensam metod inventerats (jämför Nyckelbiotopsinventering) två gånger i hela landet av Jordbruksverket och Länsstyrelserna. Dels i Ängs- och betesinventeringen 2002-2004 och dels i Ängs- och
hagmarksinventeringen under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Resultaten av dessa inventeringar åter inns hos Jordbruksverket.
181 82 Lidingö