Tema 5: Liv och hälsa

I flera av skolplanerna beskrivs betydelsen av en god hälsa hos eleverna. I fem av de vänsterstyrda och i fyra av de borgerligt styrda kommunernas skolplaner betonas elevers hälsa mer markant än i övriga skolplaner. I dessa skolplaner är beskrivningarna av hälsa ganska lika varandra, god hälsa beskrivs som eftersträvansvärt och kommunens skolor får till uppgift att utveckla och sträva mot en god hälsa hos eleverna genom god kost, motion och utevistelse. I Norrköpings skolplan (vänsterstyrd) står det:

Våra för- och grundskolor ska grundlägga och främja en sund livsstil och god folkhälsa genom lek, daglig rörelse, idrott och goda kostvanor. I för-, grund-, och gymnasieskolorna ska barnen och eleverna serveras näringsrik och varierad mat av god kvalitet (Norrköping kommun, s 9-10).

I Vellinges skolplan (borgerligt styrd) formuleras ett liknande uppdrag.

Daglig utevistelse med mycket rörelse ger förutsättningar för ett hälsosamt liv. […] Vi har ett stort ansvar för en god folkhälsa och barn och ungdomar måste därför ges förutsättningar till en sund livsföring (Vellinge kommun, s 7).

Det uppdrag som formuleras i skolplanerna fokuserar inte eleven utan snarare barnet, ungdomen och folkhälsan, uppdragen omfattar således inte enbart handlingar inom relationerna skola-lärare-elev utan snarare hela livet genom relationen barn/ungdom- livsföring-folkhälsa. Det blir genom att barnet eller ungdomen utövar en sund livsföring som en god folkhälsa ska uppnås.

I samband med beskrivningarna av skolornas uppdrag skrivs det också fram en hotbild mot den goda hälsan. I Vellinges skolplan beskrivs hur hotet kan bemötas genom information om droganvändning.

Undervisningen/informationen måste utgå från ungdomarnas egna erfarenheter, upplevelser och värderingar och visa på sambandet mellan droger, sex och samlevnad och kränkande behandling (Vellinge kommun, s 8).

Detta är ett exempel på en hotbild som framställs som bred, hotet kan utgöra droganvändning, bristande motion, dålig kost eller för mycket stilla inomhusvistelse. Hoten finns inte bara inom skolans område utan inom alla livets sfärer. Det som hoten riktas mot är inte i första hand den enskilde eleven utan folkhälsan. I de delar av skolplanerna där hälsa och folkhälsa beskrivs är det inte den enskilde eleven, barnet eller individen som är i fokus för skolornas uppdrag utan snarare befolkningen. Den enskilde eleven är i dessa passager inte enskild utan en del av befolkningen.

Beskrivningarna av hälsa och dess hotbild går att förstå utifrån Foucaults beskrivningar av biopolitik. Biopolitiken som maktutövande lägger fokus vid livet och befolkningen. Biopolitiken är produktiv, den producerar vetande med befolkningen som sitt studieobjekt och formulerar lösningar på befolkningsproblem (Rose 1995, Foucault 1997/2008). Ett exempel på en sådan produktivitet går att se i Vellinges skolplan där en nämnd avser att följa upp hälsoläget och vill att utvärderingar av elevers hälsa, när det gäller exempelvis vikt och allergier, förs in i förvaltningens övergripande kvalitetsredovisningar. Det är ett producerande av ett vetande där objektet för vetande är befolkningen. Genom statistiska mått och bestämningar av variabler blir befolkningen ett objekt i förvaltningens kvalitetsredovisningar. Enligt Rose (1995) står inte biopolitiken i motsättning till en liberal styrning där subjekten är självstyrande. Det är inte heller i motsättning till självstyrande subjekt som biopolitiken framträder i skolplanerna. Ett exempel på hur biopolitik sammanfaller med självstyrande subjekt går att se i Vellinges skolplan. Lösningen av hotet mot folkhälsan blir i Vellinges skolplan att informera och undervisa om risker där utgångspunkterna för undervisningen är förlagda till ungdomarnas egna erfarenheter. Denna lösning förutsätter självstyrande subjekt, skolan ska informera men det är ungdomarna själva som har en frihet att styra sina handlingar. Ungdomarna är självstyrande subjekt som genom att styra sig själva mot en god livsföring samtidigt bekämpar det som är ett hot mot folkhälsan. Att informera om risker och hälsa kan ses som ett tydligt exempel där biopolitiken korsar den liberala styrningen.

Utsagorna om hälsa, livsstil och risker bildar två objekt, dels en befolkning som är i fokus för vetande och dels självstyrande subjekt som ska styra sig själva mot en livsföring som främjar en god folkhälsa. Genom att det självstyrande subjektet, med kunskap om vad som är ett gott liv, styr sig själv i riktning mot ett gott liv främjas också folkhälsan. Detta kan ses som ett exempel där ett specifikt vetande suddar ut gränsen mellan individens målsättningar för ett gott liv och den generella målsättningen av god folkhälsa. Till skillnad från temat ansvar är det inte subjektets kunskap om sig själv som upplöser gränsen mellan det individuella och det generella utan snarare ett expertvetande Det är ett expertvetande som informerar om god livsföring. Denna relation mellan subjekt, kunskap och frihet ser Rose (1995) som en maktutövningsformel som inte opererar från ett centrum utan är utspridd genom en mångfald av ”reglerande instanser”.

Den är också beroende av en alldeles specifik relation mellan de politiska subjekten och expertisen, en relation i vilken experternas uppmaningar sammanfaller med våra egna projekt för personlig suveränitet och intensifiering av livet. Detta är inte det samma som att påstå att vår frihet skulle vara ett hyckleri. Det är snarare att hävda att det agonala förhållandet mellan oavhängighet och politisk styrning utgör en inneboende del av det som vi har lärt känna som vår frihet (Rose 1995, s 57-58).

Subjektets frihet är således knuten till ett specifikt vetande som upplöser gränsen mellan individuella och generella målsättningar. Styrning, frihet och vetandet kan därmed ses som intimt förenande.