Under intervjuerna framkom flera strategier som informanterna inte uppmärksammade som strategier. Vi upplevde också vissa svårigheter för informanterna att beskriva eller uttrycka vilka strategier de använder. Trots detta identifierade vi flera strategier hos samtliga informanter. Nyckelord som framkom under strategier: Redskap, hantera, andning, lära, balans, analysera, känna av,
mantra, återhämta sig, vila, tillåter sig själv, acceptera, lyssna på sin kropp, begränsa, tydlig, minska kraven, lyssna på signalerna, här och nu, medveten,
kapacitet, hantera, linjen mellan privatliv och arbetet, förlika sig, lär känna sig själv, förbättringsarbete, självförverkligande, delegera bort, planera, insikt, självinsikt, se sina begränsningar, process, sätta gränser, leva i nuet. Temat strategier är
utformade efter tidigare teman; förståelse, stigma, arbetsplatsen samt privatliv; för att tydligt visa när och hur informanterna använder sig av dessa strategier. Temat
baseras utifrån tidigare teman för att skapa sig en förståelse för vilka strategier informanterna använder i de olika sammanhangen. Temat svårigheter är inte med som ett subtema, då svårigheter genomsyrar övriga teman.
3.6.1 Förståelse
Även Om Lisa tidigare isolerat sig från sin omgivning har det resulterat i att hon kan samla krafter och finna tid för reflektion över sin livssituation som medfört att hon hon har en bättre insikt om sig själv; Och jag tror mycket kommer också från det året
då jag var så sjuk, man är ju tvungen att fundera på vem man är. Allt det
existentiella blir ju stort när det är någon psykisk ohälsa. [...] Ja jag är ju inte den som ger upp, nu är det detta jag ska göra och jag får hitta en lösning på det. Det var ju många månader som jag inte orkade ha med andra människor att göra. Enligt
Lisa har hennes erfarenheter av den psykiska ohälsan samtidigt medfört att hon såg livet ur en annan synvinkel; “För när man är deprimerad, eller slutkörd var jag
Lisa menar att acceptansen är en del av att lära känna en annan sida av sig själv;
“Dels tror jag att det är lätt att känna sig själv när man mår bra[...] men när man mår dåligt ska man lära sig känna en annan sida av sig själv som inte alltid är så trevlig och den ska man ju förlika sig med,för den finns ju där. Så jag tror det är egentligen där som man på riktigt lär känna sig själv”. Stina förklarar att psykisk
ohälsa är som att lära känna sig själv på nytt och att detta är något man helt enkelt får acceptera;“Det är det här att man kan börja från scratch igen, som när man börjar
lära sig gå, vem är jag liksom, det är en sådan nollställning i sig själv[...] Utan man får acceptera att nu är läget såhär, och vissa dagar är bättre och vissa är sämre”.
Stina betonar vikten av att lyssna på sin kropp och varningssignalerna, vilket är en användbar strategi för henne; “Framförallt att lyssna in, vara tydlig, tänka på sin
andning. Känner jag att nu händer det någonting med min kropp, att man lyssnar på signalerna. Att oj nu kanske jag börjar andas lite konstigt, jag kanske känner mig yr i huvudet”. Stina upplever även att hon blivit bättre på att hantera ångest, särskilt på
grund av verktygen hon fått genom KBT;“Jag får tendenser ibland [...] men jag kan
känna att jag kan hantera dem på ett mycket bättre sätt än tidigare. Jag kan känna av [...] och då är det det att okey, sakta in”. Stina förmedlar att hon blivit väldigt bra
på att hantera sin psykiska ohälsa och att använda strategier; “Precis som man är sin
egen lilla terapeut, andas, ta det lugnt, tänk på andningen. Att man tänker på det här själv som ett litet mantra”.
Utöver starka vänskapsrelationer har Stina som Lisa en ökad självmedvetenhet om sin kapacitet och har ett mer tillåtande förhållningssätt gentemot sig själv; “Vilan är
så himla viktig, att man lyssnar på sin kropp och man har en tydlig rutin för hur kroppen fungerar [...] Det handlar framförallt om att lyssna på sin kropp. Är jag trött idag, kan jag göra de här grejerna? Att man lyssnar in och känner att man får begränsa mig själv i detta och vara tydlig”. Stina berättar att hon håller koll på sina
gränser och gör så mycket hon kan; “Framförallt jag tillåter mig själv att nu idag så
orkar jag inte. Att man ändå tillåter sig själv att jag klarar det här, men inte så här mycket, det orkar jag inte”. Kajsa menar att hennes erfarenhet kring sin psykiska
ohälsa har medfört en kunskap angående vad hon orkar och inte orkar. Kajsa beskriver också att hon har blivit bättre på att säga ifrån när hon känner att kraven blir för höga; “I och med att jag haft det väldigt tufft på den förra arbetsplatsen, så
känner jag väl mer att jag blivit starkare i att faktiskt våga säga nej till vissa saker och bättre på att sätta ner foten när jag tycker att det blir för mycket”. Ann menar att
sedan hon släppt lite av de kraven hon ställt på sig själv tidigare, så har hon blivit snällare mot sig själv. Lisa upplever att samhället ställer stora krav på att människor ska prestera och menar att detta synsätt bidrar till psykisk ohälsa, då detta gör att människor inte pausar eller vilar; “Jag vet att jag klarat av väldigt mycket i mitt liv
men jag tillåter mig själv att bryta ihop ibland”. Stina menar att det viktigaste är en
själv; “Man ska tänka på sig själv, vad man behöver, men jag ska säga det att det är
fan inte lätt”. 3.6.2 Stigma
Både när det gäller stigma och självstigma framkom ytterst få strategier för att hantera dessa. Självstigma verkade ofta uppkomma i samband med att informanten utsattes för stigma, som när Ann beskriver att andras åsikt om hennes förmågor och ork, leder till att hon själv får prestationsångest och känner att hon är lat. Dock menar hon att den enda strategin för detta är att strunta i vad andra tycker. Stina däremot
menar att det viktigare att lyfta sig själv; “Att bara berömma sig själv istället för att
trycka ner”. I övrigt var det mest Eva som påtalade att stigmatiseringen av
människor med psykisk ohälsa är ett stort problem och att hon inte tänker vara en del av detta problem; Sen har jag aldrig hållt nånting hemligt om att jag har mina
psykiska diagnoser, därför att då skulle jag hjälpa till med stigmatiseringen. Även
om Eva själv kämpat med både stigma och självstigma, försöker hon nu normalisera psykisk ohälsa.
3.6.3 Arbetsplatsen
Ann har sett till sitt psykiska välbefinnande genom att frånsäga sig vissa
arbetsuppgifter som hon tidigare gjort med en glädje; “Då backade jag för att må
bra så det är både att det är skönt att jag kan säga nej men samtidigt är det en förlust om man ska säga en sorgsenhet att jag får säga att nån annan får göra det då jag inte själv kan klara av det”.
Lisa upplever att hon blivit bättre på att inte ta på sig ett för stort ansvar på arbetet;
“Ibland har jag tänkt såhär att världen vilar på mina axlar, men nej nu får världen vila på någons annans axlar lite”. Stina menar att allt ansvar inte ligger på henne
själv utan att det finns andra som också har ett ansvar;“För att vem säger att det
enbart är du som ska utföra allt arbete. Det är en viktig grundpelare att man är tydlig och synliggör det, att hjälpas åt”. Även Kajsa menar att man inte måste göra
allting själv och att det är en strategi att be om hjälp. Kajsa har lärt sig hantera nya arbetsuppgifter genom att öva och sen tänka ut en strategi till nästa gång för att arbetsuppgiften ska bli mer lätthanterlig. Ann upplever att hon blivit bättre på att känna av och säga nej till arbetsuppgifter som hon känner att hon inte klarar, något hon även förmedlar till sina chefer; “jag har blivit bättre på att säga nej på att detta
orkar jag inte[...]Men jag sa till mina chefer att jag inte klarar utbilda dessa just nu i och med att man måste vara koncentrerad så det tar för mycket energi så att jag mår dåligt”.
Ann upplever att hon har blivit bättre på att uppmärksamma tidiga tecken angående sin psykiska ohälsa genom att säga till på arbetsplatsen; “[...] Och sen så när jag sa
till min chef att jag skulle hem och vila några dagar så sa han ja gör du det”. Hon
menar även att hon inte har nedsatt arbetstid trots att hon upplever att hon behöver det, men hon har förståelse från sina chefer; “då när jag började jobba igen då
jobbade jag 6 timmar rätt så länge och det fungerade bra men då sa doktorn att egentligen ska du inte jobba mer än 6 timmar, men din tjänst är på 8 timmar, men då kom jag överens med mina dåvarande chefer att har jag inget att göra en dag vid 2 eller att jag inte mår bra så tyckte dom att jag skulle säga till och gå hem”.
Genom att se till sin kapacitet har Stina blivit bättre på att säga till sina arbetskollegor om sin dagsform, vilket har medfört att hon säger till sina
arbetskollegor om hon behöver ta en extra rast under arbetstid; “Sen så säger man
till sina kollegor att nu känner jag mig, ibland så kör man bara på liksom. Så kanske nu säger min kropp att jag är yr, nu behöver jag liksom så, och vi tillåter varandra”.
Stina menar att en viktig strategi är att förmedla dagsform för omgivningen; “Jag
kan säga det att det är så viktigt att man är tydlig till sin partner, till sina
arbetskollegor, till sig själv, och likaså till sina barn. Att idag har jag ingen bra dag, men imorgon blir det mycket bättre”.
Ann upplever att hon blivit bättre på att delegera bort vissa arbetsuppgifter för att minska arbetsbelastningen;“[...]men jag försöker liksom såna saker som jag kan
delegera bort eller[...]Men vi har chefer och vi har planerare och så fast jag vet svaren så försöker jag skjuta bort det i och med att det är deras uppgift egentligen så då får dom lösa det. Så jag försöker och jag har blivit bättre med åren”.
En strategi som Ann nämner som viktigt är att ha rutiner för hur dagen kommer att se ut. Rutiner kan därmed möjliggöra att Ann inte stressar upp sig på sitt arbete;
“Planera sina dagar, jag tycker om att veta vad jag ska göra inte i minsta detalj men i det stora hela och jag tycker om rutiner och det har jag alltid gjort sen vi var små (skratt) vi har alltid haft rutiner”. Kajsa menar att en viktig faktor för hennes
välbefinnande är att arbetsplatsen säkerhetsställer att det finns struktur, men också tillräckligt med personal; “För att det finns ingen riktig struktur för hur det ska
fungera varje dag för varje dag är så flexibel. Samtidigt som jag gillar det så kan det vara lite klurigt också vissa dagar när vi är för få. Jag tror en stor lösning är att vi inte är för få, att det alltid ska vara två för att det ska det ju egentligen finnas men när det inte finns så är det bara att bita ihop och lösa det”. Eva uttryckte ett
missnöje med sin nuvarande arbetsplats som berodde på personalbrist. Eftersom hon inte själv kan påverka arbetsmiljön utifrån denna faktor, har hon därför val att säga upp sig, vilket vi tolkar som en strategi. Istället för att stanna på en arbetsplats som bidrar till psykisk ohälsa, söker man sig till en arbetsplats som är bättre lämpad för individens förutsättningar och preferenser. Likadant gjorde Kajsa som arbetade på en stor skola, vilket inte passade hennes förutsättningar. Därför bytte hon till en mindre skola, vilket hon uppgav ledde till en kraftig förbättring av hennes psykiska hälsa.
3.6.4 Privatliv
Lisa har valt att behålla positiva och starka vänskapsrelationer som hon har mått bra av, vilket har gjort att hon valt att undvika personer i sin vänskapskrets som inte ger henne någon positiv energi “Livet är ju tufft oavsett om man mår bra eller dåligt så
är det ju tufft ibland. Men jag tror att jag fick välja bort jättemycket människor runt omkring mig som krävde mycket”. Stina har också valt att frånsäga sig
vänskapsrelationer som ger henne negativ energi, samt bevarat de vänskapsrelationer som betyder något, som i sin tur bidragit med att hennes psykiska välmående
ökat;“Jag har byggt upp starka relationer till dom som faktiskt står där vid min sida
och följt med hela vägen, på resans gång. För de har sett hur jag mått och de ser mig idag”.
Lisa använder samtal som en metod för att återfå energi och lufta tankarna;“Alltså
jag kan ju må bra av att sätta på en kopp kaffe och ringa[...] och så pratar man en stund och jag mår jättebra[...]och ibland gör det att man får energi till att göra saker. Ibland så tänker jag att det är så skönt att komma till den ron”.
Stina menar att det är lika viktigt att dela ansvaret hemma som på jobbet och att allt ansvar inte ligger på henne;“Det är så viktigt att man också tillåter papporna att
kliva in i bilden och låta dem ta mer ansvar”. Lisa har tidigare varit noga med att
sköta allt i hemmet, men menar att hon lärt sig att släppa den biten lite; “Jag tänker
nog såhär mycket i hemmiljön så har jag alltid varit så noggrant att det ska diskas och städas, tvättas och allting ska vara så himla bra. Så där har jag nog lärt mig att, om jag inte gör det idag så kan jag faktiskt göra det imorgon”. Samma åsikt har Ann
lösningar på allt i vardagen;“men sen känner man bara, åh disken sen är det maten,
tvätten och det. Men nej det kan faktiskt vänta lite, maten är ju viktig men ibland bara så, men nej vi köper mat och så är vi ute i solen och tar det lugnt”.
Lisa beskriver också vikten av att se till sitt psykiska välmående likväl som Ann gör genom att exempelvis tillåta sig själv att koppla av vissa dagar och återhämta sig både fysiskt och mentalt; “För jag har lärt mig att när jag har det tufft i huvudet så
behöver jag sova. Och får jag sova så blir det bättre. Det kunde jag inte när jag var yngre för då skulle allting lösas här och nu, men nu kan jag tänka, du kommer tänka annorlunda när du sovit. Och det för mig är en jättebra strategi”. Genom att Lisa
tillåter sig själv att ha dagar där hon bara kopplar av känner hon därmed kan hämta nya krafter. Hon menar att det är bättre att vila i två dagar än att vara sjukskriven i ett år. Även Stina upplever att vila är väldigt viktig; “Vilan är så himla viktig, att man
lyssnar på sin kropp och man har en tydlig rutin för hur kroppen fungerar”. Stina
anser att det är viktigt att ta vara på fritiden, genom att fokusera på att vila, men också att göra sånt man vill och tycker är roligt;“Man har semester i vardagen, så
vill jag faktiskt formulera det lite. Att du faktiskt inte behöver ta semester, ta ledigt från ditt arbete för att kunna finna ro i dig själv. Utan det handlar om att lyssna in vad jag känner för nu. Att minska de här kraven som man känner”.
4. RESULTATDISKUSSION
I resultatet framkom förståelse, stigma, svårigheter, arbetsplats, privatliv samt strategier som betydelsefulla teman. Viktigt att tänka på är att resultatet är vår
tolkning av informanternas ord och beskrivningar. Därför lämnar vi öppet för läsaren att bedöma om vår tolkning av empirin är trovärdig. Resultatet tyder på att
arbetsplatsen utgör en betydande del för informanternas återhämtningsprocess, då det innebär en meningsfull sysselsättning, där individen kan känna att denne gör ett bra jobb, vilket även Davidson et al. (2009) beskriver som en viktig faktor i
återhämtningsprocessen. Den psykosociala miljön var också en viktig del för informanternas återhämtningsprocess. De faktorer för både psykisk ohälsa, behov och strategier som identifierats, uppfattar vi som allmänmänskliga, alltså att dessa faktorer inte är specifika för personer med psykisk ohälsa, utan något som alla människor kan uppleva. Detta innebär att de strategier och lösningar som
presenterats i denna studie, skulle kunna fungera som förebyggande åtgärder för att motverka risken för framtida psykisk ohälsa på arbetsplatsen, och innebära lättare övergång tillbaka till arbetslivet för anställda som varit sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa.
Genom analys av åldersspann och vilken erfarenhet informanterna har av psykisk ohälsa, upptäcktes skillnader i upplevelsen av tillämpning av strategier bland informanterna, beroende på dessa faktorer. Gemensamt var att det var svårt för informanterna att uttrycka specifika strategier. De behövde diskuterades fram och krävde eftertanke från informanterna. En skillnad var att de informanter som levt med psykisk ohälsa länge, inte uppfattade strategier och uppgav att det var lättare att hantera sin psykiska ohälsa. Vi tolkade detta som att strategierna som utformats, inte längre var medvetna, utan sker undermedvetet som del av individens rutin. Detta kan kopplas till Davidson et al. (2010) återhämtningsmodell vars sista fas handlar om personlig utveckling. Detta innebär att individen fortsätter utvecklas kontinuerligt, vilket kan tolkas som att symtom blir mer hanterbara och strategier blir en del av
individens rutin. Det vill säga, de informanter som varit i denna fas längre, är därmed längre i sin personliga utveckling i återhämtningsprocessen.
Utifrån empirin framkom det att psykosomatiska symtom förekommer i samband med psykisk ohälsa, men även att de sociala faktorerna är av större vikt för psykisk hälsa på arbetsplatsen. Detta tyder på att rätt sociala omständigheter och
förutsättningar, skulle innebära minskad risk för återkommande psykisk ohälsa. Eftersom arbetsplatsen utgör en stor del av informanternas liv utgör den psykosociala miljön på arbetsplatsen en betydande del för informanterna. Precis som Davidson et al. (2009) menar, kan arbetsplatsen främja återhämtning istället för stigma. Då relationen mellan arbetsplatsen och privatlivet, för informanterna, inte är två skilda världar, kan en bristande psykosocial miljö på arbetsplatsen påverka hur väl
informanterna hanterar privatlivet, och vice versa. Biringer et al. (2015) fann att strategier som vila, sömn och fysiska aktiviteter i privatlivet var viktiga för att förhindra återfall i psykisk ohälsa. Informanterna i denna studie angav just vila och sömn som betydelsefulla faktorer för att upprätthålla god hälsa, särskilt gällande arbetet. Forte (2015) menar att arbetsgivare kan främja balansen mellan arbetsliv och privatliv. Informanterna i denna studie uppgav att det var till hjälp när arbetsgivaren uppmärksammar stress och behov av vila. Samma tydlighet när det gäller mål och arbetsuppgifter, precis som Forte (2015) menar, var av vikt, då hög arbetsbelastning och osäkerhet i arbetsuppgifter var en svårighet. Informanternas möjligheter att kunna påverka sitt arbete, det vill säga, möjligheten att kunna reglera sin arbetstid, relationen mellan arbetskollegorna samt hur arbetsbelastningen ser ut, utgör en betydande del i hur väl informanterna klarar av att hantera arbetet. Krävande
arbetsplats med bristande förståelse från arbetsgivarens sida kan medföra försämrad