Utifrån de teoretiska utgångspunkterna symbolisk interaktionism och exit-teorin har figuren nedan tagits fram i syfte att förklara hur resultatet analyserats. De betydelsefulla faktorerna som informanterna har uppgett under intervjuerna har kategoriserats in i exit-processens faser, det har inneburit att viktiga komponenter har kartlagts.
Informanterna har berättat att en kvinnas process att lämna mannen börjar innan hon kontaktar verksamheterna. Kvinnan ifrågasätter mannens beteende och handlingar och detta gör att hon tvivlar på relationen samt funderar om hon behöver hjälp och stöd. Det går att koppla till att kvinnan befinner sig i First Doubts. I detta stadie lyfter informanterna att de arbetar samt önskar att arbeta mer med att informera samhället om våld i nära relation. För att kvinnorna ska kunna ta steget att bryta sig loss från mannens våld, så måste kvinnorna veta vart de kan vända sig för att få rätt hjälp och stöd. Detta genom att de professionella visar sig i samhället och gör reklam för sina verksamheter. Även samhället har ett ansvar för att uppmärksamma felaktiga beteenden i omgivningen för att kvinnan ska påbörja en individuell exit-process.
Seeking Alternatives handlar om att kvinnan överväger fördelar och nackdelar med att
bryta upp från mannen och enligt informanterna handlar det om att tillsammans med kvinnan sätta ord på våldet. De påpekar att det handlar om att professionella inom socialt arbete måste fråga kvinnan direkt om våld i nära relation. Det innebär att upplysa kvinnan att våld kan se olika ut och förklara att hon inte är ensam med känslor och tankar hon har. Kvinnan behöver förstå att hon levt med en våldsam man och inte att hon levt i en våldsam relation.
The Turning Point innebär att kvinnan bestämmer sig för att bryta upp från mannen. För
att kvinnan ska hålla fast vid beslutet menar informanterna att hon behöver stöd från anhöriga samt att de professionella bemöter kvinnan efter hennes behov. Det kan handla om att kvinnan får hjälp med ekonomiska bidrag och skyddat boende samt någon form av behandling. För att kvinnan ska komma vidare i exit-processen ska de professionella tro på hennes berättelse.
Enligt informanterna behöver kvinnan rätt insatser för att kunna bli självständig. För att inte avbryta exit-processen behöver hon känna tillhörighet i nya relationer och situationer. Socialtjänsten och kvinnojouren arbetar för att kvinnan ska få möjlighet att komma tillbaka till samhället och skapa nya sociala sammanhang. Det innebär att kvinnan skapar en ny identitet och detta går att koppla till Creating the Ex-role. För att inte falla tillbaka behöver kvinnan känna en trygghet i ett socialt nätverk samt fortsätta hålla kontakten med myndigheter och organisationer.
Figur 1, beskriver hur resultatets analyserats utifrån Exit-teorin och Symbolisk interaktionism. Det informanterna uppgett när det gäller kvinnornas motivation till förändring går att koppla till inre och yttre faktorer. Genom att de professionella (yttre faktorer) ger kvinnan hjälp och stöd kommer hon till insikt (inre faktorer) om våldet. För att betrakta mannens beteende och handlingar som våldsamma behöver kvinnan en professionell som berättar om våldets mekanismer och motiverar henne till förändring. Under stadierna i exit-processen är de professionellas förhållningssätt och tillvägagångsätt centrala delar och genom social interaktion motiveras kvinnan till förändring. Att bryta upp från mannen ska vara kvinnans beslut och de professionella kan endast vägleda henne genom processen. Relationen till de professionella skapar meningsfullhet och det kan leda till att kvinnorna blir motiverade till att genomföra förändringen. De professionella har en viktig roll som går att koppla till symbolisk interaktionism. Figuren ovan belyser att symbolisk interaktionism är närvarande i exit-processen eftersom professionella och omgivning har
•Rätt insatser
•Upprätthåller kontakten •Känner tillhörighet •Anhöriga och samhället
•Professionellas bemötande •Får hjälp och stöd
•Kontakten etableras •Sätter ord på våldet •Ifrågasätter våldet
•Letar efter hjälp och stöd
First Doubts Seeking Alternatives Creating the Ex-role The Turning Point SYMBOLISK INTERAKTIONISM
inverkan på kvinnornas förändringsprocesser. Förutom de professionellas arbete är samhällets agerande väsentligt för att motverka våld i nära relation.
8 Diskussion
I detta avsnitt redogörs en diskussion kring resultatet av undersökningen. I avsnittet diskuteras även undersökningens metodologiska utgångspunkter samt förberedelserna och genomförandet.
8.1 Resultatdiskussion
I avsnittet sammankopplas tidigare forskning, teorierna och undersökningens resultat. 8.1.1 Dubbel utsatthet
I resultatet berättar informanterna att flera kvinnor upplever en dubbel utsatthet och det handlar om att i samband med verksamheternas insatser hamnar kvinnorna i en dubbel utsatthet eftersom de först blivit utsatta för våld och sedan måste lämna sina hem och flytta till nya städer. Enligt Gålnander (2019) påverkar våldet kvinnornas tillhörighet i samhället på grund av den isolering som männen försatt dem i. En informant menar att isoleringen kan påverka kvinnorna till att de inte söker efter hjälp och stöd. De kvinnor som behöver skyddade identiteter tvingas lämna familj och vänner bakom sig när de flyttar till skyddat boende och detta kan leda till att kvinnorna blir socialt exkluderade (Gålnander 2019). Det kan resultera i att de utvecklar psykisk ohälsa när de förlorar kontakten med deras sociala nätverk. Utifrån resultatet går det se att det finns en risk med att placera kvinnor på skyddat boende på grund av den dubbla utsattheten, samtidigt berättar en informant att det kan vara en nödvändig insats. En svårighet som informanterna har tagit upp är att de måste följa direktiv och tillämpa insatser och samtidigt ta hänsyn för vad som är bäst för kvinnornas framtid.
En dubbel utsatthet kan även förklaras utifrån Ebaugh (1988) när kvinnan inleder en förändringsprocess infinner sig en känsla av osäkerhet i den roll hon befinner sig i och hon kan i detta stadiet vara oförmögen att ta rationella beslut och känner ett behov av hjälp och stöd. När kvinnan etablerat kontakten med verksamheterna och hon fått hjälp och stöd som anpassats efter hennes behov kan hon gå vidare i förändringsprocessen. För att kvinnan inte ska uppleva dubbel utsatthet menar informanterna att de måste socialisera kvinnorna genom att fokusera på hela tillvaron. Det kan handla om att skapa relationer och hitta intressen. Detta går att koppla till Ebaugh (1988) då kvinnan söker efter alternativa roller. Kvinnorna måste bearbeta våldet för att ta sig vidare i förändringsprocessen samtidigt som de behöver känna tillhörighet. Utifrån resultatet är sammanhang en betydelsefull faktor för att kvinnorna inte ska gå tillbaka till männen. Därför ska de professionella inte enbart fokusera på att erbjuda insatser för det våld som kvinnorna blivit utsatt för, utan de ska arbeta för att kvinnorna ska uppleva meningsfullhet i deras tillvaro, enligt Cederlund och Berglund (2017) handlar detta om interaktionen mellan den professionelle och klienten. De professionella bör finnas bredvid kvinnan genom hela processen och arbeta för att motivera henne till förändring.
Informanterna berättar att om kvinnan och mannen har barn tillsammans kompliceras arbetet och flera av dem talar om vårdnadstvister och umgängessabotage. Strandberg (2016) lyfter att kvinnornas familjer pressar dem till att bryta upp från männen för att skydda barnen. Dock kan kvinnan och mannen berättigas till gemensam vårdnad eller att mannen får ensam vårdnad. Detta gör att kvinnan tvekar på beslutet att lämna mannen eftersom det kan leda till att hon förlorar barnen eller att barnen måste träffa den våldsutövande föräldern efter separationen. Resultatet visar att de professionella ska ta hänsyn till flera olika aspekter när det gäller kvinnornas uppbrottsprocesser.
8.1.2 Se bakom fasaderna
I resultatet berättar informanterna att flera kvinnor till en början normaliserar våldet som männen utsätter dem för. Kvinnorna anser att männen växlar i deras beteenden genom att de är växelvis kärleksfulla och våldsamma. Vissa kvinnor tror att de kan förändra männen och anledningen till att de håller fast vid dem är på grund av de traumatiska banden. Känslorna och tankarna som kvinnorna upplever kan vara en svårighet i de professionellas arbete eftersom den motivationen som de tillsammans med kvinnorna byggt upp snabbt kan rasera.
Blumer (1986) menar att social interaktion är viktig i människors beslutsfattande, utifrån teoretisk analys och resultatet tolkas de professionella som yttre faktorer och de kan påverka kvinnornas inre faktorer. Relationen mellan den professionelle och klienten betraktas därför som en betydelsefull faktor i förändringsprocessen. Flera informanter lyfter att professionella behöver kunskap och erfarenheter om våld för att kunna arbeta med kvinnorna. För att skapa förtroende ska de heller inte döma kvinnorna utifrån deras bakgrund och situation. Ekström (2018) menar att de professionella ska motivera kvinnor till att ta emot hjälp och stöd. Samtidigt lyfter Mattsson (2013) att vissa ärenden inte aktualiseras om de professionella upplever att kvinnorna visar ambivalens till att bryta upp från männen. Utifrån vad informanterna berättar måste de professionella förstå att kvinnorna reagerar på olika sätt. De måste skilja på om kvinnorna normaliserar våldet eller känner ambivalens på grund av de traumatiska banden.
Enander (2011) framhåller att det är vanligt att kvinnorna inte bryter upp från männen förrän våldet bytt skepnad eller trappats upp. Khaw och Hardesty (2007) beskriver att kvinnor som blivit utsatta för våld har gemensamma känslor och tankar vid uppbrotten från männen, dock kan de komma vid olika tider och händelser. Informanterna berättar att vissa kvinnor har blivit utsatta för våld under en lång tid innan de söker efter hjälp och stöd. Vidare kan de se likheter i ärenden, men att de ska arbeta utifrån individuella behov. Resultatet visar att uppbrottsprocessen inte följer ett mönster utan att det sker individuellt och det kan betraktas som en svårighet för de professionella inom socialt arbete om de inte besitter kunskaper om våldets mekanismer.
Under intervjuerna framkom det att flera kvinnor känner skuld och skam, detta eftersom männen har tryckt ner deras självkänsla och självbild och det är även något som Ljungwald och Svensson (2007) framhåller och menar att det psykiska våldet leder till att kvinnorna skuldbelägger sig själva. Kvinnor som blivit utsatta för våld måste få bearbeta sina trauman för att gå vidare och bryta upp från männen (Ljungwald & Svensson 2007). En informant berättar att de måste synliggöra kvinnornas motstånd för att kunna bygga upp deras självkänsla och självbild igen. De professionella behöver visa kvinnorna att de
är kapabla till att sköta vardagen och att de klarar sig på egen hand. Resultatet visar att de professionellas uppmuntran till självständighet är en betydelsefull faktor i arbetet med att motivera våldsutsatta kvinnor till förändring.
För att de ska kunna motivera kvinnorna till att gå vidare i processen behöver de stå bakom dem från början till slutet. Vidare menar informanterna att stödet från anhöriga är lika viktigt. Dias et al. (2019) lyfter att de kvinnor som blivit utsatta för våld och inte har ett socialt nätverk löper stor risk att utveckla psykisk ohälsa. Flera av informanterna beskriver att de kvinnor som de träffar mår dåligt, Gålnander (2019) belyser att fem av tio våldsutsatta kvinnor utvecklar psykisk ohälsa.
Strandberg (2016) menar att familjen och vännerna kan påverka kvinnornas beslut att lämna eller stanna beroende på hur de betraktar mannen och våldet. Liknelserna utifrån tidigare forskning och resultatet från undersökning tyder på att det sociala nätverket är en betydelsefull faktor i kvinnornas uppbrottsprocesser. Det är viktigt att främja och stimulera kontakten med individer som har positiv inverkan på kvinnorna. Detta för att de ska ha ett socialt nätverk som finns där när de börjar tvivla eller mår dåligt i processen. Om kvinnorna inte har någon som stöttar dem är det en stor risk att de går tillbaka till männen. Ebaugh (1988) lyfter att hur samhället bemöter kvinnans nya roll kan avgöra om kvinnan stannar kvar i den. Det handlar om att kvinnorna måste känna, i relationer, att de blir accepterade och respekterade för vad de har varit med om.
8.1.3 Bryta trenden
I resultatet framhåller informanterna att om fler enheter inom socialt arbete frågar om våld i nära relation så kan de anställda uppmärksamma fler våldsutsatta samt motivera dem till förändring. Enligt Lundberg och Bergmark (2018) är det mindre än hälften av socialarbetarna inom individ- och familjeomsorgen som frågar klienterna om de varit utsatta för våld. Samtidigt menar informanterna att det inte enbart upp till professionella att upptäcka och kartlägga våldsutsatta, utan individer borde uppmärksamma det som händer i samhället. Individer borde markera felaktiga beteenden och handlingar om de upplever att någon far illa. Vidare bär media ett ansvar för samhällets engagemang och genom hur de framställer problemet kan det sätta igång tankar hos individer och de börjar fundera på om det finns någon i deras omgivning som blir utsatt för våld.
Under intervjuerna lyfter flera av informanterna det förebyggande arbetet. En informant berättar att deras verksamhet föreläser om våld i nära relation och understryker att det är viktigt att informera ungdomar om hur de ska behandla familj och vänner samt partners. Det handlar främst om att uppmärksamma killar som riskerar att formas av ”machokulturen” och ”manboxen” eftersom det kan prägla deras beteenden och handlingar i framtida situationer och relationer. Resultatet visar att grupptryck är ständigt närvarande i ungdomars utveckling och därför behöver de förebilder som förtydliga rätt och fel. Blumer (1986) menar att individer formas i sociala sammanhang och detta går att koppla till resultatet som tyder på att samhället syn på våldet har inverkan på individens egen uppfattning. Genom det förebyggande arbetet kan fler individer få upp ögonen och sätta ner foten när de märker att någon blir utsatt. Tillsammans kan hela samhället samarbeta för att uppmärksamma och motverka våld i nära relation.
8.2 Metoddiskussion
Undersökningen syftade till att kartlägga betydelsefulla faktorer i arbetet med våldsutsatta kvinnor. Kvalitativa intervjuer valdes för att lyssna till de enskilda informanternas kunskaper och erfarenheter. Det gjordes en pilotundersökning för att säkerställa att frågorna i intervjuguiden var relevanta för syfte och frågeställningar. Undersökningen genomfördes med semistrukturerade intervjuer för att skapa en dialog och för att det skulle leda till innehållsrika citat. Till undersökningen valdes informanter från kvinnojouren och socialtjänsten eftersom de hjälper och stödjer de våldsutsatta kvinnorna under hela processen. Genom mejl kontaktades fem socialtjänster och sju kvinnojourer och intervjuer bokades med en socialtjänst, fem kvinnojourer och en samtalsmottagning som går under Socialförvaltningen, övriga verksamheter återkopplade inte. Det fanns en förhoppning att intervjua fler anställda inom socialtjänsten. Eftersom flera av informanterna tidigare hade arbetat på socialtjänsten togs beslutet att deras erfarenheter var tillräckliga för att besvara syfte och frågeställningar.
Intervjuerna skedde i flera kommuner för att bredda undersökningen och se till verksamheternas olika förhållningssätt och tillvägagångssätt. Det resulterade i en del resande mellan länsgränserna, men beslutet togs för att träffa informanterna personligen och inte behöva göra intervjuer över Skype. Till en början fanns intresset att jämföra likheter och skillnader mellan kommunernas arbete. Idéen utelämnades eftersom syftet ändrades till att kartlägga betydelsefulla faktorer i arbetet med våldsutsatta kvinnor och det gjorde att jämförelsen inte längre ansågs vara relevant. Ett fenomenologiskt angreppssätt betraktades lämpligt eftersom undersökningen fokuserade på informanternas livsvärld. Genom hela undersökningen sattes förförståelsen inom parentes för att grunda resultatet på informanternas berättelser. Detta ledde till att beskrivningarna mellan citaten framhölls kortfattade för att istället lyfta fram deras erfarenheter och kunskaper.
Innan undersökningen påbörjades var målet att göra fyra till sex intervjuer men eftersom fler verksamheter hörde av sig togs möjligheten att genomföra fler intervjuer. Det fanns nämligen en oro att materialet inte skulle besvara syfte och frågeställningar. Oron försvann efter de första intervjuerna eftersom informanterna gav bra svar vilka kunde kopplas till undersökningen. Verksamheterna har varit tillmötesgående och engagerade i vår undersökning och flera av informanter har även erbjudit sig att svara på eventuella följdfrågor som kunde uppstå efter intervjuerna. Under intervjuerna märktes det att de gärna ville förmedla sina erfarenheter och kunskaper till oss vilket ledde till att intervjuguiden frångicks, samtidigt kändes det som att frågorna besvarades. Det upptäcktes nya kategorier vid transkriberingen som tidigare inte uppmärksammades när intervjuerna genomfördes. Det har fått oss att inse att hela forskningsprocessen är viktig för att kunna framställa undersökningens alla delar.