Vi har nu analyserat respondenternas svar genom att återkoppla till de tabeller som utformades med utgångspunkt i tidigare forskning. Studien har också socialkonstruktivism och jämställdhet som teoretiska utgångspunkter. Utifrån resultatet kan en koppling göras till socialkonstrutivismen, då könsroller är socialt konstruerade. Respondenterna uttrycker att det finns specifika föreställningar och förväntningar på dem som manliga förskollärare och att de skiljer sig från de som finns på kvinnliga förskollärare. De hävdar att dessa föreställningar kommer från samhällets normer om vad som anses manligt och kvinnligt. Även jämställdhetsperspektivet framkommer tydligt i resultatet, då det är skillnad på hur män och kvinnor förväntas agera i förskolans verksamhet. Vi för en diskussion om huruvida förskolan är en jämställd arbetsplats eller inte.
7. Diskussion
I detta kapitel diskuteras studiens frågeställningar. Detta görs i förhållande till resultatet vi fick fram av våra intervjuer samt analysen vi har gjort utifrån resultat, teori och tidigare forskning. Vi diskuterar vilka förväntningar som finns på manliga förskollärare samt vilka konsekvenser resultatet får för förskolans verksamhetsarbete. Rubrikerna är Resultatdiskussion där vi diskuterar resultatet, Konsekvenser för förskolans verksamhetsarbete, Metoddiskussion där vi tar upp studiens trovärdighet, tillförlitlighet och överförbarhet, Vidare forskning och Avslutning där vi rundar av studien.
7.1. Resultatdiskussion
Vi kan dra slutsatsen att manliga förskollärare känner att det finns föreställningar om dem i samhället. De föreställningar som framkommer i resultatet är bland annat att känna sig misstänkta för pedofili och att öka jämställdheten i samhället och på förskolan. Dessa två exempel är något motsägelsefulla, varför vi drar en slutsats om hur komplext det är att som man söka sig till förskolläraryrket.
En annan förväntning som manliga förskollärare känner är att just de ska öka jämställdheten i samhället och även i arbetslaget på förskolan. Det vi märker är dock att männen i förskolan ibland tar på sig de manliga sysslorna, vilket inte bidrar till jämställdhet. Frågan vi ställer oss är då om det verkligen ökar jämställdheten genom att anställa fler män i förskolan. Vi återkommer till detta under punkt 7.2.
Vad gäller förväntningar från vårdnadshavare och kollegor dras slutsatsen i studien att båda respondenter bland annat känner att de ska bidra med något “extra” och skapa en annan dynamik i arbetslaget. Vi diskuterar vad det innebär att de ska bidra med någonting “extra”. Respondenterna tar bland annat upp att de har erfarit att pojkarna tyr sig mer till dem än vad flickorna gör. Vi tolkar det som att männen i förskolan kan bidra med något extra i leken med barnen och att pojkarna behöver dem som manliga förebilder. Även vårdnadshavarna känner att det är roligt att det arbetar en man på förskolan, vilket kan kopplas till begreppet “extra”. Att männen ska bidra med att skapa en annan dynamik i arbetslaget tolkar vi som att manliga förskollärare är mer lugna än vad kvinnliga förskollärare är. Detta tror vi kan vara en bra kontribution i ett arbetslag.
En slutsats kan dras om att båda respondenterna känner förväntningar från barnen att de ska nå ut till pojkar, leka manliga lekar och utveckla barnens könsidentitet. Detta tror båda respondenterna är av vikt och de förespråkar att det ska vara en jämnare fördelning av kön bland kollegor i alla yrken. Barnen utvecklar då sin egen könsidentitet och samhället blir mer jämställt. Att manliga förskollärare leker mer manliga lekar är något båda respondenterna tror beror på personlighet och intresse. Simon uttrycker att han är sportintresserad och därför gärna leker dessa lekar som kan uppfattas som “manliga”. Han tror dock inte att han gör det bara för att han är man. Frågan är, utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, om det är utifrån hans eget intresse eller det intresse som samhället har givit honom. Pojkar växer upp och lär sig vad som är kvinnligt och manligt, vilket även Simon själv har gjort. Hade han varit sportintresserad om han var en kvinna? Det är inget vi kan svara på men det är en intressant tanke. En annan intressant
tanke är att om Simon ska agera en “stark” förebild för pojkar kanske det är viktigt att det inte alltid är han som leker de “manliga” lekarna med barnen även om han gärna gör det för att han själv tycker att det är kul. Det sänder ut signaler till barnen om att Simon leker de “manliga” lekarna med dem för att han är man vilket inte bidrar till att öka jämställdheten i samhället. Detta är något vi anser inte bara är de manliga förskollärarnas ansvar utan även kvinnornas, som eventuellt inte tycker om att leka de “manliga” lekarna. Sådana typiska lekar så som fotboll och innebandy är lekar som många kvinnor väljer att avstå ifrån. De kanske ibland får göra det ändå för att visa barnen att det är okej att som kvinna också leka dessa lekar. De kanske också får förklara för barnen att de inte bara behöver fråga den manliga kollegan om han ska vara med dem och leka. Detta är även något som kan tas upp i arbetslaget och diskuteras. Dock tror vi att det är tabu att prata om och de manliga respondenterna verkar inte medvetna om att de leker “manliga” lekar och inte heller att det påverkar barnens identitetsutveckling.
Med utgångspunkt i resultatet kan vi se en stor likhet med tidigare forskning. Simons och Stefans svar stämmer överens med många av de påståenden som står i tabellerna. Det vi märker är dock att respondenternas svar skiljer sig från varandra. En diskussion kan föras om det har med deras ålder och arbetserfarenhet att göra. Då Simon är 29 år och har arbetat i förskolan i fem år och Stefan är 52 år och har arbetat i 15 år, både inom skola och förskola, har Stefan längre erfarenhet. Han berättar om en incident som hände för cirka tio år sedan då han stötte på vårdnadshavare som inte tyckte om idén om att en man skulle ta hand om deras barn i förskolan. Detta är någonting som Simon inte upplevt. Samhällets normer har utvecklats och stereotypa könsroller är inte lika debatterade nu som då. Kan det vara så att jämställdheten i samhället har ökat och att Simon inte fått uppleva de starka normer som Stefan fått uppleva?