Teoretiskt bidrag

Existerande teori kring modularitet i ETO-företag är begränsad och fokus har legat på att presentera de fördelar som modularitet kan medföra till en organisation (Ethiraj & Levinthal, 2004). Då det i litteraturen talas om lågvolymstillverkning syftas det på en produktion av minst 10 000 enheter per år (Salvador, Forza & Rungtusanatham, 2002). Den här studien fokuserade på en organisation som endast producerar upp till 10 enheter per år, detta för att utöka kunskapen kring modularitet i företag med extremt låga volymer. Studiens erhållna resultat gällande fördelarna med modularitet stämmer bra överens med de som återfinns inom masstillverkning; hantering av komplexitet (Jina et al., 1997; Ethiraj & Levinthal, 2004), reducering av konstruktionskostnader (Yang et al., 2007; Frigant & Talbot, 2005; Gosling & Naim, 2009; Semini et al., 2014), det underlättar tids- och kostnadsberäkningar (Semini et al., 201 4; Yang et al., 2007) samt att det möjliggör ökad kontroll (Brusoni, 2001). Även ett antal nackdelar erhölls i studien vilka stämde överens med existerande teori; risken att

ingenjörsarbetet trivialiseras (Haug et al. 2009), att det är komplicerat att designa modulerna då det är många parametrar som behöver tas i beaktning (Miller & Elgard,

1998; Sanchez & Mahoney, 1996) samt att då produkten är komplex kan det vara allt

för resurskrävande att utveckla moduler (Haug et al. 2009) vilket har extra stor

betydelse då volymen är extremt låg.

Utöver dessa identifierades ett antal faktorer vilka inte återfinns i existerande teori; Respondenterna förväntade sig att modularisering skulle leda till förbättrad kvalitet då det skulle innebära ökade chanser att testa lösningar flera gånger och på så sätt bygga bort och minimera risken för “barnsjukdomar”. I stora projekt med komplexa produkter kan det i dagsläget vara svårt att veta hur komponenter interagerar och

33

fungerar i praktiken. Genom återanvändning av moduler skulle detta leda till att konstruktionerna redan är testade, godkända och gångbara rent konstruktionsmässig, dock kvarstår risken att kvalitetsbrister uppstår i produktionen även om denna risk också förväntades minska.

I jämförelse med masstillverkande industri är det svårt för lågtillverkande företag att erhålla de stordriftsfördelar som modularitet annars kan innebära. Dock skulle en modularisering betyda ett betydligt mycket mer förenklat inköp då komponenterna redan är definierade och framtagna, detta skulle leda till att inköpsavdelningen kan arbetat mer kontinuerligt med att pressa priser på komponenter som köps in och det skulle även möjliggöra ett arbete baserat på standardprislistor snarare än punktinsatser för varje projekt.

En övergång från kundspecifik konstruktion till modularitet kan enligt Semini et al. (2014) och Yang et al. (2007) innebära att det blir problematiskt att möta kundkrav varvid Haug et al. (2009) beskriver att det även kan bidra till sänkt kundnöjdhet. Att det kunde bli problematiskt att möta kundkrav var ett faktum som majoriteten av respondenterna höll med om just då mängden kundspecifik konstruktion skulle minska kraftigt och användningen av förkonstruerade moduler skulle öka. Dock framkom det, av samtliga säljare, -vilka är de som har besitter den yttersta kunskapen om vad som går att sälja och hur kunder faktiskt resonerar- att det inte skulle vara några problem att faktiskt sälja modulariserade lösningar, snarare tvärtom då de i förväg skulle kunna visa kunderna hur lösningen skulle komma att se ut och fungera. Då det bör vara mer högprioriterat att kunna sälja produkter än att möta kundkrav per se, kan det diskuteras hur mycket av en nackdel det egentligen är att inte kunna möta kundkraven fullt ut. Vidare var det endast en respondent som förväntade sig att modularitet skulle påverka kundnöjdheten negativt, varvid en respondent menade att det skulle inte påverka kundnöjdheten alls, kunden skulle inte ens märka av det då en sådan förändring hade i första hand gjorts internt för ABBs skull, inte för kunden. Övriga (12) respondenter förväntade sig att en modularisering skulle påverka kundnöjdheten positivt. Detta med avseende på att en modulariserad lösning innebär flera fördelar så som reducerad

34

ledtid och ökad kvalitet och förbättrade uppgraderingsmöjligheter vilket i sig förväntas vara viktigare än att kundkraven blir fullständigt uppfyllda. Detta stämmer med andra ord inte överens med vad Haug et al. (2009) argumenterar för; att en modularisering kan leda till sänkt kundnöjdhet.

Flera respondenter förklarade att en modularisering skulle kunna innebära en förlust

av helhetsperspektivet samt att avdelningens baskunskap går förlorad med tiden,

något som tidigare forskning inte diskuterat. Detta då konstruktörerna främst skulle fokusera på enskilda moduler och inte konstruktion av hela system från vitt papper så som arbetet ser ut idag. Detta kan innebära en stor nackdel för organisationen, särskilt i en bransch som arbetar med produkter av hög komplexitetsgrad, vilket innebär att det är resurskrävande att kompetensutbilda personal. Samt att om tillräckligt mycket kunskap går förlorad kan det bli problematiskt att återfå denna då den bygger mycket på erfarenheter konstruktörer besitter idag, vilket kan skapa problem genom en förlust av helhetsperspektivet och hämmande i den tekniska utvecklingen för organisationen. Identifieringen av dessa faktorer anses som ett bidrag till existerande forskning då det är kritiskt att se till ett komplett helhetsperspektiv för att undvika det närsynta beteendet som kan uppstå då de fördelar som organisationen kan tillskansa sig dominerar teorin. För att möjliggöra en realistisk bedömning huruvida det är en god idé att investera i en övergång mot en modularisering, bör beslut grundas på välnyanserad information. Studien har därmed svarat på syftet och bidragit till en ökad förståelse för modularitet i ETO-företag och bidrar således till litteratur kring konkurrenskraftiga lösningar inom ETO-industrier där kundorderpunkten ämnas förflyttas nedströms i värdekedjan medan balansen mellan standardisering och kundanpassning bibehålls (Semini et al. 2014; Davies et al. 2007; Brusoni, 2001; Swierczek, 2011; Gosling & Naim, 2009; Haug et al., 2009; Lampel & Mintzberg, 1996). Studiens resultat kan därmed fungera som en holistisk utgångpunkt vilken ETO-företag som överväger modularisering kan använda för att förutse vart problem kan väntas uppstå samt vilka positiva aspekter det kan medföra. Att i förväg ha bättre

35

förståelse för arbetssättet möjliggör ett proaktivt arbete där företaget kan fokusera på att reducera de negativa effekterna och maximera de positiva.