Teori

Religionsämnet är till för att informera och ge elever förståelse för religioner och kulturer.

Från informationen eleverna får kan de skapa en egen uppfattning och skapa sig en religiös identitet. Min utgångspunkt är att religionsämnet påverkar eleverna oavsett om läraren är objektiv eller subjektiv vad gäller utvecklingen av deras religiösa identitet. Det jag vill ta reda på är om det skett en förändring hos elever i deras trosuppfattning under

religionsundervisningen och i så fall hur och på vilket sätt. Teoretisk utgångspunkt tas i

”Barn- och ungdomspsykologi” av Evenhaug & Hallen och de teman undersökningen utgår ifrån är identitet, religionsundervisning och ungdomars upplevelse av påverkan.

3.1 Identitetsstatus

Erikson har en teori om identitetsutveckling under ungdomstiden som Marcia (1980) utvecklat en metodik för, olika status en ungdom kan befinna sig i, i identitetsbildningen.

Ungdomar kan ha uppnått en identitet där de har löst identitetsproblemen genom att välja väg och yrke i livet, ställt upp mål för sig, bestämt sig för vissa attityder och värderingar,

samtidigt som de är tillräckligt flexibla för att förändra målen utifrån de erfarenheter som görs. En sådan mogen identitet innebär också att de unga är i stånd att ha en rimligt bra relation till föräldrarna, de unga kan identifiera sig med föräldrarna men också ta avstånd från vissa av föräldrarnas värderingar. Även vad gäller religiösa värderingar.

Ett identitetsmoratorium är när unga befinner sig i en identitetskris. De ställer frågor och försöker aktivt lösa sina identitetsproblem, men de har inte något tydligt förhållningssätt till sina mål och värden i livet.

Identitetsövertagande handlar om att vissa ungdomar har undvikit identitetskriser genom att de på ett okomplicerat sätt tagit över en identitet utan att uppleva den kris som ett eget val och beslut innebär. T.ex. kan en ungdom tänka att ”mina föräldrar är kristna därför är jag också kristen, då jag är född kristen”.

Identitetsförvirring innebär att vissa ungdomar inte har tänkt igenom eller hittat svar på

frågorna kring identitet.¹²

Mångkulturell klass: Identitetsbildningen hos ungdomar som tillhör etniska minoriteter skapar sig en etnisk identitet med den egna gruppens värderingar och traditioner. Under tidig

ungdom brukar unga identifiera sig med sin etniska grupp eftersom föräldrar eller andra medlemmar i gruppen påverkar dem till identitetsövertagande. Men denna process följer vanligtvis samma steg som den övriga identitetsbildningen uppvisar. Under den senare delen av tonåren går många i identitetskris innan de hittar en full identitet. Denna identitetsprövning kommer att komma i konflikt med subkulturen och majoritetskulturens värderingar. ¹³

Olika undersökningar visar att en majoritet av alla ungdomar mellan 12 och 18 års ålder har en diffus eller övertagen identitet och att de flesta inte uppnått en identitetskris eller etablerat en fast identitet före 20 års ålder. Det visar att elever i högstadiet som undersökningen utgått ifrån är mitt i sitt processande av sin identitet och kanske även sin religiösa identitet. Skolan spelar en viktig roll när det gäller att ge de unga rika och varierande möjligheter att utforska sig själva och sin omvärld.¹⁴

3.2 Religionsundervisning

Det som gör barn mottagliga för religiösa intryck och påverkningar är en rad olika behov som finns i religionens källa, trygghet, kärlek, omsorg, auktoritet, världsbild och mening med livet.

Hur dessa behov uppfylls är i stor utsträckning beroende på vilken påverkan och erfarenheter barnen möter i sin omgivning. Dessa behov behöver inte kopplas till en viss religion men religion kopplar an till människans natur. Att barnens religiositet är beroende av omgivningen innebär inte med nödvändighet att den enbart är en mekanisk och utvändig kopia av de

vuxnas föreställningar och beteenden, utan någon djupare mening. Utifrån sin personlighet uppfattar och bearbetar barn intrycken på sitt speciella sätt och efterhand omvandlar dem till en integrerad del av personligheten.

Ronald Goldmans (1964) teori om utvecklingen av det religiösa tänkandet bygger på en undersökning av barn och ungdomars tankar om och förståelse av religiösa begrepp och

12 Evenhaug & Hallen, 2001, s. 310.

13 Ibid, s. 311.

14 Ibid, s. 312.

Bibeltexter. Det han kom fram till utöver vilka stadier barn och unga befann sig i sin religiösa utveckling var att undervisningen alldeles för tidigt presenterade bibliska berättelser som enligt hans kriterier krävde en abstrakt förståelse. Goldman drog därför de pedagogiska konsekvenserna av sin undersökning och menade att det måste till en kraftig minskning av det bibliska innehållet under de första åren i skolan. Den huvudsakliga betoningen borde enligt honom i stället läggas på livfrågor.

Enligt James Fowlers (1981) teori om trons utveckling ses tron som en allmänmänsklig faktor som skapar mening och sammanhang i tillvaron. Som ett meningsskapande väsen utformar människan medvetet eller omedvetet en livsfilosofi som integrerar alla de erfarenheter hon gjort. Denna aktiva meningsskapande process, det vill säga det sätt varpå människan formar en helhet i tillvaron, beskriver Fowler som en utveckling genom olika universella stadier som är beroende av trons innehåll. Där i stadium tre beskriver han förnekande konventionell tro är mellan åldrarna 12-18 år. Här betonas trons roll i identitetsbildningen och att den är beroende av andra förväntningar och uppfattningar. Därför beskrivs tron som konventionell. ¹⁵

Den religiösa erfarenhetsbakgrund som ungdomar har med sig till skolans

religionsundervisning varierar stort. Skillnaderna i barnens förutsättning att få en relevant förståelse av innehållet i den undervisningen kan mycket väl vara större än på något annat område. Många undersökningar har visat att skolans religionsundervisning, i varje fall enligt vår traditionella bild av den, i första hand är av betydelse för de elever som har religiösa erfarenheter med sig hemifrån. En viktig fråga här är i vilken utsträckning skolan mäktar med att föra in en upplevelsedimension i undervisningen så att eleverna får möjligheter till de religiösa erfarenheterna och på så vis koppla ihop undervisningens innehåll med sina egna aktuella livsproblem.

Det är ett välkänt faktum att elevernas intresse för religionsämnet ofta minskar under mellan- och högstadiet. Det innebär dock inte att eleverna är ointresserade av religiösa problem eller livsfrågor i en vidare bemärkelse. Framför allt svenska men även andra nordiska

undersökningar visar tvärtom att barn och ungdomar har ett levande intresse för existentiella frågor som rör livets mening, människans värde, lidande, skuld och ensamhet.¹⁶

15 Ibid, s. 388.

16 Ibid, s. 395 – 396.

Undersökningar från högstadiet och gymnasiet visar till exempel att kritiken mot

religionsämnet mera riktar sig mot undervisningsmetoderna och innehållet än mot religionen i sig. Ofta förekommande önskemål är att undervisningen ska ta upp aktuella och närliggande frågor och livsproblem, särskilt i form av samtal och diskussioner. ¹⁷

3.2.1 Upplevelse av påverkan

Conradsen (1998) hittar unga och vuxna som i efterhand kan berätta att

konfirmationsundervisningen och skolans religionskunskap har satt tydliga spår när det gäller deras syn på livet, även om dessa effekter också är beroende av erfarenheterna från

ursprungsfamiljen. En personlig religiös identitet eller inre religiositet kan inte uppfattas som en ren socialisationsprodukt (skolans påverkan), inte heller som en ren utvecklingsprodukt (utvecklat själv). Den måste betraktas som en personlig utformad övertygelse, där både tvivel och större och mindre konflikter spelar in. Om tvivlet ska leda till att den unge förkastar sin barnatro eller om det bidrar till ett personligt trosresonemang är beroende av flera olika faktorer. ¹⁸

3.2.2 Läroplanen i religionskunskap

Lgr 11 anger att skolundervisningen ska vara icke-konfessionell. Religionsundervisningen ska dock stimulera eleven att fundera över sin identitet, olika livsfrågor och etiska

förhållningssätt. Syftet är att skapa förutsättningar för eleven att kunna utveckla en egen personlig livsuppfattning och få en ökad förståelse för andra människors tanke- och

levnadssätt.¹⁹ Genom att berika elevernas kunskap om olika religioner och livsåskådningar, och deras syn på bl.a. relationer, sex och samlevnad och jämställdhet ska undervisningen utöka elevens förståelse för hur olika människors värderingar är sammankopplade med religioner och livsåskådningar.²⁰ Slutligen ska religionsundervisningen ge eleven färdigheter att handla ansvarsfullt gentemot sig själv och sin omgivning.²¹

17 Ibid, s. 397.

18 Ibid, s. 399.

19 Lpo 11.

20 Ibid. s. 399.

21 Ibid. s. 399.

3.3 Litteraturgenomgång

Förarbete till studien grundar sig framförallt i följande böcker:

Olivestam²² skildrar religionsämnet i boken till de förändringar som skett under

efterkrigstiden och de förändringar ämnet står inför idag. Olivestam belyser även förhållandet mellan skolans värdegrund och religionsämnet. Fokus ligger på urval, kommunikation, innehåll och former i det vardagliga skolarbetet. Det diskuteras i boken ett lärarprofessionellt sätt att utifrån läroplan/kursplaner förverkliga en elevattraktiv undervisning med

utgångspunkt i olika vetenskapliga perspektiv.

Selander²³ redogör i sin avhandling om religionsundervisningens olika aspekter. Han belyser vilka utvecklingstendenser det finns i ämnet och argumenterar för att man ska reflektera över den egna lärarrollen. Elevaspekter i relation till religionskunskap tas också upp i viss

mån. Selander menar att kunskaperna eleverna får ska vara relevanta både för ämnet och för eleverna. Eleverna möter tro i sin egen erfarenhet på olika sätt. Studierna ska vara redskap för att utveckla och fördjupa människans medvetenhet om sig själv och sitt förhållande till omvärlden.

Jag har använt mig av Erik H. Eriksons²⁴ psykosociala teori om identitetsutvecklingen under ungdomsåren och om utvecklingen mot en integrerad personlighet.

Det berör pedagogiska och sociala yrkesområden samt att arbeta med barn och ungdomar.

Den tar upp olika aspekter av utvecklingen från barndomen till ungdomsåren och sätter dem i ett pedagogiskt helhetsperspektiv som koncentrerar sig på ungas samspel med omgivningen.

I boken betonas utvecklingens sociala och kulturella sammanhang.

Författarna Furenhed och Hartman²⁵ behandlar viktiga aspekter inom

religionsundervisningens didaktik och religionspedagogik. De avsnitt som har varit av särskilt intresse är avsnitten om religionsämnets utformning samt att undervisa i religionskunskap.

Kapitlen behandlar hur religionsämnet har kommit att förändras genom åren samt hur

22 Religionsdidaktik – Om teori, perspektiv och praktik i religionsundervisningen (2006) av Carl E. Olivestam.

23 Undervisa i religionskunskap (1993) av Sven-Åke Selander.

24 Barn- och ungdomspsykologi (2001) av Dag Hallen och Oddbjörn Evenshaug.

25 Att undervisa om religion, livsfrågor och etik (1994) av Edgar Almén, Ragnar Furenhed och Sven G. Hartman.

undervisningen bör utformas.

Teologen och didaktikern Olivestam²⁶ redogör för olika religionsdidaktiska modeller och förklarar varifrån de kommer och vad de kan resultera i. Boken ämnar beskriva hur religionskunskapen har präglats av samhällsförändringar under 1900-talets senare del.