Teori och resultat

I kapitlet är syftet att diskutera hur analysens resultat kan förklaras utifrån uppsatsens teoretiska perspektiv. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur gymnasieskolor marknadsför sig på sina hemsidor. Här diskuteras hur den marknadsföringen och skolornas profilering kan förklaras teoretiskt.

Den viktigaste språkliga teoretiska utgångspunkten som hela uppsatsen och diskussionen bygger på är Faircloughs (1995:6) syn på språket som människans främsta medierande redskap. Det är genom språket människor skapar betydelse och den betydelsen får implikationer för samhällets sociala relationer och maktordningar. Det är den teoretiska grundidén att människor i sitt språkanvändande inte bara återger upplevelser utan att de språkligt konstruerar och rekonstruerar den sociala verkligheten som är central. Det är just den teoretiska utgångspunkten som gör att språk och social praktik kan kopplas samman.

Inledningsvis är det viktigt att poängtera att fokus legat på den för Sverige unika organisationsformen av gymnasieskolan – den koncerndrivna i aktiebolagsform. Just möjligheten att driva skolor i den formen är en viktig förutsättning när den institutionella reflexiviteten ska diskuteras.Det är också viktigt ur en språkteoretisk grund eftersom språk, precis som Fairclough (1995:97) poängterar, är kopplat till specifika sociokulturella sammanhang och skolans organisationsform utgör en viktig del av det undersökta sammanhanget. Den möjliggörande processen för de undersökta gymnasieskolornas organisationsform kan förklaras genom vad Harvey (2005:159) kallar för ackumulering genom fråntagande. Gymnasieskolan har efter friskolereformen 1992 gått från att vara en del av det offentliga till att fler aktörer börjat driva skolor vilket utvecklats till dagens situation med skolkoncerner som aktiebolag. Det är därför viktigt att poängtera att gymnasieskolorna i materialet står med ena foten på den kapitalistiska marknaden och den andra inom den offentliga sektorn. Gymnasieskolorna kan sägas vara mitt i den kommodifieringsprocess Harvey (2005:167) menar är utmärkande förändringar som sker på grund av nyliberalismen. Det blir, utifrån skolornas profilering, en balansakt mellan de två benen. Balansakten kan ses som en del i att skolorna ska fylla en för samhället viktig funktion genom att utbilda medborgare och samtidigt ska de tjäna pengar. Lösningen som identifierats i skolornas profilering är att de erbjuder en vara i dubbel bemärkelse. Gentemot eleverna, för att bli valda, konstrueras

utbildning som en tjänst där skolan är den aktive parten som utifrån elevers behov utformar utbildningen. Mot det offentlig profilerar de sig som skolor som utbildar direkt till jobb eller för högre utbildning. Drivande i utvecklingen mot den nyliberala utformningen kan den institutionella reflexiviteten, alltså den anpassningsförmåga Giddens (1997:30) tillskriver institutioner, anses vara.

De ovanstående tendenserna syns i de tre dimensionerna analysen skett. I textanalysen kan skolornas profilering, om den ses ur den dialektiska koppling Fairclough (1995:131) gör mellan språk och sociala sammanhang förstås som en anpassning till, och en förstärkning av, nyliberala idéer. Det sker genom att skolorna anpassar sig till den nyliberala hegemonin de verkar inom. Anpassningen syns i de tre teman som identifierats. I temana skolornas självidentifikation och

rollfördelning blir det tydligt att skolorna profilerar sig som en verksamhet som finns till för

elevernas skull. I den förstnämnda genom sin identitetskonstruktion och i den andra genom att eleven konstrueras som passiva och skolan som den aktive som uppfyller elevens behov och önskningar. I det sista temat Mot framtiden framkommer det genom de tydliga framtidsmål skolorna stakar ut åt eleverna.

I analysen av den diskursiva praktiken identifierades en låg interdiskursivitet vilket enligt Fairclough (1995:135) tyder på att diskurserna reproducerar en viss social ordning. Den sociala ordningen som reproduceras bygger främst på individualiseringsdiskursen – alltså att utbildning konstrueras som något som kan individualiseras. De två underdiskurserna,

nätverksdiskursen och lärandediskursen, som identifierades i den diskursiva praktiken kan

utifrån Faircloughs (1995:135) syn på diskurser som något som kan användas som en social handling, och därmed utgör de sociala resurser. Diskurserna används på olika sätt för att positionera sig inom individualiseringsdiskursen. Nätverksdiskursen fungerar som en social resurs som stärker skolans trovärdighet genom att de visar på att utbildningen de erbjuder har förankringar utanför skolans sfär. Lärandediskursen fungerar som en resurs som talar om vilka mål och vilken syn på studier eleverna på skolan bör ha för att passa in. Beroende på profilering inom diskursen signalerar skolorna att de passar för vissa elever och de konstruerar en viss form av social praktik som bygger på den nyliberala synen på individens valfrihet. För skolorna blir det också ett sätt att särskilja sig i konkurrensen.

Kopplingen mellan nyliberalismen och den social praktiken går att förstå på två sätt. Det första är att diskurser enligt Fairclough och Chouliaraki (1999:21–23) inte enbart är språkliga utan icke-diskursiva element som politik och ekonomi är viktiga faktorer som fyller diskurser med mening. De som driver skolorna ingår i ett politiskt och ekonomiskt system där elevrekrytering och valfrihet utgör den ekonomiska basen och inkomstkällan. Systemet påverkar profileringens utformning. Jakten på elever som, i alla fall i teorin, är fria att välja vilken skola de vill blir central. Rörelsen mot en mer individualiserad och marknadsföringsinriktad profilering kan också förstås genom vad Giddens (1997:30) kallar institutionell reflexivitet. Gymnasieskolorna anpassar sig efter de politiska och ekonomiska diskurserna och fokuserar på valfrihet och att utmärka sig i konkurrensen. Ett tydligt tecken på det är individualiseringsfokuset. Skolorna marknadsför sig alltså som något som är till för den enskilda individens nytta.

Ur ett valfrihetsperspektiv framstår det som erbjuds inte som ett myller av möjligheter utan snarare flera varianter av två tydliga spår. Om skolornas profilering betraktas som en del av senmoderinteten, där människor, som Giddens (1997:179) påpekar, söker sig till experter och institutioner för vägledning kan gymnasieskolorna ses, i alla fall delvis, ingå i en konfiskering av erfarenheten. Någon som ska söka till gymnasiet måste inte fundera särskilt mycket över vad hen tycker ska ingå i en utbildning eller göra upp egna framtidsplanerna. Skolorna erbjuder färdiga alternativ där lärandet och målet är tydligt utstakat. Skolkoncernerna är den specialiserade utbildningsexpertis som utformar valen, innehållet och målen. Gymnasieskolan

som institution kan utifrån den socialt reproducerande effekt Giddens (1997:178) tillskriver institutioner möjligen ha en segregerande effekt eftersom de effektivt pekar ut två vägar – en för den skoltrötte som vill jobba och en för den studiemotiverade som vill studera vidare. På så vis förbereds elever för olika framtider på olika skolor. Betraktat ur de processer Harvey (2005:171) tillskriver nyliberalismen så kan skolornas profilering förstås som en del i ett system där elevrekrytering är viktigare än utbildningens innehåll och att systemet som sådant främst gynnar de som driver skolkoncernerna och inte samhället i stort.