Text och bildanalys

För att ta reda på om bild och text framför en entydig bild av barngestalten kommer vi att analysera text och bild enskilt under samma rubrik för att sedan jämföra resultaten av analyserna. Fokus ligger på hur barnet framställs i text och bild. Vi kommer därför att enbart ta upp det som är aktuellt gällande barngestalten och dess framställning samt dess känslostämningar.

5.3.1 Alfons Åberg

Vi börjar med att presentera textens framställning av Alfons som är barngestalten i de flesta böckerna om Alfons Åberg. Då vårt material utgörs av tio böcker om Alfons väljer vi att göra en generell redovisning av sagans Alfons. Alfonsböckerna är både skrivna och illustrerade av Gunilla Bergström. Därför kategoriserar vi Alfons som ett enmansbolag. Generellt för enmansbolag är att det är en och samma person som skapat boken. Det innebär att tillfällen för missförstånd reduceras då konstnären inte behöver samarbeta och förmedla sina tankar om hur bilderna eller texten ska se ut.

I sagorna om Alfons Åbergs presenteras alltid Alfons i första meningen på första uppslaget. Samtidigt specificeras hans ålder vilken varierar mellan fem till sju i de böckerna som är aktuella i denna analys. I böckerna om Alfons Åberg som återfinns i vårt material framställer texten generellt sett Alfons som ett väldigt känslosamt barn. Han verkar ofta besviken över att något inte går som han vill när sagorna läses utan bilderna. Texten tillsammans med bilderna ger däremot en mer nyanserad bild av honom. Vi ser att han ler oftare än vad som framställs i texten. En del känslor försvinner eller nämns inte alls i texten. Exempelvis i boken, Listigt Alfons Åberg där bilderna visar att när Alfons norpar kakor ler han och ser finurlig ut, men i texten står det enbart om hur synd det är om honom.

Bergström Listigt Alfons Åberg. (1977 s. 15)

Detta gör att man inte förrän i slutet uppfattar att Alfons faktiskt överlistat sina kusiner. Bild och text har en flerstämmig dynamik, det vill säga bilderna och texten samarbetar för att berätta sagan men texten kan fungera fristående från bilderna eller vice versa (Nikolajeva och Scott 2001). Dock innebär detta att budskapet mellan text och bild inte sammanfaller helt. Alla tio böcker som vi analyserat överensstämmer inte fullt ut på den flerstämmiga dynamiken. Några av böckerna är mer beroende av texten än andra för att den planerade sagan ska framföras och bli fullständig.

Bilderna i sagorna visar ofta Alfons med ett listigt leende och glada ögon. Ibland är han bekymrad, oftast över att pappa är nedstämd vilket ibland porträtteras med neddragna mungipor och smala ögon. Ibland är munnen inte mer än ett kort streck med en liten neråtböj på ändarna. Texten berättar vilken känsla Alfons känner och bilderna visar hur det ser ut när han känner den specifika känslan. Alfons har alltså enligt både text och bild ett brett känslospektrum.

5.3.2 Pettson och Findus

Böckerna om Pettson och Findus är både skrivna och illustrerade av Sven Nordqvist vilket betyder att de är skapade av ett enmansbolag. I de fyra böcker om Pettson och Findus som är aktuella i studien, presenteras Findus alltid som en katt på första uppslaget. Om det inte skrivits specifikt i texten hade Findus med tanke på vad han säger och gör, likaväl kunnat vara

ett människobarn. Bilderna är beroende av texten för att handlingen ska framgå, medan textens budskap går fram utan bildernas hjälp. Det sker alltså en förstärkt interaktion mellan bilderna och texten, bilderna amplifierar texten precis som texten förstärker bilderna (Nikolajeva och Scott 2001). Bilderna i böckerna om Pettson och Findus är detaljrika och det händer mer på bilderna än i texten. På nästan varje uppslag kan vi se små figurer, mucklor, som inte står nämnda i texten, förutom i När Findus var liten och försvann, men de upplever sina egna små historier. Exempelvis på ett uppslag i Pannkakstårtan då Pettson råkat välta ut alla ägg i en lerpöl ses i förgrunden en muckla använda ett äggskal som båt och en annan använder en äggula som surfbräda.

Nordqvist Pannkakstårtan. (1984 s. 18.) Vid Pettsons vänstra sko ses en muckla använda ett äggskal som båt.

Enligt Nikolajeva och Scotts teorier om text- och bildinteraktioner skulle vi också kunna kategorisera dessa böcker om Findus som en motsägelsefull dynamik (2001). Det händer saker på bilderna som inte nämns i texten, men samtidigt är inte dessa händelser viktiga för att huvudsagan ska fortgå. Nikolajeva och Scott betonar i samma text vikten av förståelsen att interaktionen mellan text och bild sällan är helt symmetrisk eller helt motsägelsefull.

Findus står alltid på två ben på bilderna och använder sina framtassar som händer. Findus är mänsklig och visar tydligt olika känslor på bildframställningarna. Exempelvis i Tuppens minut får vi se honom uttrycka många olika känslor. I mitten av boken finns en bild av en vind full av gamla möbler och dylikt. I nederkanten av bilden syns en låda där Findus sitter

ihopkrupen med en tjock mössa över huvudet samt håller tassarna på öronen. Findus kniper ihop ögonen, och man kan tydligt se en tår rinna ner från kinden. Enligt texten och bilden är han är både arg och ledsen.

Nordqvist Tuppens minut. (1996 s. 10)

Bilderna visar Findus i situationer som är mer av mänsklig karaktär snarare än vad som är typiska för en katt. Därför blir det lätt att som läsare uppfatta Findus som ett mänskligt barn snarare än en katt. Han ser ut som en katt men agerar och återfinns i mänskliga situationer som exempelvis när han bakar en tårta eller försöker föra så mycket oväsen som möjligt med hjälp av en plåtbalja och grytlock. Bilderna tillsammans med texten utgör en helhetsbild av Findus som självständig, ivrig och mänsklig.

I Findus värld finns, som vi presenterat tidigare, tio hönor som inte alltid har någon större roll i sagan men de finns ofta med på bild. Hönorna är också förmänskligade på så vis att de på bild utför mänskliga aktiviteter exempelvis som att läsa tidningen och prata. Pettson benämner ofta hönorna som tanter. De nämns även i texten många gånger men oftast i förbigående. Exempelvis i boken Findus flyttar ut där de vill prova att hoppa i hans säng i hans nya hus. Hönorna ser helt och hållet ut som hönor med fjädrar, tuppkam och näbb men

befinner sig emellanåt i mänskliga situationer som att dricka te med koppar och teskedar. De använder ofta vingarna och fjädrarna som händer för att exempelvis hålla i en tidning eller tekoppar.

Nordqvist När Findus var liten och försvann. (2001 s. 12)

5.3.3 Pippi Långstrump

Bakom boken om Pippi står tvåmansbolaget Astrid Lindgren, som skrivit texten och Ingrid Nyman som illustrerat bilderna. Texten nämner ofta vad som finns på bilden. Exempelvis på första sidan står det i texten ”Här spelar de krocket.”. Det nämns inte i meningen var de spelar utan den utgår från att läsaren har bilden framför sig. Om det i texten inte sägs vad bilden innehåller kan det istället stå ”De spelar krocket”. Detta skulle kunna tyda på att författaren har förmedlat sina tankar om hur bilderna ska se ut till illustratören.

Texten framställer Pippi som stark och självständig. Men hon är också olydig fast hon aldrig vill göra någon illa. Exempelvis på cirkusen är det en flicka som balanserar på en häst, Pippi vill prova så hon hoppar också upp men hon knuffar inte av flickan som redan står där. Senare i boken får läsaren bekanta sig med tjuvarna Dunderkarlsson och Blom som vill råna Pippis kappsäck. Istället för att ringa polisen eller börja slåss, sätter Pippi upp dem på ett skåp och ger dem varsin guldpeng att köpa mat för. Pippi har ett stort hjärta även om hon inte alltid möter de vuxnas förväntningar.

Bilderna framför ungefär samma bild av Pippi, hon ser alltid självsäker ut och med ben- och armrörelserna ser hon vild ut. När Pippi, Tommy och Annika är sakletare kan man tydligt se hur Pippi använder hela kroppen och ser ut att flyga fram när hon letar. Samtidigt som Tommy och Annika är försiktigt framböjda med ett finger nära läpparna när de letar.

Lindgren och Nyman. Känner du Pippi Långstrump? (1947 s. 14)

Även i texten kan vi se exempel på Tommy och Annikas prydlighet. När de ska gå på kalas hos Pippi står det att ”De tar på sig fina kläder och kammar sig i håret” medan det enda vi får veta om Pippi före kalaset är att hon bakat tårtor men det står inget om att hon har gjort sig fin. Bilderna amplifierar Tommy och Annikas sätt och utseende, och de framstår därför som den totala motsatsen till Pippi vars personlighet också amplifieras av bilderna. Pippis kroppsspråk är stort och vilt. Ena flätan har ofta lossnat och ena strumpan har ofta kasat ned vilket tydliggör skillnaden mellan Pippi, och Tommy och Annika. I slutet av boken när Tommy och Annika är på kalas hos Pippi kan vi se hur både Tommy och Annika släpper på sin prydlighet och även hoppar runt på möbler med håret tillrufsat medan Pippis båda flätor är

intakta. Bild och text förstärker varandra samtidigt som sagan skulle kunna vara oberoende texten eller oberoende bilden vilket kallas för en förstärkt interaktion (Nikolajeva och Scott 2001). Texten framställer Pippi på ett sätt som förstärks av bilderna. Texten använder emellanåt en del gammalmodiga ord och uttryck som exempelvis cirkusdirektören blir ond och Pippi är rysligt stark. Detta är exempel på ord och uttryck som inte återfinns i de andra mer moderna böckerna som ingår i studien. Detta beror sannolikt på att Känner du Pippi Långstrump? publicerades 26 år tidigare än den näst äldsta boken på listorna vilken är Ajabaja Alfons Åberg.

5.3.4 Mamma Mu och Kråkan

Mamma Mu är precis som boken om Pippi Långstrump, utvecklad av ett tvåmansbolag. Men boken om när Mamma Mu städar är skriven av två författare, Jujja och Tomas Wieslander och är illustrerade av Sven Nordqvist som även är författare och illustratör till Pettson och Findus. Därför påminner bilderna i böckerna om Mamma Mu om illustrationerna i böckerna om Pettson och Findus. Detaljrikedomen liknar den som återfinns i böckerna om Findus men är inte lika extrem och den abstrakta aspekten med små fantasidjur som har sina egna sagor parallellt med huvudsagan tillhör enbart Findus-böckerna.

Mamma Mu står ofta på två ben på bilderna och har överlag ett mänskligt kroppsspråk. Kråkans vingar påminner starkt om ett par armar med händer och han har ett stort kroppsspråk. Böckerna har som vi tidigare nämnt ingen klar gräns mellan barn- och vuxengestalt, utan de två huvudkaraktären har karaktärsdrag som påminner både om hur ett barn är och hur en vuxen agerar. Bilderna visar Mamma Mu som en normalstor ko och Kråkan som en normalstor kråka vilket gör att ingen av dem har ytliga kännetecken med ett barn, till skillnad från Findus i Nordqvists böcker som också är ett djur men berättar för oss med sitt ivriga kroppsspråk att han gestaltar ett barn. Findus skiljer sig ytterligare från Mamma Mu och Kråkan genom att han har kläder på sig vilket visserligen inte är ett kriterium för att vara ett barn men det gör honom mänskligare. Texten däremot framställer Mamma Mu som en lekfull vuxen medan Kråkan skiftar mellan att vara uppmärksamhetstörstande som ett barn och realistisk som en vuxen. Mamma Mu skiljer sig från de andra korna i böckerna bland annat genom att hon ofta står på två ben.

Wieslander och Nordqvist Mamma Mu städar. (1997 s. 4)

Mamma Mu skiljer sig också genom att hon har ett mänskligare uttryckssätt än de andra korna. Det är inte ofta korna i bakgrunden reagerar på att Mamma Mu skiljer sig från dem med sitt kroppsspråk. Däremot blir de påverkade när Kråkan försöker vårstäda och visar då känslor som förvåning och ilska. Mamma Mu bryr sig mer om de andra korna och använder sig ofta av uttrycket ”vi” istället för ”jag” i sagan om när Kråkan städar. Kråkan är mer uppmärksamhetstörstande och sympatiserar inte med de andra korna varken i bild eller i text. Text och bild har en symmetrisk interaktion med varandra, de berättar samma saga men den hade också kunnat berättas oberoende av varandra (Nikolajeva och Scott 2001).