Thursakyngi i sin diskursiva kontext

Allt som går att definiera språkligt tillhör en diskursiv kontext. Vissa mer komplexa än andra. Utifrån vilken eller vilka diskurser kan Thursakyngi placeras och förstås?¹²⁸

6.2.1 Kristendom

Thursakyngi-böckerna har sitt ursprung i västvärlden och det hade därför varit naturligt om kristendomen förekom frekvent som kontrast och motståndare. Så är dock inte fallet,

kristendomen nämns inte särskilt ofta.¹²⁹ De gånger det förekommer i texten är det framförallt i samband med källkritik kring att de fornnordiska texterna skrevs ner av kristna samt i

påpekandet ”nothing could make me trust a Christian, det är sällan någon kritik riktad direkt mot de kristna värderingarna eller dess teologi.130

Detta tolkar jag som en konsekvens sekulariseringen i den här delen av världen. Kyrkan har inte längre en stark roll i samhället och den kristna världsbilden är inte längre

allomfattande, precis som Berger påpekar i The Sacred Canopy.¹³¹ Det finns alltså ingen

större anledning att ta aktivt avstånd mot just den kristna kyrkan då den inte lika starkt som förr representerar gängse moraluppfattning i samhället.

126 Ekortu, 2016a, s. 60, 80-83, 96-97, 100-102, 109, 116; Ekortu, 2017, s.22, 58-59, 66

127 Granholm, 2005, s.129-131; Granholm, I: Aa Petersen (red.), 2009, s.88

128 Gränserna för vad som räknas som en diskursiv kontext går att dra väldigt långt. För att inte tappa fotfästet helt har jag valt att fokusera på de diskurser som hör hemma i andra närliggande religiösa strömningar.

129 De gånger det nämns är dock synen på kristendomen och dess konsekvenser genomgående negativa

130 Ekortu, 2016a, s. 23-25; Ekortu, 2017, s.111-112,148-149, 160-162

Att man i Thursakyngi inte kontinuerligt tar uttryckligt avstånd mot

kristendomen tolkar jag dessutom utifrån det avgrundsdjupa avstånd som finns där redan från början. Genom att utgå från en kaosgnostisk grund är den kristna läran redan fullständigt avfärdad, avskydd och omöjlig att närma sig, den behöver därför knappt nämnas.

6.2.2 Nyandlighet

Nyandlighet är ett paraplybegrepp där många olika riktningar kan hamna.¹³² Olav Hammer

skriver att nyandlighet innefattar en hel mängd praktiker och idéer. Han gör en skiss av några områden som ofta, men inte alltid, delas i olika nyandliga traditioner. Här finns bland annat tankar om hur kosmos är en obruten helhet med riktning och syfte. Människan är en del i denna helhet men har ofta misskött sig själv och sin relation till helheten. Kunskap kan nås inifrån och via äldre traditioner. Det finns många olika andliga vägar att gå.¹³³

Även i Thursakyngi beskrivs en strävan efter denna inre andlighet, man menar att det finns uråldriga visdomar som kan nås via gamla minnen. Själar som reinkarnerats har lättare att nå dessa kunskaper.¹³⁴ Många ord som används, som ”vibrationer”,

”korrespondenser”, ”essens” och ”aura”, förekommer frekvent även inom den nyandliga diskursen.¹³⁵ Man skriver till exempel att de troende ”[…] cleanses all physical items which they plan to use within their sourcerous operations and blót, so that all unwanted vibrations

and energies are banished. […]This includes your own body and aura as well.”136

När det gäller praktiken finns det flera exempel på hur diskurserna närmar sig varandra. I Thursakyngi-böckerna nämns till exempel användande av särskilda mineraler och stenar och hur dessa ska korrespondera rätt för att dess vibrationer ska ge önskad effekt. Även växters korrespondens med särskilda makter och element är avgörande för hur de ska

användas i ritualpraktiken.¹³⁷

Inom nyandliga tankeströmningar är det vanligt med fokus på olika motpoler och kanske framförallt motpolen maskulint och feminint. Det anses finnas en essentiell, andlig och kraftfull dynamik mellan dessa.138 Detta synsätt ingår även i stor utsträckning inom LHP. Den nyandliga och LHP-diskursen korsar varandra på flera sätt, här är ett sådant

132 Olav Hammer väljer begreppet ”New Age” för att beskriva ungefär samma fenomen. Jag väljer dock nyandlighet då jag anser det vara mer heltäckande och rättvisande om även de något mörkare sidorna ska kunna inkluderas. (Hammer, 2004, s.12-13)

133 Hammer, 2004, s. 22-23, 137-147

134 Ekortu, 2016a, s.46, 116

135 Ekortu, 2016a, s.21, 46, 56, 252, 261; Ekortu, 2016b, s.58, 68-69; Ekortu, 2017, 168; Hammer, 2004

136 Ekortu, 2016b, s.58

137 Ekortu, 2016a, s.40-43; Ekortu, 2016b, s.58, 68-69; Hammer, 2004, s.191, 193-194, 198-199, 286

exempel. Polariteten och dess kraft betonas i LHP, men framförallt lutar man främst åt det feminina, det som brukar kopplas till det mörka och kaotiska.¹³⁹ I Thursakyngi tar man upp Loki och Gullveig som det ultimata maskulina respektive feminina. Även Hel och Fenrir diskuteras utifrån sin feminina och maskulina aspekt. Det är dock den feminina aspekten som påpekas oftast, i linje med hur förhållningssättet gentemot det feminina är i övrig LHP.

Intressant nog menar man dock att Jörmungandr är hermafrodit.¹⁴⁰

As Fenrir represents fire and masculinity, and Hel water and femininity, Jörmungandr represents both fire and water, masculinity and femininity. A mysterious paradox that shows us how complex the thurses are in the sagas, and how unnatural they appeared

– they represent, in the sagas, lawlessness and amorphousness.141

6.2.3 Ockultism och magi

Ockultism är en av flera spretiga strömningar som ingår i den ännu bredare strömningen västerländsk esoterism vilken också hänger samman med det nyandliga fältet. Här återfinns bland annat magiska sällskap och tankesystem som The Hermetic Order of the Golden Dawn, Ordo Templi Orientis och Aleister Crowleys Thelema. Kännetecknande är användning av magi, ritualer och esoterisk kunskap.142

I Thursakyngi-böckerna tar man för givet att läsaren har en förförståelse för magi. Detta syns exempelvis i stycken om symbolism kring svärd då man utgår ifrån att

läsaren är införstådd med motsvarande betydelse inom high magic.¹⁴³ På samma sätt är delar

av den magiska praktiken baserad i traditionell high magic eller i äldre tiders svartkonst av, av allt att döma, självklara skäl som inte förklaras närmare.¹⁴⁴

Den antagna förförståelsen hos läsaren visar också på något som är typiskt för den nyandlige. Människor som intresserar sig för nyandliga och/eller nyreligiösa rörelser rör ofta på sig. Det är inte ovanligt att man ägnar sig åt till exempel wicca ett tag för att sedan byta till någon ockult rörelse bara för att ett tag senare plocka ihop en egen eklektisk blandning.¹⁴⁵ Olika magiska praktiker är troligen något som är allmänt vedertaget

kunskapsgods för de insatta, och behöver därför inte förklaras i detalj. Man förutsätter alltså

139 Aa Petersen, I: Lewis & Aa Petersen (red.), 2005, 425; Faxneld, 2013, s.212-218; Granholm, 2005, s.136-143;

140 Ekortu, 2016a, s.56, 58, 61; Ekortu, 2017, s. 41, 55, 183,189, 254

141 Ekortu, 2017, s.183

142 Granholm, 2005, s.74-85

143 Skillnaden mellan ”high” magic och ”low” brukar ofta vara att ”high” framförallt handlar om att förbättra och förädla sig själv medan ”low” är mer fokuserad på materiella mål. (Granholm, 2005, s.26)

144 Ekortu, 2016b, s.138-139, 199, 244-245

att den förväntade läsaren har en viss förståelse för diskurser utanför den egna texten. Här är ett exempel på hur diskurser kan påverka varandra utan att egentligen höra ihop. I

Thursakyngi beskrivs en egen lära, egen magi och egen symbolik skapad med inspiration från

en rad olika traditioner. Trots det får traditionell high magic ändå rollen som kontrast som det egna implicit kan definieras utifrån. Denna kontrast framstår dock inte som negativ.

Ritualer och magiska handlingar beskrivs i Thursakyngi som en viktig del i den

religiösa praktiken. Magin som utövas är ”black magic” och beskrivs som ”sinister”.146

Runmagi är särskilt viktig, vilket man har gemensamt med flera olika nyandliga och LHP

rörelser, särskilt med the Rune-Gild och Dragon Rouge.¹⁴⁷ Runorna kan användas både som

skyddsrunor och för att läsa framtiden. I bindrunor sätts flera runor samman för att stärka deras egenskaper. Det anses viktigt att man skaffar sig kunskap om runorna, vilket inte skaffas genom enbart en periods läsning.148

6.2.4 Modern asatro

Modern asatro definieras av Fredrik Gregorius som ”ett samlingsbegrepp för moderna religiösa rörelser och ideologier vars tro är baserad på tolkningar och föreställningar om den

religion som existerade i Skandinavien innan kristendomen.”.149 Inom modern asatro har man

utgått från de fornnordiska källorna och satt ihop en egen religiös praktik. Huruvida man lyckats återskapa någonting som är historiskt korrekt går naturligtvis inte att fastställa, vilket de asatroende själva är mer eller mindre medvetna om. Syftet är dock att komma de forna traditionerna så nära som möjligt. Eftersom det inte går att nå den ”riktiga” fornnordiska traditionen så måste vissa delar uppfinnas eller fyllas i.¹⁵⁰

I Thursakyngi beskrivs en genomgående avog inställning till de asatroende. Vid flera tillfällen tar man tydligt avstånd från den moderna asatron och dess sanningsanspråk.¹⁵¹

Old Norse mythology has become the foundation of modern Norse religion; the sagas are looked upon as canons, something which makes no sense and is fundamentally wrong. Myths are organic, not static, they aret old and retold, elements are added and

removed, etc.152

146 Ekortu,, 2017, 298ff; Granholm I: Faxneld &Aa Petersen(red.), 2013,s. 209-228; Granholm, I: Aa Petersen (red.) 2009, s.88-101

147 Granholm, 2012, s.136; Granholm, 2005, s.29; Granholm, 2010, s.97, 105-111; Hammer, 2004, s. 177-179

148 Ekortu, 2016a, s. 45, 52; Ekortu, 2016b, s.95f; Ekortu, 2017, s.300, 316-330

149 Gardell, 2003, s.22

150 Gardell, 2003, s.152-161; Gregorius, 2008, s. 22-23, 195-273

151 Ekortu, 2016a, s.16-17, 21, 23-25

Att ta avstånd från något är en användbar strategi för att legitimera egna ställningstaganden. Då man i Thursakyngi så starkt ifrågasätter den moderna asatron är det inte konstigt att

behovet till avståndstagande är stort. Det är de man står närmast som man måste vara tydligast med att poängtera sin särart gentemot, de som redan från början står långt ifrån, som

kristendomen, behöver ingen närmare förklaring. För ett otränat öga kan nämligen thursatrún som beskrivs i Thursakyngi och modern asatro te sig något likartade. De är båda hedniska traditioner som går tillbaka till samma forntida källmaterial och gör en egen nutida tolkning. De använder båda flitigt fornnordiska termer som blót och seið, och har för avsikt att närma sig den forntida praktiken kring dessa. De använder de fornnordiska runorna, både som skrivsystem och för magiskt bruk. De använder dessutom samma mytologiska karaktärer,

samma sagor och samma namn, om än med olika tolkning.¹⁵³ Diskurserna går således till viss

del in i varandra.

Men det finns förstås stora och avgörande skillnader mellan de båda religionerna. Thursatrú vänder sig till den mörka sidan och har sin grund i LHP och kaosgnosticism, vilket jag kommer in på mer under nästa rubrik. Denna skillnad gentemot asatron påpekas främst indirekt i Thursakyngi då man kontinuerligt tillskriver negativa egenskaper till asarna och vanerna, alltså de gudar som de asatroende vördar.¹⁵⁴ Där syns en klar skillnad utan att det skrivs ut. När det gäller synen på källorna och anspråket på äkthet utifrån den egna tolkningen tar man däremot explicit och nästintill indignerad ställning.¹⁵⁵ Min tolkning är att det beror på att skillnaden i hanteringen av källor inte är lika uppenbar för

läsaren som att ha helt motsatt syn på gudar och kosmogoni.

6.2.5 Satanism, Left-Hand Path (LHP) och Kaosgnosticism

Den huvudsakliga strömning som texterna i Thursakyngi går att koppla till är LHP och

Kaosgnosticism. Detta skrivs tydligt och kontinuerligt genom samtliga böcker.¹⁵⁶ Det är den

teologiska kärnan. Exakt hur en gräns bör dras mellan LHP, kaosgnosticism och satanism är oklart. Många gånger går de in i varandra, i vissa lägen är de en och samma, i vissa ställer de sig i motposition till varandra.157 Därför har jag valt att diskutera detta diskursiva kluster

153 Ekortu, 2016a, s. 40, 55-57, 153, 205-211, 265; Ekortu, 2016b, s.24-34, 50, 81-91, 95-106, 148-154, 179-180, 233-234; Ekortu, 2017, s.60, 64-72, 104-105, 126, 299-300, 304-310, 316-319; Gardell, 2003, s.152-161; Gregorius, 2008, s. 221-249, 251-273

154 Ekortu, 2016a, s. 37, 39, 58, 93-95

155 Ekortu, 2016a, s.16-17, 21, 23-25

156 Ekortu, 2016a, s.17, 39-40, 58-60, 75-100, 109-111, 178; Ekortu, 2016b, s. 19, 23-24, 31-32, 92-93, 157; Ekortu, 2017, s. 22-24, 30-34, 85, 145, 200, 231

157 Aa Petersen, I: Lewis & Aa Petersen (red.), 2005, 444; Faxneld & Aa Petersen (red.), 2013, s.3-8, Granholm, I: Faxneld & Aa Petersen (red.), 2013, s.209-226

under samma underrubrik.

Både LHP och kaosgnosticism har en grund i satanism, vilket historiken kring dessa inriktningar visar med all önskvärd tydlighet.¹⁵⁸ Många följare vill dock inte förknippas med satanism då den anses alltför världstillvänd, att kalla en rörelse eller individ som följer LHP för satanist är därför inte alltid särskilt välkommet.¹⁵⁹ Men i Thursakyngi förekommer ordagrant kopplingen till satanism och Satan på flera ställen och man skriver till och med att man är ”a proud satanist”.160 Detta lämnas i övrigt utan förklaring och jag kan inte hitta något direkt skäl till att man intar en annan position i den här frågan gentemot hur flera andra LHP-traditioner väljer att bemöta satanismen. Det är möjligt att det skett en ytterligare

betydelseförskjutning inom den satanistiska diskursen där begreppet satanism ses som legitimt igen då LaVey och the Church of Satan tappat i popularitet.

LHP-följaren/kaosgnostikern har som utgångspunkt att gå den vänstra, den mörka och den ktoniska vägen. Hen ska avsäga sig traditioner och normer och bryta mot dessa för att befria sig. Detta gäller även den som vill följa texterna i Thursakyngi. Ett

exempel är hur moment och handlingar ska utföras baklänges, exempelvis ska runor skrivas åt ”fel” håll. Man uppmanas också att utföra alla ritualer med vänster hand och att helst använda vänster hand mer än den högra överhuvudtaget.¹⁶¹

Ett exempel som än mer kopplar till de mörka och ktoniska aspekterna är användandet av kroppsdelar och kroppsvätskor. Blod är en viktig kroppsvätska och man ska

gärna färga inristade runor med blod, men det går också att använda till exempel sperma.¹⁶²

Allra mest kontroversiellt är troligen användning av andra kroppsdelar. Nifl-krafter och Hel är det framförallt som kopplas till död och likdelar och det anses väldigt fördelaktigt för ritualer

riktade mot dem om det är ben från människa, helst skallben, som används.¹⁶³ Det framgår

ingenstans varifrån dessa människoben ska hämtas och denna del i ritualpraktiken behandlas inte annorlunda mot någon annan del. Vare sig det ska användas en särskild växt, sten eller kroppsdel så är det i första hand korrespondensen till de i ritualen avsedda makterna som är i fokus. Detta kan alltså tolkas som en del i det antinomiska idealet då användande av

människodelar helt klart strider mot många människors uppfattning om moral, men det beskrivs inte uttryckligen på ett sådant sätt.

158 Aa Petersen (red.), 2009; Faxneld & Aa Petersen (red.), 2013

159 Faxneld & Aa Petersen, I: Bogdan & Lewis (red.), 2014, s.165-172; Faxneld, I: Faxneld & Aa Petersen (red.), 2013, s.205-208; Granholm, I: Faxneld & Aa Petersen (red.), 2013, s.209-216

160 Ekortu, 2016a, s.60, 256, 265; Ekortu, 2016b, s.21, 24-26, 57; Ekortu, 2017, s. 42-43, 145

161 Ekortu, 2016a, 266; Ekortu, 2016b, s.60-63, 80-81, 95

162 Ekortu, 2016b, s.121

Den som strävar efter thursarnas heliga kunskap måste, menar man, hitta sin egen väg dit. De detaljerade beskrivningarna kring ritualpraktik, teologi och böner att läsa är

avsedda somexempel och inte dogmatiska regler och man måste ägna sig åt egen praktik

dedikerat och målmedvetet under lång tid. ¹⁶⁴ Det här är en av flera aspekter som stämmer in

på den individualistiska ideologin som är typisk inom LHP.¹⁶⁵

Det ultimata målet som beskrivs i Thursakyngi-böckerna är att nå den dolda guden och kaos, på vägen dit ska man både dyrka och försöka efterlikna de thursar som kopplas till kaoskrafterna. En ritualtyp som går i denna linje är riktade mot Fenrir och handlar bland annat om en sorts varulvskult. Läsaren uppmanas att ta fram sin inre varulv och att efterlikna Fenrir och hans gelikar.¹⁶⁶ Här finns en likhet till den tjeckiska LHP gruppen The Brotherhood of Wolves som även de grundar sin ideologi på de fornnordiska sagorna. De fokuserar mycket på just Fenrir och använder vargar och varulvar som en kraftsymbol de själva ser sig besläktade med.167 Kulten kring de krafter som vördas handlar alltså om att sträva efter att bli mer som dem och att få ta del av deras krafter för egen vinning, det vill säga en form av självdeifikation. De tre punkter som Kennet Granholm definierar som typiska för LHP, individualism som ideologi, självdeifikation som mål och en antinomisk hållning, finns alltså samtliga representerade i Thursakyngi-böckerna.¹⁶⁸