Kvinnor Män
Tidfördelning:
Kvinnor 8%
Män 92%
20 Mannen blir även framställd som en hjälte i Uppfinningarnas århundrade där de visuellt räddar ett barn från att bli påkörd av tåget, och när den ädla mannen hjälper en kvinna upp på tåget. Han tillrättavisar också kvinnan och hyssjar henne när han inte vill bli störd.
Kvinnor syns när man visar giljotinen så står massor av kvinnor runt och hurrar vid avrättningen. Annars har kvinnor en väldigt stereotyp roll. I vissa klipp finns kvinnor med när de jobbar på textilfabriken, telefonväxeln, sjukhus, och som nunna. De syns ofta med ett barn vid sin sida, eller i köket. Mannen är ständigt den framgångsrike medan kvinnan oftast är kuvad eller får stanna i hemmet.
Visuellt dominerar männen även i Binogis filmer. Även om det känns som att de försöker fokusera på händelser och få med kvinnor, är det ändå en väldig majoritet av män som syns på bild. På bilderna när man beskriver exempelvis adel, storgodsägare och bönder är det män som syns. När man talar om klass så ser man hela familjer av de olika klasserna, mamma, pappa barn, eller hustru, make och son/dotter vilka är klädda efter sitt stånd.
Bönderna i trasiga och grå ofärgade kläder, borgare, överklass och adel och kungar i mer färggranna kläder. Kvinnor är ofta hemma och ses som arbetande i de första fabrikerna och så vidare. De är även en slags massa i periferin förutom där vi kommer till kvinnorörelsen och franska revolutionen. Bilderna när de visar silhuetter över befolkningsökningen kan man urskilja att befolkningen består av både män, kvinnor och barn. När kvinnor och barn visas är det i något fall där kvinnan tar hand om barnet, i detta sammanhang när det handlade om barnadödlighet. Kvinnorna syns som undergivna männen när det talas om löner och om kvinnors myndighet och att de inte får bestämma själva och inte får ut sin egen lön.
Visuellt sett kan man sammanfattningsvis alltså säga att männen syns i alla möjliga sammanhang; som soldater, politiker, filosofer, officerare, sjöfarare, uppfinnare och författare, medan inte en enda kvinnlig författare tas upp. Författare som tas upp är bland annat Rousseau, Daniel Defoe och Jonathan Swift och dessas böcker visas i filmerna.
Kvinnorna är ständigt passiva och i bakgrunden. De få glimtar av kvinnor i filmerna är nästan uteslutande när de är med barnen, eller är i hemmet, tvättar, lagar mat, matar djuren eller arbetar med textilarbeten eller inom sjukvården eller televäxeln. När de syns tillsammans med män är männen i maktposition gentemot kvinnan, så som när en manlig gränspolis inspekterar passen från två kvinnliga invandrare. I några enstaka filmer visas kvinnor med vapen. I en annan film kan man se en kvinna som flyr undan kriget eller att de är åskådare vid en avrättning under franska revolutionen.
Männen visas fram i olika positioner; till exempel som arbetare, bönder, adelsmän, kungar, soldater, befälhavare, handelsmän, sjöfarare, erövrare och ledare (presidenten, grundarna, guvernörer). De är aktiva och arbetar. Det är mycket krigsbilder med i filmerna, där det nästan bara är med män. Likadant är det i bilder från politiska sammankomster, möten i kongressen eller religiösa möten mellan präster och biskopar etc.
Männen och kvinnorna framställs visuellt även genom sina kläder. De avbildas då inom sitt stånd och i de kläder som deras stånd då krävde. Kungarna klär sig i fina kläder och har stora peruker, vilket även drottningen (exempelvis Marie Antoinette) har. Adeln har även sin klädsel, då med långa kavajer/ rockar och så har de sina kortbyxor och knästrumpor. Adelskvinnorna har fina klänningar och har även de vita höga perukerna.
Prästerna är klädda i svart och rött och då de är katoliker syns inga kvinnliga motparter.
21 Borgarna klär sig enklare och ser lite ut som Bilbo Bagger i Sagan om ringen, med väst, kavaj och kortbyxor. Borgarkvinnorna klär sig i klänningar som är av den enklare men även lite prydligare modellen de har lite enklare färger på kläderna. Arbetare och bönders kläder är mer slitna och visar på deras strävsamma liv. Alla från föreståndarinnan på värdshuset till bonden på åkrarna har gråa slitna kläder, bondmoran och föreståndarinnan bär en grå långklänning med vitt förkläde och en grötluva på huvudet, och männen har slitna långbyxor och smutsiga skjortor.
22
Diskussion
Berge och Widdings rapport år 2006, samt Ohlanders rapport från 2010 pekade båda på stora brister i de traditionella läromedlen vad gäller jämställdhet. Vårt examensarbete över 10 år senare pekar på samma resultat även för digitala läromedel i form av de filmer som vi har analyserat. Vår undersökning visar att män dominerar inom alla de tematiska kategorierna som vi har undersökt. Det är män som innehar berättarrösten, får mest talutrymme och syns och omnämns mest etc. I UR:s filmer kunde vi urskilja en viss förändring i de nyare filmerna vad gäller berättarrösten. I de tidigare filmerna som vi såg på dominerade männen helt och hållet. I de mer nyproducerade filmerna som endast har ett par år på nacken, har kvinnorösten börjat höras mer i berättandet och om man enbart ser på de filmer som är 1-2 år gamla, var de kvinnliga berättarrösterna i majoritet. I detta fall var kvinnorna alltså i några fall mer framträdande än männen. Denna trend kunde dock inte urskiljas i någon av de övriga kategorierna.
Vår studie visar således att kvinnorna är underrepresenterade i filmatiseringarna, samt att de i flera fall förlöjligas och skuldbeläggs. Enligt Berge och Widding innebär detta att kvinnorna blir diskriminerade och kränkta i filmatiseringarna. Författarna anger dock samtidigt även att männen också kan anses diskriminerade och kränkta genom att de är överrepresenterade. Båda könen framställs även på ett sätt som riskerar stereotypisering.42 Resultatet av vår undersökning säger oss mycket om samhället och vilka samhällets normer är och har varit, vad som förväntats av könen, hur kvinnor och män ska förhålla sig till varandra. Vår studie visar att den patriarkala könsnormen fortfarande är rådande i framställningen av läromedel. Hirdmans genusteorier kan tydligt urskiljas där den genusordning och de könsnormer som framställs i läromedlen säger att mannen är den överordnade.43 I likhet med Ohlanders studie är det framför allt männen som berörs och de framställs som makthavare, män med en betydande position i samhället eller våldsmän, medan kvinnor knappt synliggörs alls. I vår studie framkom det även sexistiska kommentarer knutet till kvinnorna, vilket Ohlander även såg i sin studie. Vad som kan nämnas i detta sammanhang är att den filmen där detta förekom, producerats innan Ohlanders rapport och således florerade under samma tidsperiod då hennes läromedelsgranskning gjordes.
Lahelma & Öhrn (2014) och Kåreland (2005) beskriver att könsidentitet är något som människan skapar och formar i samspel med andra människor och kan påverkas hela livet.
Familjen, skolan, media och olika förlag och produktionsbolag har en otroligt viktig roll i individens identitetsskapande eftersom de är med och skapar könsnormer och värden som finns i dagens samhälle.44 Vilken bild får eleverna när det alltid är mannen som talar och får mest utrymme, och kvinnan är obefintlig, tyst eller passiv? Onekligen får eleverna en bild av att det är så här det har varit, och kanske en tro på att det är så det ska vara.
Genom att fortsätta framställa eller använda läromedel som inte bejakar jämställdheten i tillräckligt hög utsträckning, upprätthålls de traditionella könsrollerna och hierarkin och dikotomin däremellan.45
42 Berge & Widding, 2006, En granskning av hur kön framställs i ett urval av läroböcker, s. 6-9.
43 Hirdman 2003, s. 49-53; Eriksson & Gottzén, 2020, Genus, s. 31-34.
44 Lahelma & örn, 2014; Kåreland, 2015, s. 10; Skolverket 2011.
45 Hirdman, 2001.
23 Jämför man de två produktionsbolagen får vi snarlika resultat, och trots att vi kan se att de båda försöker använda inslag av könsneutrala ord i flera av filmatiseringarna genom att använda begrepp som: indianer, spanska imperialister, franska kolonisatörer, revolutionärer, bönder, arbetare, demonstranter, storgodsägare och så vidare är det inga tvivel om att mannen ändå hamnar i fokus. Britt-Marie Berge betonar att dessa till synes könsneutrala kollektiv är associerade till manliga titlar och företeelser. Oavsett benämningarna menar hon att vi har en så kallad manlig majoritet i berättandet och att vi hur än försöker jämställa historiska skeenden och försöker få in ett könsneutralt perspektiv på så vis ändå misslyckas med det. Detta kunde vi även märka i vår studie, där den könsneutrala ”människan” ofta bekönades genom exempelvis bilder av män som kopplat till begreppen. Detta menar Berge och Widding även är en vanlig företeelse i de läroböcker de granskat.46
Kvinnor nämns väldigt sällan i filmatiseringarna som vi har granskat och när de väl omnämns är det som sagt ofta i förhållande till sina män i olika sammanhang, ex. som fru, moder, dotter. Ohlander kom i sin undersökning också fram till att många av de kvinnor som är synliga i läromedlet inte tilldelats någon central plats utan är synliga i form av en biroll, ofta kopplad till män. Kvinnor beskrivs i det stora hela som passiva och åskådare, vilket förstärks både auditivt och visuellt i filmerna. Det är om män som det talas om, och även om kvinnor syns ibland känns det som att de bara är där på mannens premisser och inte för sin egen del. Filmatiseringarna är väldigt stereotypa i sina inslag.
Ohlander menar att det ofta är männen som har övertaget och kvinnorna hamnar i bakgrunden vilket ger eleverna en skev bild av verkligheten.47
Ohlander efterfrågade större medvetenhet och bättre läromedel efter att hon genomfört sin rapport år 2010. Trots att det har gått över 10 år sedan dess, kan vi dock som sagt se samma brist idag. Ohlanders resultat tycks därmed tyvärr inte ha lyckats påverka produktionsbolag och de digitala läromedlens utformning i önskad utsträckning. Även Berge och Widding eftersträvade efter sin läromedelsgranskning 2006 en förebildlig lärobok där både kvinnor och män fanns representerade i både berättande skildringar och bilder. Ohlander skrev i sin rapport att det inte finns brist på material ifall man vill uppnå detta och få en bättre jämlikhet och ökat genusperspektiv i läromedlen. Hon tar till exempel upp boken Det svenska samhället 1720-2006. Böndernas och arbetarnas tid.
Denna bok anser hon på ett bra sätt lyckats integrera kvinnornas liv och arbete. Denna bok skulle alltså olika produktionsbolag kunna utgå ifrån när de ska skapa sina filmer.
Det är därmed också en bra bok för lärare att utgå ifrån i planerandet av undervisningen.
Vi är eniga med Ohlander och Berge och Widding att den historia som behandlas i de granskade läromedlen borde omarbetas till en annan mer jämställd och korrekt framtoning. De betonar att kvinno- och genushistorisk forskning idag har nått en sådan omfattning och bidragit med kunskap att en sådan förändring som sagt inte vore allt för omständligt. Det finns som sagt även goda förlagor att vända sig till, inte minst när det gäller den svenska historien från 1720 och framåt, som var just den historiska epok som visar anmärkningsvärda brister i de granskade läromedelsböckerna. Det finns inte någon ursäkt för att fortsätta att ge ut historiska läromedel som upprätthåller manlig kanon och ett snävt mansideal. Ett ideal som dessutom riskerar att göra både flickor och pojkar begränsade och ge en negativ bild av dem själva och omvärlden. 48
46 Berge & Widding, 2006, s. 14
47 Ohlander, 2010, s. 68
48 Ohlander, 2010, s. 71-72.
24