Tidigare empirisk studie och statistiska data

Flood och Klevmarken (1992) har undersökt och analyserat resultaten från HUS- undersökningen 1984 närmare och nedan beskrivs dels vad de har kommit fram till

vad gäller olika förklaringsvariablers inverkan på tidsanvändningen och dels i vilken utsträckning hushållen uppvisar specialisering och komplementaritet.

5.4.1 Olika variablers påverkan på tidsanvändning

En förklaring till tidsanvändning som togs upp i referensramen är en individs sociala position, vilken här fångas av variablerna ålder, utbildning och inkomst. Likaså är familjeförhållandena avgörande för hur man använder sin tid, något som här indikeras av civilstatus och om man har barn eller ej.

Om vi börjar med effekterna av en ökning av förvärvsarbetet med en timme per vecka, så innebär en sådan förändring för såväl män som kvinnor att fritiden minskar med 0,4 timmar och att tid till sömn, personliga behov, vila e t c blir 0,2 timmar mindre per vecka. Här upphör dock likheterna mellan könen, då förvärvsarbetande kvinnor i större utsträckning än män drar ned på sitt hushållsarbete som svar på ökad arbetstid medan männen istället minskar den tid de ägnar åt reparationer. De hushållsuppgifter som både män och kvinnor väljer att skära ned på är matlagning och städning, däremot är effekterna små på diskning, tvätt och barnomsorg. De fritidsaktiviteter som å andra sidan får ge vika är socialt umgänge och tv-tittande. (Flood och Klevmarken 1992)

Hur påverkas då tidsanvändningen när lönen stiger? En löneökning visar sig ha en negativ effekt på såväl kvinnors som mäns arbetsutbud, då båda reducerar arbetstiden med 0,4 timmar per vecka när lönen stiger med en krona per timme efter skatt. Löneelasticiteten är -0,2 för män och -0,4 för kvinnor; den är lägre för män då de generellt arbetar mer och har högre lön än vad kvinnor har. De negativa elasticiteterna bör noteras då männen annars uppvisar svagt positiva men insignifikanta elasticiteter medan kvinnornas vanligen är starkt positiva. En uppdelning av arbetstidsminskningen på andel förvärvsarbetare och antal arbetade timmar visar att minskningen i männens fall kan härledas till en lika stor minskning i andel arbetande som i antal arbetade timmar. För kvinnorna handlar det däremot framförallt om en minskad andel förvärvsarbetande. Vad gäller de övriga tidsanvändningsområdena har en löneökning endast marginella eller inga effekter. (Flood och Klevmarken 1992) Om vi istället tittar på vad skillnader i nettoförmögenhet får för konsekvenser för tidsanvändning är den enda skillnaden att män i rika hushåll tenderar att arbeta mer än övriga. Vidare läser välbärgade kvinnor mer böcker och tidningar medan männen snarare läser och tittar på tv mindre än genomsnittet.

En annan faktor som också har stor inverkan på hur tiden används är en persons utbildningsnivå. Generellt har utbildning en positiv effekt på mängden förvärvsarbete. Sambandet är däremot negativt vad gäller kvinnors hemarbete; ju kortare utbildning desto mer hushållsarbetar kvinnor. Effekten på männens hushållsarbete är emellertid marginell. Därtill har utbildningsnivån en negativ effekt på tiden för sömn, vila, personliga behov o s v. Beträffande mäns fritid tycks utbildning i stort sett inte ha någon påverkan. Skillnaderna mellan kvinnor med olika utbildningsnivåer är dock märkbara; kvinnor med universitetsutbildning har hela fyra till sex timmar mer fritid än övriga kvinnor. Universitetsutbildade kvinnor och män ägnar dessutom en tre

fjärdedels timme mer åt barnomsorg och läsande än grundskoleutbildade, vilka istället tenderar att tillbringa mer tid framför tv:n.

Vad gäller civilstatusens påverkan på tidsanvändningen, så har den ingen effekt på mäns förvärvsarbete, men däremot en stor inverkan på kvinnornas, då ensamstående kvinnor tenderar att arbeta mer än gifta eller sammanboende. Civilstatus påverkar emellertid hur mycket tid män ägnar åt hushållsarbete; ensamstående män använder fyra timmar mer av sin tid till hushållsarbete än gifta eller sammanboende. Beträffande den tid som ägnas åt tv-tittande, så är mängden större för ensamstående män och kvinnor än sammanboende eller gifta.

Om man har barn eller inte påverkar naturligtvis också hur tiden kan användas till olika aktiviteter. Att ha småbarn är ju mycket tidskrävande, vilket framgår av att en kvinna med småbarn förvärvsarbetar totalt sett ungefär tolv timmar mindre per vecka än en kvinna utan barn. När barnen blir äldre minskar dock arbetsbördan. Det visar sig också att män med barn väljer att dra ned på sitt förvärvsarbete; en pappa till barn under fyra år minskar sin arbetstid med sex timmar. Som synes ägnar ändå kvinnor mer tid åt barnsomsorg än män, men det är tydligt att både mammor och pappor har mindre fritid än personer utan barn.

5.4.2 Förekomsten av specialisering och komplementaritet

Flood och Klevmarken (1992) har också undersökt i vilken utsträckning det förekommer specialisering och komplementaritet vad gäller tidsanvändningen i hushåll med sammanboende par. Om man tittar på problemet utifrån hur tidsanvändningen påverkas av längden på kvinnans förvärvsarbete, framgår att hon minskar sin tid i alla aktiviteter, hushållsarbete och barnomsorg inkluderat, när hon arbetar mer. Beträffande mannen så förblir hans tidsanvändningsmönster i stort sett konstant oavsett hur mycket kvinnan förvärvsarbetar. Det finns således inga tecken på att mannen ökar sitt bidrag till hushållsarbetet för att väga upp för kvinnans minskade tid. Kvinnan tycks alltså vara specialiserad på hushållsarbete medan det finns indikationer på komplementaritet vad gäller tiden som går till måltider och vila samt rekreation och nöjen.

Huruvida specialisering och komplementaritet föreligger kan även belysas genom att undersöka hur kvinnors och mäns tidsanvändning samvarierar och hur stor spridningen är för dessa beteenden. Vad gäller förvärvsarbetet finns indikationer på viss specialisering makarna emellan, men undersökningens resultatet är något missvisande, eftersom maken är pensionerad i de hushåll där enbart kvinnan förvärvsarbetar (institutionell specialisering). Hushållsarbetet tycks däremot i större utsträckning vara präglat av en specialisering, och det handlar framförallt om att det är kvinnorna som ansvarar för hemarbetet oavsett hur mycket de förvärvsarbetar. Tilläggas bör att spridningen är stor, vilket innebär att det finns hushåll som är mer benägna att dela på hushållsarbetet. Ett liknande mönster framkommer även vad gäller barnomsorgen; det finns tecken på att en av makarna har huvudansvaret för denna aktivitet samtidigt som spridningen är stor. En tydlig komplementaritet uppvisar emellertid fritiden.