Datorn har länge använts som ett pedagogiskt hjälpmedel för träning av läsning, skrivning och stavning för språksvaga elever. Dock är det fortfarande väldigt få rapporter och metodiska utvärderingar gjorda i ämnet (Föhrer& Magnusson 2000:7). Nedan följer en kort sammanfattning av den tidigare forskning som gjorts inom området kompensatoriska datorhjälpmedel för elever med läs och skrivsvårigheter.
2.3.1 Inlärning och förutsättningar
Precis som man inte kan träna bort synfel är det få som med enbart träning och övning av stavningsregler har arbetat bort sina läs- och skrivsvårigheter/dyslexi (FMLS u.å.). Jacobsson (2000) beskriver tre huvudinriktningar för åtgärder som kan användas vid planering av stöd till personer med låg läs- och skrivförmåga. Den första inriktningen handlar om att förebygga och skapa goda förutsättningar, så som att arbeta med elevens självbild, motivation och
fonologiska medvetenhet. Den andra inriktningen tar fasta på att öva och träna det som eleven har svårt för, till exempel att med olika medel försöka automatisera läs- och skrivfärdigheten. Den tredje och sista inriktningen fokuserar på olika kompensatoriska åtgärder. Enligt Jacobsson handlar det om att finna en unik balans mellan de tre inriktningarna och anpassa undervisningen för varje enskild individ. I detta instämmer även Föhrer och Magnusson som skriver: ”Specialundervisningen bör inte enbart inriktas på färdighetsträning utan även, och kanske framför allt, på att utveckla kompenserande inlärningsstrategier” (2003:23). Föhrer och Magnusson skriver vidare att en kombination av lärarledd undervisning och kompenserande hjälpmedel ger elever med läs- och skrivsvårigheter bättre förutsättningar att klara skolarbetet. För att visa på meningsfullheten med datorhjälpmedel för språkutvecklingen ger de som exempel att elever under de första skolåren i allmänhet har lättare för att diktera en berättelse än att själva skriva ner en. Detta ändras redan efter några år. Då kan man se att de dikterade berättelserna fortfarande kan vara längre, men inte kvalitativt bättre än de handskrivna. För elever med läs- och skrivsvårigheter är det däremot så att de dikterade berättelserna fortsätter att vara både längre och bättre. Detta menar författarna tyder på att elever med dyslexi och läs- och skrivsvårigheter har god förmåga att planera och formulera en text, även om man inte kan se detta i deras handskrivna alster. Genom att låta dessa elever använda sig av kompenserande datorhjälpmedel ger man dem möjligheter och förutsättningar att lämna ifrån sig skrivna texter som gör dem rättvisa. Sammanfattningsvis kan man se att forskarna är ense om att kompensatoriska datorhjälpmedel bör integreras i undervisningen för elever med betydande läs- och skrivsvårigheter. Detta för att eleverna skall ha rättvisa förutsättningar för att kunna tillgodogöra sig kunskaper och utvecklas språkligt.
2.3.2 Effekter av datorhjälpmedel i skolpraktiken
Ett projekt som genomförts i Damsby 1993-94 som handlar om utvärdering av datorn som pedagogiskt hjälpmedel för elever med grava läs- och skrivsvårigheter, visar att eleverna genomgående förbättrade sin läshastighet, läsförståelse och stavning, men fortfarande hade svårigheter vid det tvååriga projektets slut (Föhrer& Magnusson 2000:7).
Föhrer och Magnusson (2000) beskriver även ett annat projekt som syftade att undersöka effekten av kompensatoriskt stöd vid studier för personer med betydande läs- och skrivsvårigheter. Syftet var att elever med grava läs- och skrivsvårigheter skulle använda dator med anpassad programvara, som personligt kompensatoriskt hjälpmedel i det vardagliga
skolarbetet. Eleverna fick utbildning på instrumenten och tillgång till kontakt och erfarenhetsutbyte med vuxna dyslektiker. Eleverna fick också själva formulera önskemål, vad det gällde investeringar av ytterliggare hjälpmedel. De elever som inte hade tillgång till dator hemma fick detta åtgärdat, men det stod tydligt under projektets gång att det hade varit smidigare med en bärbar utrustning som eleverna kunnat bära med sig både mellan klassrummen i skolan och mellan skolan och hemmet. Lärare som var involverade i projektet påpekade att datoranvändning kräver mycket lärarstöd och att eleverna även måste lära sig att reflektera över sitt eget sätt att lära. Vidare beskriver författarna hur tekniskt stöd inte bara förbättrade elevernas resultat utan även stärkte deras självförtroende och självkänsla. Detta förstärks även av Bonns studie (2006) som också visar att användningen av kompenserande hjälpmedel ger eleven bättre förutsättningar att klara skolarbetet, samt stärker elevens självförtroende och delaktighet. Gustafsson och Jaenssons (2006) undersökning om elevers uppfattningar av att använda kompenserande läshjälpmedel ger också liknande resultat. Hela elevgruppen ansåg sig här ha ökat sin hastighet att ta till sig text, förbättrat sitt ordförråd och sin förståelse och därmed förändrat sin totala lärsituation i positiv riktning.
Föhrer och Magnusson (2000) visar på att det inte räcker med att få tillgång till kompensatoriska hjälpmedel för att eleverna ska lyckas med sina studier. Det är även en förutsättning att eleverna är studiemotiverade och verkligt intresserade av att använda sina instrument för att datorhjälpmedlen skall verka för en positiv språkutveckling. Författarna påpekar också hur viktigt det är att elevens omgivning, det vill säga lärare, klasskompisar och föräldrar, är engagerade och förstående. Teknik, motivation och mänskligt stöd måste alltså gå hand i hand vid studier för att läs- och skrivsvårigheter ska kunna överbyggas.
Lässvaga elever har svårt att tillgodogöra sig kunskap från en text, då de fokuserar mer på texten i sig än på dess innehåll, menar Henricson (2006). Han har undersökt om användandet av ViTex (programmet skanning, tolkning till text och talsyntes i ett steg) kan underlätta skolarbetet för elever med bristande avkodningsförmåga när huvudsyftet med läsningen är inhämtande av fakta från läroböcker. Studien bygger på både elev- och lärarintervjuer. Resultatet visar att det läskompensatoriska datorstödet används kontinuerligt av eleverna. I de tidigare årskurserna används stödet direkt i klassrumssituationen, där även själva inskanningsprocessen utförs, medan själva inskanningsprocessen i senare årskurser sker på annan plats. Generellt är eleverna i undersökningen mer nöjda med den läshjälp programmet Vitex ger, än vad lärarna är. ”Lärarna har tendens att se det läskompensatoriska stödet som eleven har som en högst tillfällig lösning, eleven är ju fortfarande i läs- och
skrivsvårigheter” (2006:129). Lärarna upplever också att det kan vara svårt att finna fungerande rutiner kring arbetet med inskanningen av lärobokstexter.
”För att arbetet med det läskompensatoriska programmet ViTex skall fungera, på ett för eleven pedagogiskt stödjande sätt, måste lärarna vara insatta i programmets möjligheter och begränsningar. Kravet på god framförhållning över vad som behöver skannas in är väsentligt. Det är lättare att finna en väl fungerande process i de tidigare årskurserna än i de senare” (Henricsson 2006:122).
Påfallande många av eleverna i studien var mycket intresserande av läsning. I vilken grad detta kan tillskrivas de möjligheter som ett läskompensatoriskt stöd har gett är dock svårt att svara på, men rimligen borde det läskompensatoriska stödet starkt ha bidragit till elevernas fortsatta intresse för läsning. Att samtliga elever med hjälp av det läskompensatoriska stödet idag läser texter med högre svårighetsgrad än tidigare är alla intervjuade lärare ense om.
Eleverna i studien använde samma läroböcker som sina klasskamrater, vilket enligt lärarna vore en omöjlighet om inte lässtödet fanns tillgängligt (2006:128).
Sandell m.fl. (2002) beskriver en pilotstudie som genomförts för projektet Läsutveckling Kronoberg år 2000 till 2001. Studien eftersträvade att undersöka hur olika datorhjälpmedel skulle kunna underlätta läsning och skrivning för unga elever (årskurserna 4-8) med grava läs- och skrivsvårigheter. Målgruppen var lässvaga, svenska elever med grava fonologiska problem. Elever med uppenbart låg begåvning och elever med annat hemspråk uteslöts.
Sammantaget medverkade 12 elever från sju olika skolor. Eleverna försågs med datorer och deras lärare fick utbildning i kompensatoriska datorhjälpmedel. Flertalet elever ansåg sig ha haft nytta av utrustningen. Det som uppskattades mest var talsyntes, stavningsprogram och bandspelare. Några av de yngsta eleverna ansåg att det tog för lång tid att få igång datorerna för att läsa text och föredrog därför att läsa själva. Bandspelaren ansågs vara lättast att använda och eleverna kunde med denna till exempel spela in lärarens instruktioner. En del elever uppskattade möjligheten att klara sig själva och inte alltid behöva be om hjälp och både självförtroende och motivation ökade. Flera av eleverna beskrev att det blivit enklare att följa skolarbetet sedan de börjat använda de nya instrumenten. Läraråsikter redovisades också och förstärkte elevernas uppfattningar. De ville fortsätta att använda hjälpmedlen även i nya elevgrupper eftersom de ansåg att eleverna blivit hjälpta av att vara med i projektet.
Författarna menar att lärarnas egna kunskaper är avgörande för om och hur hjälpmedlen kommer att fungera i lärsituationen för de yngre eleverna även i framtiden.
Sammanfattningsvis tyder forskning på positiva effekter av datorhjälpmedel i skolpraktiken.
Undersökningar bekräftar att eleverna inte bara förbättrar sin läshastighet, läsförståelse och stavning utan även sitt intresse för läsning. Studier visar också på ökat självförtroende och motivation hos de undersökta eleverna. Motivation tillsammans med intresse och förmåga att reflektera över sitt eget lärande ses av lärare och forskare som en förutsättning för att en positiv språkutveckling skall ske. Det framgår också att det behövs utbildade, intresserade och kompetenta lärare samt stöd och engagemang av elevens klasskamrater och föräldrar för att kompensatoriska datorhjälpmedel skall ha möjligheter att fungera för en positiv språkutveckling.
2.3.3 Uppfattningar och kompetens kring kompensatoriska datorhjälpmedel
Rönnåsen och Ekstedt (2006) har undersökt personals kompetens och inställning till kompenserande hjälpmedel för elever med läs- och skrivsvårigheter. De har även tittat på hur omfattande dessa instrument används i alla kommunala grundskolor, i sex olika kommuner.
Resultatet av studien visar att väldigt få elever har tillgång till kompensatoriska datorhjälpmedel och där datorn används i undervisningen används den mest till textbehandling, rättstavning och färdighetsträning. Författarna anser att skolornas pedagoger måste höja sin kompetens vad det gäller kompensatoriska datorhjälpmedel för att de ska kunna anpassa användandet av instrumenten till varje elevs egna förutsättningar och behov.
Bonn (2006) utvärderat effekterna av just en sådan utbildning som 83 lärare, verksamma inom grundskolan fått genom att delta i ett projekt om kompenserande datorhjälpmedel för elever med läs- och skrivsvårigheter. Nästan alla lärarna i undersökningen ansåg att utbildningen gett dem bättre förutsättningar att möta elevernas behov. Tilltron till kompensatoriska datorhjälpmedel var även större än vad arbetssätt och organisation i skolan tillät för att eleverna skulle kunna använda datorhjälpmedlen i det vardagliga skolarbetet.
Gustafsson och Jaensson (2006) har studerat elevers uppfattningar av att använda kompenserande läshjälpmedel. Författarna intervjuade sex elever med läs- och skrivsvårigheter eller dyslexi som studerade i grundskolans årskurs 7-9 eller gymnasieskolan.
Studien visar att eleverna hade goda kunskaper kring läskompensation och hade goda erfarenheter av sina hjälpmedel. Trots detta ville inte eleverna använda sin utrustning fullt ut på grund av att de inte alltid kände sig förstådda och respekterade. Flera uttryckte också en ledsnad av att känna sig” annorlunda” än klasskamraterna. Författarna menar att ytterliggare forskning behövs kring elevers självbild och hur kompenserande läshjälpmedel kan bli ett naturligt och självklart redskap i lärsituationen.
Av ovanstående studier framgår det att arbetssätt och organisation påverkar i vilken utsträckning man använder sig av kompensatoriska datorhjälpmedel i skolpraktiken.
Undersökningarna visar också att lärare och elevers kompetens och uppfattningar kring kompensatoriska datorhjälpmedel har och får konsekvenser över om och hur datorhjälpmedlen används i undervisningen.
3 Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka elevers och deras lärares uppfattningar av att använda kompenserande datorhjälpmedel i skolpraktiken. Eleverna i undersökningen har alla betydande läs- och skrivsvårigheter. Jag vill titta närmare på vilka instrument som används av eleverna, samt i vilka sammanhang de används. Undersökningen avser också att ge kunskap om vad eleverna och deras lärare uppfattar som för- och nackdelar med att använda instrumenten i språkanvändningen.
Frågeställningar:
• Vilka kompenserande datorhjälpmedel används av eleverna med läs- och skrivsvårigheter och i vilka sammanhang?
• Vad ser lärare och elever för negativa och positiva konsekvenser med användandet av datorhjälpmedel?
4 Metod
Jag har valt att använda mig av kvalitativa intervjuer för att få svar på mina frågeställningar.