Tidigare forskning - Olika konflikter kräver olika bedömning

Nedan presenteras några modeller för konflikthantering inriktad på studiens syfte om forskning om pedagogers erfarenheter kring konflikthantering bland barn i

skolverksamhet, utifrån gjorda artikelsökningar (se Bilaga 1). De studier som redovisas bygger samtliga på genomförda observationer med olika elevgrupper.

2.1 Forskares syn om konflikter och konflikthantering bland barn i skolan

Holden (1997) tar upp det faktum att konflikter och våld bland barn förekommer ute på skolorna och även i grundskolan, på lågstadiet bland småbarn mellan 7–9 år. Vi väljer dock att inte lägga större vikt på problemet och tar inte riktigt tag i det förrän barnen når upp till gymnasienivå. Vi löser konflikterna som uppstår och efteråt lägger vi ingen större vikt vid saken. Holden (1997) framhåller att han skapade en ”läroplan”, en mall

som heter ”elever mot våld” och som är tänkt för att ge pedagoger ännu fler verktyg när det kommer till konflikter och konflikthantering mellan barn. Programmet riktar sig till elever på låg och mellanstadiet och syftet är att eleverna själva ska lära sig att hantera konflikterna med varandra på ett bra och fredligt sätt utan att barnen börjar slåss.

Adams och Wittmer (2012) konstaterar att många lärare har framgångsrika

problemlösningsstrategier som presenterar fem olika steg till att lösa ett problem eller en konflikt som uppstår bland barn. Syftet är att barnen själva ska börja ställa frågor till sig själva och söka svar på egen hand för att barnen själva ska komma fram till en lösning på problemet som uppstår. De olika stegen enligt författarna (ibid.) ser ut såhär:

1. Vad är problemet? Det första steget i denna problemlösningsstrategi går ut på att identifiera problemet eller konflikten och här är det viktigt att lyssna på alla inblandande barn och låta de komma till tals och få ge sin syn på saken. Detta är en process som bidrar till att förstå konfliktens innebörd och varför konflikten uppstod. Lärarens roll i detta steg är att försöka hjälpa barnen att anpassa sig till varandras känslor och behov för att i sin tur kunna omdefiniera, dvs. förstå att konflikten uppstod för att båda barnen vill ha en och samma sak på samma gång. 2. Vad kan jag göra? Steg nummer två på denna strategi innebär att lärare uppmuntrar en massa idéer till barnen utan att läraren utvärderar eller bedömer de tidigare förslagna lösningarna de har gett barnen. Det är jättebra att barnen själva kommer med en massa förslag och idéer, både bra och dåliga förslag från barnens sida bör uppmuntras, barnen tränas på att förstå och lär sig

konsekvenserna av ett aggressivt beteende och av att ta till våld. 3. Vad kan hända om…? Det här är steget där barnen i klassen utvärderar alla idéer de har kommit med genom att eleverna tillsammans med läraren framställer konsekvenser för varje lösning.

Här bör läraren kliva in och besvara alla olämpliga förslag och lösningar har kommit med och i sin tur förklara varför dessa lösningar inte fungerar.4. Välja en lösning och använda den. När barnen tillsammans med läraren har kommit fram till en bra

lösningsstrategi behöver de tillsammans avgöra för hur planen ska genomföras framgångsrikt. När en lösning är vald blir lärarens roll att verbalisera den valda

lösningen. Det är viktigt att läraren håller koll på barnens framsteg för att kunna trygga att lösningsstrategin som är vald både utav barnen och läraren följs. 5. Funkar

strategin? Om inte, vad kan jag göra nu? Detta är det sista, utvärderande steg i problemlösningsstrategin. Barnen har en möjlighet att begrunda över hur väl deras och lärarens plan för lösningsstrategin har fungerat. Vad har barnen för tankar och känslor?

Utifall att ett barn är missnöjd med resultatet kan barnet utan problem pröva en annan lösning istället. Således kommer barnet behöva återgå till alla fem steg på nytt.

Holton (2002) pekar på en process som lärare kan använda för att hantera konflikter på ett effektivt sätt i klassrummet. Processen kan ta timmar, veckor eller till och med månader, allt beroende på vilken typ av konflikt det gäller och konfliktens

svårighetsgrad. Att väl sätta sig in i konflikten för att förstå dess innebörd är värt all tid.

Läraren kommer att kunna förstå det verkliga problemet bakom konflikten endast när läraren tar väl tid för att sätta sig in i konflikten kommer läraren att kunna agera

ordentligt och verkligen lösa problemet istället för bara ”sätta ett plåster på såren”, alltså att snabbt försöka se till att barnen blir sams utan att gå djupt in i problemet. Förstår läraren konflikten och hanterar den på ett riktigt bra och effektivt sätt lär just denna konflikt sannolikt inte upprepa sig. Holton (2002) presenterar tre olika delar i sin modell för konflikthantering: 1. Problemidentifiering 2. Lösningsidentifiering 3.

Implementering av en lösning. För att konflikten ska kunna hanteras ordentligt är det viktigt att använda sig av alla tre steg och inte utelämna något.

Problemidentifiering innebär att ta reda på vilka som är inblandade. Det är dessa personer som ska identifieras i konflikthanteringen och lika viktigt är att identifiera vilka som inte är inblandade. För att komma till botten med problemet är det viktigt att samla information från de som är inblandade i konflikten. Det går att tänka på en konflikt som en skogsbrand, läraren behöver ta tag i konflikten omedelbart för annars kommer konflikten att spridas och bli större samt förvärras (Holton,2002).

Lösningsidentifiering innebär enligt Holton (2002) att utvecklingen att hitta lösningar inte är en enkel process. Nödvändiga delar av denna fas i processen är att få parterna att kommunicera och att samarbeta. En positiv attityd och en bra inställning är viktigt av både läraren och de iblandande i konflikten. Alla inblandade i konflikten behöver komma överens om att lösa konflikten. Gällande konflikter finns det aldrig endast ett sätt att lösa en konflikt på. En gemensam idékläckning s.k. ”brainstorming” är en bra metod för att utveckla alternativ. Emellanåt är det bra att använda sig av andra personer (förutom dem som är iblandade i konflikten) som också kan komma med alternativ. För att dra slutsatsen av vilka av dessa lösningar som är ”bäst” är det nödvändigt att

identifiera lämpliga kriterier och använda dessa.

Holton (2002) lyfter fram att eleverna bar basebollmössor i klassrummet och läraren påpekade ett flertal gånger för eleverna varför kepsar inte ska vara på i klassrummet, vilket ledde till konflikter många gånger. Det ledde fram till processtänkande med implementering av en lösning. Den innebär enligt Holton (ibid.) att när läraren och övriga iblandande parter har kommit fram till en bra och sund lösning är det viktigt att gå i mål med lösningen. Här är det viktigt att vara utmärkande i en handlingsplan. Ett antal frågor bör enligt Holton (ibid.) tas upp här: Vem kommer vara involverad gällande implementeringen av lösningarna? Vad behöver göras exakt? När ska parterna agera?

Vem är ansvarig för att förmedla skillnader mellan parterna?

Sloane (1998) i sin tur prövade en idé efter att ha observerat 7-8 åringar som under en period dagligen spelade fotboll men barnen spelade grovt. Någon blev skadad vid varje match. Forskaren noterade att lärarna ständigt var tvungna att lösa dispyter, trösta elever och ha ständigt koll. Sloane (ibid.) hävdar att om lärare ordnar med framgångsrika program för disciplin och hur ett klassrum ska hanteras, leder det i sin tur till att barnen blir delaktiga i byggandet av en positiv och effektiv klassrumsmiljö. Lärare som endast skapar en massa regler kommer att spendera stora delar av sin tid att verkställa dem, också genom straff för att se till att reglerna följs. Lärare som istället involverar eleverna i att tänka igenom beslut som är baserat på barnens beteende hjälper dem att utveckla värden. Då problem uppstår använder de lärarna en konfliktlösning för att hjälpa barnen att ta sitt ansvar för att göra saker rätt. Konfliktlösningar leder till kunskap om olika problemlösningstekniker på ett vis som leder till en hög grad av engagemang både för lärare och elever. Barnen får hjälp att lösa spontana meningsskiljaktigheter på ett sätt som underlättar utarbetandet av framtida svårigheter. Barn lär sig att även ta ansvar för sitt eget individuella beteende när de hamnar i konflikter som måste lösas.

Det är bra och viktigt att lärare ingriper, när de ser konflikter mellan elever, å andra sidan är det likväl viktigt att lärare inte är för snabba med att ingripa eftersom det är bra att barn lär sig att hantera och lösa konflikterna själva, lärare bör med andra ord ingripa lagom ofta för att säkerställa att inget barn hamnar negativ rekursiv cirkel. Hur ofta en lärare kan och bör ingripa i en konfliktsituation mellan barn varierar från situation till situation. När elever hamnar i konflikter kan de ibland behöva prata, uttrycka sina känslor eller till och med komma med idéer för lösningar på konflikten. Är konflikten däremot allvarlig, på så vis att elever börjar slåss behöver läraren gripa in omedelbart och insistera att våld aldrig någonsin är okej. Med andra ord gäller det enligt Sloane

(ibid.) att hitta balansen dels för hur ofta en lärare bör ingripa i en konflikt mellan barn och dels för att låta barn försöka lösa konflikten på egen hand.

Lundeberg, Emmett, Osland och Lindquist (1997) kom fram till så kallade öppna klassrumsmöten där eleverna ska kunna lösa alla vardagliga konflikter mellan barn som t.ex. att retas, hur ska en sådana konflikt lösas? Öppna klassrumsmöten är schemalagda och läraren tillsammans med eleverna träffas och sitter tillsammans i en cirkel för att diskutera viktiga ämnen. Syftet med dessa öppna möten är att uppmuntra eleverna att hitta lösningar på problemen som uppstår, meningen är inte att hitta mängder med fel eller att lägga skulden på någon enstaka elev. Grundregler är nödvändiga för att garantera allas rätt att tala på mötena (naturligtvis behöver inte någon elev tala om denne inte skulle vilja), att allt som sägs på mötena stannar enbart hos läraren och eleverna, och att ingen ska tryckas ner. De öppna mötena är strukturerade, granskningen av grundreglerna förflyttas till en ”uppvärmd” fråge eller ej tidsbegränsad uttalande för att uppmuntra en mångfald av perspektiv till att personifiera ämnet och slutligen uppmana studenterna på något sätt. Mötesordningen läggs upp på följande viss:

- Uppvärmningsfrågor vilket ger alla elever en chans att prata. Frågorna bör vara

”säkra”, frågor där alla elever känner att de kan bidra med något.

- Begränsande frågor här tas en startpunkt fram i vilken alla är överens om ämnet och dess begränsning, som t.ex. ”vad är att retas”?

- Personliga frågor skapa engagemang, relevans, och en ivrighet av att få dela med sig, idéer och erfarenheter som t.ex. ”när blev du retad sist”?

- Utmanande frågor, hjälper eleverna att komma på alternativ och att praktiskt tillämpa allt som eleverna har lärt sig på mötet (Lundeberg et al., 1997).

Sammanfattningsvis avseende de olika forskarnas modeller för konflikthantering, som baseras på forskning om pedagogers erfarenheter kring konflikthantering bland barn i skolverksamhet, går det att konstatera att dessa är inriktade på att skapa struktur för problemlösning. Det handlar ofta om olika steg och handlingsplaner för att finna vägar som utmynnar i olika steg för att lösa konflikten. Holden (1997) framhåller att han skapade en ”läroplan”, en mall som heter ”elever mot våld” och som är tänkt för att ge pedagoger verktyg. Adams och Wittmer (2012) erbjuder problemlösningsstrategier och presenterar fem olika steg till att lösa en konflikt som uppstår bland barn. Holton (2002)

lyfter fram en process som lärare kan använda för att hantera konflikter på ett effektivt sätt i klassrummet. Sloane (1998) lanserar program för disciplin och hur ett klassrum ska hanteras för att barnen ska bli delaktiga i byggandet av en positiv och effektiv klassrumsmiljö. Lundeberg et al. (1997) presenterar konfliktlösning i formen schemalagda öppna klassrumsmöten där eleverna ska kunna lösa alla vardagliga

konflikter. Modeller av olika slag kan ge uppslag till hur det är möjligt att möta och lösa konflikter bland elever men däri ligger även en risk, enligt min mening. Risken är att det hela blir ett recept som följs i blindo för hur man ska agera för att lösa konflikter.

Risken blir att läraren tappar sin egen bedömningsförmåga och kritiskt tänkande kring vad som är relevant för att lösa en specifik konflikt.

3. Teorianknytning

Studien utgår från ett socialpsykologiskt perspektiv. Socialpsykologins syfte är att ge en vetenskaplig förståelse och förklaring av gärningarna människor utför (detta både när människan är ensam men också i gemenskap med andra människor) och innebörden som tillskrivs handlingarna. Människan är en social varelse och människans sociala beteende är av den orsaken beroende av psykologiska som sociala processer. På grund därav är teorin en social psykologi (Nilsson, 2015).

Thornberg (2013) konstaterar hur betydelsefullt det är med konflikter med jämnåriga för att den sociala kompetensen ska kunna formas och utvecklas. Barnen får genom dessa sociala situationer en bättre uppfattning av vad de kan förvänta sig av varandra i sättet att vara vänner. Att lösa konflikter skickligt sammanhänger med att vara skicklig på att bilda och upprätthålla vänskapsrelationer.

Om konflikter hanteras olämpligt konstant kan det bidra till att det blir svårt i relationer med jämnåriga vilket i sin tur leder till aggression, mobbning, och utanförskap.

Som pedagog är det viktigt att inte vara alltför snabb med att skapa sämja mellan eleverna och inte heller vara för snabb med att eleverna ska säga ”förlåt” till varandra efter en konflikt eftersom pedagogen då riskerar att inte alls lösa konflikten mellan eleverna. Resultatet blir istället det motsatta att stridigheterna och alla upprivna känslor finns kvar hos eleverna, läraren har i detta fall enbart sopat dem under mattan. En annan nackdel blir att eleverna får i och med pedagogens agerande inte heller några

möjligheter att i en sådan situation skaffa sig lämpliga strategier för att själva kunna hantera konflikter. En ytlig konsensus uppnås, med andra ord en konsensus enbart på låtsas (Thornberg, 2013).

Vikten av konflikter för att utveckla social kompetens

Thornberg (2013) menar att barn som har förmågan att kunna fungera försonade, att bjuda till och offra en del av sig själva efter en avslutad konfliktsituation associeras med social kompetens och i sin tur leder detta till att risken för att konflikten ska spåra ur och att mer våldsam aggressivitet ska uppkomma minskar. Hur en konflikt kommer att utveckla sig beror på hur alla inblandade i konflikten tolkar, tänker, vill och känner under resans gång.

Enligt Thornberg (2013) är social kognition ett perspektiv som har många anhängare inom socialpsykologin. Begreppet social kognition avser två saker. För det första avser begreppet kunskap, antaganden, tankar, och idéer som människor har om sig själva och deras omvärld. För det andra är kognitioner de intellektuella processer genom vilka information omvandlas (processas) och kunskap utvecklas hos individer.

I detta inkluderas perception (med perception menas hur information uppmärksammas och tolkas), minne och tänkande. Social kognition är ett perspektiv som intresserar sig för hur individens kognitioner påverkas av sociala situationer och sammanhang, samt hur individers handlade påverkas av kognitioner i sociala sammanhang (Thornberg, 2013).

4. Metod

I följande avsnitt presenteras inledningsvis en motivering av den valda

datainsamlingsmetod kopplat till studiens genomförande som följs av förklaring av urvalet. Därefter kommer en beskrivning av studiens genomförande i

detaljdatabearbetning och även etiska överväganden redovisas. Slutligen presenteras studiens upplägg i förhållande till studiens validitet och reliabilitet.

4.1 Val av datainsamlingsmetod och genomförande

Valet av empiri sporrades utifrån studiens syfte om att framhäva typen av

konflikthantering som förekommer i skol- och fritidsverksamhet på den valda och sedan undersökta skolan. Jag valde därför ett upplägg och datainsamlingsmetod som jag ansåg fungerade i linje med mitt valda teoretiska perspektiv. Socialpsykologins syfte är att ge en vetenskaplig förståelse och förklaring av gärningarna människor utför. Enligt Thornberg (2013) är social kognition ett perspektiv som avser två saker. För det första avser begreppet kunskap, antaganden, tankar, och idéer som människor har om sig själva och deras omvärld. Jag valde därför att intervjua lärarna för att samla in deras erfarenheter om den konflikthantering som råder. Studiens empiri består av svar från intervjuer med personal på den undersökta skolan. Personalens kunskap, antaganden, tankar och idéer har jag överfört från intervju i anteckningar med hjälp av papper och penna, telefonintervjuer samt med inspelning med telefonen.

Vid intervjutillfället utgick jag från semistrukturerade intervjuer där jag hade en lista med frågor som skulle ställas till intervjupersonerna. Samtidigt hade intervjupersonerna en stor frihet att utforma alla svar på deras egna sätt vilket även Bryman (2016) styrker.

Bryman (2016) menar att en sådan intervjuprocess är flexibel och att betoningen också behöver ligga på hur intervjupersonen uppfattar och tolkar frågor och skeenden, med andra ord handlar det om det som intervjupersonen anser vara viktigt vid en förklaring och förståelse av händelser, mönster och beteenden. Jag menar att utforma

semistrukturerade intervjuer var lämpligt för mitt val av metod. Det fungerade väl eftersom intervjupersonerna kunde utforma svaren på sitt eget sätt men också för att jag som intervjuare kunde ställa frågor som inte ingick, med andra ord följdfrågor. För att en semistrukturerad intervju ska fungera väl är det ytterst viktigt att intervjuaren i god tid är förberedd och har en uppsättning av frågor vilka är formulerade samt att

intervjuaren är benägen att ställa följdfrågor (Bryman, 2016).

Fördelen med inspelning vid intervjutillfällena är att samtalen finns sparade och detta möjliggjorde i sin tur att jag kunde lyssna på alla inspelningar flera gånger. Nackdelen med att spela in intervjuer är att de intervjuade kan bringas ur fattning, de kan bli oroliga eller också självmedvetna över själva tanken på att deras ord bevaras åt eftervärlden (Bryman,2016).

För att undvika störningar eller tekniska problem säkerställde jag detta genom att se till att jag och intervjupersonerna satt enskilt i ett rum där vi visste att vi inte skulle bli störda. Jag såg även till att mobilen var fulladdad och stängde av onödiga ljud såsom aviseringar dessutom prövade jag ljudet och ljudinspelningen innan för att se att allting funkade som det skulle. Bryman (2016) menar att det finns praktiska detaljer som är viktiga att tänka på innan intervjun genomförs och en sådan detalj innebär att ha en bra bandspelare och att intervjun genomförs i en lugn och ostörd miljö.

Enligt Bryman (2016) finns det också fördelar med telefonintervjuer såsom att det är billigare via telefon när det inte går att få tag på individer, en annan fördel är att det är lättare att ställa och svara på känsliga frågor via telefon eftersom intervjuare och svarare inte är fysiskt närvarande för varandra. Nackdelarna är det är lättare att avsluta en intervju via telefon samt att det inte går att se intervjupersonens kroppsspråk och på hur denne reagerar på en fråga. Jag blev tvungen att intervjua två av personalen via telefon eftersom dessa två inte hade möjlighet att fysiskt närvara på plats för intervju.

Det funkande men då jag inte kunde se deras ansiktsuttryck eller kroppsspråk kunde jag inte veta hur dem reagerade och kände när jag ställde frågorna.

4.2 Urval

Då studien riktar sig mot lärares konflikthantering inom skolan och fritidshemmet kontaktade jag sammanlagt 15 skolor. Skolorna är belägna i mellersta Sverige och ligger i samma kommun och område samt drivs i både kommunal och fristående regi.

Jag gjorde åtskilliga försök att vara på någon/några andra skolor men misslyckades.

Cheferna till de 15 utvalda skolorna kontaktades via mejl och ett brev om medgivande inför studie (se bilaga 2) där blev de informerade om studiens syfte, samt en förfrågan om de hade något intresse av att delta. Av dessa 15 skolor som kontaktades var enbart en skola som ställde sig positivt till att delta i studien. Förhoppningen var att kunna jämföra konflikthantering på olika skolor med varandra men det visade sig omöjligt.

Dessvärre var det mycket svårt att få skolarna och dess personal att ställa upp på

In document Olika konflikter kräver olika bedömning (Page 7-21)