Tidigt 2000-tal:

5.2.1 FÖRSVARSPROPOSITION 1999/2000:30 DET NYA FÖRSVARET

Propositionen som regeringen lade för millennieskiftet inleds med ett förslag om att materiel för totalförsvaret kan sparas in. De hänvisar till omvärldsläget och hur det skapar möjligheten att dra ned på resurserna på framför allt försvarsmateriel. Försvarsmateriel är ett vitt begrepp och inbegriper allt från vapen till krigsmateriel men även beredskapsmateriell. Därav påverkar detta även den civila beredskapen och alltså det civila försvaret. I och med att regeringen vill dra ner på resurser ser de även hur självförsörjningen av material kommer att minska. För att på så sätt få tag på material som behövs föreslås att internationellt samarbete ska upprättas.

24

“Detta kan uppnås bl.a. genom en framsynt materielförsörjnings- och forskningsprocess i internationellt samarbete kombinerad med insatser för att säkra egna strategiska kompetenser.”

(Prop.1999/2000:30, s. 16).

Det finns två argument som görs i detta fall. Det första belyser omvärldsläget och kategoriseras därför in under Politisk-strategiska argumentationer. Det andra argumentet som görs för att kunna möjliggöra resursminskningar är att de belyser det internationella samarbetet som en lösning. Genom att ha internationellt samarbete behöver inte Sverige enskilt stå för kostnaderna för det material som de behöver. Argumentationen som görs här skulle kategoriseras som Kulturbaserade argument. I detta fall eftersom internationellt samarbete blivit normen sedan Sverige gick med i EU. Således ligger det i tiden att samarbete länder emellan är vägen framåt.

Fler Politisk-strategiska argument återkommer sedan i propositionen när regeringen föreslår att omvärldens utseende minskar behovet av ett lika omfattande civilförsvar. Vad de då praktiskt vill genomföra är en minskning av antalet totalförsvarspliktiga med civilplikt. De vill därtill också dra ned på antalet som blir utbildade inom det civila försvaret kraftigt (Ibid., s. 114–115). Vad detta praktiskt betyder är att allt färre blir utbildade och får en kompetens i vad civilt försvar och beredskap innebär. Detta är en del av avvecklingen av det civila försvaret som resulterar i att stora resurser kan omfördelas på andra politikområden. Sättet att argumentera kopplas till att behovet inte längre finns i en tid av fred.

Den mest omfattande och betydande förändringen som genomförs kopplat till det civila försvaret i denna proposition är att ledningsstrukturen helt görs om. Civilförsvaret hade på en högre regional nivå i landet Civilbefälhavare som var kopplade till varje civilområde. Dessa Civilbefälhavare var med andra ord de som skulle organisera det civila försvaret från högre nivå. I propositionen föreslås hur Civilbefälhavare kommer att avskaffas helt. Vad detta illustrerar är att civilförsvarets nedmontering verkligen tar fart genom att inte längre ha en central ledning som organiserar arbetet. Regeringen motiverar beslutet utifrån att civilförsvaret inte är en myndighet utan flertalet aktörer som måste samordnas. Att då ha civilbefälhavare kvar skapar en vertikal hierarki, med under- samt överordnade inom ledningen som regeringen menar att de inte längre vill se.

25

“den förändrade hotbilden ställer krav på en ny form av ledningsstruktur inom det civila försvaret.”

(Ibid., s 134).

På nytt ser vi hur regeringen motiverar den systematiska nedmonteringen av det civila försvaret med politisk-strategiska argument om att hoten från främmande makt har avtagit. De klär dessutom in förslagen som en omstrukturering om över- och underordnade när det i själva verket rör sig om rena ekonomiska åtstramningar av resurser.

5.2.2 MOTION 1999/2000:Fö 32 Totalförsvaret (Kristdemokraterna)

Kristdemokraterna ställer sig i denna motion kritisk mot de nedskärningar som görs av regeringen beträffande civilförsvaret. De upplever inte att regeringen gjort en tillräcklig konsekvensanalys av hur den stora nedskärningen samt omorganisation som civilförsvaret går igenom kommer att resultera i. Därav anser Kristdemokraterna att det måste tillsättas en parlamentarisk utredning som är mer omfattande än tidigare och som måste se närmre på civilförsvarets roll samt arbetsuppgifter, och dessutom hur beredskapen påverkas och står sig mot påfrestningar och kris. Kristdemokraterna lyfter en ytterligare detalj om problematiken med att många utländska bolag äger delar av vitala samhällsfunktioner som kommer att vara av stor vikt i tider av kris, krig eller andra angrepp. Inte minst pekar de på elförsörjning och transporter. Problematiken i att bibehålla infrastrukturen under kris när det till stora delar ägs av utländska bolag kan, enligt kristdemokraterna, komma att bli problematiskt (Motion 1999/2000:Fö 32). De lägger dock inga tydliga egna förslag förutom att de vill se en omfattande utredning kring civilförsvaret samt att de vill att

“civila försvaret måste bli tydligare beträffande elförsörjningens risker och hur de kan förebyggas.” (Ibid.).

5.2.3 MOTION 1999/2000:Fö 205 Totalförsvaret (Vänsterpartiet)

Vänsterpartiet står över lag på regeringens sida i arbetet med att montera ned totalförsvaret. De hänvisar till:

26

“Den positiva säkerhetspolitiska utvecklingen, som pågått under 1990-talet i Europa...” (Motion 1999/2000:Fö 205).

Vilket medför att argumentationen hos Vänsterpartiet grundar sig i ett Politisk-strategiskt sätt att argumentera på. Däremot, trots att Vänsterpartiet ser positivt på de ekonomiska nedskärningarna som genomförs framhåller de en del kritik i motionen. Vänsterpartiet tycker att regeringens prioriteringar i vad som först skall skäras ned upplevs som felaktiga. Vänsterpartiet förordar att det militära försvaret ska vara mål för de största nedskärningarna och inte civilförsvaret som de menar att regeringen föreslår. Vänsterpartiet är således mer angelägna att tydligare dra in på resurserna för det militära försvaret och samtidigt inte lika mycket på civilförsvaret. Den civila nedmonteringen anses ske i alltför hög takt i regeringens proposition. De besparingar som vill genomföras för befolkningsskyddet, det vill säga skyddsrummen, vill Vänsterpartiet ändå lyfta som klokt. De menar att ett invasionsförsvar inte längre är angeläget och en sådan argumentation kan härledas till Teknologibaserade-argument då angreppen i modern tid ser annorlunda ut och en del i det är att vapenteknologin förändrat krigsföringen.

5.2.4 MOTION 1999/2000:Fö 212 Totalförsvaret (Kristdemokraterna)

Kristdemokraterna lägger ytterligare en motion där de kritiserar regeringens syn och förslag till anslagen och strukturen för civilförsvaret. Kristdemokraterna lyfter hur de upplever det som oerhört märkligt att i samma stund som det militära försvaret görs om då även samtidigt passa på att nedmontera och vid samma tillfälle omstrukturera hela det civila försvaret. De finner detta sätt att hantera svensk säkerhets- och beredskapspolitik som obegriplig. Att regeringen dessutom inte låtit utreda de konsekvenser som de omfattande förändringarna kommer att leda till vill Kristdemokraterna återigen återkomma till. De påpekar också förslaget att om man vill göra totalförsvaret mer effektivt, då i stället koppla Försvarsmakten närmare Länsstyrelserna för att på så sätt få ett effektivare arbete där gemensamma resurser smidigare kan nyttjas. Kristdemokraterna finner regeringens proposition angående det civila försvaret som

“...ett intryck av osäkerhet

och en känsla av att läget inte är under kontroll.” (Motion 1999/2000:Fö 212).

27

5.2.5 FÖRSVARSUTSKOTTETS BETÄNKANDE 1999/2000:FöU2

Som svar på hur regeringen anser att Sveriges civilförsvar skall utformas och organiseras, det vill säga som svar på regeringens proposition gällande det civila försvaret skriver försvarsutskottet i sitt betänkande följande:

“Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anför om det civila försvaret.” (Bet.1999/2000:FöU2, s. 197).

Citatet ovan är alltså det enda försvarsutskottet skriver om det civila försvaret. Utskottet håller därmed oavkortat med regeringen och de förslag samt argument som de lagt fram i propositionen. Betänkandet från försvarsutskottet behandlar så klart även underkategorier med mer specifika områden rörande det civila försvaret men i dessa avsnitt är det liknande formuleringar som ovan. Utskottet har ingenting ytterligare att tillägga angående anslagen till det civila försvaret som inte regeringen redan har presenterat. I och med detta uppkommer inga nya argument som kan utläsas och kategoriseras in. Utskottet finner på det sättet de argumentationer som regeringen använt sig av i propositionen som skäliga samt yrkar bifall på regeringens förslag.

5.2.6 POLITISK STRID ELLER KONSENSUS?

Med hänvisning till de få motioner som lagts fram med anledning av de förändringar regeringen vill se inom det civila försvaret får det här betraktas som att ett stort mått av konsensus råder. Kritiken mot nedmonteringen kan inte sägas vara omfattande trots att det till proposition Prop.1999/2000:30 lades tre kritiska motioner. Det vill säga fler än det lagts för tidigare propositioner i denna undersökning. Kristdemokraterna är återigen det parti som är mest högröstade i sin kritik, även om den inte är enorm utan snarare mer frågande och funderande över regeringens strategi och prioritering. Vänsterpartiet ställer sig även de mer kritiska än tidigare till regeringens prioritering när det gäller den snabba takten i att skära ner på civilförsvaret. Trots att det finns kritik riktat mot regeringens proposition är den alldeles för liten och inte påtaglig nog för att påstå att det råder politisk strid i frågan. Det civila försvaret är, som tydligt visas i antalet lagda motioner, inte det mest prioriterade på dagordningen. Majoriteten av de motioner som lades även vid denna försvarsproposition berörde i huvudsak endast det militära försvaret.

28

5.2.7 FÖRSVARSPROPOSITION 2001/02:10 FORTSATT FÖRNYELSE AV

TOTALFÖRSVARET

Försvarspropositionen för åren 2001/2002 inleds med ytterligare organisatoriska förändringar inom det civila försvaret. Förslaget som regeringen inledningsvis presenterar är att de vill lägga ned Överstyrelsen för civil beredskap. Myndighetens tidigare uppgift var bland annat beredskapslagring, industrivaruförsörjning samt transporter. Alla dessa uppgifter vill regeringen se upphöra med motiveringen:

“Mot bakgrund av den förändrade säkerhetspolitiska situationen” (Prop. 2001/02:10, s. 55).

Argumentationen för nedläggningen av Överstyrelsen för civil beredskap är sprungen ur den Politisk-strategiska argumentationskategorin. De yttre hotens minimala existens möjliggör för regeringen att lägga ned en hel myndighet avsedd för beredskap i tider av kris och krig.

Regeringen fortsätter på spåret att lägga ner funktioner kopplade till civil beredskap och krishantering. Tidigare berättar regeringen, med andra ord fram till propositionen i fråga, hur det funnits cirka 60 myndigheter på central nivå som haft specifika ansvar under höjd beredskap. Det kan vara exempelvis samordningsansvar eller dylikt. Regeringen ser att även dessa ansvar och funktionsindelningar hos myndigheterna upphör med hänvisning till det förändrade läget för krishantering och civil beredskap (Ibid., s. 80). Än en gång använder sig regeringen av Politisk-strategiska argument i motiveringen av nedskärningarna som genomförs.

I propositionen anser regeringen vidare att det inte behöver finns bemannade organisationer som är redo att hantera samordning och ledning under höjd beredskap i landet. Regeringen utvecklar med att skriva att de ser att det räcker med att det kan finnas en planering för hur dessa organisationer kan och ska komma att se ut. Förslaget är därmed att inte upprätthålla en krishanteringsförmåga i nutid utan att enbart arbeta ut en planering som sedan i en tid av anpassning till världsläget och vid behov, så ska de organisationer som behövs kunna etableras.

“I nuvarande omvärldsläge bedömer regeringen att det i sin helhet inte behöver finnas färdigställda och bemannade organisationer” (Ibid., s. 100).

29

Omvärldsläget är grunden i argumentationen för att skära i den civila beredskapen och att inte tillskjuta resurser för att upprätthålla krishanteringsförmågan i landet. I stort sett vad detta betyder är att det inte i fredstid finns behov av att ha fungerande system och organisationer på plats utan att det ska först utvecklas i försämrade tider.

Precis som ovan nämnt vill regeringen i propositionen montera ned det civila försvaret för att sedan hålla det på en form av standby. Det får främst ses som en ekonomisk aspekt att de vill frigöra resurser från vad regeringen själva anser vara onödiga utgifter. Hotbilden är inte tillräckligt påtaglig för att det skall finnas skäl att upprätthålla det civila försvaret. Planen, skriven av regeringen, är således att montera ner men att ha en framtidsvision där, om behovet för civilförsvaret ökar, så ska det kunna återupprättas under en period till mellan fem och tio år. Föga förvånande är att argumentationen som görs till bakgrund av denna framtidsfilosofi är av typen Politisk-strategiska argument om att spegla beredskapen mot omvärlden (Ibid., s. 123– 125).

Regeringen ser en fortsatt kraftig minskning i utbyggnad av skyddsrum för civilbefolkningen. Befolkningsskyddet anses vara av liten prioritet dels eftersom det argumenteras utifrån att hotbilden är mindre. Det vill säga man använder sig av Politisk-strategiska argument. Men därtill använder regeringen också Teknologibaserade-argument vid motiveringen till den kraftiga reduktion av skyddsrum som genomförs. Nya vapen tillåter en ny typ av krigsföring som poneras ta sig uttryck i specifikt inriktade attacker, därav endast ett behov av skyddsrum på vissa specifika platser i landet (Ibid., 169–171).

“För att under krig skydda befolkningen skall det i de områden som kan antas bli särskilt utsatta för verkningar av stridsmedel finnas skyddsrum och skyddade utrymmen” (Ibid., s. 169)

I försörjningsfrågan är regeringen tydlig med att det mesta kan avvecklas och säljas ut. Det gäller allt från insatsvaror, jordbruksvaror, livsmedel med mera. Den nationella lagringen av beredskapsmaterial och varor finns det inte längre behov utav. Sverige behöver inte längre vara självförsörjande och en stor faktor till detta är den Europeiska unionen. Medlemskapet i EU har gjort det betydligt lättare för Sverige när det gäller handel och utbyte av varor. Enligt regeringen är det därför mer effektivt att samarbeta tillsammans med de medlemsländer som finns i unionen (Ibid., s. 172–176).

30

“Det fria varuflödet inom EU bör utgöra grunden för försörjningsberedskapen.” (Ibid., s. 172).

Sättet att argumentera på här hamnar i kategorin Kulturbaserade-argument. Detta eftersom Sveriges inträde i EU får antas ha förändrat normerna om att samarbete är det som nu gäller länder emellan. Tidigare hade Sverige skött sin säkerhetspolitik, sitt totalförsvar samt sin beredskap enskilt. Den politiska miljön är således förändrad och EU kan nu vara grunden till att Sverige väljer att avveckla sin egen försörjning och sina beredskapslager. I stort sett väljer Sverige i detta skede att förlita sig helt på EU när det gäller sin försörjningsberedskap.

5.2.8 MOTION 2001/02:Fö2 (Moderaterna)

Moderaterna vill i sin motion påpeka hur samhället måste ha en större beredskap eftersom det finns fler scenarion där det lär behövas än krig specifikt. Kriser och katastrofer kan uppkomma i fredstid argumenterar Moderaterna för och att samhället då kommer behöva resurser att kunna hantera dessa. Krisberedskapen och det civila försvaret ska kunna hantera allt från översvämningar, terroristdåd till rena krissituationer och Moderaterna ser inte att Sverige med den proposition som föreslagits kommer att kunna möta upp kraven som faktiskt ställs. Resursramen är alldeles för liten och i motionen beskrivs även hur de problem som är förknippade med icke-krigstillstånd dessutom inte försvinner när det är krig. Det vill säga samhället kräver resurser både i tider av fred och i krig och de resurser som krävs under fred kommer också behövas under krig (Motion 2001/02:Fö2).

5.2.9 MOTION 2001/02:Fö6 (Kristdemokraterna)

Kristdemokraterna är återigen tillbaka med sin kritik mot regeringens sätt att hantera det civila försvaret. De inleder motionen med att hänvisa till terroristattacken den 11 september i USA. De påpekar att samhället är skört och i behov av en beredskap som kan möta upp dessa kriser. Kristdemokraterna ställer sig mycket kritiska till regeringens sätt att inte ha bemannade organisationer för krishantering på plats och att de endast vill planera hur dessa kan komma att se ut. Kristdemokraterna anser att det måste finnas en väl förberedd samverkan innan krissituationer blir ett faktum. Att knyta Länsstyrelserna närmre militären är ett konkret förslag

31

som Kristdemokraterna lägger för att samverkan och resurser lättare ska kunna leda till en fördelaktigare krisberedskap (Motion 2001/02:Fö6).

5.2.10 MOTION 2001/02:Fö7 (Moderaterna)

Moderaterna lägger ytterligare en motion på området civilt försvar, denna gång en mycket kort sådan. Vad de vill åstadkomma med motionen är att belysa att de upplever det som att regeringen nonchalerar vikten av den civila beredskapen och samordningen för att på bättre sätt möta upp hot. De kritiserar hur allt färre tas ut till civilplikt och att samordningen mellan olika aktörer inom det civila försvaret är alldeles för dålig (Motion 2001/02:Fö7).

5.2.11 FÖRSVARSUTSKOTTETS BETÄNKANDE 2001/02:FöU2

“Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anför om inriktningen av det civila försvaret.”

(Bet.2001/02:FöU2, s. 121).

Likt de tidigare betänkandena från försvarsutskottets sida håller de med regeringen om förslagen för utformningen av Sveriges civila försvar. De kommer således inte med nya infallsvinklar som kräver nya argument utan utskottet låter sig hålla med regeringen och det som lyfts i propositionen.

Utskottet argumenterar likt regeringen utifrån Kulturbaserade-arguments kategorin när de håller med regeringen om att Sveriges framtida försörjningsberedskap ska vara beroende av EU. Den nya rådande normen är internationellt samarbete snarare än isolation och nationell beredskap.

“Utskottet instämmer i regeringens bedömning att det fria varuflödet inom EU bör utgöra grunden för försörjningsberedskapen.”

(Ibid., s. 129).

Försvarsutskottet tillstår emellertid att det finns en problematik med att vara beroende av andra länder när det gäller beredskapen. De ser det dock inte som ett skäl till att inte ha ett internationellt samarbete utan ser i stället hur man kan jobba för att störningar i varuflödet ska

32

minska så mycket som möjligt. Allt för att Sverige i både tider av fred men även av kriser och krig ska kunna få de essentiella varor som nationen behöver (Ibid., s. 134).

5.2.12 POLITISK STRID ELLER KONSENSUS?

Det blir svårt att tala om att det råder politisk strid vad gäller utformningen av det civila försvaret. Alldeles för få motioner lades på politikområdet specifikt för det civila försvaret. Återigen är det militära försvaret centrum för debatten och meningsskiljaktigheterna. Däremot kan vi se att kritiken från Moderaterna samt Kristdemokraterna, som de tar upp i sina respektive motioner, belyser att det är väsentligt att ha en civil beredskap och ett civilt försvar på plats även under fredstider. Det måste erinras att dessa motioner, som även påpekas i motionerna, är skrivna i ljuset av och är starkt påverkade av terrorattacken den 11 september i USA. Det kan dock framstå som märkligt att detta ändå inte skapade mer motsättningar och oenighet på beredskapsområdet än det faktiskt gjorde under denna tid. Det är fortfarande endast tre renodlade motioner som tar upp det civila försvaret och problematiken med de omfattande förändringarna som regeringen vill driva igenom.